Den här bilden på prisutdelningen säger väl allt om Kilterrängen. Vinnare Jonas, jag, sliten deltagare och SörenBlev en delad andraplats i 25 km´s Kilterrängen detta år tillsammans med den mkt meriterade veteranlöparen, klubbkamraten i Göta och Arvikabördige Sören Persson. En annan veteranlöpare, Jonas Birgersson, Kvarnsveden vann klart med ett par minuter och hade någon sagt till mig innan att Jonas skulle stå som segrare efter 25 löpta kilometer så hade jag blivit ganska förvånad. En häst som gett väldigt fina odds tror jag. Kilterrängen är visserligen kilterrängen och här kan en toppendagsform som den Jonas visade idag vara guld värd. För han verkade vara i sin livs form och hade kramp i vaderna när han gick över mållinjen och var grymt nöjd så han fick nog verkligen ut allt han hade i kroppen denna dag. Grattis Jonas, mkt imponerande löpning! Många andra imponerade också genom att ta sig runt banan på ett mkt imponerande sätt, evigt unge, grymme Christer Skoog var stark som vanligt och flög lätt genom Öhmansmilen. Många veteraner som är starka nuförtiden, det ska jag med va när jag blir veteran. Träningskompisen Julhén var inte nöjd själv men jag tycker han gjorde det helt okej även om han helt klart har en hel del kapacitet som han inte fick ut i detta race. Han tyckte iaf att banan var som jag beskrev den innan.

Nog första gången faktiskt som Jonas är i närheten av att slå någon av mig eller Sören tror jag bestämt. Nu krossade han alltså oss båda två vid samma tillfälle istället. Ex var han 3 minuter och en sekund efter mig i Borejoggen tidigare i sommar. Jag och Mr Persson sprang inte direkt sakta heller och jag trodde länge in i loppet att Jonas skulle stå parkerad någonstans vid runt 20 kilometer men han matade på grymt bra hela vägen in. Härligt på ett sätt att man inte kan ta ut någon segrare eller värsta konkurrent innan en tävling är avgjord. Varje tävling är en ny tävling. Detta är verkligen en tävling som jag gillar och banan är riktigt fin, tuff och omväxlande. 25 kilometer i den terrängen är inte att leka med. Tävlingen i sig är väldigt trevlig och Jonas Uller o co i Kils OK gör ett jättebra jobb kring arrangemanget.Hur upplevde jag då loppet? Kände vid 4 kilometer att jag fick jobba för att hålla en fart som jag tycker normalt sett inte ska ha några problem som helst med. I första vändan av slalombacken var jag riktigt trött och tänkte att idag blir det nog riktigt jobbigt sista biten. Upplevde att jag var helt död där jämfört med förra året. Sen ut på Öhmansmilen höll jag väl upp farten helt ok. Var tvungen att stanna och pinka i skogen så Sören gick om mig där. Märktes tydligt att i uppförsbackarna var jag starkare än honom och utför var han starkare än mig. Så Sören låg en liten bit framför hela tiden sen min paus. På ett ställe där det var riktigt lång utförslöpning försvann han nästan. På slutet är det som sagt delar av och en hel slalombacke som ska forceras och här kom jag ikapp Persson ganska snabbt.

Det konstiga var att jag var klart starkare andra vändan i slalombackepartierna vid 24 km än första vändan vid 10 km. (min kropp är nog ett mysterium och jag blir inte klok på hur den funkar ;-)??) Låg i ryggen på Sören tills utförslöpningen ner i botten på slalombacken där han återigen för ungefär hundrade nedförsbacken fick en liten lucka igen men plockade snabbt in den luckan i själva slalombacken och där var jag som sagt riktigt pigg. Frågade Sören om han ville spurta eller om vi skulle dela andraplatsen och han ville då dela om inte jag ville spurta. Mig spelade det ingen roll i det läget då det inte var om placering ett så vi beslöt att dela. Kunde ju faktiskt ha blivit en skada på någon av oss också om vi plötsligt efter 25 kilometers löpning skulle dra full sula för vi är ju ganska snabba båda två i spurt så det hade nog varit en hård fight och det var det nog inte värt. Vill ju inte spekulera i vem som hade varit först av oss två men jag tror iaf jag var klart piggast i det läget och troligtvis minst skadeutsatt. Måste ju tänka lite på de snabba veteranernas vader…

Kändes också som jag kunde köra vidare en bra bit till i detta tempo men kunde ju heller inte springa direkt fortare utefter banan heller när jag försökte.

Fick också en fråga om jag kunde jämföra loppet med fjolårets lopp då jag hade lite sämre tid. Svårt att säga egentligen då det är svårt att jämföra, då jag inte jobbade alls lika hårt ifjol för att vara med i täten. Kändes som jag flöt fram utan ansträngning ifjol och hade väldigt mkt att gå på och nu denna gång fick jag slita väldigt tidigt i loppet så jag är relativt nöjd med resultatet och att jag blev piggare på slutet. Vet iaf att veckorna efter Kilterrängen ifjol kom jag i bättre form efter en ganska seg sommar så jag hoppas på denna utveckling i år också. Var ju garanterat ett riktigt bra träningspass i varje fall.

Nästa år blir det garanterat ingen 42 km tävling i terräng med formtopp och urladdning tidigt på året iaf. Tror jag fått sota lite för den nu på sensommaren…