<!–
WriteFlash('’);
//–>Starten 25-manna 2009. ”-If you fall you die”…
I helgen blev det deltagande för orienteringsklubben i 25-manna stafetten. Tävlingen var förlagd till Åby ängar en bit utanför Västerhaininge, 25 kilometer söder om STHLM. Vi hade väl inga stora förhoppningar på ett lysande resultat då bredden inte är så stor i vår klubb jämfört med många andra föreningar och dessutom kräver tävlingen väldigt mkt av varje deltagare. Men vi kom runt och det var väl några år sedan då vi lyckats stämpla fel vid några tillfällen under åren. Lätt gjort när det är folk och kontroller överallt i skogen.
Själv gick jag ut som 180:e lag på min 24:e sträcka och med tyvärr en del bommar plockade jag bara till 164:e lag. Synd att jag inte fick springa rent för då hade jag nog haft iaf 6-7 minuter bättre sträcktid och då hade jag tagit en hel del lag till. Rent löpmässigt kändes det bra och jag kände mig stark, kom tillsammans med en finsk löpare som sprang fort men tyvärr var han i min klass orienteringsmässigt så det blev en del krokar och missar efter de 8,4 kilometenas orientering. Vi sprang om löpare hela tiden men tyvärr så sprang de flesta av dom andra lagen utan samma missar så då blev vi efter igen. Synd att man inte fick gå ut lite längre fram i fältet då min sträcka var hängsträcka då man kan hänga med i draget och få en bra placering. Min orienteringskapacitet räcker just nu inte till för att springa tillräckligt rakt och utan missar så man blir beroende av andra för att göra ett riktigt snabbt lopp.
Men vi är nöjda att ha kommit runt. Vi blev 163:a till slut av drygt 352 anmälda lag. Efter sträcka 1 låg vi på 313:e plats så vi plockade en del lag efter hand. Vi slog Kils OK till slut och det var bra. En som imponerade med sin orientering var dock coach Johan som sprang in som andre löpare efter sträcka 5 för sitt Leksands OK. Säker kille!
Farsan och Roger går igenom kartan med Maria efter tävlingen…
På söndagen var det dags för 25-manna korten, ställde upp mest för att lära mig att bli bättre på kartan. Det var ganska lurigt på sina ställen så jag fick verkligen fokusera och ta det lugnt för att överhuvudtaget hitta kontrollerna så det var bra träning för tekniken men det gick ruskigt långsamt. Klubbkamraten Martin kom ikapp mig med 4 minuter trots att även han missat en hel del och vi sprang sedan tillsammans på slutet tills det blev upploppet då jag kunde springa ut lite…
