Igår blev det en runda upp till mossarna med farsan. Han är alltid sugen på skidåkning så det är inga större problem att övertala honom om detta. Blivit en hel del längdskidor sista veckorna så jag har gått upp 2 kg i muskler. När vi åkte ut däruppe så var det ospårat sen sista snöfallet så vi spårade hela banan. Några Tyskar (typ 9 st) var och gick med snöskor uppe på myrarna. De verkade nöjda när vi passerade dom. Lätt man blir hemmablind av att vara så mkt ute i naturen men det är verkligen en fantastisk natur vi har i västvärmland med många fina områden. Vi har också älg, bäver, lo, varg och nån enstaka björn som kommer förbi ibland. Helt fantastiskt. Jag och farsan såg dessutom en skymt av den mäktiga kungsörnen igår. Imponerande vacker varelse det också.
Allt går rätt väg för svensk längdåkning i detta OS, helt sannslöst – äntligen efter 22 års väntan blev det ett guld på herrstafetten. Även förra gången i Kanada 1988, kommer ihåg att ryssarna ramlade både på 3:e och 4:e sträckan då vilket kanske bäddade lite extra för guldet. Har för mig att alla småungar följde detta på skolan när det gick. Tror nog att stafetten denna gång avgjordes på andra sträckan då det frös i på Hjelmeset (Norge) skidor och han tappade en halvminut vilket räckte för att inte norrmännen skulle få kontakt igen. Det gäller att ha lite tur och marginalerna på rätt sida. 
Roligt också att Martin (Koukal) kunde slå till och ta ett OS-brons med Tjeckiens lag. Bilden är från när vi testslår på en boxningsapparat på Mallorca. Att han skulle kunna spurta ner Northug var det väl ingen som trodde då Northug är i en egen division när han får fram sin enorma spurtkapaciteten men Koukal stod upp bra ändå.
