Lördagen bjöd på små utmaningar. Hur skulle kroppen klara av två långa tuffa lopp under samma dygn? Dessutom mitt i natten. Kroppen skulle klara det, det visste jag, i kroppen finns enorma outnyttjade resurser, frågan var snarare om hjärnan skulle tro att det skulle gå. Aldrig hört någon annan som gett sig på detta projekt men någon måste väl vara den första. Tanken med halvmaraton-DM var att absolut inte gå på hårdare än vad som behövdes för den dagen, helt enkelt hålla ett kontrollerat tempo och enbart fokusera på placering och DM-medaljer. En rövarspurt om det skulle behövas. Efter ett tag med ändå ganska lugnt tempo var det bara jag och Martin Holmstrand (kanske väntat) kvar i täten och vi kom tidigt överrens om att bara se till att hålla undan för de övriga och lusa så mkt som möjligt. Så resten av loppet blev egentligen bara en bevakning av positionerna och vi sprang och pratade. Vi turades om lite att ligga i täten i motvinden. Hårdaste motståndet bjöd som väntat orienteraren Fredrik Nordström på. Fick kolla lite var vi hade honom sista biten så han inte skulle komma för nära. Så vi delade alltså DM-guldet rakt av. Kroppen kändes bra och jag kände ingen trötthet/stelhet så jag hoppades att jag skulle kunna genomföra tiomila på ett bra sätt om jag fick i mig lite mat.
21,1 km Halvmarathon Topp 5
1 207 GÄVERT L-O -77 DM IF Göta 1:15:49 0
2 268 HOLMSTRAND Martin -86 DM KFUM Arvika 1:15:49 0
3 205 NORDSTRÖM Fredrik -72 DM Sunne LK 1:16:08 19
4 229 OTTERSTEN Per Anders -61 DM IF Göta 1:17:25 1:36
5 206 JUHLÉN Thomas -82 DM IF Göta 1:20:35 4:46
Sen blev det raka spåret till Finspång och Tiomila. Farsan var med som coach och chaufför.
Klockan 01.00 gick jag ut på den mytomspunna ”långa natten”. Den längsta nattsträckan kallas långa natten, och är en stenhård svensk idrottsklassiker. Historier har gått om hur löpare på ”långa natten” stulit båtar för att komma över sjön som de råkat hamna på fel sida om, eller orienterare som liftat med bil. Sträckan i år mätte 16,8 km fågelvägen, och hade 490 höjdmeter. Total löpsträcka blev 21 km enligt GPS. Ett halvmaraton till alltså, fast i skogen. Långa natten är sannerligen inte som andra idrottsklassiker, nästan vem som helst kan klara av ett Vasalopp efter lite träning. Här krävs mer. För att citera Anders Gärderud: ”man kan inte skicka ut vilken amatör som helst på långa natten, de skulle aldrig komma i mål, möjligen hitta första kontrollen”. Löpstyrkan är avgörande, för här gäller det att kunna springa två mil i svårframkomlig och kuperad skog. Förmågan att ”hänga”, alltså följa efter andra löpare är en mkt viktig egenskap på denna sträcka då den är en rak sträcka. Typ alla vill vara med i tåget. Något tåg såg jag inte förrän på slutet och då var det mest i vägen. Jag fick gå ut som omkring 280 placering och en bra bit efter. Detta eftersom våra normalt starka och säkra löpare på sträckorna innan (långa natten var sträcka 3) hade haft lite otur med sig och missat rejält, framförallt på startsträckan.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Blev ganska tidigt uppsprungen av Jan Olm Kils OK, eller uppsprungen, jag såg en lampa som gick fortare än de andra genom skogen och den måste jag bara hänga tänkte jag. När jag kom upp i rygg såg jag att det var Janne som fick ge sig ut på långa natten 3 minuter efter mig. Totalt plockade jag in 65 placeringar på min sträcka med Jannes hjälp och det kunde ha varit ännu fler om inte det blivit lite bommar men även mindre då jag inte skulle kunna orientera så snabbt själv. Såg ingen efter banan som höll ett högre tempo.
På slutet av banan, efter varvningen (där farsan skrek att det var en klunga framför) började man komma upp i rygg på stora klungor och dessa var inte lätt att ta sig förbi då de sprang bästa vägen. Fick ge sig ut i skogen utanför stigarna för att komma om och detta var inte helt lätt, tappade fart på detta. Kände bara för att springa rakt över folk till slut eftersom de bara var i vägen. Banan blev här också ganska tuff och kuperad så man fick bita i för att ta sig uppför backarna men kroppen kändes fortfarande ganska stark.
Det värsta som kan hända under en sådan etapp är om lampan slocknar och 4 kontroller innan mål råkade jag givetvis ut för detta. Fick försöka att köra på Jannes hälsenor och se var jag sätter fötterna från ljusskenet från en klunga som nu var bakom. Det var inte helt lätt och jag mosade in i några små träd några ggr men jag klarade mig på något sätt till sista kontrollen och sedan var det bara att ta sig till mål och växla ut näste löpare.
Tror faktiskt vi slutade som 149:e lag när allt var klart. Det tycker jag är över förväntan när mer än halva laget knappt tränar. Trodde nog vi skulle komma klart längre bak. Hade alla tränat lite mer hade vi varit topp 100, och det finns förutsättningar för ännu bättre resultat. Totalt detta dygn avverkades en nätt sträcka på ca 50 km med nedjogg, uppvärmning mm.
