Igår var det dags för andra nattjakta som gick vid Katjärn utanför Årjäng. Åke Dahl hade gjort en fin bana i den något vresiga terrängen. På långa banan var vi tyvärr bara fem stycken som startade och vi var i stort sett tillsammans alla tom gafflingskontrollen som var 4:e kontrollen. Alla snurrade dock till det för sig på ettan. Efter gaffeln var det bara jag och en norsk som hade samma gaffel. Vi var tillsammans ner till 5:an där mitt vägval var ganska dumt. På väg därifrån springer jag bredvid stigen istället för att vika ut på den direkt. Efter 6:an orkade inte norske-pål följa mig riktigt längre och jag ökade lite uppför, hade bestämt mig innan att jag skulle orientera överdrivet noggrant denna gång och det gjorde jag men uppför i riset kunde jag gå på lite. En liten krok till 7:an blev det, efter gaffeln igen blev det spik på 9:an som var lite lurig. Tog tian fint.
På väg tillbaka till gafflingskontrollen för tredje gången (kontroll 11) så strulade jag till det för mig. Innan dess hade jag mött Sebastian och Martin F som var på väg ut från gafflingskontrollen. Typiskt att jag inte skulle få den direkt för då hade jag haft häng på draget. Orienterade ganska säkert rakt in i 12:an även om jag gick lite väl långt till vänster. Till 13:e fick jag ett ok stråk även om jag tog det lugnt för att inte missa då den såg lurig ut. Kom ikapp Martin vid kontrollen. Sebbe hade här missat kontrollen. Sista var lite lurig och stigarna var lite svåra att tyda. Får den fint och vänder tillbaka mot målet, tror jag. Istället så springer jag i stort sett rakt mot 13:e kontrollen igen. Blev lite snurrig där. Kommer ut på vägen alldeles fel och får springa som en galning på vägen i 500 meter. Låg på ordentligt, 2,48 per/km enligt GPS. Lite förvånad var jag då jag ändå lyckats bli först.
Måste erkänna att jag fortfarande är något besviken efter vad som hände på Lidingöloppet även om det bara är idrott och på sin höjd en lek för oss som bor i Sverige. Hade verkligen lyckats med att få till en riktigt bra dagsform, och har inte varit i närheten av denna form någon gång under året tidigare, det närmaste var väl när jag slog banrekordet på Krystallmarschen i Norge eller kanske sprintetappen på multisporten i sommar då tävlingdjävulen verkligen visade sig hos både mig och Eklöf. När jag kollat Lidingöloppet i efterhand så ser jag att jag tappade ca 12 minuter på löpfarten sista 17 km av loppet och istället för att plocka placeringar som var planen fick jag finna mig i att bli omsprungen av ca 40 pers. Lite får man räkna med att tappa på tiden andra halvan men nu var det inte trötthet som gjorde att jag tappade och detta var oerhört frustrerande.
Men det var som tidigare terräng-VM löparen och förebilden Tore A sa till mig efteråt att ”du hade en bra dagsform och benen var pigga – ta med dig detta” och det får jag väl göra. Johans träningsprogram som jag slaviskt följde sista månaderna innan loppet var riktigt bra och det fanns stora möjligheter att nå det vi siktade på om inte ”om” funnits. Det som känns mest frustrerande var att detta var det enda loppet som jag riktigt gick in för i höst och när man inte fick till det alls där utan enbart fullföljde och därefter sågades totalt vid fotknölarna både av mig själv och av andra så är det liksom inget mer att göra. Kanske skulle ha hoppat av istället. Hoppas på ett nytt bättre försök men det är långt dit. Hoppas jag kan komma i närheten av den dagsformen igen i så fall men ett är säkert, jag ska vara brutalstark i varje muskelfiber från topp till tå nästa år och oavsett vad jag ställer mig själv inför ska jag vara kapabel till att göra ett bra resultat.
