Jag och chefen tog oss en resa till Fjällnäs där vi bodde på
ett fint hotell och hade det allt annat än dåligt. Vi åkte under dagarna omkring
i ett ganska stort område i nordvästra Härjedalen och utforskade detsamma med
skidor och snöskor. Bl.a. så tog vi oss en tur över Flatruet där också Sveriges högst belägna landsväg går. Vägen
kan vara stängd under vintern samt vid dåligt väder. Själva vägen går på 975
möh. Fina vyer bla mot Helagsfjällen.

Mest imponerande natur tyckte jag fanns i mäktiga
”Gränslandet”. Mitt i Skandinavien, i
gränstrakterna mellan Sverige och Norge, finns ett stort spännande naturområde
med mer än 2 000 kvadratkilometer skyddad natur. Här finns sällsynta djur och
växter, uråldriga träd och märklig blockterräng. Gränslandet är en
ganska orörd, öde och avlägsen vildmark. Här skulle man kunna vistas i veckor
utan att kanske se en annan människa.

Härjedalen är också känt för sina myskoxar och dessa har jag
varit intresserad av sen jag var 10 år ungefär, då jag tillsammans med morsan
och farsan och ibland resten av familjen brukade vara i trakterna då
fjällorienteringen arrangerades i området varje sommar. Riktigt häftiga varelser av vilka
det är några få kvar. Den svenska myskoxstammen bygger på 5 individer som invandrar
från Norska Dovrefjäll 1971. Under 70 o 80-talet växte hjorden till som mest 34
djur. Från mitten av 80-talet har antalet djur minskat och nu finns det bara 7
st i vilt tillstånd. Myskoxflocken lokaliserades häromdagen i närheten av
Storvålen väster om Tännäs och alla sju djuren verkade då vara i god form. Två
kalvar finns i flocken men för att ytterligare försöka säkra tillväxten och
gener har man sänt en ansökan till naturvårdsverket om att få sätta ut kalven ”Idun”
som nu finns i ett hägn med tama myskoxar till de vilda myskoxarna. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Summerar en mycket trevlig resa och chefen blev kung på snöskor..