Blev en skogstur i kända marker även om jag inte satt min fot här på dryga 10 år. Det mesta var sig likt förutom att det tillkommit några nya hyggen och att grusvägen sista biten var både förbättrad och förlängd vilket ej framgick av kartorna.

Senast jag var här gjorde jag en fin vårtur tillsammans med en turkamrat som även var min pappa. Han brukade ofta vara med på dagsturer men ibland hängde han med ut och tältade i skogen. Kommer ihåg att det låg lite snö kvar i skogarna den gången och att vi lyssnade efter vargarnas yl och att vi besökte ett älgkadaver som vargar och andra djur ätit rent. På den tiden var det en ganska stor flock vargar i området, 8 st pratades det om men tror det var högst 6 st. Nu är det ett revirmarkerande par som ibland befinner sig i området men som oftast håller sig närmare norska gränsen. Så några vargyl räknade jag inte med under turen.Något som jag däremot såg fram emot var att se om saker var sig likt på skogen och om jag skulle hitta tillbaka till vår gamla lägerplats. Jag såg fram emot att gå i samma fotspår men bävade även för att det skulle göra att jag skulle bli påmind om saker efter vägen och hur mycket jag egentligen saknar honom. Att vara ensam på skogen ger varje person tillfällen att tänka och att reflektera och ju längre in i skogen jag kom desto mer började minnen komma tillbaka. Kändes fint men också skrämmande på samma gång.Det var riktigt blött i skogen och det hjälpte inte med vattentäta kängor på fötterna då vattnet ändå kom in i kängorna från allt blåbärsris och undervegetation. Vadarstövlar hade behövts för att hålla sig helt torr men det gick ingen nöd på mig i skogen då den fina miljön värmde. Rutten att följa gick förbi en hel del små tjärnar men även i kuperad terräng. När jag närmade mig platsen där den gamla lägerplatsen fanns så började jag plötsligt få lite väl starka tankar och det kändes som att jag reste tillbaka ungefär 10 år bakåt i tiden. Och plötsligt så dök den upp, högt belägen med utsikt över skogen. Hittade direkt till eldstaden vi byggde tillsammans och där låg till och med de sista bitarna av det utbrända virket vi hade eldat med. Ingen hade förmodligen satt sin fot däruppe på alla dessa år.

Samlade ihop lite ved från en hel del självdöda träd alldeles i närheten och flyttade även eldstaden 2 meter och tände brasan. Spände upp tarpen (lätt presenning) då det lovades regn under natten så jag kunde krypa under om det skulle behövas. Har även ett regntätt sovsäcksöverdrag från brittiska elitförbandet SAS som jag tog fram. Detta fungerar utmärkt när man sover under bar himmel på fuktig mark. Det skyddar även sovsäcken mot bland annat gnistor som kan komma från elden och bränna små hål i den.

Gick och hämtade vatten i tjärnet som låg omkring 70 meter bakom lägerplatsen och kokade mig sedan lite blåbär och hallondryck samt gjorde lite mat. Kom att tänka på farsan när vi gick och hur stark jag minns honom just under vandring med ryggsäck, det var nog faktiskt hans allra starkaste ”gren”. Han blev ju aldrig trött och kunde gå oavbrutet många timmar i sträck i tung terräng. Jag reflekterade då också att jag jämförde honom med hur jag själv gick och jag vet att i det militära var jag och en kille till ganska överlägsna på att gå marscher med ryggsäck och annan buren tung utrustning under lång tid. Många andra minnen från den turen kom också tillbaka när jag satt och stirrade in i elden. Kändes fint på något sätt när jag satt där ensam i skogen på en vacker plats som vi hittat tillsammans. Lade mig och sov men vaknade efter några timmar av att det regnade så jag fick dra mig in under tarpen. Lade på några stockar på elden. Somnade om och drömde om farsan. Drömde att vi gjorde mos och köttbullar och när jag vaknade till på morgonen så kom jag ihåg att det var just det vi lagade som lunch dag 2.

Vaknade också till en fin soluppgång som jag tog några bilder på som blev ganska bra. Därefter blev det gröt och lite choklad till frukost. Fortsatte sedan vandringen i gamla fotspår. <!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#26’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#26Samtliga bilder från turen och några bilder från förra turen..

Filmade också lite efter vägen och jag kunde ju inte låta bli att bli lite oseriös (man växer aldrig upp) och köra lite ”filmtema” – fick bli Predator denna gång. Har en kompis som gillar detta så han blir nog nöjd… <!–
WriteFlash('’);
//–>Sammanfattningsvis en fin tur som gav mycket även om jag flera ggr under turen önskade att det var den gamla turen jag var med på. Ibland kändes det nästan så….