Traditionell säsongsdebut i Norge
idag då Baksjøløpet arrangerades för 34:e gången. Har varit där sen 2007. Ifjol gick
det bra och var framförallt stark i löpningen utför mot mål i den kuperade och
då snöiga banan. Länk . I år
var det mycket bättre underlag. Eftersom det gick bra ifjol och jag hade en
mycket bra känsla i kroppen förra helgen så hoppades jag att det skulle kännas
bra. Det gjorde det väl också ett tag, så länge det gick uppför (loppet börjar
med 1,5 km uppförsbacke), för direkt när jag kom ut på platt eller
utförslöpning så funkade inte löpsteget alls. Kändes som det inte fanns någon spänst
eller driv i benen och kunde inte på något sätt slappna av som jag brukar kunna
göra utför när jag är i god form. Aj då! tänkte jag, nu får jag sota för att
jag varit överambitiös i veckan. Efter drygt 4 km med lite upp och
nerförslöpning så var benen helt skrot och var tvungen att i stort sett bryta
loppet tillfälligt och börja jogga.
Startade sedan om igen och
försökte hitta flytet men spänsten i benen var inte så bra så det kändes segt.
Efter ett tag kom jag ändå in i något typ av flyt och det rullade på. När jag
var uppe på banans högsta topp så låg jag ca 30 sek efter täten, försökte
springa på i den långa utförslöpan sista biten men tappar ytterligare 30 sek på
Gularlöparen Hallvard Nilsen och en kille till som spurtar om segern. Ifjol var
det tvärtom sista biten, och jag kände nu hur det gick långsammare än den delen
av banan gjorde ifjol trots snön som då låg så jag kom i mål som trea, en
minut efter ungefär.
Nu är det ju så att det är bra killar framför och killen
som vann gjorde 5 km på 14-talet sent ifjol så det är ingen skam att bli 3:a i
det sällskapet men känslan i kroppen var en skillnad på ungefär två divisioner
på dagsformen mot förra helgen och det bekräftar farten också. Bland annat överfart
på viss träning, arbete i skogen med motorsåg och röjsåg, innebandy och fotboll
slet nog på kroppen vad det verkar. Tur jag skall till Norge på jobb till
veckan där ingen fysisk aktivitet står på programmet så jag får ta igen mig
lite. Verkar som det behövs.
Om jag inte nådde upp till min
bästa nivå idag så var det mycket värre för teamkamraten Frida i Set Sail/Forimp. Frida som varit långt
under sin normala nivå ett litet tag nu. Frustrerande då man inte vet vad det beror
på heller, i mitt fall så står det ganska klart vad som orsakat en tillfällig
formsvacka och då är det inga problem men i Fridas fall är det något
annat. Kan vara järnbrist då symtomen verkar likvärdiga. Eller något annat, men
något är det som bromsar ordentligt. Riktigt tråkigt när det blir så. Får
hoppas hon får ordning på allt så snabbt som möjligt. Säker på att det vänder snart för henne bara man hittar orsaken varför det går så tungt. Frida är Arvikas största
talang för löpning på tjejsidan någonsin men inte ens då är det självklart att
bara träna på och sen kommer resultaten, det är betydligt mer komplext än så..
