På nationaldagen åkte jag och Tomas Björn ner till Dals
Rostock och OK Kroppefjälls traditionella tävling Karolinerjoggen.
http://www.karolinerjoggen.se/ Detta var den 24:e upplagan av tävlingen som går
i de kuperade markerna på Kroppefjäll. Har länge tänkt köra denna tävling.
Redan i mitten på 2000-talet tyckte farsan vi borde åka dit och springa men det
passade inte riktigt in men nu blev det underligt nog debut på denna vad jag
hört innan, mycket tuffa och trevliga banan.
I bilen så tänkte jag på pappa som flera ggr berättade hur
fin och kuperad terrängen kring OK Kroppefjälls klubbstuga är. Han hade själv kört
flera orienteringstävlingar i denna terrängen. Han hade ju varit i stort sett
överallt i det här landet och sprungit orientering genom åren. Lustigt nog
kände jag igen mig redan när jag kom fram och jag var här och orienterade som H
12 eller H14 kille. Kändes som det gick bra den gången för många år sen och
hade känslan att nog skulle det gå bättre än förra helgen denna gång med. Var
medveten om att det troligen skulle kännas lindrigare också, då det på
Sotarblixtloppet var ”ren överlevnad”. Intressant att inte veta alls
hur banan såg ut, även om jag förstod att den var kuperad och större delen av
banan var på stigar.
Fanns en hel del starka killar med i startlistan. Jag hade i
stort sett bestämt mig innan att revanch på Anton Nilsson skulle vara
prioriterat, och helst en rejäl sådan. Startskottet small utan att jag var
riktigt med på det så kom iväg som 8-9:a men tog mig frammåt ganska enkelt efter
ett tag. Fattade direkt att kroppen funkade bättre än på länge och avancerade
snart förbi flera och upp i rygg på killen i täten som var Elias Björnsson.
Elias som jag känner sedan tidigare och har tävlat emot och med i olika
sammanhang. En mycket duktig löpare som länge har varit stabil på 31 min tider
på milen och nyligen var 6:e svensk på Göteborgsvarvet så hans form var mycket
god. Låg ett tag i hans rygg men han tryckte på riktigt hårt i en lång
uppförsbacke och då vågade jag inte riktigt gå med i den farten utan släppte
lite. När vi hade sprungit 5-6 km så var han fortfarande på samma avstånd
framför och det tog jag som ett gott tecken. Vid 10 km så låg jag ännu lite
närmare och antog att Anton får nog slita ordentligt därbakom då banan krävde
sin man. Vid 12 km tyckte jag mig bli riktigt sliten och det kändes som om
steget blev lite lidande av förra helgens lopp och tappade där lite mer mot
Elias men var nöjd över att vara mindre än minuten bakom på denna 14 km
verkligen utslagsgivande bana. Vad jag förstod så är det bara 3 löpare som har sprungit fortare på denna bana än det skogshuggaren gjorde nu så det var godkänt.
Revansch på Anton fick jag också, med 5 minuter!! Att han
inte hade sin bästa dag förstod jag men även om han haft superform så tror jag
han hade varit en bra bit efter mig för min form var något helt annat än på
Sotarblixtloppet, vilket var glädjande.
Har också fått mottaga Karlstads kommun förstjänstmedalj
för mina SM-guld i springskytte 2013. Kul när det uppmärksammas. 
