I
lördags avgjordes årets långa terräng-dm på hemmaplan där KFUM
Arvika Friidrott hade fixat banan i terrängen vid Viks elljusspår.
Det var en tuff tvåkilometersbana som seniorklassen skulle avverka 6
gånger, alltså 12 km. Hade förhoppningar om att göra ett bra
lopp, då det är hemmaplan, trots att man inte kan förvänta sig
att springa så fort som man har gjort då kapaciteten är klart
sämre numera. Rent mentalt tror man ändå fortfarande att formen är
superbra bara man sätter på sig en nummerlapp och det kändes också
rätt bra på uppvärmningen, vilket gav förhoppningarna en extra
boost. Hade tagit ett beslut långt innan tävlingen att detta skulle
vara mitt sista DM som jag springer seniorklassen. Ett fint avslut på
hemmaplan vore kul att få till tänkte jag redan när jag först
gången i våras såg att långa DM skulle gå i Arvika.
Hälseneskadan
kändes också mindre under uppvärmningen och det brukar vara
lovande för löpsteget. Detta innebar också att jag kunde köra i
riktiga tävlingsskor vilket jag inte gjort på ett tag då det
smärtat för mycket i hälsenan och fått haft lätta träningsskor
istället.
Planen
innan start var att öppna kontrollerat och hålla farten och
eventuellt öka mot slutet. Tyvärr var det inget stort startfält i
någon av klasserna men det var inget jag kunde göra något åt utan
jag bestämde mig innan att försöka göra det så bra som möjligt
utifrån förutsättningarna. Starten gick och nån junior ville
såklart köra fort första biten, som vanligt. När vi gick in i
första riktigt långa stigningen som höll i sig omkring 300
meter så blev jag dock ganska snart ensam. Var rätt förvånad.
Kände i backen att denna backen är rejält lång och krävande, och
6 ggr här var inte att leka med förstod jag men det kändes ändå
förvånansvärt bra och kontrollerat.
Efter
2 varv var jag förvånad att det flöt på såpass bra och jag kunde
konstatera att dagsformen var riktigt bra utifrån nuvarande status.
Go känsla att känna detta på en hemmatävling. Träningskamrat
Nilsson langade lite sportdryck åt mig och jag kunde växla några
ord med honom ut på tredje varvet. Kul att han var där mitt sista
lopp som H 21:a. Det var nu en rejäl lucka bakåt men jag försökte
hålla upp farten ändå. Sprang fortsatt avslappnat och snart så
var jag ute på sista varvet och kunde gå i mål med en klar seger i
H 21 till Set Sail IF med en tid på 41,?? minuter. Var ett riktigt
bra lopp på denna tuffa bana utifrån förutsättningarna tycker
jag. De vann ju faktiskt DM för ngr år sen på 44 min på en
enklare och snabbare bana. En fin avslutning på min H 21 sejour
innan jag tar klivet upp till H 40 och riktig gubbmotionär nästa
år. Då får man springa 8 km om man ska vara med på långa DM.
Blir lagomt. Kul att Mona Hallberg i vårt team FORIMP och tävlandes
för Set Sail IF hade så fin fart på benen lagom till hösten och
gjorde ett mycket bra lopp i damseniorklassen.
Sammantaget
en mkt bra bana och arrangemang, synd bara att det var så få
deltagare med i loppet och +Wattcupen…
