Julaftonsturen 2017 blev äntligen
med snö och skidåkning. Senast jag och Christian åkte skidor på julaftonsturen
var så länge sedan som 2011, då vi åkte från Lekvattnet över gränsen till Norge.
Året efter var det skidföre men då var Christian sjuk och var inte med på
turen. Denna tur hade vi styrt upp till höjderna runt Blåbärskullemasten där
det fanns gott om snö. Masten på Blåbärskullens är radio- och Tv-station och stod
klar att användas i augusti 1960. Själva masten var från början 323 meter hög,
men rasade delvis ner under ett kraftigt snöoväder torsdagen den 27 december
1979 kl 20.08. Det var den övre delen av masten som knäcktes, alldeles ovanför
FM-antennerna. Sändningarna försvann för TV1 och TV2 försvann för närmare
180 000 hushåll. Jag tycker mig ha ett svagt minne från jag var två år,
eller så har jag fått berättat för mig senare att mamma säger att TV-masten
blåst ner och vi tittade ut och inte såg den eftersom den syntes från mitt
föräldrahem i Säterud, Gunnarskog.
De återstående 270 metrarna
hotade även de att rasa ner eftersom den rasade delen drog med sig några
staglinor på ena sidan. Under söndagen lyckades man koppla in en 24 ton tung
traktor som motvikt till de avslitna linorna för att hålla emot. Masten
räddades och reparerades senare. Masten var nu 274 meter hög. Den gamla masten
byggdes på med nya TV1-antenner och ny toppspira, men är idag inte lika hög som
originalmasten.
 |
 |
 |
 |
Själva höjden som masten står på
är också högsta berget i Gräsmarks socken och Sunne kommun med sina 425 meter
över havet. Det största snödjup som uppmätts i Värmland är 180 cm vid
Blåbärskullen i Gräsmark den 28-29 mars 1951. Nuförtiden växer det en del träd
på toppen men förr i tiden var det möjligt att se ända till Kongsvinger
fästning i Norge. Något annat som också gör närvaron kring masten speciell med
en bra känsla är när jag ser masten i fjärran, det är vetskapen om att min
mamma och pappa förlovade sig på Blåbärskullen. Är ganska säker på att det var
den 7/7 1963. Kan tänka mig att utsikten då var riktigt fin i alla riktningar.
Vi körde över sjöisen på bla
Lången, Abborrtjärn och Övern innan vi tog N Baksjön rakt norrut. Isarna var
lättare att åka på än i skogen där man sjönk ner en bit i snön. Mycket älgspår
och tjäder samt att vi stötte på vargspår efter ett par vargar. Vargarna verkar
trivas i detta området för det har funnits varg i över 20 år här, och det kan
man förstå för det verkar vara gott om vilt här.
Vi hade en plats vi hade passerat
på en löptur som vi funderade på att använda. När vi kom fram så kändes det som
ett mycket bra val av övernattningsplats. Vedtillgången var inte så bra och det
var långt till dricksvatten men utsikten var magnifik. Sov mycket gott och
vaknade vid 04 av att brasan brunnit ut och jag frös lite. Fick elda på lite
igen. Det var kallare, omrking -8 grader och stjärnklart. Nilsson i sin tjocka Carithia
sovsäck frös inte utan han bara sov..
Sammanfattningsvis en mycket fin
tur.
