Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades 15 juni 1909 på Trossnäs fält. Inledningsvis förkortades föreningens namn I 22 skf men när regementet bytte nummer 1939, ändrades det till I 2 skf. Föreningen tillhör idag en av de äldre föreningarna i Värmland. Föreningen har upplevt flytten både från Trossnäs och Karlstad samt ett antal hot om att regementet skulle läggas ned. Många befarade nog att föreningen skulle gå samma väg som regementet år 2000, men är idag en aktiv förening med stora framgångar.
Foto på Owe där han trivdes som allra bäst – med ett par längdskidor i skogens skidspår.
Den sorgliga nyheten om att Owe Holmstrand lämnat jordelivet nådde mig ganska snart efter händelsen. Under ett rullskidpass hade Owes hjärta stannat. Efter att ha samtalat med hans son Martin, som jag tävlat, tränat och levt friluftsliv med vid otaliga tillfällen stod det klart vad som hade hänt. Vi konstaterade i all bedrövelse att Owe i varje fall avled när han gjorde det han gillade allra mest – att träna och vara i aktivitet. Skidåkningen var hans liv.
Owe Holmstrand, tävlande som elitaktiv bland annat för Gillberga SK, och var bland annat 15:e man i Vasaloppet. Han var även en duktig löpare. Efter elitkarriären var han mycket aktiv i skidspåret, som ledare, som vallare, som drickalangare, som serviceman, som medmänniska och ställde sig gärna i en tävlingssituation. Lösningsfokuserad som få personer jag träffat.
Under ett antal år drev han Intersportbutiken i Arvika. Många är de som genom åren fått sina längdskidor utprovade av Owe. Han hade alltid en lösning om det var något speciellt man önskade. Till mig ordnade han bland annat fram de rullskidor som jag hade då jag blev 5:A på Rullskid-SM. Det var inte helt lätt att få tag i tillräckligt konkurrenskraftiga rullskidor på den tiden, men det ordnade Owe fram genom sina många kontakter. Det Owe inte kunde om skidåkning eller utrustning var inte värt att veta.
Owe ringde mig för några månader sedan och undrade över om jag hade koll på några grejer i Glaskogen. Han var som vanligt positiv och nära till skratt. Vi pratade en del om Glaskogen, och det blev såklart även en del träningsprat och han nämnde att han var igång ganska bra med träningen. Jag sa då att jag hade sett honom på en film då han åkte skidor och att han såg stark ut. Han undrade på om inte han kunde locka med mig och Martin i Finnskogarna SK för att köra Vasaloppet. De hade ett stort gäng som var igång berättade han entusiastiskt.
Ett starkt minne som dök upp när jag fick höra den tråkiga nyheten var; på tävlingen Myrvarvet i Holmedal. Minns inte vilket år det kan ha varit, kanske 2010 eller 2011, men jag var tydligen i god form för jag låg i klar ledning av loppet och där banan går genom skogen och är som allra längst bort från alla, där ingen befinner sig kommer det plötsligt en moped i full fart. Oväntat, minst sagt. Ser att någon slänger va sig hjälmen och skriker att; ”idag är du stark, det går bra detta”. Det var Owe med sin karakteristiska stämma som symboliserade framåtanda och glädje. Stärkande och det blev ett bra lopp.
En tanke jag fick var också att farsan tränade med Owe några ggr på 310-rundan på typ 80-talet och jag tränade något pass i början av min idrottssatsning med Owe på samma 310-runda då han visade mig och Martin hur rundan gick. Det slog mig att farsan var typ 20 år äldre än Owe, och jag är 20 år yngre än Owe.
En legend har tagit sitt sista stavtag – många kommer sakna Owe och hans sätt att vara.
Owe blev 63 år.
En fantastisk film från i vintras där Owe åker skidor på Mörtnäs.
