Kjell och Gjermund Nygårdseter samt Tor Solbergseter berättar om Vingersruta, ”flyktingrutan” som gick från Kongsvinger till Sverige under andra världskriget. Video av Martin Høgberget (2020).

Vingersruta var en av många flyktvägar som användes under andra världskriget för att smuggla människor från det nazistockuperade Norge till det neutrala Sverige. Denna specifika rutt från Kongsvinger i Norge till Sverige som användes både för kurirtrafik och flyktinghjälp var i drift från sommaren 1942 fram till krigets slut 1945. Vingersruta gick från Kongsvinger, Langtjernet, Tangen, Trosholmen, vidare till Lebiko, Kissalamp eller Mitandersfors. Flyktingarna fick hjälp av lokala ”grenseloser”/guider som, trots riskerna för sitt eget liv, hjälpte de förföljda att hitta skydd och frihet. Vingersruta ansågs som en av de säkraste flyktinglederna i det här området under kriget. Ingen flykting, eller lots blev anhållna de tre åren rutan var i drift.

En organiserad flyktled 1942

År 1942 organiserades en sammanhängande rutt från Kongsvingerområdet till Sverige. Initiativet togs av Reidar Martinsen, Rolf Madsen och Lauritz Nygårdseter. De fick stöd av flera erfarna grenseloser som delade upp sträckan mellan sig. Tanken var att varje ledsagare skulle ansvara för en bestämd etapp, men i praktiken fick de ofta gå längre än planerat när förhållandena krävde det.

Nyckelpersoner (grenseloser)

  • Lauritz Nygårdseter
  • Karl Langtjernet
  • Henry Tangen
  • Einar Solbergseter
  • Karl Trosholmen

Ruttens fyra etapper

Den dokumenterade leden bestod av fyra etapper med alternativa dragningar beroende på väder, patruller och hur säkra övergångar var just den natten.

1. etapp: Från Kongsvinger till Frantzbråtaberget, 7km. och vidare till Langtjernet

Grenseloser: Lauritz Nygårdseter och Karl Langtjernet
Vägen ut från staden gick från Norsenga, över Vingersnoret via järnvägsbron, vidare över åkermarken mot skogen vid Nesteby. De följde skogsbrynet öster om Jarenggårdene, och passerade Geitdansen öster om Skinnarbøl. Denna etapp tog flyktingarna ut ur den tätast bevakade zonen och in i ett mer skyddat skogslandskap. Vid en stor sten i Frantzbråtaberget väntade Karl Langtjernet på Lauritz Nygårdseter när han kom med flyktingarna vid sextiden på morgonen. Här tog Karl Langtjernet vid och följde flyktingarna hem till Langtjernet.

2. etapp: Langtjernet – Flyktningsvika

Grenselos: Einar Solbergseter och Henry Tangen.
Denna del av ruta sköttes av Einar och Henry. Färden fortsatte via Bendikstorpet och Vestaberget till Nygardstjernet, vidare över Mengen och till Møkeren och Flyktningevika på västsidan av Møkeren. Platserna låg som pärlor mellan höjder och myrar där det gick att hålla sig dolda, men samtidigt orientera efter vatten och höjdryggar.

3. etapp: Från Flyktningsvika mot Møkeren

Grenseloser: Henry Tangen och Einar Solbergseter.

  1. Alternativ 1: Från Flyktningsvika på västsidan om sjön Møkeren, därefter öst/nordost till Trosholmen.
  2. Alternativ 2: Från Flyktningsvika över Møkeren, vidare till Varaldsjøen, Larbekken och in i Sverige vid Mitandersfors.

Valet mellan alternativen berodde på isläge, dimma, snö och tysk aktivitet. Att korsa Møkeren vintertid gav en rakare väg men krävde god kännedom om isförhållanden och patrullmönster. Det hände att de behövde följa med vidare till Kissalamp för att hämta utrustning till Milorg och se till att den skickades vidare till Oslo.

4. etapp: Slutsträckan in i Sverige

Grenselos: Karl Trosholmen.

  • Alternativ 1: Från Trosholmen via Børthus, förbi norra änden av Fjorsjøen, södra Flotberget, Otertjernet och Sørli till Lebiko och Kissalamp på svensk sida.
  • Alternativ 2: Från Trosholmen längs Møkeren till Varaldsjøen, Larbekken och över till Mitandersfors.

Sista etappen var både psykologiskt och praktiskt avgörande. När flyktingarna passerat riksgränsen tog svenska myndigheter över, och för många innebar det för första gången på länge en känsla av trygghet.

Karta Vingersruta

Grenselos på Vingersruta – Einar Solbergseter

Under den tyska ockupationen av Norge 1940–1945 blev skogarna mellan Austmarka i Hedmark och Värmlands djupa skogar en livsfarlig korridor – men också en livlina. I detta gränsland verkade Einar Solbergseter som grenselos, kurir och vapentransportör. Einar Solbergseter (1921-2011), far till Tor Solbergseter från Austmarka som jag känner genom orienteringen var en av grenseloserna på Vingersruta. Einar kom att bli en central person i verksamheten som påbörjades när han bara var 18 år gammal.

När judeförföljelsen blev intensiv i Norge 1942 blev Vingersruta mer etablerad och fler flyktingar kom denna väg. Innan 1942 var det ett mindre antal flyktingar som hade kommit denna väg, där Einar rodde flyktingarna över den stora sjön Mökeren. Från Tangen gick de till en vik som kallades ”flyktingevika”, varifrån de rodde över sjön till Trosholmen på andra sidan. Det var ca en halvmil att ro.

Einar har beskrivit hur vissa flyktingar uppträdde oansvarigt och högljutt – särskilt när de äntligen såg Sverige framför sig. Han tvingades bokstavligen tysta grupper som bestod av 5–7 personer när de korsade isen mot Trosholmen. Minsta ljud kunde röja dem för tyska patruller.

Einar nämner tre saker som skrämde honom mest: 1. Tyska patruller – särskilt på vägar där det fanns vakter. 2. Vårfloder och islossning – trotsått överfarter på sköra isar; han själv gick igenom isen en gång men tog sig upp. 3. Skador och brutna ben – ett benbrott mitt i skogen kunde blivit ödesdigert för både grensloser och flyktingar.

Bröderna Henry och Einar Solbergseter var grenseloser för många flyktningar under kriget. Foto: Privat

Koden “Hils fra Magnhild”

Det var många judar som uppsökte Tangen och de hade oftast med sig ett lösen/kodord som löd: ”Vi skal hilse fra Magnhild”. Einar och de andra visste inte vem denna Magnhild kunde vara och det undrade de över i många år, men 1995 så fick mysteriet sin lösning när det var kalas på Tusssevangen och Magnhild var där (om detta berättas i filmen). Einar och hans bror Henry var grenseloser, och då oftast från Langtjernet, över till Ursberget, Benedikstorpet, Nygårdseter, Mengen till Fjörsundstangen. Därefter båt över sjön Mökern. På vintern gick oftast turerna med skidor och då gick vägen om Sikåleit, Varalden, förbi Larbekken och till Mitandersfors. Fjädringsmannen i Mitandersfors, Oskar Solberg, var kontaktman och där överlät de flytingarna till honom. Det största följet med flyktingar som de hjälpte på en tur var 28 personer.

”Tysta Norjeshjälpen” – materialrute

Vingersruta kom också in i en ”materialrute” som gick motsatt vägen från Kissalamp på svenska sidan gränsen, och materialet som ofta var packat i lådor skulle vidare in i Norge. Det mesta av materialet skulle transporteras till ”gutta på skauen” i Nordmarka. Exempelvis kunde en låda väga 55 kg, och innehöll stora batterier till radiosändare. Just radiosändare/mottagare smugglade Einar flera stycken med sig från Sverige.

Tyskarna patrullerade vägarna med motorcyklar, eller vanliga cyklar. Det fanns en tysk vaktstyrka vid Öiermoen och vid samvikelaget på Austmarka. En natt som Einar hade varit på uppdrag till Kissalamp på svenska sidan och hämtat lådor och en del brev så kom han hem sent och han låg därför kvar i sängen ett tag på morgonen. När han vaknade och kom ut i gången på förmiddagen satt tre tyskar där. ”Hast du mange drenge?” sa en tysk. Antagligen trodde tyskarna att de hade många drängar på gården då Einar kunde ligga och sova så länge på morgonen.

Vingersruta 1942-1945

Grenselos fick själv fly till Sverige

I februari 1945 får chefen för Vingersruta, Lauritz Nygårdseter, besked från legationen i Stockholm om att han är i farozonen och måste rymma över till Sverige. Lauritz blev kvar i Sverige tills freden kom. Flyktingrutan stoppade på så sätt upp, men materialrutan fortsatte att fungera. Einar och Henry Solbergseter, Martin Björndalen och Kjell Björndalen var med i materialrutan där de transporterade material och förnödenheter från Kissalamp. Det blev utlovat att de skulle få betalt för arbetet de utförde. Legationen i Stockholm skulle tillse detta men de fick aldrig några pengar. Einar och de andra utförde sina insatser av helt andra grunder än pengar, men kanske tog någon dessa pengar som skulle till dem som verkligen utförde arbetet på plats?

Alla lotsarna på Vingersruta gjorde otroligt viktiga insatser för många människor. Gårdarna till tre familjer på Austmarka blev räddningscentraler. Under de tre åren ruta var i drift fördes mer än 1000 personer i säkerhets längst den här vägen. Flera av de som tog sig över kom med i Polititroppene i Sverige, en medvetet vilseledande beteckning på de norska arméförband som uppsattes i Sverige under andra världskriget. En annan som tog sig över till Sverige den här vägen var SOE-agenten, Gunnar Sønsteby (Nr.24).

Einar Solbergseter fick 50 år (1995) efter kriget krigdeltagarmedaljen. Försvarsmedaljen hade han sen tidigare. Familjerna fick också priset; ”Righteous Among the Nations” för insatserna 2015. Karl Trosholmen blev hedrad med en minnesplatta i Israel och man har där även planterat träd som tack för de norska grenselosernas insatser.

Denna medalj och ett medföljande certifikat gavs av den israeliska ”Kommissionen för att namnge de goda hjälparna”, för den hjälp som gavs till judar under andra världskriget. Med stor fara för sina egna liv såg norska familjer och enskilda personer till att judiska flyktingar tryggt eskorterades över till Sverige. Deras namn har nu förts upp på ”Rättfärdighetens hedersvägg” i staden Yad Vashem i Israel.

Räddarna som hedrades

De norska familjer och individer som hjälpte judiska flyktingar över gränsen till Sverige har uppmärksammats av den israeliska kommission som namnger ”de goda hjälparna”. De fick medalj och certifikat för den hjälp de gav under kriget, ofta med stor fara för eget liv. Deras namn är upptagna på ”Rättfärdighetens hedersvägg” vid Yad Vashem i Jerusalem. Erkännandet visar att flyktleden inte bara var ett lokalt initiativ utan en del av den bredare historien om hur judar räddades undan förföljelse. Att flera av hjälparna hedrats internationellt understryker att Kongsvingertrakten inte bara var en geografisk övergång utan en moralisk prövning. De som gav vägledning och skydd gjorde det ofta utan annan belöning än att nästa människa skulle få leva. Att deras namn i dag finns på Yad Vashems hedersvägg gör historien konkret: bakom varje platsnamn – Norsenga, Flyktningsvika, Trosholmen – fanns människor som tog ställning.

8 maj 1945 slutade järngreppet, men Einar fick sitt sista uppdrag strax före krigsslutet: att säkra att ett vapenflyg vid Roverud inte lämnade spår som kunde föra tyskarna rätt. Efter freden hjälpte han till med att samla in utrustning och material från svensk sida. Historien om Einar Solbergseter och de andra på Vingersruta påminner om att motstånd inte alltid är dramatiska sabotage; ibland består det av tysta nätter, frusna fingrar och en roddbåt i mörkret. Einar och hans nätverks mod räddade liv, gav hopp och förde viktig utrustning till den norska motståndsrörelsen. När medaljerna till sist tilldelades – långt senare än de borde – var det ett erkännande inte bara till Einar, utan till alla anonyma grenseloser som riskerade allt i skogarna mellan Norge och Sverige…

Källförteckning

  1. Over grensa : i flyktningelosenes fotefar
  2. Krigsminner fra Austmarka 1940-1945. Austmarka: Austmarka historielag. (2000).
  3. Høye, Erik. ”Over grensa”. Utg. [Finnskogen turistforening]. Grue Finnskog. (1999).
  4. Glåmdalen. (1987-01-22). Lördagsavisen. ”Karl hjalp mig til firheten”.
  5. Youtube. ”Vingersruta 1942 – 1945” (2020): https://www.youtube.com/watch?v=zP5SLCMsQgY&t=9s
  6. NRK. ”Risikerte livet for å redde jøder – nå hedres de” (2015-02-15): https://www.nrk.no/norge/de-risikerte-livet-for-a-redde-joder-1.12200084
  7. Wikipeida. Polistrupperna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Polistrupperna
  8. De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland. Anders Johansson (2014): https://blogg.l-ogaverth.com/2025/02/20/de-glomda-agenterna-norsk-svenska-vapenbroder-mot-nazi-tyskland-av-anders-johansson/
  9. Wikipedia. ”Rettskaffen blant nasjonene”: https://no.wikipedia.org/wiki/Rettskaffen_blant_nasjonene
  10. Utrop. ”Grenselos-familier hedret for sin innsats” (2015-02-11): https://www.utrop.no/nyheter/nytt/28489/
  11. NRK. ”Hedres for å ha hjulpet jødiske flyktninger under krigen” (2015-02-06): https://www.nrk.no/innlandet/hedres-for-a-ha-hjulpet-jodiske-flyktninger-1.12190174
  12. Youtube. ”Intervju med Kjell Nygårdseter” (Son till grenselos Lauritz Nygårdseter). (2019-04-19): https://www.youtube.com/watch?v=BwF-h9QN8P4