Förslaget att svenska poliser i krig och vid ockupation enbart ska vara civila och inte kunna delta i landets försvar är svårt att förstå. ÖB Michael Claesson varnar för att det kan bli ett hot mot rikets säkerhet – och han har rätt. Men förslaget är också historielöst.
Norge och Danmark
Under den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget sattes polisen snabbt under nazistisk kontroll. Poliskåren tvingades arbeta åt ockupationsmakten och blev verktyg i förföljelsen av motståndsrörelsen och judar. Det blev krav på lojalitetsförklaring av polispersonal. De som vägrade avge sådan förklaring deporterades till Tyskland. Efter kriget fick flera stå till svars för landsförräderi. I Danmark försökte polisen fortsätta sitt civila uppdrag under ockupationen. Det slutade tragiskt. År 1944 arresterade tyskarna omkring 2 000 danska poliser och deporterade dem till koncentrationsläger i Tyskland. Historien visar alltså tydligt vad som kan hända när en civil polis hamnar under en ockupationsmakts kontroll.
Sverige byggde därför sitt försvar på en princip – att hela samhället ska stå emot. Redan 1943 formulerades de grundsatser som skulle gälla vid krig:
“Som grundval för vårt handlande i händelse av krig gälla två satser: Motstånd skall göras i alla lägen. Varje meddelande att motstånd skall uppgivas är falskt.”
Och i den berömda formuleringen som fortfarande gäller:
“Om Sverige blir angripet kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.”
Detta kan knappast tolkas på annat sätt än som en stående order till hela samhället. Varje medborgare har ett ansvar att bidra till landets försvar. Varför skulle då just polisen vara undantagen? Enligt nu gällande svenska regler, som gällt i 80 år, är svenska polismän kombattanter när de under krig deltar i rikets försvar, men blir civila när de inte längre deltar i rikets försvar. De har s k temporär kombattantstatus. År 1943, således under andra världs kriget, fick frågan en lagstadgad lösning. Därigenom blev alla polismän, oavsett om de var kommunalt eller statligt anställda och frånsett grad, skyldiga att delta aktivt i försvaret av landet. Tjänsteplikten innefattade att delta i direkta stridshandlingar och att fullgöra även andra uppgifter som an kom på krigsmakten. Närmast tänkte man sig att ingripande från polisens sida skulle kunna komma i fråga gentemot sabotörer, fallskärmshoppare och smärre motoriserade enheter. Därför blev polismannen även skyldig att genomgå särskild försvarsutbildning.
När ett land angrips behövs alla krafter – militär, polis, civilsamhälle och medborgare. Historien från Norge, Danmark och dagens Ukraina visar samma sak: i ett krig måste hela samhället kunna bidra till försvaret. Att då föreslå att polisen i princip ska stå vid sidan av när ett land angrips är inte bara ett säkerhetspolitiskt risktagande. Det är att bortse från historien.
När kriget startade agerade den ukrainska polisen proaktivt och hjälpte till att säkra två av de tre flygplatserna i närheten av Kiev.
Försvarsmakten avstyrker tydligt förslaget i sitt remissyttrande över utredningen Polisiär beredskap i fred, kris och krig (SOU 2025:57). Myndigheten skriver att förslaget innebär “ökad militär risktagning avseende försvaret av Sverige” och varnar för att konsekvenserna är “svåra att överblicka”.
Försvarsmaktens remissyttrande:
Läs Försvarsmaktens remissyttrande om “Polisiär beredskap i fred, kris och krig”
Det är Försvarsmaktens officiella svar på utredningen SOU 2025:57, där myndigheten redovisar sina synpunkter på förslagen. I dokumentet förklarar Försvarsmakten varför man motsätter sig vissa delar av utredningen, bland annat sådant som påverkar polisens roll och resurser i krig och höjd beredskap.
Du kan också läsa själva utredningen här:
- SOU 2025:57 – fullständig utredning
https://lagen.nu/sou/2025:57
Och här samlas alla remissvar från olika myndigheter:
Om delar av Sverige skulle ockuperas anser utredaren att svenska poliser, med fortsatt civil status, bör stanna kvar och verka under fiendens kontroll. I dagens säkerhetspolitiska verklighet innebär det i praktiken lojalitet mot en ockupationsmakt.
Vill vi verkligen ha det så?
Källförteckning
- Om kriget eller krisen kommer (MSB/Försvarsmakten, 2018).
Citatet: “Om Sverige blir angripet kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.” - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – information om totalförsvar och civil motståndsvilja.
- Försvarsmakten – remissyttrande om utredningen “Polisiär beredskap i fred, kris och krig” (2025). Yttrande över betänkandet Polisiär beredskap i fred, kris och krig (SOU 2025:57)
- Expressen – artikel: “ÖB rasar mot förslag om polisen – hot mot rikets säkerhet” (8–9 oktober 2025).
- Norges Hjemmefrontmuseum – dokumentation om polisens roll under den tyska ockupationen av Norge 1940–1945.
- Nationalmuseet – forskning om arresteringen och deportationen av cirka 2 000 danska poliser till tyska koncentrationsläger 1944.
- Ukrainian Ministry of Internal Affairs – rapporter om polisens roll i försvaret under Rysslands invasion 2022.
