ADVENTURE

<!–
WriteFlash('’);
//–>Hyllningsvideo till Jon Tvedt (född 29 juni 1966 i Bergen, död 11 januari 2009)

Jons bortgång har berört mig väldigt, en stor inspirationskälla för mig och många andra när det gäller konditionsidrott har gått ur tiden.

Kanske var han den siste som fortfarande elitsatsade av den ”gamla stammens” orienterare. De stenhårda som flyttade gränserna för vad människokroppen kunde klara av. De som tränade så ofattligt hårt, så hårt att de flesta inte ens kan föreställa sig det i en av världens mest krävande sporter. Orientering. En sport som kommit lite i skymundan för längdskidåkning både i Sverige och i Norge. Vilka som var (är) värst och hårdast när det gäller träning är det dock ingen tvekan om. Orienterarna var mest hängivna sin idrott och tränade så fruktansvärt hårt. Sigurd Dæhli, Jan Fjaerstad och Jon Tvedt är de jag känner till mest från Norge. Säkert fanns det många fler av den kalibern, särskilt då i Norge som har en helt annan kultur när det gäller konditionsidrott. I alla fall i modern tid.

Senast jag pratade med Sigurd så berättade han om hur dom tränade när han fortfarande satsade som mest. -Alla tränade så sa han då. Det var många, långa pass i skog och mark. Upp till 1000h per år, (löpning!!), säger kanske det mesta. Jan har berättat att han ett år sprang 16 000 kilometer! Det var mer än han körde med sin bil det året. Tre-fyra mil om dagen var ingenting för grabbarna, gärna uppe på fjället.

Jan var också den som fanns vid Jons sida när han dog på fjället. Under de senaste åren, har ingen varit i närheten Tvedt när det har varit motbakkeløp i Norge. Han krossade helt enkelt allt motstånd. Ofta vann han med över 5 minuters marginal. 42-åringen har rekorden på nästan alla tävlingar i sitt slag som har hållits i vårt västra grannland.

Jag och Maria åkte på vägen där Jon springer 1.20 in i videon ovan senast i sommar. Det var både brant och långt kan jag be att få tala om.

Den som har missat denna dokumentär bör se den: http://www1.nrk.no/nett-tv/klipp/293423

Blev nattorientering på onsdagen då OK Älgen stod som arrangör för en deltävling i Kylk(l)ampen på en 1:5000 dels karta i Slottsbron. Ca 80 deltagare kom till start så det var pannlampsljus överallt. Riktigt hård kamp vid vissa kontroller för att kunna stämpla snabbt. Tyckte det kunde vara kul att åka iväg och springa en natt-ol som träning men det blev en riktigt intensiv tävling istället. Jag, Björn Andersson, Maria Eriksson, Årjängs-Tommy och Lars Olsson var de som försökte försvara VVOK färgerna i de olika klasserna.17 elitherrar kom till start. Riktigt många bra orienterare i samma nattrace, dock ingen gammal världsmästare. Hård konkurrens och hårt om placeringarna var det, hårdare än på bra länge i Värmland lär det ha varit då ex DM-mästaren 2008 (H21) i nattorientering slutade först på en 9:onde plats. DM-mästaren i medeldistans på 6:e och DM-mästaren på Ultralång på en tionde plats.

Juniorlandslagsmannen och Svenske mästaren 2008 i både sprint och nattorientering Jonas Leandersson från OK Tyr och jag kom tillsammans efter några slingor i skogen. Innan det hade jag varit helt ensam i skogen på delar av min första slinga. Missade andra kontrollen rätt mkt och låg på 16:onde plats där. Sedan fastnade jag bakom ett koppel löpare som jag inte kunde ta mig förbi i den snåriga skogen. En gren spratt rakt in i ögat på mig i full fart och det kändes som den var inne bakom ögat och vände. Såg ingenting på höger öga under några minuter. Mellan kontroll 4-5 hann Björn Andersson (VVOK) upp i rygg på mig. Missade inget på 5:an men är ändå 25 sekunder efter bästa sträcktid. Tror flera valde järnvägsrälsen som ej är tilllåten att springa på och därmed tjänade lite tid mellan de kontrollerna eller också var jag bara seg.

Mitt vägval jämför med alltid orienteringssäkre Magnus Nordström från kontroll 5-6 på andra delen av banan (kontroll 15-16 på sträcktiderna). Mitt vägval var ca 1 minut långsammare eftersom man fastnade i snårskogen och ledning förvandlades till en 6:e plats

När jag och Jonas sedan stämplade i stort sett samtidigt vid kontroll 15 så hade vi en ledning med ca 20 talet sekunder som vi dock inte förvaltade särskillt väl utan istället missar över en minut på väg till 16:onde kontrollen. Låg runt 7:a, 8:a där men sedan dras det på ordentligt i skogen och ner mot de sista kontrollerna så går det rysligt fort, som snabbast 2,47 per/km. Jag och Leandersson pressar på riktigt hårt och på sista 900 meters löpning springer vi ifrån samtliga andra löpare i startfältet med nästan 1 minut om man ser till sträcktider. Dock är en man före till sista kontrollen och därifrån till mål är det alldeles för kort att hinna göra något så jag slutar 3:a, 3 sekunder!! från seger och på en tredje plats. Vi tog in sekund efter sekund på de sista 5 kontrollerna och jag är lite besviken att jag inte hjälpte till mer med farthållningen då det förmodligen skulle ha räckt med att bara driva på någon sekund snabbare för att komma ikapp vinnaren Henrik Brohede OK Tyr som inte gjorde några orienteringsmisstag på slutet av banan.

Sträcktider här

Mina och Magnus Nordströms kartor och GPS-rutter här

Jämför gärna mina och Magnus vägval genom att öppna fönstret ovan 2 ggr. Syns ganska tydligt att Magnus är duktigare att ”spika i kontrollerna”. Magnus hade också den klart brutalaste lampan i herrstartfältet. Allt annat ljus liksom försvann och åts upp av de 2000 lumen Magnus hade på skallen när man var i närheten av honom. Blir nog en investering i vår av värre ljus om man ska hänga med i svängarna på natt-ol.

När det gäller Jonas Leandersson skulle jag vilja framhålla honom lite extra här på bloggen. Nu kom han äntligen med i landslaget i orientering i den stenhårda konkurrensen, jag ville personligen ha med honom redan till förra årets VM men hans tid kommer. Där har vi Värmlands klart lysande stjärna i orientering på herrsidan och han har egentligen allt för att lyckas i sin framtida satsning som orienterare då han har alla förutsättningar. Liten och lätt med ett gudabenådat löpsteg, troligtvis det bästa löpsteg jag sett på en orienterare. Han bara flyter fram på ett helt otroligt sätt. En fruktansvärt bra kille verkar det vara på alla sätt och jag håller tummarna för att den mannen ska gå riktigt långt i den här stenhårda sporten.

Årets skinklopp avgjordes vid Jössestugan. Här gäller det inte att vara snabbast utan i skinkloppet gäller det att gissa sin tid och sedan hamna så nära den tiden som möjligt. Priset är en julskinka och att agera banläggare året efter. En ruskigt kul och prestigefull tävling alltså ;-). Tänkte att löptiden påverkas förmodligen en hel del av underlaget eftersom det är snö i markerna och säkert skulle jag göra något litet misstag. Så blev det också och i terrängen var det snö som bromsade rätt rejält. Jag fastnade tom under ett isflak på väg över en våtmark, inte så ofta det händer. Kanske därför orientering oftast går på sommaren! Gissade på att jag skulle ha 19.00 minuter. 18.22 stoppade klockan på. Det var bra att jag hamnade under min utsatta tid och det räckte till en tredjeplats i skinkloppet. Anders Johansson hade länge ledningen då han hade endast 7 sek från sin utsatta tid på 23.00 men sedan kom Hanna Blomgren och drog till med en helt oslagbar tid. Hanna var 1 sekund!!! från sin utsatta tid på 49.15. Grymt säkert!

Resultat Skinkloppet (gissand tid) julskinkan

1.Hanna Blomgren VVOK Verklig tid: 49.14 Gissad tid: 49.15

2.Anders Johansson VVOK Verklig tid: 23.07 Gissad tid:23.00

3.L-O Gävert VVOK Verklig tid: 18.22. Gissad tid: 19.00

Resultat snabbaste löptid:

1. L-O Gävert VVOK 18.22

2. Andreas Blomgren VVOK 19.50

3. Björn Andresson VVOK 20.02

Taktiken fungerade bra.

Karta och GPS-Rutt tryck här XXX

VVOK´s hemsida tryck här XXX

Artikel AN tryck här XXX

Hade på förhand bestämt mig för att hålla en låg profil i inledningen av finalen i nattorienteringscupen. Jag och forne världsmästaren Sigurd Daehlie gick ut i ledning samtidigt i skogen eftersom vi hade exakt samma poäng efter de 5 tidigare deltävlingarna med 2 segrar var och en varsin andraplats som bästa resultat. I början låt jag norrmannen som är en klart bättre orienterare än mig bestämma tempot. Hängde hela tiden med på kartan för att komma in i terrängen på ett bra sätt. Tyckte att det verkade vara svårorienterat till att börja med och att det såg enklare ut på slutet av banan. Så planen blev att klara av gafflingen på ett bra sätt och sedan trycka järnet på slutet där det var lättare..

Vid gafflingskontrollen som kom vid 9:e kontrollen skiljdes vi åt och nu gällde det att hålla huvudet kallt och minimera misstagen. Passerade farsan på väg till min 10:e kontroll. (som springer korta banan) Ser han knappt och fokuserar stenhårt på kompassen, riktningen, att jag ska ner i en blöt ravin och sedan nästan längst ut på en ås. Kontrollen sitter fint och till nästa springer jag tyvärr upppå platåerna vilket inte är bästa vägvalet då ett bättre allternativ hade varit att gå ner till åkern och följa åkerskanten bort. Verkar vara klart snabbare men det är alltid lätt att upptäcka efteråt. Kommer lite fel vid kontrollen och hamnar vid stupet först där det också sitter en kontroll men läser in mig och tar den säkert. Upp rakt genom stupen till fjärilskontrollen igen.Där tar jag min andra slinga, fortfarande ser jag inga andra löpare förutom någon som springer en kortare banan och verkar springa snett. Spikar 12:e kontrollen som på förhand verkar lite lurig. Sen drar jag på ordentligt till de nästa 2 kontrollerna. På väg tillbaka in till fjärilskontrollen passerar jag löpare som springer andra banor. Strax innan kontrollen gör jag en liten krok men hittar ganska snabbt rätt. Får sedan en gren rätt över ögat och ser inte så mkt på vänster öga resten av banan.När jag läser in mig på väg till 16:onde kontrollen så kommer gamle världsmästarn upp i ryggen på mig. Alltså tog jag gafflingarna snabbare än han vilket kändes bra. Nu låter jag honom dra tills vi kommer ut på åkern mellan 18:e och 19:e kontrollen där jag kan dra på hårdare igen. Tyvärr har norsken en annan taktik. Han försöker att låta mig dra och göra misstag då även han sett att banan är mer snabblöpt på slutet. Tänkte att jag ska inte gå på det där men när han stannar mitt i mörkaste skogen är man ju tvungen att springa förbi. Gör en liten miss på stupet vid 16:e kontrollen då jag kommer för långt ner. Hinner dock upp och stämpla nästan samtidigt som norsken. När vi sedan kommer ut på åkern så kör jag ganska hårt och får en lucka som växer. Vid 20:e kontrollen gör jag en liten båge och han är i rygg igen. Fortsätter köra hårt och är klart först vid 21:a kontrollen. Sedan har jag en lucka men går in alldeles för tidigt på vägen och får inte lampan på skärmen så där blir jag upphunnen igen. Nu är det dock en väldigt lättlöpt sträcka kvar så då är det bara att släppa handbromsen och köra för fulla muggar mot mål. Blir kanske 20-25 sekunders lucka vid målgång.

Norsken som är en väldig tävlingsmänniska var ganska besviken men det la sig snabbt. Han berättar efteråt om många lopp som han har gjort och hur mkt han tränat genom åren. Han leder fortfarande adelskalendern på tävlingen Blodslitet, vilken räknas som Norges jobbigaste och mest kända orienteringstävling. När han satsade som mest så låg han mellan 800-1000h träning per år. Så tränade alla orienterare i Norge på 80-talet och början på 90-talet. Respekt, den träningsmängden är det väl ingen ol-löpare som har idag. Då kunde en orienterare vinna nordiska mästerskapen på marathon och två dagar senare springa till sig norskt mästerskapsguld på 10000 meter på under 29 minuter. Det ska bara inte gå, ingen tvekan om att de var hårda. Nu tränar han ”bara” 5 dagar/vecka + tävlingar, oftast 2 varje helg under vår/höst. Man kan inte låta bli att bli lite inspirerad av norrmännens inställning till idrott. Dom är ett par snäpp värre än oss. VVOK fick alltså 3 totalsegrare av 4 i cupen då Elin Eriksson (Marias lillasyster och min träningskompis ibland) vann damklassen och Sebastian Ekman vann den öppna klassen. Så man kan lugnt säga att norskarna fick bita i gräset men nästa år kommer dom säkert grymt revachsugna så då får man se upp. Kul tävlingsform är det i alla fall och helt klart så har jag utvecklat orienteringen en hel del under cupens gång.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Ovan, ett videoklipp som visar ungefär vad man ser under en Nattorientering.

Banorna var tuffa och terrängen var stundtals stenbunden och på ett ställe var det ett livsfarligt stup som jag och Björn var på väg halvägs nedför när vi upptäckte att vi var tvungen att vända för att överhuvudtaget överleva. Det tog massor av tid att ta sig från kontroll 1 till 2 pga detta. Norske fd. världsmästaren tog där ett bra mkt smartare vägval, dock missade han själva kontrollpunkten så fältet var ändå samlat vid 2:an.

I gafflingarna hade jag och Norsken samma gafflingsalternativ. Han drog för det mesta och jag låg avvaktande bakom. Vrickade till foten så jag kunde inte springa ut ordentligt i den svåra terrängen.

På slutet blev det nya kontroller på en ny karta. En 1:2000 dels karta. Detta innebär konkret att man ska ställa om sig från att 1 cm på kartan är 100 meter i verkligheten till att 1 cm på kartan är 20 meter i verkligheten. Gjorde en hel del tabbar där och ramlade några gånger. En kontroll satt i stort sett inne i en jordkällare eller om det var en bunker. När slingorna var färdiga fick jag se mig slagen av Sigurd som givetvis inte gjorde några misstag. Imponerande orienteringsteknik. Känns lite surt att bli slagen av en gammal man men faktum är att han även springer ifrån alla utom 2 personer i Arvika kommun på längre sträckor än 800 meter så det går inte sakta heller.

Här under har ni kartorna med GPS-Rutt i bra upplösning

Klicka här

<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#8’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#8Nattcupen hade den här gången tagit sig till Styckåsskogen i Arvika. Där det bjöds på banor av sprintkaraktär. Några kluriga problemlösningar blev utmaningen. Totalt 21 kontroller som skulle plockas i skogen på den 3,930 km långa banan. Såg ganska lätt ut på kartan men farten ”dödar”, blev några onödiga krokar på ett flertal ställen som ni kan se om ni förstorar upp kartbilderna ovan. (klicka på rutan till vänster) Där har ni GPS-tracken från kvällens bravader.

På långa banan var det kartbyte en gång. Förstaslingan var lite småknixig innan jag kom in i orienteringen. Var först till 1:a kontrollen men sen missade jag lite på andra kontrollen så gamle världsmästaren Sigurd Daehlie ledde där tävlingen. Han är ruskigt grym i orienteringen, sen måste jag säga att han springer inte sakta heller utan det driver på rätt ordentligt. Kopplade dock ett grepp om tävlingen vid 8: onde kontrollen som jag sedan inte släppte riktigt även om den ”gamle” var nära direkt man gjorde en liten krok el likn.

Trodde också Chrille och Martin Fogelberg låg före mig ett tag eftersom jag mötte dem på väg från min förstaslinga. Dock var den de sprang först troligtvis lite kortare.. När jag hade tagit de 14 kontrollerna innan kartbytet så var jag ganska på gång orienteringsmässigt. Gjorde dock några ytterligare ”dumma” vägval som missade tid. Ex sprang jag hela 4,9 km, då banan var 3930 meter. Det är kanske 500 meter för långt om man gör ett riktigt bra lopp. GPS´n avslöjar en kan man lugnt säga. Dock fanns farten i benen till att hålla undan för de jagande vargarna så det blev en andra 20 poängare i årets nattcup. Gamle Norske championen 2:a, Christian Nilsson imponerade med en 3:e plats inte alls långt efter. Grymt! Maria vann dambanan (samma som öppna banan= gubbbanan) och var en bit före både sin syster Elin och min farsa Roffen som stämplade fel. Så i det prestigemötet gick alltså Maria vinnande ur.

Fakta träningspasset

Maxpuls: 176 (95%)Medelpuls: 162 (88%), Stigning +266,0 / -277,2, Medeltempo på min löpväg 4:51 per km, Snabbaste tempo: 3.02 per/km

Sträcktider klicka här xxx

Mån kv. Första VVOK träningen. Löpning 35 min, varav 15 min A1 och 15 min A2. Cirkelträning med en del hopp o likn. Avslutning med den obligatoriska fotbollen. Seger med 3-2. Totalt ca 1.30

Tis fm. Löpning, jättelugnt 10 km med Maria.

Imorgon Nattjakta i Styckåsskogen. Det är så grymt roligt med Nattcup. Något av det roligaste man kan göra träningsmässigt skulle jag vilja påstå. Kommer att bli ett snabbt och spännande lopp. Sprintliknande bana på natten. Blir kul. Såg när jag efter att ha pratat med Björn att vi troligtvis hoppade över en kontroll i Kongsvingertävlingen så där blev det troligtvis 0 poäng istället för 17. Känns som jag är tvungen att fixa en 20 poängare imorgon och jag ska göra allt jag kan för detta. Kan bli en spännande utmaning att forcera skogen på ett effektivt sätt. Kommer inte springa efter någon annan imorgon utan ska göra helt mitt eget ”superfocus” lopp så kan det gå riktigt bra…