Årets SM i springskytte arrangerades av Hallands Pistolskyttekrets och avgjordes den 22–23 augusti utanför Varberg. Två dagar med träffar, bommar, medaljer som skulle delas ut – och framför allt en fantastisk lagkänsla. Och vilken helg det blev för I 2 Skytteförening!
På lördagen avgjordes SM med C-vapen. Traditionella springskytte-SM. Det blev någon bom för mycket men det räckte ändå till en 5:e plats individuellt. Den individuella tävlingen ligger också till grund för lagtävlingen (H-21) med tremannalag. Där lyckades Marcus Wilhelmsson, Johan Lindqvist och jag få ihop tre ganska jämna lopp som räckte hela vägen till SM-GULD i hård konkurrens! Vi visste inte innan prisutdelningen hur vi låg till så det var lite överraskande även om vi trodde våra lopp kunde räcka långt. Det är något speciellt med ett lagguld. Individuellt kan man alltid gräma sig över den där bommen, sekunderna man tappade eller loppet som kunde ha gått lite fortare. Men i laget räknas allas insats och vi blev svenska mästare.
SM-silver i stafett – och brons till andralaget!
Tre timmar senare väntade H21-stafetten. Prestige. Spänning. Nerver. Såg att Johan som körde första sträckan hade lite oflyt med sitt skytte. Här blir det att jaga. Gick ut som sjua på min sträcka och växlade som tvåa. Farten var bättre än på hela året, men skyttet kostade på. Använde väl många extraskott (och det kostar dyrbar tid) och jag drog dessutom på mig en straffrunda. Därmed fick vi aldrig riktig kontakt med laget som tog hem guldet. Ett rättvist resultat. Men SM-silver är ett SM-silver – och något vi ska vara stolta över. Ännu roligare var att I 2 andralag tog SM-brons! Otroligt bra gjort.
På lördagen tävlade vi med C-vapen (.22-pistol) på skidskyttemål och på söndagen med A-vapen på papptavlor – med grövre pistoler, exempelvis 9 mm (typ tjänstevapen). Det första officiella SM med A-vapen någonsin. Inget vi direkt tränar på men när vi ändå var på plats så kunde vi givetvis lika gärna vara med och köra. Där tog ena laget silver och laget där jag ingick tog SM-brons.
Stolt över klubbens prestationer
När man summerar helgen är det svårt att inte känna en rejäl stolthet. Medaljer i flera tävlingar, flera lag långt framme och många fina prestationer. Men det bästa är egentligen något annat. Pulsen är hög, benen är slitna och sedan ska man på några sekunder försöka bli helt stilla och göra det kanske svåraste som finns just då – träffa. Ibland går det bra. Ibland går det absolut inte bra.
Då betyder människorna runt omkring desto mer.
Lagledar-Hans tog SM-guld
Och om det är någon som förkroppsligar allt som har med springskytte att göra, så är det vår lagledare Hans Törnevik. Hans är hjärtat i föreningens springskytteverksamhet och lägger ner ett enormt arbete för föreningen och springskyttet, år efter år. Träningar, tävlingar, planering, uppmuntran och alla de där timmarna bakom kulisserna som väldigt få ser men som är helt avgörande för att en förening ska fungera och utvecklas. Och i helgen fick han själv sin belöning. Efter 32 års tävlande kom äntligen det individuella SM-GULDET, när Hans vann H65 och fick ställa sig överst på prispallen.
Det känns som helgens finaste medalj. Så oerhört välförtjänt!
För idrott handlar inte bara om vem som är snabbast eller skjuter bäst just den dagen. Den handlar också om människorna som år efter år håller verksamheten levande, hjälper andra att bli bättre och bygger den gemenskap som gör att man vill fortsätta. På söndagen hände också något som ganska väl sammanfattar vilket gäng vi är. När jag kom springande utefter banan dök plötsligt flera lagkamrater upp vilt springandes bredvid och skrek:
”DU LIGGER FÖR LÅNGT ÅT VÄNSTER!” 😄🎯
De hade sett var mina skott satt och försökte hjälpa till från sidan. Jag tog med mig informationen, kompenserade i nästa skytte – och då började träffarna sitta bättre. Det räckte inte riktigt till en topplacering men en sjätteplats individuellt. Några bättre träffar så hade det gått riktigt bra även på söndagens tävling. För mig blev det en av helgens roligaste bilder; lagkamrater som bokstavligen springer bredvid banan för att hjälpa en att skjuta bättre. Det är I 2 Skytteförening för mig.
Laget före jaget
Vi åkte hem från Varberg med några medaljer i bagaget, ganska trötta och en stor stolthet över att tävla för I 2 Skytteförening. SM-medaljer är fantastiskt. Men när jag summerar helgen är det inte i första hand medaljerna som väger tyngst. Det är skratten. Det är människorna. Laget och människorna man delar detta med betyder ännu mer.
Tack till alla lagkamrater, funktionärer och alla andra som gjorde helgen möjlig.
