I skogarna vid Høybråten, Askosberget stod en pojke kvar när faran kom. Med lugn och beslutsamhet drev han korna i säkerhet – ett ögonblick som kanske kom att prägla honom för livet. Många år senare (9 april 1940) gjorde han samma sak igen då Nazi-Tyskland stal hans land – men då stod mer än bara kor på spel(AI-bild)
Det finns berättelser från Finnskogen som lever kvar än idag därför att de säger något om människan bakom.
Den här berättelsen om Aksel Gjevert är en sådan.
Aksel föddes 1887, i en familj som året innan hade drabbats av sorg. Hans äldre bror Arne hade fötts – och dött – 1886. Livet i Finnskogen var skört på den tiden. Ingenting var självklart. Därför kom ansvaret tidigt. Efter att fadern gått bort 1890 flyttade hans mor tillbaka till Høybråten, vid Askosberget och där växte Aksel upp. Skogen i gränslandet var både arbetsplats och livsvillkor. Som 12–13 årig pojke, kring sekelskiftet 1900, vallade Aksel kor ensam i skogarna. Ett stillsamt arbete, men skogen var inte bara deras. En dag anade han en rörelse bland träden långt borta, något som inte stämde. Sedan såg han den tydligt – en björn, tung och målmedveten, på väg rakt mot korna. Djuren kände faran. Situationen kunde snabbt ha spårat ur. Men Aksel tappade inte kontrollen. Han skrek inte. Han sprang inte därifrån. Med fasta rörelser började han fösa korna framför sig. Steg för steg driva dem tillbaka mot ladan vid Høybråten. Bakom dem fortsatte björnen. Avståndet krympte. Det blev en kamp med tiden. När ladan till slut låg framför honom öppnade han den tunga grinden och fick in korna. Och när den sista var inne slog han igen. I samma ögonblick var björnen där. Den reste sig och lade sina tunga labbar mot grinden. Så nära var det.
Sådana händelser sätter sig i kroppen. När man ser tillbaka på historien är det lätt att tro att mod föds i de stora ögonblicken. Men ibland börjar det långt tidigare. Kanske började det där, i skogarna vid Høybråten, där en ung pojke lärde sig att ta ansvar när det verkligen gällde. Och när nästa prövning kom, många år senare – den 9 april 1940, gjorde han samma sak igen.
Berättelsen ovan förmedlades av Edmund Grosshennig, på Askogsberget påsken 2026 och nedtecknades av L-O Gävert.
Den 8 maj 1945 vaknade Norge till en ny verklighet. Efter fem år av nazistisk ockupation var landet äntligen fritt. Idag markerar vi 80 år sedan Norge befriades från nazistisk ockupation och andra världskriget tog slut i Europa. Det är en dag att fira, en dag att minnas de som kämpade för friheten, och en dag att hedra de otaliga hjältarna som vågade trotsa förtrycket. Natten mot den 7 maj 1945 samlades tolv män från Tyskland, Frankrike, England, USA och Sovjet i ett litet hus i franska Reims. Där undertecknades Tysklands ovillkorliga kapitulation. Men i Norge är det den 8 maj som räknas som fredsdagen, eftersom det var då meddelandet om befrielsen nådde den norska befolkningen och firandet kunde börja.
Gratulerer med dagen, Norge! 🇳🇴
Norge och Sverige har Europas längsta landsgräns och den spelade en helt avgörande roll under den norska ockupationen av flera skäl. Många svenskar i gränsområdet engagerade sig i att hjälpa sina norska grannar genom att smuggla vapen, förnödenheter och information över gränsen. Denna samverkan stärkte banden mellan länderna och cementerade begreppet broderfolk som en symbol för vänskap och samarbete. Motståndsrörelsens berättelser har bevarats genom lokala historier och dokumentation. På den här bloggen under kategorin: ”Lokalhistoria” finns gripande skildringar av de modiga män och kvinnor som riskerade allt för att hjälpa sina norska grannar.
Här är en sammanfattning av några inlägg från bloggen som handlar om motståndsrörelsen och beredskapstiden då Nazi-Tyskland ockuperade Norge under andra världskriget:
Familjen Grundels motståndscentral – En gripande berättelse om hur familjen Grundel i Arvika hjälpte många norska motståndsmän och sabotörer genom att ge dem en fristad och att gömma vapen, sprängmedel och kurirpost i sitt hem i Rosendal, Arvika. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/
Julaftonsturen 2024 ”Över gränsen” var en historisk vandring som följde i Aksel Gjeverts fotspår. Turen gick genom platser som Millomgården och Askosberget, områden som spelade en viktig roll för den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Millomgården var en bas där vapen och utrustning förvarades innan de smugglades in i Norge. Aksel Gjevert, skogsarbetare och motståndsman, var en av dem som hjälpte till att smuggla material över gränsen. Under turen besöktes även Riksröse 83 och 84, historiska gränsmarkeringar som var viktiga under den tyska ockupationen. Vi följde rutter som användes av kurirer under kriget, inklusive den väg över isen på Nyckelvattnet där Aksel Gjevert och Margit Bergström möttes vid julen 1942. Margit, endast 17 år gammal, hjälpte till att smuggla propaganda och annat material till Norge. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/12/26/julaftonsturen-2024-over-gransen-%f0%9f%87%b8%f0%9f%87%aa-%f0%9f%87%b3%f0%9f%87%b4/
Blogginlägget om Vapenbrödernas återträff vid svensk-norska gränsen skildrar en historisk sammankomst där några av de mest centrala personerna i den viktiga kurirlinjen ”Stockholmsruta” mellan Oslo och Stockholm möttes igen. Bland deltagarna fanns bröderna Albin och Rune Skoglund på Håkerudtomta, Sverre Herdahl, en motståndsledare i Kongsvingerområdet, Östen Nilson, en svensk agent från Arvika som hjälpte norska motståndsmän, och Gunnar Sønsteby, Norges mest dekorerade motståndsman. De samlades för att minnas sina insatser och den livsfarliga verksamhet de bedrev under kriget. Kurirlinjen över Arvika och Gunnarskog var en central rutt för SOE (Special Operations Executive) och användes för att smuggla information, vapen och förnödenheter till den norska motståndsrörelsen. En hyllning till deras mod och en påminnelse om den viktiga roll Sverige spelade i kampen mot nazismen. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/09/18/hjaltar-pa-atertraff-vid-svensk-norska-gransen/
Sverre Herdahl, Östen Nilson, Bjarne Holth-Larsen, Gunnar Sønsteby (Nr:24), Albin Skoglund, Rune Skoglund och Arne Nilsson. Foto: Privat/Rolf Nilson.
Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes 🇳🇴 genom tysta skogar i Bogen. Blogginlägget om Rolf Sannes beskriver hans insatser som norsk motståndsman och kurir under andra världskriget. Han var en del av ”de vitklädda”, en grupp norska kommandosoldater som utförde specialuppdrag i det ockuperade Norge. Under kriget deltog han i vapensändningar, kurirverksamhet och sabotageaktioner. Efter att ha blivit efterlyst av Gestapo flydde han till Sverige, där han fortsatte sitt arbete. Han opererade från hemliga baser nära gränsen, bland annat Juno-basen vid Kösstorp i Bogen (norra delen av Gunnarskog), där norska kommandosoldater tränades i strid och sabotage. Inlägget skildrar också en historisk vandring i Rolf Sannes fotspår genom skogarna, där han och andra motståndsmän verkade. https://blogg.l-ogaverth.com/2025/03/26/
Det här inlägget handlar om Bogen-baserna och operation ”PLANET”, en topphemlig samverkan mellan Sverige, Norge, Storbritannien och USA under andra världskriget. Från sommaren 1944 etablerades hemliga baser längs gränsen mellan Sverige och det tyskockuperade Norge. Dessa baser blev ett nätverk som involverade den norska motståndsrörelsen, brittiska Special Operations Executive (SOE), amerikanska Office of Strategic Services (OSS) och den svenska försvarsstabens underrättelsetjänst, C-byrån med flera. Vid baserna verkade kommandosoldater, inklusive norrmän som utbildats i Kompani Linge, polistrupperna och/eller lokala kurirer. https://blogg.l-ogaverth.com/2025/04/20/bogen-baserna-och-hemligheterna-bakom-operation-planet-top-secret
På bloggen finns fler inlägg som berör relationen mellan Norge och Sverige under andra världskriget. Under kategorin Lokalhistoria kan du hitta berättelser om motståndsmän, kurirverksamhet och hemliga operationer som skedde vid gränsen. Även efter åtta decennier finns det historier kvar att lyfta fram. Många insatser gjordes i det tysta, och vissa hjältars namn är fortfarande okända. Därför är det så viktigt att fortsätta dokumentera, skriva och minnas. Till alla som har bidragit med sin kunskap, sina minnen och sin tid för att dokumentera dessa gripande berättelser på bloggen: ett stort och hjärtligt tack.
Gratulerer med dagen, Norge! Låt oss hedra alla som kämpade för friheten.
Norska motståndsmän i Mitandersfors när Nazi-Tyskland kapitulerat i maj 1945. I mitten Oskar Solberg (Mjölnar-Oskar), Mitandersfors med en Engelsk Sten gun (9 × 19 mm Parabellum). Andre man från höger är Odd Kulblik (Grue), som väcktes 00:15 när Nazi-Tyskland anföll Norge natten till den 9 april 1940. Han var chaufför åt Birger Ljungberg och Tryggve Lie i norska regeringen, en orädd Milorg-man som involverades i mycket. Foto: Privat
År 2025 markerar två avgörande milstolpar i historien: 85 år har passerat sedan Nazi-Tyskland invaderade Norge och Danmark, och 80 år sedan Hitlerregimen slutligen föll. I en tid där Europa återigen präglas av oroligheter och osäkerhet, är det av stor betydelse att förmedla berättelser om människor och händelser från de mörka krigsåren, särskilt till nya generationer. En spännande och okänd historia från den tiden utspelade sig i de tysta skogarna i norra Gunnarskog för nästan exakt 80 år sedan, en historia som också belyser Sveriges betydelse i slutet av andra världskriget. Från sommaren 1944 etablerades – på svenskt territorium – hemliga baser längs hela gränsen mellan Sverige och det tyskockuperade Norge, ett topphemligt samarbete som involverade Sverige, Norge, Storbritannien och USA. Dessa baser blev en central del av ett sofistikerat nätverk som knöt samman den norska motståndsrörelsen, brittiska Special Operations Executive (SOE) och SIS (Secret Intelligence Service), amerikanska Office of Strategic Services (OSS) och den svenska försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst, känd som C-byrån. Avhemligade OSS-dokument avslöjar detaljer som tidigare varit omslutna av skuggorna. År 1943 inledde OSS specialoperationer i Sverige, och genom detta samarbete utbyttes känsliga underrättelser och ett intrikat logistiskt stöd möjliggjorde agenternas förflyttningar. En flygtransporttjänst etablerades i Stockholm, där civilt kamouflerade B-24 Liberator-bombplan användes för att flyga in militära förnödenheter. Dessa förnödenheter levererades till OSS-depåer i Stockholm för vidare distribution till motståndsstyrkorna. Det är en historia om mod, strategi och samverkan på högsta nivå – en historia som fortfarande viskar genom träden vid gränsen.
OSS Westfield Mission – Code namn: PLANET – Top Secret
Vid baserna verkade kommandosoldater som förde en isolerad tillvaro i öde skogs eller fjällmarker. En del av dessa soldater var norrmän som hade flytt till England och blivit upplärda vid Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1), eller som det oftast kallas Kompani Linge, andra var från polistrupperna (täcknamn för norrmän som fått militär utbildning i Sverige), lokala kurirer eller Milorgmän. De försågs med avancerad utrustning och var beväpnade ”til tennene”. USA:s stöd organiserades genom Stockholmskontoret – ”Westfield Mission” som tillhörde OSS, föregångaren till Central Intelligence Agency (CIA). Från slutet av 1944 hade britter och amerikaner byggt upp ett omfattande lager i Stockholm med fältutrustning, vapen och sprängmedel. Krigsmaterialet transporterades därefter till baserna efter gränsen och vidare in i Norge.
”De hvitkledte” i Kösstorp. Foto: OkändKösstorp 2025. Foto: L-O Gävert
Basen Juno i Kösstorp, central för ”de vitklädda”
I arkivdokument från OSS framgår att operationen, kodnamn ”PLANET”, omfattade baser vid Värmlands gräns till Norge, vilka namngavs efter himlakroppar som månar, asteroider och andra föremål som kretsar kring planeter. De så kallade Sepals-baserna i norra Sverige är förhållandevis väl dokumenterade, bland annat genom en radiodokumentär. Däremot har baserna i Värmland förblivit till största delen okända. Några har varit medvetna om deras existens, men att föregångaren till CIA – OSS – varit involverade är sannolikt okänt för de flesta. Ett exempel är basen Juno (namn från en asteroid), enskilt belägen i skogen vid torpet Kösstorp några kilometer från norska gränsen i norra Gunnarskog (Bogen). Här planerade 7–8 norska kommandosoldater strid, sabotageaktioner och gjorde gränsöverskridande räder utrustade med material från brittiska och amerikanska styrkor. Tidigare under kriget användes också Bengtstorp till liknande uppgifter. Där uppehöll sig 5–6 unga norrmän från polistrupperna som deltog i transport av vapen och förnödenheter och korsade gränsen med jämna mellanrum. När frihetskämparna från Junobasen utförde räder in i det tyskockuperade Norge, passerade de oftast gränsen vid Långtjärne. Denna plats valdes sannolikt på grund av sin avlägsna och svårtillgängliga terräng, vilket minskade risken för att bli upptäckta av fienden. Vid något tillfälle var det nära att de blev upptäckta av en tysk gränspatrull som patrullerade i området, men de lyckades undkomma utan incidenter.
Oskar Solberg. Foto: PrivatBasen ”Japetus”. Mjölnarstugan 2025. Foto: L-O Gävert
Japetus viktig transportbas – fara för upprullning – uppdrag slutfört
En bas som fick namnet ”Japetus” (måne till Saturnus) upprättades i fjärdingsmannen Oskar och Jenny Solbergs bostad vid Varaldsjön i Mitandersfors, känd som ”Mjölnarstugan”. Basen tvingades dock stänga ner i november 1944, eftersom det förelåg stor fara för upprullning efter att personer knutna till organisationen hade dödats och överlevande arresterats av tyskarna på norskt territorium. Under tiden basen var aktiv transporterades militär utrustning för minst 50 man, tillsammans med flera skrivmaskiner och en koffert full med detonatorer för sabotageaktioner. Utrustningen roddes över Varaldsjön och vidarebefordrades gömt i lastbilar. Vingersruta, en flyktingled från Kongsvinger, användes också i transportverksamheten och grenseloser som Einar Solbergseter från Austmarka med flera förde med sig material tillbaka till Norge.
En mörk och sen höstkväll körde tre lastbilar med släckt belysning in på familjen Solbergs gårdsplan. Människorna ombord lastade av och fyllde huset till brädden med gods som transporterats från Stockholm. Materialet var noggrant förberett för att smugglas över gränsen till motståndsrörelsen. Planen för Planet-grupperna var att få in utrustning till ca 600 man, och detta blev utfört. Totalt smugglades 145 vapenlådor och 6 400 kg mat och kläder över gränsen i Värmland. Varje vapenlåda kunde innehålla ca 10 karbiner, eller 25 pistoler, eller 6 maskinpistoler eller två maskingevär.
9 april 1940: ”Vi hör på vår dåliga likströmsmottagare att Tyskland gått in i Norge och att vårt broderland befinner sig i krig. Det sker en dag då det alltjämt är meterdjup snö i skogarna på båda sidor gränsen”
– från Oskar Solbergs dagbok.
Varaldsjön och Varaldskogen 2025. Foto: L-O Gävert
Oskar Solberg var en skicklig man som kunde många yrken, han var fjärdingsman (underlänsman), mjölnare, sågare, smed, kraftstationsföreståndare i 46 år, organiserade flyktingmottagning och stöttade motståndsrörelsen helhjärtat. Oskar hade till och med en radiomottagare i boden som han använde för att upprätthålla kontakten. Den kallades för Appetuss. Efter kriget fick han Haakon VII:s frihetsmedalj. Medaljen tilldelades både norska och utländska militärer och civila som på ett betydande sätt bidragit till Norges sak under kriget. Även för den dagliga försörjningen av mat till basen Juno i Kösstorp svarade familjen Solberg. De hade en utmanande gångväg på fem kilometer genom skogen i kuperad terräng för att nå basen. Jenny och Oskar Solbergs barn, bar ofta själva maten genom skogen till basen, vilket krävde både mod och uthållighet. Genom sina insatser visar de oss vad sanna hjältar är – vanliga människor som trotsade farorna och bidrog till motståndets framgångar i kampen mot nazismen.
Basen ”Juno” – nu finns bara resterna av grunden kvar. Foto: Lars-Olof Gävert 2025
Rolf Sannes offrade allt för Norges frihet
En månljus novembernatt samlades motståndsmän, varav två tillhörde Juno- och Japetus-baserna, på en överenskommen plats på norskt territorium (Endelausmyrene nordväst om Elverum). Väntan blev lång, men till slut hördes ljudet av flygplan i fjärran. Tre vita ljus i en rad tändes på myren, och strax därefter kom två flygplan in på låg höjd. Varje flygplan släppte 24 containrar fyllda med utrustning och vapen. Planen gjorde en sväng, blinkade med sina ljus och försvann sedan i mörkret. En av dem som deltog i mottagningen av denna viktiga last skulle aldrig få uppleva befrielsedagarna.
Flera hundra flyglaster med vapen och ammunition blev nedsläppta på bestämda platser och togs emot av norska motståndsfolk. Foto: Hjemmefrontmuseet
Några dagar senare, måndagen den 13 november 1944, färdades två lastbilar från Austmarka mot den svenska gränsen för att hämta ved. I den första lastbilen satt Einar Kjellerhullet och Hans Bråten, medan Hans Amundsen samt två norska kurirer, däribland Rolf Sannes från Larvik, åkte i den andra. Rolf var en av ”de hvitkledte” som opererade i Kösstorp (Juno), en norsk grupp specialutbildad för uppdrag i Norge. Dessa uppdrag kunde innefatta att ta emot vapenleveranser, eliminera farliga nazister, föra bort angivare, kurirverksamhet eller utföra sabotage. Ursprungligen var planen att de båda kurirerna skulle ta sig till fots genom Varaldskogen, som de oftast gjorde, men tidsnöd gjorde att de valde att lifta med några lastbilar. Mellan Austmarka och Mitandersfors, öster om Sunddamsaga stoppades bilarna av en tysk gränspatrull bestående av åtta soldater. När soldaterna begärde att få se passen kunde Rolf inte omedelbart hitta sitt, vilket väckte misstankar. De beordrades ut ur fordonet, och tyskarna upptäckte deras sovsäckar, proviant och pistoler av brittiskt märke. De förstod att de hade blivit avslöjade, och Rolf såg sin chans att försöka fly in i skogen. Han sprang i sicksack mellan träden, men en tysk soldat träffade honom i ryggen med kulorna från en maskinpistol. Den 29-årige Rolf avled omedelbart. Vid tillfället då Rolf blev skjuten var han på väg till familjen Solberg i Mitandersfors för att hämta kläder. Planen var sedan att fortsätta vidare till Stockholm. På platsen, vid nuvarande Fylkesväg 203 (Mitandersforsvägen), cirka 3,5 kilometer från Austmarka centrum, restes den 17 maj 1954 en minnessten av Austmarka Arbeiderungdomslag med följande text:
”Til minne om kurer Rolf Sannes, Larvik. Født 16.05.1915. Skutt av tyskerne 13.11.1944. Kjemp for alt du har kjært dø om så det gjelder da er livet ei så svært døden ikke heller”
Tystnadsplikt i 50 år
Flera av dem som deltog i hemliga operationer under krigsåren avlade ett löfte om tystnad och delade aldrig med sig av vad som hade skett. Många förstod heller inte att de medverkade i en större allierad insats, där även föregångaren till CIA, Office of Strategic Services (OSS), spelade en viktig roll. Men historien bär vittnesbörd om en tid då lojalitet och samarbete präglade både individer och nationer. Även om mycket av informationen förblivit dold, framträder bilden av ett avgörande och djupgående partnerskap mellan Sverige, Norge, USA och Storbritannien i slutet av andra världskriget. Detta samarbete lade grunden för långvariga relationer som kom att bli avgörande för säkerhets- och underrättelsesamarbeten långt efter krigets slut och som har fortsatt att spela en viktig roll i vår samtid. Framtiden för dessa band är dock inte helt förutsägbar. Politiska förändringar, som en president med bristande historisk förståelse eller andra oväntade beslut, skulle kunna påverka dessa relationer. Ändå kan man knappast förneka den historiska betydelsen och den styrka som detta partnerskap en gång hade – och som det potentiellt kan ha även i framtiden.
Vid Jenny och Oskar Solbergs hus vid Varaldsjön (Mjölnarstugan) 2025. Foto: L-O Gävert
Källförteckning
Juhl, Berit. ”Mitandersfors : från järnbruk till hjärnbruk” (2019)
Stuedal, Viggo. ”Militær motstand i Folldalsområdet 1940–45”. Utg. V. Stuedal. Tynset. (1985).
Christensen, Dag. ”Hemmelig agent i Norge”. Utg. Hjemmet. Oslo. (1987).
”Broderfolk i ufredstid”. Utg. Universitetsforlaget. Oslo. (1991).
Artikel ”Framtid i Nord 1989.07.21”. (1989-07-21).
”Krigsminner fra Austmarka 1940–1945”. Utg. Austmarka historielag. Austmarka. (2000).
Svendsen, Odd: Edderkopp : ”den tause hær 1940-1945” : en dokumentar, Larvik 1987, s.144-146 och 150
Välkommen till min blogg – en plats för tankar om samhälle, historia & livet
Här hoppas jag att du finner något som väcker din nyfikenhet och inspirerar dig. Bloggens innehåll har genom åren utvecklats, och tidigare fokuserade inläggen ofta på idrott, natur och friluftsliv. Numera omfattar ämnena även politik, säkerhetsfrågor, lokalhistoria – särskilt med koppling till andra världskriget – samt andra spännande och relevanta ämnen.
Jag ser fram emot att ta del av dina perspektiv! Om du vill kommentera ett inlägg, tänk på att hålla en saklig ton och använda ett vårdat språk. Det handlar om sunt förnuft och respekt för samtalet. Var och en ansvarar för sina egna kommentarer, och i Konungariket Sverige värnar vi om att vara ansvarsfulla medborgare.
Så välkommen in, läs, reflektera och dela med dig av dina tankar!
