Förra helgen avgjordes Häljebodaloppet på den trevliga skogsbanan som går på en bit av Finnskogsleden. En tradition att springa där och jag har deltagit samtliga gånger loppet körts. Denna gång var jag innan start mycket osäker på formen, det hade känts tungt på de få, korta och långsamma träningspass jag genomfört innan. Dock hade Axel dragit med mig på något fint tröskelpass någon vecka innan och det hade gått bra så helt borta var jag nog inte beräknade jag. Men något visste jag och det var att formen jag hade på Arvika stadslopp inte var där då jag inte kört samma uppladdning. David Sjögren som var tvåa i Arvika stadslopp fanns med, och han var laddad. Han brukar komma bra rustad till Häljebodaloppet och har varit tvåa efter mig här vid flertalet tillfällen. Trodde på honom som den som skulle ta det då han minst sagt jobbat ihop till en seger och han sa innan start att han kände sig stark.
 |
 |
 |
 |
Vi sprang också tillsammans hela loppet och jag märkte från start att han var i god form. Lät David dra mot bergspriset med en lucka på 10 meter för att jag skulle se rötterna i stigen bättre, testade lite och när jag ökade gick jag ikapp relativt snabbt i skogen. David tog Bergspriset på toppen av Klätten. I utförsbackarna så låg jag bakom och när vi gick ut på grusvägen så tyckte jag tempot var lugnt så efter ett tag gick jag upp och körde lite hårdare. David hängde med, något ansträngd hörde jag och när jag inte blev av med honom i sista uppförsbacken så förstod jag att detta kommer avgöras på en spurt. Laddade för den och försökte visualisera bra känsla och när David drog upp spurten med 200 meter kvar så kunde jag svara och slå om på ett bra sätt och sprang i mål som segrare för nionde gången i loppets historia.
Fanns även en artikel från sista Hiernmannen i AN som gick i grymt fin terräng.
Hiernmannen del 3: -artikel
Grattis kungen i Arvika.