Jag arbetar till vardags på Polismyndigheten (heltid) och Försvarsmakten (deltid) – två myndigheter där några av de främsta uppgifterna är att försvara demokratin. Alltid. Varje minut. Varje dag. Året om.
Det som ska försvaras är våra friheter – att i tal, skrift, bild eller på annat sätt förmedla information, tankar, åsikter och känslor. Till exempel att du som läser det här alltid ska få yttra dina åsikter i sociala medier. Jag kanske inte håller med det du skriver men, din personliga rätt att framföra din åsikt har jag svurit att försvara och är beredd att offra allt för.
Ett engagemang i Försvarsmakten eller Polismyndigheten är att engagera sig för Sveriges fortsatta frihet och demokrati.
För att värna demokratiska värden som trygghet, säkerhet och yttrandefrihet måste allt ifrån mängdbrottslighet till grov brottslighet bekämpas på ett effektivt och framgångsrikt sätt. Landets säkerhet mot yttre och inre hot måste alltid upprätthållas. Det här är statens kärnverksamhet i dess renaste form. Att försvara demokratin måste göras ofta – såväl i det lilla – som i det stora rummet. Diskussioner kring olika ämnen som lyfts i samtalet mellan personer kan vara både känsliga och obekväma. Det är en naturlig del av den demokratiska processen som bygger på öppenhet och möjlighet till debatt mellan personer som har helt olika åsikter.
De demokratiska systemen och varje människas grundlagsskyddade rättigheter ska alltid försvaras. Det här är något vi tillsammans bestämt. När människor känner trygghet och säkerhet nyttjar de i högre grad demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet och andra viktiga principer som ligger till grund för ett demokratiskt samhälle.
Trots detta vill vissa individer i vårt samhälle inskränka på demokratin. Individer som har andra agendor och vill att andra principer ska råda. I Arvika kommun har vi sett hur hoten mot demokratin uppenbarat sig när någon opponerat sig mot felaktigheter, eller avslöjat fifflande kommundirektörer eller politiker. Den som slår larm eller visar problemet och hoten mot demokratin betraktas som en ”fiende” och ska med olika fula metoder undergrävas i förtroendekapital. Helst målas ut som rättshaverist eller något annat som rimmar illa.
Korruptionen och inskränkningen av demokratin är riktigt djupgående och värre än jag någonsin kunde ana när jag 2017 började engagera mig hur Arvika kommun egentligen fungerade – eller rättare sagt inte fungerade. Fem år senare är det inte bättre även om det kan se så ut när ex. en verksamhet som Överförmyndarnämnden är betydligt bättre. Det finns ett rejält arbete kvar att göra och det krävs starka individer, både psykiskt och fysiskt med mycket empati för att kunna göra det.
Arvikapartiets klaraste uppdrag är att göra den här förändringen som krävs.
Sista året Lasse levde blev det många sjukhusvistelser med vätska i lungorna mm. Ändå alltid så positiv, och han visade alltid hur mycket han uppskattade när man var i hans närhet.
Lasses historia
Arvikapartiets podd, specialavsnitt om Lasse och överförmyndarnämnden:
Lyssna. Avsnittet är långt men kan vara värt att höra.
Ibland möter man människor som för alltid får en särskild plats i ens hjärta. Lars-Gunnar ”Lasse” Eriksson var en sådan människa. En otroligt viljestark personlighet med massor med empati. En person som verkligen njöt av livet fullt ut. Som ville leva mer än andra, och som var mer levande än någon annan människa jag mött. Våra vägar korsades i slutet av 1990-talet då jag ung och tidigt i arbetslivet tjänstgjorde inom Fritidsförvaltningen i Arvika kommun. Allt sedan dess höll vi kontakten ända fram till hans död.
1 mars 2017 skulle komma att förändra mitt liv. Jag blev då tillförordnad som god man för Lasse och fick full insyn i hur upplägget såg ut runt honom.
Historien började några månader innan dess då jag fick förfrågan från den förra gode mannen som Lasse hade (sedan 2003) om jag kunde tänka mig att bli Lasses gode man. Lasses föräldrar hade även de önskemål att det var jag som skulle ta över som god man. Den tidigare gode mannen berättade då för mig hur hon hade skött uppdraget. Det var på ett mycket speciellt sätt i alla år och jag skulle enligt henne fortsätta på samma sätt. Hon var så inkörd på upplägget att hon trodde det var korrekt att göra så. Arvika kommuns överförmyndare ordnade ”specialupplägget” och varje år godkände de upplägget. Den gode mannen förvaltade endast totalt 2000 kronor i månaden av Lasses samtliga inkomster – den resterande delen av Lasses inkomster hade hans föräldrar hand om. Detta strider mot reglerna i FB (föräldrabalken; 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet). Dessutom hade Lasses föräldrar själva behov av hjälp/stöd på olika sätt och tömde varje månad Lasses konton i kontanter.
Den god mannens uppgift är att företräda huvudmannen (Lasse). I förordnandet från Tingsrätten stod att i ställföreträdarens uppdrag ingick att bevaka huvudmannens (Lasses) rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person. Inget av detta utfördes i praktiken, utan endast 2000 kr bevakades och redovisades som det skulle. Att bevaka rätt och sörja för person existerade inte alls – vilket också ledde till en katastrof för Lasses liv rent fysiskt. I årsräkningarna fattades runt 50 000 kronor varje år.
Ändå godkändes (!?) årsräkningarna, varje år!
Även överförmyndarnämnden i Arvika kommun som kontaktade mig inför bytet och sa att uppdraget skulle fortsätta på ”samma sätt” som den tidigare gode mannen hade utfört uppdraget (!?)
Det här är helt sinnessjukt. Men så var det.
Jag var då mycket väl medveten om hur fel och olagligt upplägget var. Höll på att skrika rätt ut hur fel den information jag fick från överförmyndarhandläggaren var, men tänkte att det var bättre att hålla god min så länge och inget säga förrän jag blir förordnad och får registerutdraget som god man – då de annars kanske inte låter mig få uppdraget. Risken kanske hade varit om jag avslöjade att jag inte under några omständigheter skulle gå med på det här kanske skulle de då inte låta mig hjälpa Lasse.
Då först förstod jag mycket väl varför Lasse själv under alla år aldrig hade några egna pengar med sig.
Exempel på några av alla de grova fel som hade begåtts
Lasse får aldrig hjälp av god man under 2003-2017 att få den sjukvård/vård han behöver (sörja för person, vilket i Lasses fall är absolut NR.1 i god man uppdraget)
Det är mammans konto som Lasses pengar tas ifrån i början av sparandet. Innebär att helt felaktigt så går Lasses sjukersättning till mammans konto. (dokument finns)
Lasses habiliteringsersättning tas ut i kontanter med uttagningsblankett. (Lasse har ej gett medgivande till detta. Eller medgett detta genom god man)
Lasse får skulder till kronofogden
Lasse får inkassokrav (22 st.)
Lasse skuldsätts på Apoteket (skulden kvarstod tills hans dödsdag)
Lasses rättigheter tillgodoses ej (I ställföreträdarens uppdrag ingår att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person.
Lasses ekonomiska förehavande bevakas ej förutom endast en bråkdel. (2000 kr i månaden)
Lasse ger ej sitt medgivande att ingå kontrakt. (rättigheter tillgodoses ej)
Lasse står ej på kontrakt men föräldrarna står som legala företrädare (fullständigt rättsvidrigt)
Sörja för person. Ingen kontakt tas med sjukvården under 14 år. Lasses hjärtsjukdom kräver nära samverkan mellan god man och sjukvården.
Hjärtstoppet.
När Lasse fick hjärtstopp ändrades allt. Hjärtstoppet i sig var en hemsk upplevelse och jag trodde det var sista gången jag såg Lasse i livet. Tack vare att vi, och framförallt Maria Aronsson som gjorde en hjälteinsats med HLR-insatser klarade Lasse sig tills ambulansen kom och flög sedan ambulans-helikopter till Karlstad. Vi fick sedan ett år och en månad tillsammans. Som en bonus. Även om det var ett tufft år mentalt fanns det oerhört mycket som också var bra. Varje dag hördes vi av eller sågs. Vi blev bröder.
Svårigheter med rätt stöd / Assistans.
Inte ens när Lasse var döende fick han det stöd han skulle ha. LSS var inte lätta att ha att göra med trots den situation som Lasse befann sig i. 3 dagar efter sin död så fick han däremot ett LSS-beslut som motsvarade de faktiskta behov som fanns det sista året. Märkligt. Eller?
E-post/brev från Lasses ombud Stefan Liliebäck.
Lasses ombud begärde möten med kommunen för att kunna göra upp i godo när Lasse fortfarande levde. Totalt så skickade ombudet ca 10 mejl/brev och bad om möte. Kommunen ordnade inget möte. Kostnaden blev då bra mycket högre, på alla sätt och för alla parter, helt i onödan.
Rättsprocessen.
Att Arvika kommun provocerade fram en rättsprocess som slutade i Hovrätten var helt onödigt. Men Lasse fick rätt. Ungefär ett år efter sin död kom domen som gav Lasse rätt.
Efterverkningar att fler fick hjälp.
Tack vare Lasse fick flera hjälp. Och verksamhetens kvalité har höjts betydligt. Idag kanske det till och med är för nitiskt och saknas det en krona i redovisningen så är det katastrof. Men klart bättre än att godkänna att det fattas 50 000 kronor i årsräkningarna i 10 år.
Massor av personer i Arvika, anställda inom skolan, fritids, socialtjänst, överförmyndare, LSS har sett det här. Men inte agerat. Dock finns det några undantag, personal som ifrågasatte saker. Någon jag vill nämna är; Maria Aronsson, fritidsledare på fritidsverksamheten i Arvika kommun som försökte ifrågasätta det här tidigare och Christer Norrman på Arvika kommuns dagliga verksamhet som bland annat ifrågasatte hur mamman kunde få ta Lasses pengar på DV (habiliteringsersättningen).
Lasse avslöjade verkligen personer med ”empatistörning”. I historiens sammanfattning är det flertalet jag kan räkna upp som har dessa personlighetsdrag som på ett eller annat sätt figurerade i periferin kring Lasse.
Jag borde ha agerat. Jag borde ha sparkat in dörrarna med full kraft mycket tidigare. Men jag hade inte insyn och visste inte att det kunde vara så här illa. Trodde i min vildaste fantasi att något sådant här inte skulle kunna var möjligt. Nu vet jag bättre. Men alldeles försent.
SLUTORD
Tack vare Lasse fick flertalet andra personer som också hade blivit drabbade av överförmyndarens verksamhet – på de mest häpnadsväckande sätt – hjälp och upprättelse. Kvalitén på överförmyndarverksamheten fick sig en rejäl skjuts mot det bättre. En verksamhet som varit illa skött i minst 20 år.
Arvikapartiet skapades tack vare Lasse. På detta sätt hoppas jag det nya partiet kan bidra till att hjälpa kommuninvånarna att få den rättssäkra, trygga, transparenta och empatiska kommun vi som bor här förtjänar.
Saknaden efter Lasse är enorm. Han var helt fantastisk – på alla sätt. För mig symboliserade han kärlek, vilja, kämpaglöd, omtänksamhet, empati och öppenhet. Någon att lära sig av.
Världen blev en kallare plats utan Lasse. Frid över hans minne.
Justitieombudsmannen Per Lennerbrant har nu färdigställt sin utredning gällande Kritik mot Arvika kommun för hanteringen av ett utkast till rapport och användningen av privata e-postadresser i tjänsten.
I sammanfattningen kan läsas: ”JO kritiserar Kommunstyrelsen i Arvika kommun för att utkastet till rapport hanterades i strid med tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen samt för att tjänstemän använt privata e-postadresser i tjänsten. Avslutningsvis uttalar JO att det som kommit fram i ärendet tyder på utbredda kunskapsbrister inom kommunen i fråga om allmänna handlingar.”
Beslutet är en bedrövlig läsning men visar exakt det som varit problemets kärna, som tydligt går att spåra även i andra uppmärksammade fall som kommit fram i ljuset de senaste åren. Jag tänker bland annat på; överförmyndarnämnden – vars verksamhet varit riktigt illa skött under flera decennier, ursäkten till bröderna som oskyldigt anklagades för att vara mördare av både kommun och polisen (polismyndigheten bad om ursäkt föredömligt redan då allt klarlades 2018). Vid genomläsningen av beslutet framkommer det SvD på ledarplats skrev för en tid sedan; ”Arvika kommun skämmer med sitt beteende ut det offentliga Sverige”.
Situationen är alltså den att två chefstjänstemän och en förtroendevald (d v s vice kommundirektören, enhetschefen hos överförmyndarkansliet och ordföranden hos överförmyndarnämnden) mottagit konsultens rapport till sina privata mailadresser. Dessutom finns misstanke om att befattningshavarna förstört handlingen genom att radera densamma sedan massmedia velat ta del av rapporten. Eftersom handlingen varit en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen har det ålegat dessa befattningshavare att tillse att handlingen blivit hanterad som en inkommande allmän handling. Liknande det jag framför i det här radioinslaget när jag var med i Föreningen Rättssäkert Arvika; https://sverigesradio.se/artikel/arvika-jo-anmals-for-mejlhantering
De har inte haft rätt att radera handlingen!
De bortförklaringar som lämnats från kommunledningens sida om handlingens karaktär av att inte vara allmän handling utan i stället arbetsmaterial har JO helt riktigt sett som helt irrelevanta. Det är också just i detta avseende som kommunledningen blottat sin okunskap när det gäller kunskap om allmänna handlingar. Eftersom jag arbetar i statens tjänst kan jag säga att det är tydligt i dessa organisationer, och valet hur man hanterar allmänna handlingar är mellan inkommande/ och upprättad hos myndigheten. I Arvika har inte det här varit så tidigare. Man säger dock att man idag jobbar på ett helt annat sätt. Tyvärr säger min intuition att det här bara har gjort dessa tjänstemän ännu duktigare på att dölja och inte agera enligt offentlighetsprincipen. Hoppas jag har fel. Någon sa att det här är typiskt; ”tjänstemannavälde”. Något som uppstår i svaga demokratiskt styrda organisationer där ”tjänstemannavälde” leder till exempelvis maktfullkomlighet, tjänstefel utan påföljd, ökad byråkrati – som gynnar tjänstemännen själva (de gör sig ex. oumbärliga i verksamheten) och vänskapskorruption. Förtroendeskadan som uppstår i ”tjänstemannavälden” är oftast inte reparabel, utan det krävs allt som oftast helt nya personer in i verksamheten och politiken.
Frågan har även lyfts om inte detta ska anmälas som tjänstefel. Tjänstemän och politikers aktiva handlande vad gäller raderingen kan mycket väl vara tjänstefel. Det handlar ju om ett åsidosättande av bland annat grundlagsbestämmelser. OM det aktiva agerande dessutom varit att undanhålla rapporten för allmänheten kan det eventuellt bedömas som att det är fråga om ett tjänstefel som begåtts med uppsåt.
Jag tycker dock att beslutet från JO räcker, och säger allt; kritiken är mycket skarp och att det inte behöver förtydligas ytterligare. Man ska inte riskera att hamna i en sådan situation från början och öppenheten och transparensen måste få ett större, och tydligare utrymme i Arvika kommun – något som är bland Arvikapartiets viktigaste frågor.
Det här var dessutom lika fel – innan JO:s granskning – som efter.
För några dagar sedan, den 15:e maj 2022 var det exakt 25 år sedan värnplikten var fullgjord för oss som legat inne 1996-1997. Upptäckte detta av en slump och det väckte en hel del fina minnen. Otroligt att det gått hela 25 (!) år. Min urstarke skogshuggarkompis ”F”, också från Gunnarskog tillhörde samma pluton och vi hade höga krav på oss själva och vår omgivning. Vi vek oss inte i första taget. Minns tydligt vid en plutonfälttävlan då jag gick längst fram och skötte orienteringen medans kompisen drev på, peppade plutonen bakifrån och bar trötta kamraters ryggsäckar. Vi kom tvåa! Endast en liten grupp med elitorienterare på en idrottspluton lyckades komma före. Vår pluton var 4 ggr fler soldater och svårare att manövrera, ändå var vi inte långt efter. Säger en del om inställningen, viljan och uthålligheten som fanns på den tiden.
Att göra värnplikten var bland det bästa jag har gjort. Innan detta en omogen ”pojkspoling” men efteråt med en helt annan inställning till mycket. Grunden till idrottskarriären lades helt klart i värnplikten.
Inställningen till att Sveriges säkerhet är kärnverksamhet och bland det viktigaste vi har att upprätthålla skapades också under värnplikten. Allt som var aktuellt då är lika gångbart idag. Går att lära mycket av historien.
Vi kan numera läsa i såväl lokalpressen som riksmedia om det Nordatlantiska fördraget – även känt som Atlantpakten – vilket undertecknades den 4 april 1949. Genom fördraget upprättades Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato).
Det är fängslande att läsa åsikter från både ivriga förespråkare till de som mer eller mindre har en inställning att Nato, framför allt USA, som än värre än Ryssland. Detta oavsett (!?) senaste tidens brutala invasionskrig. Mycket som framkommer i debatten är också felaktigt och visar på okunskap eller medveten desinformation. Det viktigaste målet under kalla kriget för KGB, nuvarande FSB, var just att undergräva förtroendet för USA och att visa världen att hotet mot freden kom därifrån. Historien har en förmåga att upprepa sig.
Debattörer med tvärsäkra åsikter om komplicerade försvarsfrågor finns just nu överallt, vilka ofta saknar militär grundutbildning och för någon månad sedan inte verkade ha en aning om vad som krävs för att upprätthålla vår nations säkerhet. Vissa som till och med deltagit i tidigare beslut att minska ner vårt försvar betydligt, eller tom förespråkat att vi inte ens ska ha ett försvar, är nu plötsligt ”för” att stärka försvaret. Som om de alltid tyckt så. Vill vi verkligen att – ena dagen åt ena hållet – nästa dag åt det andra – ”tvärsäkra” personer ska fatta viktiga beslut om vår säkerhet? Om samma personer varit något att ”lita på” hade de förespråkat betydande resursförstärkningar av försvarsförmågan redan 2008 (Georgien), eller 2013 (Ryska påsken) eller efter 2014 (Krim). Hyckleri. Rysslands ambitioner har varit synliga och tydliga i många år. 24/2 – 2022 var bara en punkt då det inte längre gick att blunda för den kvalitativa förändringen av det säkerhetspolitiska läget. Rysslands krig mot Ukraina hade då pågått i åtta år med 14 000 döda.
En trovärdig neutralitetspolitik bygger på en egen och mycket stark försvarsförmåga.
En gång i tiden hade vi ett av världens absolut bästa flygvapen. Konungariket Sverige ligger där det ligger. Ett glesbefolkat land i norr, inklämt mellan öst och väst, med en luftflotta av världsklass var avskräckande för en angripare. Sverige har även idag en modern Försvarsmakt och vi har mycket professionella och starkt motiverade soldater med god utbildning. Dock tydliggjordes politikers naivitet om; ”den eviga freden” när försvaret gick från invasionsförsvar till ett insatsförsvar för internationella insatser. Det finns få politikområden som genomlidit så drastiska och frekventa förändringar som försvarspolitiken. En kallade det; ”särintresse” – för en annan var det; ”ointresse”.
Hot mot freden och vår säkerhet i Sveriges närområde avvärjs bäst med ett starkt eget försvar och i samverkan med andra länder. Tillsammans med den pågående svenska försvarsupprustningen finns knappast något bättre realistiskt alternativ än fortsatt och fördjupat nordiskt försvarssamarbete för att maximera de nordiska ländernas yttre säkerhet under rådande säkerhetspolitiska förhållanden. Går Finland med i Nato så bör Sverige göra det också. Står Finland utanför så finns det kanske möjligheter att även Sverige kan göra det – i solidaritet med Finland – vilket skedde 1949. Om Finland går med i Nato och vi ändå skulle välja att stå utanför kan det försätta Sverige i en sårbar situation. Sverige blir då det enda landet i Norden och Baltikum utanför Nato. Svenskt territorium skulle därför bli av militärstrategiskt intresse för Ryssland i händelse av en konflikt.
Oavsett vilket beslut som tas så bör Sverige så långt som möjligt fortsätta utveckla gemensam planläggning med Finland och vidare samordna försvarsplanering med Danmark, Norge och Storbritannien osv.
Att Storbritannien redan nu gett Sverige omfattande ”försvarsgarantier” bygger på historiska samarbeten. Sverige försåg England och USA med högt kvalificerad underrättelseinhämtning under större delen av kalla kriget. I utbyte fick vi högteknologisk militär utrustning och omfattades av USA:s kärnvapenparaply. En rikshemlighet – det hemligaste som fanns i vårt land den här tiden. Utåt ”neutralt” och alliansfritt men i det dolda så nära ett medlemskap i Nato det går att komma. På 1950-talet hade Nato femton medlemmar. Sverige kallades »den sextonde Natostaten». Om det svenska folket var ovetande om de här bindningarna till Nato så var tyvärr ledningen i Moskva desto bättre underrättade. Redan 1948 hade den sovjetiska underrättelsetjänsten, GRU värvat en svensk flygöverste (kodnamn; Örnen) som agent. Landsförrädaren Stig Wennerström höll Sovjetunionen informerad om den svenska försvarsplaneringen. Högst troligen hade denne Wennerström försett Sovjetunionen med information om de verkliga avsikterna med DC 3:ans flygningar, ett spaningsplan vilket blev nedskjuten 1952. Först 1991 erkände Sovjetunionen att de sköt ner DC 3:an. 1993 medgav svenska myndigheter att DC 3:an sysslat med signalspaning mot Sovjetunionen och att uppgifterna lämnades vidare till USA och Storbritannien.
Så argumentet om att vi är och har varit neutrala – och detta tjänat oss väl – är nog inte ett hållbart argument mot en medlemsansökan i Nato tillsammans med Finland. Utan kärnvapen så skulle inte heller Nato fungera som motvikt och skydd mot en aggressiv kärnvapenstormakt Ryssland. Så enkelt är det. Tragiskt men tyvärr verklighet.
Jag är väldigt stolt över det gäng som vi fått med initialt och i vår värld är det här bara en början. Vi vet att Arvikaborna vill ha en förändring, där öppenhet och transparens måste få en mer aktiv och betydande roll inom Arvika kommun och i Arvikas politiska klimat. Vi är här för att stanna och framförallt skall vi driva en ”härgjord” lokal politik för Arvikas bästa, där fokus alltid kommer ligga på kommuninvånarnas sida och kärnverksamhet.
Jag hade själv inga som helst behov av att stå överst på listan och gav förslag på två tjejer överst på listan men vid våra möten och valkonferensen vi hade framkom att de andra önskade starkt att jag stod överst på listan.
Arvikapartiets kandidatlista 2022 ser ut som följer nedan:
Lars-Olof Gävert, 44 år, statstjänsteman, Dalen
Susanne Engstad Clarke, 46 år, inredningsdesigner, Trotakan
Annika Karlsson, 50 år, redovisningskonsult, Klässbol
Andreas Slätt, 49 år, entreprenör/författare, Högvalta
Weine Dahlen, 53 år, utbildningsansvarig transport, Mangskog
Per-Anders Gävert, 51 år, arbetare, Brunskog
Anna Kohlberg, 46 år, socialt ansvarig samordnare (sas), Arvika
Mikael Nilsson, 47 år, arbetshandledare, Klässbol
Hans Carlsson, 44 år, skadereglerare, Arvika
Eva-Lena Evstrand Andersson, 49 år, butiksbiträde, Klässbol
Helena Kortesalmi, 39 år, undersköterska, Arvika
Lena Nilsson, 51 år, pensionär, Klässbol
Jon Larsson, 38 år, vaktmästare, Trotakan
Martin Olsson, 30 år, egen företagare, Klässbol
För mer information: Lars-Olof Gävert, partiledare: 070-355 15 72 Andreas Slätt, partisekreterare/presskontakt: 072-203 19 31
Övernattningstur med JR när naturen är som bäst. Inga mygg, kalla nätter, stark is och massor av djur i rörelse. På natten kom två vargar och sprang förbi lägret. JR blev helvild i lägret och på morgonen kunde vi spåra dem. Vi kunde se hur vargarna kommit mot lägret men när de kände vittringen av oss vikit av i en lov runt lägret. Tror vargarna var ute efter bävrarna som fanns ca 100 meter norr om vår lägerplats.
Morgonen var helt magisk, vilket kan ses i filmen nedan. Vi njöt verkligen i fulla drag av naturen och all dess skönhet.
FRED OCH FRIHET. TVÅ BRA SKÄL ATT GÅ UPP PÅ MORGONEN
Med tanke på omvärldshändelserna i Ukraina får man vara tacksam att man lever i ett land som Sverige. Vi har givetvis våra problem som vi behöver rätta till, men vi är en demokrati och vi har fred.
Fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och andra gemensamma värden. Det är vad vi, tillsammans, försvarar!
Vi behöver ha ett starkt försvar och värnplikten är något som är bra. Värnplikt är något som skapar vinster som gynnar både medborgaren och samhället i stort. Redan i de svenska medeltida landskapslagarna stod skyldigheten inskriven; ”för alla bönder och bofasta män” att gripa till vapen för att värja sitt land…
