Vilken person som är nr. 1 i Norge genom alla tider är kanske svårt att ranka men vem som är nr. 24 står i vart fall solklart.
Mannen med cykeln. Kjakan. No.24. Motståndsmannen GUNNAR SØNSTEBY (1918-2012) hade flera smeknamn.
I många år framförde han ett viktigt budskap:
”Så länge jag lever kommer jag att göra min del för att vi aldrig ska glömma vad kampen handlade om. Vi får inte ta de grundläggande värderingar som vår demokrati bygger på för givna. Vi ska ta alla tillfällen i akt att påminna varandra om vikten av att upprätthålla en levande och engagerad demokrati.”
Kampen för frihet och rätten att själv välja gjorde Gunnar Sønsteby till Norges mest dekorerade medborgare. Han är den enda person som mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Dessutom har han mottagit Presidential Medal of Freedom, den högsta civila utmärkelsen i USA, som en av mycket få utlänningar.
Jag och Andreas Slätt i Arvikapartiet fick kritik från ledaren i Arvika nyheter för att vi hade bemött en helt anonym insändare med ett dåligt språk, i replik till den anonyme som skrev insändaren med dåligt språk i riktning mot Arvikapartiet. Det var dåligt av oss att vi i stridens hetta sänkte vår nivå vid detta tillfälle. Vi skrev därför en insändare där vi framförde vår ursäkt för vårt sätt att skriva och förklarade varför vi svarade på sättet vi gjorde. Till saken hör att flera hörde av sig och sa att det var bra att vi svarade så till en person som gömmer sig bakom anonymitet eftersom denne inte skulle ha skrivit insändaren på samma sätt om den behövt stå med sitt riktiga namn osv. Dock tycker jag att man inte ska sänka sin nivå oavsett vem som står bakom insändaren, så vi får dra lärdom av händelsen.
Det är många i ”toppen” i Arvikastyret som vill sänka oss då de ser oss som ett hot och vill åt oss på olika sätt. Det är ett bra tecken att man är på god väg. Vi hoppas folkflertalet ser detta och även ser att vi alltid sätter kärnverksamheten först. Att vi alltid sätter våra undersköterskor, ledsagare, gruppboendepersonal, hemtjänstarbetare osv i första rummet före fifflande höga tjänstemän med fantasilöner i kommunhuset. Ser man inte detta än hoppas vi att de kommer att göra det då de ser vilka förslag vi lägger fram och vad vi strävar efter.
Kan också tillägga att hade jag själv tänkt på ”god ton” när jag avslöjade hela kommunens försummelse mot flera hårt drabbade i överförmyndarnämnden hade denna verksamhet inte på långa vägar varit så bra som den är idag. Allt hade bara fortsätt, kanske med någon mindre förbättring men de drabbade hade knappast fått någon hjälp och upprättelse. Det fanns ju flera som hade förlorat upp emot en miljon kronor och detta var dessutom godkänt från kommunen. Varje år. Det är alltså inte någon god ton som är avgörande för ett resultat. En god politik handlar om vad man faktiskt ser och börjar med att berätta som det är.
Ordspråk som hade passat i sammanhanget: ”Alla stora politiska åtgärder innebär att man säger rent ut som det är och börjar med det.”
Maria Carlsson i Arvikapartiet hoppade av styrelsen då hon inte kunde stå bakom insändaren. Har full respekt för hennes beslut, men det var trots allt bara en insändare som blivit fel och inget allvarligare än så och därför blev jag mycket förvånad. Jag skrev till henne att jag skulle kontakta henne under kvällen och prata om saken men innan jag hann göra detta ringde Arvika nyheter upp och ställde frågor om att Maria hoppat av Arvikapartiet. Så hade väl inte jag gjort i en avhoppssituation kan jag väl villigt erkänna men det är upp till var och en hur man avslutar saker.
Fick också en intressant fråga vilka jag röstat på tidigare, i så väl kommun som i riksdagen?
Det har varit varierande. Röstade på Socialdemokraterna i många år både i riksdagsvalet och i kommunvalet. Är uppväxt i en arbetarfamilj och hela familjen röstade på Socialdemokraterna sedan Tage Erlanders tid. När jag går tillbaka i tiden och ser på politik tycker jag gamla (inte NYA) sortens centerparti med ”håll gränsen” Fälldin hade mycket bra när det gäller landsbygden.
När jag började få rösta var det Claes Pettersson (S) som jag röstade på i kommunvalet, han hade sina brister som alla andra men tyckte han var handlingskraftig och rejäl. I senaste valet röstade jag Vänsterpartiet i Arvika då de hade en f.d. löpare/idrottare på sin lista och Moderaterna i riksdagen, eftersom de har Pål Jonsson – försvarsvänlig politiker från Arvika.
Video Julaftonsturen 2021, med Nilsson, JR och L-O. (Bilden: JR och Nilsson. Turkamrater som gillar varandra.)
Julaftonsturen år 2021 blev ganska kall, fin och händelserik.
Det är nu 14 år som jag och Nilsson kört decembertur/jultur tillsammans och borde då vara 24 år sedan jag tog den första traditionella ”decemberturen” i Jultider. Även under 2021 har COVID-19 haft ett järngrepp över världen. Massvaccinering har inte lyckats att stoppa smittspridningen så bra som de trodde. Bästa platsen att vara helt ”Coronasäkrade” lär vara djupt inne i skogen.
Junior, Nilsson och jag var laddade för en skogstur. Det här året skulle vi dessutom få både kallt väder och snötäckt mark, en viss skillnad mot året innan då det var barmark och plusgrader. Kylan var något vi såg fram emot då det blir mer vildmarksupplevelse då. Vi bestämde oss denna gång för att använda en tidigare lägerplats där vi lagt kvar en del virke. Det finns några lägerplatser med uppbyggda eldstäder i skogarna efter oss, vore kul att markera ut dessa på någon karta – undrar hur många det kan vara?
Innan vi kom fram till den tänkta lägerplatsen gick vi på ett alldeles dagsfärskt vargspår. På platsen har det inte rört sig varg på några år men nu när den var tillbaka använde den precis samma stråk som tidigare vargar hade gjort. Genom erfarenhet har vi lärt oss att så är ofta fallet. Det verkade vara en ganska stor hane på ca 45 kg som lämnat spåren. Junior ville följa spåret efter sin vildare kusin.
När vi kom fram till lägerplatsen sågade vi upp riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i självdöda tallar. Vi sågade upp ved som räckte hela natten. Rejält med minusgrader i klarväder på natten blev det, ca -20. Vi låg och tittade på stjärnorna. Fanstastiskt fint. JR hade lagt sig en bit från lägret och höll vakt. Han verkade inte frysa av att ligga rakt på marken och hans liggunderlag kom inte till bruk.
På morgonen blev det frukost, lätt packning och därefter joggade vi igång kropparna i kylan. Det knarrade gott under skorna i den kalla snön. Vi bakspårade vargspåret en bit för att se vart det kom ifrån men några kilometer från lägret gick Nilsson rakt genom isen. POFF lät det och så låg han där. Han kastade sig dock upp blixtsnabbt och rullade sig i snön så snön sög upp lite av det iskalla myrvatten. Det var en kallkälla precis under isen där han gick igenom som vi missat. Isen var mycket stark förutom där. Hade något svagt minne av att farsan varnat för dålig is i närheten för en massa år sen och minnet stämde tydligen. Nilsson fick fortsätta röra på sig för att inte frysa. Blöt utrustning och kläder i kyla kan vara förödande och förenat med stor fara. Utrustningen han hade höll dock bra kvalité i kylan och han höll värmen uppe bra tills vi återkom till lägret.
Aclima Woolnet långkalsonger i nät av merinoullmesh får nog högsta Nilsson-betyg (10/10). Nätet gör att luftfickor bildas, vilket isolerar extra bra samtidigt som andningsförmågan ökar och förmågan att torka upp blir bättre. Väl i lägret kunde vi värma oss vid brasan och förbereda stora ryggsäcken för att återvända till civilisationen.
När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?
I inlägget från TEAM FORIMP för 5 år sedan kunde läsas:
Team Forimps Lars-Olof ”L-O” Gävert har nu tagit ett definitivt beslut att säsongen 2016 var hans sista elitsäsong. Även om inte L-O ”tränat” på elitnivå de senaste två säsongerna har han ändå varit med och tävlat i elitklassen. Nästa år blir det motionsklassen H 40 som gäller vid de flesta tävlingar. L-O har 2016 vunnit bl.a. Arvika stadslopp, Finserudsmarschen, två deltävlingar i Watt Nordic terränglöpningscup, Åmotforsloppet, Häljebodaloppet, Sisuterrängen, Karlstad Marathonstafett, Brunskogsloppet, Kilterrängen, Långa terräng-DM och Göteborgsvarvets seedningslopp, samt ett antal springskyttetävlingar som han avslutade på bästa sätt med att vinna 3 SM-guld. Han var även uttagen till militär-VM i Italien under hösten men var tyvärr tvungen att stå över detta på grund av en skada som stört honom de tre sista säsongerna.
L-O har i sitt idrottande också tagit några ”smällar” och lärdomar av skador och sjukdom. Bland dessa finns två knäoperationer, knäckta revben, krossad lårmuskel, några muskelbristningar, järnbrist, orienteringssjukan ´twar samt en efterhängsen hälseneskada. En summering från seniortiden visar att L-O tagit 14 SM-medaljer i olika sporter, varav 9 SM-guld. Han har också ett guld, ett silver och ett brons från FM i löpning och orientering. Han har även vunnit flera deltävlingar i svenska cupen i multisport och tagit många DM medaljer i orientering, längdskidor, löpning och terränglöpning. L-O har över 100 segrar i olika tävlingar och fler än 100 ggr har han stått på prispallen som tvåa eller trea. Även om han främst var en multiidrottare som tävlade i många olika konditionsidrotter så är han den ende västvärmlänning på herrsidan de senaste 20 åren som klarat kvalificeringsgränserna till SM på halvmaraton och maraton i löpning.
Kul läsning idag.
Riktiga elitträningen avslutats några år innan det här blev skrivet, redan i december 2014 i och med 4-hjulingsolyckan. Efter denna blev det aldrig ”riktig” träning igen. Åtminstone inga längre perioder. Minns tydligt hur kroppen kändes då man var i riktigt bra form.
Målsättningen nästa år får bli att få version 4.5 att bli vassare än 4.4.
Blivit några trevliga turer med JR sista tiden. Vi har passat på att nyttja den frusna marken då det bär över myrar och tjärn. Måste få igång kroppen så man är väl förberedd på övernattningsturer som kommer senare i vinter. JR är klart piggare nu under den kalla årstiden än på sommaren och går på som ett lokomotiv. Han är väldigt stark, minst sagt. Starkaste hunden jag har umgåtts med. Hans far Tsappo var större och tyngre (55 kg mot JR 40 kg) men inte lika stark och vältränad.
Ingen tvekan att JR gillar vintern, och det gör jag själv också. Att se spår i naturen efter djuren som berättar vad som händer är häftigt. Vyer blir annorlunda. Även ett hygge blir vackert att se med snö på. Nya rutter blir möjliga när isarna bär. Snöpuls, längdskidor, turskidor eller snöskor. Alla sätt att ta sig fram har sin egen charm och tjusning.
Örnen
Helst ska en ryggsäck med massa av mat, en varm sovsäck, såg, yxa och eldstål vara med på vintertur. Men det har sin tjusning att färdas lättare över marken också då man vinner mer terräng på kortare tid. Nackdelen är om något skulle hända, exempelvis att man går ner sig i en vak eller liknande då ombyte eller möjligheter till att göra upp en eld saknas.
Elden var i högsta grad en livsnödvändighet för stenålderns människor. Jag tror att även idag är det en fördel att ibland återvända till ursprunget. Detta tillsammans med fysisk aktivitet i naturen är bra för ”sunda tankar”
Varför jag engagerar mig.
Som någon kanske märkt har jag de senaste åren börjat engagera mig i politik. I Arvika lär det väl i varje fall inte gått helt obemärkt förbi kan jag tänka mig. Det hela började egentligen med att jag blev god man och redan första dagen, 1 mars 2017, upptäckte jag att allt som kunde vara fel också var fel. Innan dess hade jag haft en bild av att kommunen var välskött på alla sätt. Den bilden rämnade där och då.
Min huvudman som jag var god man för hette Lasse, befann sig inom personkretsen för LSS och var en fantastisk person på alla sätt. Varm, empatisk, omtänksam, öppen, ärlig, humoristisk och med en mycket stark vilja. Lägger några länkar nedan som har med saken att göra där det bland annat finns en sammanfattande berättelse som skrevs strax efter att han, helt i onödan, lämnade jordelivet. Det är tack vare Lasse som fler drabbade av den illa skötta administrationen på överförmyndarnämnden i Arvika/Eda kunde få upprättelse. Det är också tack vare Lasse Arvikapartiet har skapats och de förbättringar som redan har skett är tack vare Lasse. Många har Lasse att tacka för mycket men det tror jag inte de är riktigt medvetna om.
Så mycket hade gått fel gällande Lasses liv, från början till slut. Det är inte för starkt att skriva att allt som kunde gå fel också hade gått fel. Ren försummelse rakt igenom. Lasse, och överförmyndarfallet var ett tydligt tecken på den oförmåga att agera som politiker i Arvika hade visat upp en längre tid. Det var många fina ord men i praktiken var människor som Lasse helt utelämnade åt sitt eget öde. Desto mer insatt jag blev i ”överförmyndaraffären” ju mer såg/upptäckte jag bristerna lite varstans i politiska beslut. Bristerna fanns inom kärnverksamheten. Ofta var beslutet till nackdel för personer inom LSS, eller ”arbetare” som arbetade på golvet i verksamheterna. Däremot så var det fina förhållande för högre chefer och tjänstemän i organisationen. När tjänster tillsattes gjordes detta oftast på tjänstemannasidan och inte bland fotfolket. Kändes märkligt då det var en socialdemokratiskt styrd kommun som borde vara till för ”arbetaren”, och inte för organisationen i sig själv. Kärnverksamhet verkade inte vara något som prioriterades allra tydligast – det såg man om inte annat i den tidigare underbemannade överförmyndarverksamheten.
Det verkade som man hade lätt för att dra in på löner för LSS-personal som jobbade nätter, eller att ”köpa ut” snabba och kompetenta handläggare som vägrade delta i någon form av mörkläggning på överförmyndarnämnden. Men en hög tjänsteman som; raderade mejl, påverkade rapporter som skulle vara oberoende, försökte sekretessbelägga allmänna handlingar och drog på sig både JO-anmälningar och polisanmälningar och dålig publicitet för Arvika verkade sitta hur säkert som helst på sin plats. Till synes helt skyddad av politikerna.
Detta var bara några exempel. Inte kunde väl jag, som älskade min hembygd så mycket att jag stannade kvar – vilka – både idrottsliga och yrkesmässigt erbjudanden från andra orter jag än fick – bara se på när det här händer. Därför startade jag arbetet med det som senare blev Arvikapartiet. När jag sen fick erbjudande om att bli ersättare i kommunstyrelsen genom KD i Arvika tackade jag inte nej. En bra chans att komma på insidan och kunna göra någon skillnad. Innan detta hade jag även fått erbjudanden att kliva in i politiken genom (S) några år tidigare och (SD) i Arvika i samband med ÖFN-affären. Ett intressant faktum som nog inte många vet om.
Vilka värderingar har jag då som ”politiker”?
Kanske skulle det kunna sammanfattas med orden; ”sunt bonnförnuft”. Känns spontant som det finns alldeles för lite av det i politiken utan det handlar för vissa istället att krångla till allt så mycket det går. Att alltid behandla alla lika är bland det viktigaste som politiker, och det har jag verkligen gjort hittills. Såväl kungen, prinsen eller funktionsnedsatta har jag pratat till på samma sätt och alltid sett som jämlikar. Ryggrad är inget vem som helst har, det är tydligt. Vi behöver inte ha fler ”bönstjälkar” i politiken som svänger sig som värsta ålarna när det börjar bli jobbigt. Vet du inte svaret på något så säg det då. Var alltid öppen och ärlig om politiska förhållanden. Vill du tänka över saken, gå ut och spring i skogen i ett par timmar – då tänker du som klarast.
Några exempel på vad jag tycker man ska jobba med i Arvika:
Fokusera på kärnverksamhet i första hand. (När det sedan finns pengar ”över” så kan man lägga dem på annat – inte innan.)
Lyssna bättre på kommuninvånarna.
Alla människor har ett lika värde. (Det är något många säger men det är ytterst få som menar det och lever upp till det på riktigt.)
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
Satsa på att utveckla idrott och friskvård i olika former. (Fullstora idrottshallar på landsbygden och mer möjligheter till friskvård till kommunens anställda med mera.)
Trygghet (Kan vara allt ifrån att minska kriminalitet för att människor alltid ska kunna känna sig trygga, till att beslutsfattandet från kommunen sker på ett korrekt sätt och enligt gällande lagstiftning.)
Alltid sätta kommuninvånarna främst. (Det är på deras uppdrag jag och alla andra politiker agerar.)
Alla arbetare i kommunen är lika värdefulla som någon annan. (Jag kommer aldrig göra skillnad på någon, vare sig det gäller kommundirektören eller om det är personal på daglig verksamhet.)
Respektera demokratin. (Kalla inte andra partier för bruna råttor och nazist-facister, det är respektlöst mot deras väljare, och väldigt märkligt då samma väljare tidigare kanske tom har varit med i deras eget parti. Kan det i själva verket finnas en anledning att de numera röstar som de gör. Föregå med gott exempel.)
Arvikapartiet
Arvikapartiet startade upp då vi anser att ett lokalt parti behövs i Arvika, eftersom de lokala frågorna behöver syresättas bättre, där fokus skall ligga på mer öppenhet och en förstärkt demokrati över hela den politiska linjen i kommunen. Det är en ny tid nu. Då krävs det en förändring.
Arvikapartiet anser sig ha en större handlingsfrihet i de lokala frågorna än de etablerade partierna, eftersom dessa i grund och botten följer de centrala riktlinjer som styr deras nationella politik. Det skall vi agera kvickt och konkret på. För Arvikabornas bästa. I nuläget mejslas Arvikapartiets valprogram fram och vår ambition är att presentera det steg för steg över den närmaste tiden.
Det är dags att politiken i Arvika arbetar aktivt för kommunens invånare; inte tvärtom.
Avslutade fotbollssäsongen 2021, på konstgräsplanen i Charlottenberg idag. Match mot Ås. Förutsättningarna innan matchen var att vi var klara som tvåa i serien, vilket vi är mycket nöjda med som nykomlingar. Vi hade även en del nyckelspelare borta. Vi förlorade med 1-0 mot ett mycket taggat Ås, men tycker ändå inte vi spelade så dåligt. Ibland tog vi tag i det och rullade runt bättre. Ibland var det var mycket jagande fram och tillbaka. Vi skapade en del chanser men lyckades inte få in några mål och det gjorde ju Ås mer än nöjda. De kämpade på bra. Summerar vi säsongen så har vi släppt in minst mål i serien och de senaste två åren har vi inte förlorat en enda match på hemmaplan, Mangvalla. Har varit med alla dessa matcher. Ibland med småskador och ibland i bättre form. Försvarsspelet har varit starkt och min roll har väl varit att springa på mittfältet och försöka bryta. Man har ju tappat en hel del speed och kraft med åldern och med uppehåll från fotbollen i nästan 20 år. Men roligt är det och tycker fotbollsformen varit stigande i slutet av säsongen. När vi väl håller i och spelar runt bollen så är vi ibland riktigt bra för att träna en gång i veckan.
Den här säsongen blev det till och med två matcher på konstgräs och mot Säffle borta så hade det gått 20 år sedan jag senast spelade match på en konstgräsplan. Referat från den matchen finns här, kändes pigg i kroppen den matchen; Seger med 1-2 på konstgräset i Säffle | Mangskog SK Fotboll | laget.se
Tycker våra tränare och ledare har lagt ribban på en perfekt nivå utifrån målsättning och ambitionsnivå.
Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades 15 juni 1909 på Trossnäs fält. Inledningsvis förkortades föreningens namn I 22 skf men när regementet bytte nummer 1939, ändrades det till I 2 skf. Föreningen tillhör idag en av de äldre föreningarna i Värmland. Föreningen har upplevt flytten både från Trossnäs och Karlstad samt ett antal hot om att regementet skulle läggas ned. Många befarade nog att föreningen skulle gå samma väg som regementet år 2000, men är idag en aktiv förening med stora framgångar.
