1 juli är inte bara Flygvapnets födelsedag, det är även den dag då Flygvapnet årligen genomför minneshögtid för stupade i militär flygning för att minnas och hedra de som gett sitt liv i Flygvapnets tjänst. Minnesceremonin genomförs årligen sedan 2021 i Flygvapnets minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm.
Läs mer på länken: Saknade – aldrig glömda – Försvarsmakten (forsvarsmakten.se)
Under andra världskriget och långt in på 1950-talet byggdes det svenska flygvapnet upp till att bli ett av världens största – och bästa. I Sverige rådde fred, men kalla kriget pågick och det övades som om det var fullt krig, och det flögs stenhårt på låg höjd med avancerade övningar och ibland ny och obeprövad utrustning – med hundratals haverier och dödsfall som följd. Mellan 1946 och 1989 omkom 547 flygare vid 390 olika händelser.
- Stridspilot Sten Samuelsson omkom efter krasch den 19 maj 1976. Sten flög en spaningsversion S32 av Lansen. Sten vilar nu på Edas kyrkogård.
- Stridspilot Bengt Samuelsson kraschade måndagen den 30 januari 1978. Bengt flög en spaningsverison av Saab 35 Draken och sitter fortfarande fast i planet ute till havs – ca 50 km nordväst om Gotska Sandön – planet ligger på 167 meters djup. Planet kilade sig fast i en djup skreva på botten och har inte kunnat bärgats.
Enligt rapporten:
”Samövning med F 21. När ff (från F 11) anfölls av 2 fpl gjorde han en undanmanöver ner i moln och försvann från radarn. Rodermomentbegränsning? Ff (fk Bengt H Samuelson, FFSU) omkom, återfanns aldrig. Ej fallskärmshopp. Fpl på 167 m djup. (JIT)”
Bröderna Samuelsson från Charlottenberg – två flygarliv, två tragiska haverier
Sten och Bengt Samuelsson, uppvuxna i Charlottenberg, tjänstgjorde båda vid F 11 och omkom i två separata flygolyckor med knappt två års mellanrum. Skildringen nedan bygger på uppgifterna som finns i boken De som aldrig kom hem – Omkomna flygare i Flygvapnet under kalla kriget 1946–1989.
Sten Samuelsson – A 32A Lansen, 19 maj 1976
Bakgrund
Sten Samuelsson var 27 år och kom från Charlottenberg. Han började sin bana som underbefäl vid A 9 (1967) och påbörjade därefter flygutbildning i Flygvapnet sommaren 1970. Efter flygarexamen hösten 1972 placerades han vid F 11 för typ- och förbandstjänst (TIS/GFSU) på Lansen. Vid haveritillfället hade han cirka 740 flygtimmar, varav 525 timmar på Lansen.
Besättningens navigatör denna dag var löjtnant Jan Andersson. Han hade lång erfarenhet som navigatör på Lansen och hade tidigare tvingats skjuta ut sig ur A 32A vid två tillfällen (3 mars 1971 och 12 april 1972).
Uppdraget
F 11:s första division var tillfälligt baserad på F 21 för en större tillämpningsövning i Milo ÖN. Kl. 11.40 onsdagen den 19 maj startade Sten Samuelsson och Jan Andersson i en A 32A för ett tillämpat spaningsföretag mot en bro i närheten av Överkalix. Uppgiften var att genomföra ett fingerat avståndsfoto mot bron och därefter återvända på 500 meters höjd. Man kunde räkna med ”jaktmotverkan” (simulerad fientlig jakt). Lägsta tillåtna höjd var 100 meter. Vädret var mycket bra med spridda höga moln och god sikt.
En S 32C ur samma division, med fänrik Bertil Wallin som förare och löjtnant Gunnar Brijford som navigatör, skulle lyfta några minuter efter Samuelsson/Andersson för motsvarande uppdrag.
Sten hade redan flugit tidigt på morgonen (väderflygning runt kl. 04.00) och genomfört ytterligare tre flygpass innan han startade detta sista pass.
Haveriförloppet
Under genomförandet möttes Lansen av jaktflyg (J 35) inom ramen för övningens jaktmotverkan. I de manövrer som följde förlorade A 32A:n fart på låg höjd. Flygplanet överstegrades och slog i marken – utan höjdmarginal för urdragning. Båda ombord, fänrik Sten Samuelsson och löjtnant Jan Andersson, omkom. På boksidan syns foto av framkroppen efter haveriet i skogsterräng.
Utredningens slutsatser
- Primär orsak: överstegring på låg höjd och låg fart under luftstridsmomentet.
- Teknisk faktor: ett intermittent fel i det statiska pitotrörsystemet påträffades; detta kan ha bidragit till felaktig fartvisning under förloppet.
- Mänskliga/organisatoriska faktorer: Utredningen noterade mycket begränsad sömn och att Samuelsson genomförde fyra pass under en kort tidsrymd samma dag. Kommissionen ifrågasatte att så många pass genomfördes i följd och menade att divisionsledningen borde ha bedömt belastningen striktare; samtidigt betonades att varje förare förväntades avstå om man inte kände sig i ”trim”, något som i praktiken kan vara svårt när övningarna upplevs som både utvecklande och ”roliga”.
Stridspilot Bengt Samuelsson – S 35E Draken, måndagen den 30 januari 1978
Bakgrund
Bengt Samuelsson, 26 år och liksom brodern från Charlottenberg, började i Flygvapnet 1971 som flygföraraspirant. Efter examen 1974 placerades han vid F 11 på spaningsversionen S 35E Draken. Vid haveritillfället hade han 766 flygtimmar, varav 506 på Draken.
Uppdraget och vädret
Den måndagen den 30 januari 1978 kl. 13.45 startade Bengt i en S 35E ur andra divisionen, F 11, för att delta i en luftförsvarsövning. I övningsområdet rådde två molnskikt: ett lägre med undersida på ett par hundra meter och ett övre från cirka 2 000 upp till 9 000 meter. Sikten mellan skikten var överlag god, men sämre mot syd och sydost.
Haveriförloppet
Bengt leddes in i området på omkring 1 500 meters höjd av en J 35D från F 21. Efter att jaktflygplanet genomfört sitt anfall svängde Bengt höger med ungefär 20 graders bankning och 10 graders stigvinkel, med efterbrännkammare inkopplad. Strax därpå försvann S 35E:n ned i eller under molntäcket med hög fart och brant dykvinkel (60–90°). Radarn tappade ekot; en oljefläck hittades cirka 70 km nordväst om Gotska Sandön. Endast mindre vrakdelar bärgades och Bengt återfanns aldrig.
Utredningens bedömning
Den exakta orsaken kunde inte fastställas. Trolig händelseutveckling enligt utredningen:
- Vid höger sväng in i moln förlorades visuella referenser; i försöken att återfå korrekt flygläge kan flygplanet ha kommit in i okontrollerat läge.
- Mycket hög fart kan ha fört flygplanet in i rodermomentbegränsningens område, vilket försvårade manövreringen och återtagningen.
- Läget försämrades snabbt – i boken anges att det molnfria skiktet passerades på cirka fyra sekunder – och kontrollen gick förlorad över havet.
Ett unikt och djupt tragiskt syskonöde
I boken noteras uttryckligen att Bengt och Sten Samuelsson är det enda fall där två bröder omkommit under flygtjänst i Flygvapnet. Sten Samuelsson förolyckades 19 maj 1976 tillsammans med sin navigatör Jan Andersson under en övning i Norrbotten. Stridspilot Bengt Samuelsson omkom senare, måndagen den 30 januari 1978, då hans S 35E Draken havererade under en luftförsvarsövning.
Bröderna var yrkesskickliga flygare med gott om tid på sina system – Draken respektive Lansen – och deras öden fångar mycket av 1970-talets flygtjänst: intensiv övningsverksamhet, komplexa väder- och taktiksituationer, tekniska begränsningar och den ständiga närheten till risk.
Efterord
Bokens syfte är att ge ”de som aldrig kom hem” en berättelse och inte bara ett namn på minnesväggen. För Charlottenberg och för F 11 bär berättelsen om Sten och Bengt Samuelsson spår av både stolthet och sorg; två bröder som följde samma dröm och som miste livet i tjänsten inom loppet av knappt två år. Deras insatser och erfarenheter – liksom de lärdomar som drogs av utredningarna – är en del av Flygvapnets historia och minnet av de flygare som betalade det högsta priset.
Ett minnesmärke i Eda – en självklar hyllning
Enligt Arne Guldbrandsson i Charlottenberg brukade Bengt ibland, när tillfälle gavs, gå ner på låg höjd över hemorten och ”hälsa” med sitt flygplan. Det var en liten gest som kanske en del minns än idag – och som visade att han bar med sig Charlottenberg även när han var uppe i det fria luftrummet. Bröderna Sten och Bengt Samuelsson gav sina liv i tjänsten för Sverige under det kalla krigets hårda beredskapstid. Deras insatser var en del av det tysta arbete som bidrog till att bevara landets fred och säkerhet. Att Eda kommun hedrar dem med ett minnesmärke vore inte bara en hyllning till deras personliga mod, insatser, och yrkesskicklighet, utan även ett sätt att påminna kommande generationer om det höga pris som ibland betalas för fred och frihet. Ett sådant monument skulle kunna placeras på en synlig plats i Charlottenberg och förses med information om deras liv och gärning – en lokal och nationell historia värd att minnas.
Källförteckning
- Jacobsson, Göran & Thoor, Alf Ingesson. De som aldrig kom hem – Omkomna flygare i Flygvapnet under kalla kriget 1946–1989. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2021. ISBN 978-91-88505-67-1.
- Svanelid, T. 2023. ”Det dödliga flygplansexperimentet”. P4 Dokumentär, Sveriges Radio, 22 juni. Tillgänglig: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/det-dodliga-flygplansexperimentet
- Vetenskapsradion Historia 2013. ”Pilotdöden – vårt okända nationella trauma”. Sveriges Radio, 14 mars. Tillgänglig: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/165076
- Svensk Militär Flygplanshistorik (u.å.). ”Fpl 35 – Haverier”. Tillgänglig på: https://svfplhist.home.blog/fpl-35-haverier/
- Svensk Militär Flygplanshistorik (u.å.). ”Fpl 35 – S 35E Spaningsversionen”. Tillgänglig på: https://svfplhist.home.blog/fpl-35-s-35e-spaningsversionen/
- Svensk Militär Flygplanshistorik (u.å.). ”FPL 35 DRAKEN – Tabell S35E”. Tillgänglig på: https://flygplanshistorik.se/35/35_tabe.htm
