Blog Image

ADVENTURE

Gränsenarkivet – De glömda hjältarna 🇸🇪 🇳🇴

Historia, Lokalhistoria Posted on lör, februari 08, 2025 14:22:30

https://leader7-sam.se/projekt/gransenarkivet

I veckan var jag på ett mycket spännande möte. Jag träffade två otroligt engagerade och trevliga värmlänningar som jagade information om gränsområdet under andra världskriget. De håller på med ”Gränsenarkivet – De glömda hjältarna” som är ett projekt att kartlägga händelser och personer i gränsområdet främst i Torsby kommun. Projektet ska vara klart i maj 2026. Projektledare är Martin Bergström och Johnny Steen. Martin har bland annat en Youtubekanal där han lägger ut intressanta drönarfilmer och Johnny Steen har regisserat bland annat filmerna; Gränsen (2011) och Rallybrudar (2008).  

Filmen gränsen trailer 2011 – Två unga soldater lämnar sin post vid vägspärr 83 i norra Värmland och beger sig genom vinternatten mot det naziockuperade Norges gräns.

Projektet syftar till att samla, bevara och tillgängliggöra berättelser från gränstrakterna i Torsby kommun under andra världskriget. Många av dessa berättelser finns i arkiv eller i människors minnen och riskerar att gå förlorade. Genom faktainsamling, intervjuer och samarbete med arkiv och lokala aktörer ska materialet bearbetas och presenteras på en digital portal, www.gransenarkivet.se. Portalen kommer innehålla:

  • 50 berättelser, personporträtt och historier.
  • Interaktiv karta för geografisk orientering.
  • Fördjupningsmaterial med bilder, filmer och texter.
  • Den är avsedd för både allmänheten och skolor och ska fungera som undervisningsmaterial.
  • Aktiviteter och mål som kommer genomföras under projekttiden är bl.a.
  • Insamling av fakta via intervjuer och arkivbesök.
  • Produktion av filmer, kartanimationer och digitalt material.
  • Skapande av webbportalen och dess lansering.
  • Föreläsningar för skolklasser.

Genom detta projekt hoppas de bevara och sprida viktig lokalhistoria för framtida generationer och stärka lokal identitet genom en användarvänlig och innehållsrik digital resurs. Var helt otroligt spännande att få ta del av detta och vi kollade på släktingen Aksel Gjeverts (1887–1944) göromål och medarbetare på svenska och norska sidan gränsen under kriget. Fick berätta vad jag visste om Aksel och när vi lade ihop olika delar så blev det ännu mer spännande. Ser fram emot att detta projekt blir färdigt och vi pratade om att detta kunde vara något att utöka över Arvika och Edaområdet mm, så man har kartlagt hela värmlandsgränsen. Det tycker jag låter som en mycket bra idé. Dessa händelser får inte glömmas bort och friheten får aldrig tas för given..



Samson, saknad Arvikaprofil 🇸🇪 🇳🇴

Idrottsprofiler, Lokalhistoria Posted on lör, januari 25, 2025 18:34:13
Samson på Arvikas gator där han trivdes som bäst. Fotograf: Okänd

John Harry Hasselquist (27/02 1940 – 25/02 2016), mer känd som Samson, var en norsk stark man och artist som föddes den 27 februari 1940 i Egersund, Rogaland, Norge. Samson växte upp på Fotland inte långt från Tengeselva. Som 17-åring såg han en annons för svensken Arne Tammers träningsprogram. Samson köpte alla programmen. Tillsammans med fyra kamrater startade han Oslos första gym på 60-talet och strax därefter rekryterades han av en egyptisk fakir till att bistå denne i hans show. Han började sin artistkarriär 1961 och turnerade runt om i Norge som stark man, fakir, trollkarl och tankeläsare. Samson blev också läromästare för Torkel Ravndal, en annan stark man som på sin tid satte världsrekord (!) i marklyft, och en del minns nog showerna de hade tillsammans. Samson var känd för sina imponerande styrkeshower, där han lyfte upp till 520 kilo i höga marklyft, böjde järnstänger, låg på spikmattor och krossat glas. Hans kost på scenen bestod av krossade lysrör och rakblad. Samson drog som mest sju järnvägsvagnar med tänderna och lyfte, enligt ett norskt tidningsklipp, en sten vägandes 500 kilo. Ett av de mera spektakulära inslagen var när han lät sju män lägga ett rep kring hans hals och dra från två håll, det mesta de kunde.

Youtube gullklump ”Samson – John Harry Hasselquist”

Samson bosatte sig senare i Arvika, en stad han tidigare hade besökt som showman (1964) och tyckte mycket om. Han levde där resten av sitt liv, uppfylld av den charm och gemenskap som staden erbjöd, ända tills han gick bort. I Arvika fortsatte han att uppträda och inspirera med sin styrkeshow. Hans legendariska uppträdanden är en del av lokalhistorien i Arvika. Mitt första riktiga möte med Samson var på Atletklubben i Arvika när jag var 15 år, hösten 1992. Jag och min klasskamrat Anders hade tagit ut pengarna vi samlade ihop för en skolresa till Spanien och i stället köpt gymkort för pengarna. Vi fick en del kritik för detta då, men det är ett val jag är stolt över idag. Vi gjorde det vi trodde på. Före mötet med Samson på Atletklubben minns jag att folk pratade om Samson, starkemannen som hade bott några år i Gunnarskog där han hade gjort i ordning ett hus vid Bergsjön. Som liten blev man imponerad bara man hörde namnet Samson. Han var en legend redan då.

Från artikel i Rjukan Arbeiderblad, måndagen den 8 augusti 1966. Från artikel i Fremtiden, torsdagen den 17 april 1980.

På Atletklubben var Samson och en hel del andra väldigt välkomnande mot oss ungdomar och visade oss hur vi skulle träna. Här trivdes vi bra. Det var nyttigt att vara där, på många sätt. Flera gånger i veckan åkte vi ner med bussen direkt efter skolan, och sen kom oftast min pappa och hämtade oss när vi tränat klart. Det här var en helt fantastisk tid när man ser tillbaka på det idag. Jag minns hur Samson brukade berätta historier om sina egna erfarenheter som starkeman och fakir. Samson berättade också mycket om sina bravader på styrkeshower tillsammans med den store och starke Torkel Ravndal. Han lyfte över 400 kg i marklyft, utan några hjälpmedel – en imponerande bedrift som få kan matcha. När Torkel var i Arvika på 1980-talet fick min storebror Eric (f. 1964) chansen att bryta arm mot honom. Trots Torkels enorma styrka lyckades han inte bryta ner Eric, vilket säger mycket om min brors krafter. Eric var ingen armbrytningsexpert men hade utvecklat sin styrka genom år av hårt arbete som motormanuell skogsarbetare, där han varje dag fick använda sina muskler på sätt som få andra jobb kräver. I vänsterarmen blev Eric aldrig nerbruten – av någon – och Samson bröt han ner.

Det var alltid fascinerande att höra om Samsons shower, tunga lyft med stenar och det inspirerade oss att träna hårdare och sätta upp egna mål. För oss yngre var Samson inte bara en som hjälpte oss med träningen, utan också en som visade att det mesta var möjligt. Rätt kul idag är att när han berättade om sina ”bravader” som ung, där han sprängt kassaskåp och brutit sig ut från fängelse, då trodde man att han överdrev en smula. Men när man forskat i det visar det sig att det var än värre. Han rymde flera gånger från fängelset genom att bryta sig ut genom gallret. Dessutom flydde han flera gånger från polisen och kunde hålla sig undan. En utbrytarkung. Vilka historier!

Artikel från Rogalands Avis, tisdagen den 9 augusti 1966

Samson var en mycket speciell person som gjorde en hel del märkliga och ibland dumma saker i sina unga år, ja kanske även när han blev äldre. Men hans goda sidor övervägde definitivt dessa snedsteg. Han var en person med ett stort hjärta, som alltid strävade efter att hjälpa andra på bästa sätt. Mot mig var han otroligt snäll och jag såg aldrig den ”andra sidan” av honom. När jag tog min andra SM-medalj (2009) i Trailrunning fick jag en tavla som Samson målade till mig. När jag var hemma hos honom och hämtade den, så visade han mig spikmattor och annat som han använde i sina shower. Det var en upplevelse att se dessa föremål och höra hans berättelser om hur han hade använt dem. Samson var en unik person som jag tror är saknad av många i Arvika. Hans vänlighet och humor gjorde ett starkt intryck på alla som mötte honom. Han var inte bara en starkeman, utan också en vänlig själ som alltid var redo att hjälpa och inspirera andra. Att ha haft möjligheten att träna tillsammans med honom och få en personlig gåva från honom är minnen jag alltid kommer att bära med mig med stolthet och tacksamhet.

Källor

  1. Youtube.video: ”Samson Trailer”: https://www.youtube.com/watch?v=2yNupHftO8I
  2. Facebook ”Jag hadde en flicka en gang..” (2016-02-27): https://www.facebook.com/watch/?v=10153491995815292
  3. YouTube-video: ”John Harry ’SAMSON’ Hasselquist (27.2.1940 – 26.2.2016)” – En kort dokumentär om hans liv och karriär: https://www.youtube.com/watch?v=pNBHsEM7oDs
  4. John ”Samson” Hasselquist har gått ur tiden (Arvika Nyheter 2016-03-01): https://www.arvikanyheter.se/2016/03/01/john-ochquotsamsonochquot-hasselquist-har-gatt-ur-tiden-dce84/
  5. Stavanger Aftenblad ”Egersunderen «Samson» er død” (2016-02-27): https://www.aftenbladet.no/lokalt/i/1jGKX/egersunderen-samson-er-doed
  6. Gävert blogg ”Tavla från Samson”(2009-07-21) : https://blogg.l-ogaverth.com/2009/07/21/tavla-fran-samson-312/
  7. Rogalands Avis ”Rømte to ganger fra Skienspolitit” (1966-08-09).
  8. Rjukan Arbeiderblad ”Rømlingen fra Stavanger dro østpå” (1966-08-08).


Två viktiga milstolpar 2025

Demokrati, Historia, Lokalhistoria Posted on lör, januari 11, 2025 18:08:07

År 2025 markerar två viktiga milstolpar: 85 år sedan Nazi-Tysklands ockupation av Norge och Danmark, samt 80 år sedan Hitlerregimens fall. Så vi får väl se till att göra en del inlägg på detta tema under året. Både jag och turkamraten Nilsson tyckte det var mycket uppskattat att få denna sammanfattning, nedtecknad av författaren Anders Johansson där han beskriver historiska händelser i området för Julaftonsturen 2024:

JULAFTONSTUR I HISTORISK GRÄNSBYGD 2024

Anders Johansson har skrivit flera intressanta böcker och här kan ni se en del av dem:

https://lindco.se/product/over-gransen-norsk-svensk-krigsdramatik-1940-1945/’

Har lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att inventera och sammanställa berättelser från beredskapstiden i trakterna kring Arvika. Genom att förstå vår historia kan vi bättre förstå nutiden och undvika att göra samma misstag igen. Det är också ett sätt att visa respekt och erkänna de uppoffringar som gjordes av människor under dessa tider och att deras handlingar gjorde skillnad. Man har gjort sådana sammanställningar på andra platser och det har blivit mycket uppskattat och användbart, så jag hoppas att detta initiativ blir verklighet. Det finns mycket att berätta om trakterna kring Arvika och västra Värmland under den här tiden.

Motionen finns här: Motion-berattelser-om-beredskapstiden.pdf



Östen Nilson i Arvika: Viktig agent för Norge under andra världskriget

Demokrati, Lokalhistoria, Säkerhet Posted on sön, januari 05, 2025 23:37:33

Artikel från 1967 (del 1)

80 år sedan andra världskriget tog slut i Europa

2025 är det 85 år sedan Nazi-Tyskland ockuperade Norge (och Danmark) och 80 år sedan Hitlerregimen kapitulerade och andra världskriget tog slut i Europa. Jag vill därför dela med mig av en mycket läsvärd artikel (från 1967) om några av de Arvikabor som tidigt blev mycket engagerade i att hjälpa norrmännen under kriget – Östen Nilson och hans fru Karin. Redan i april 1940, strax efter att tyskarna anfallit Norge och Danmark, började Östen hjälpa sina vänner i Norge som han kände genom idrotten, jakten och skyttet. Östen arbetade då på Jordbrukarbankens lokalkontor i Arvika, som låg på Torggatan 8. Efter att kriget bröt ut i Norge förändrades hans uppdrag radikalt.

Karin bar ett stort ansvar. De norska motståndsmännen fann alltid en fristad i deras hem. Nästan alltid fanns där norska motståndsfolk. Karins uppgift var att hålla ryggsäckarna välutrustade med mat och kläder som motståndsmännen/kurirerna behövde för sina skogsturer – smörgåsar, fläsk, kaffe, ombyteskläder och annat. Dessutom hade hon en liten pojke född 1939 och en till på väg, född 1942. Trots att hon var gravid och hade en liten pojke att ta hand om, skötte hon allt som behövdes för att stödja motståndsmännen. En otrolig insats!

Länk till artikeln som PDF: https://l-ogaverth.com/artiklar/ÖstenochKarinNilson

Efter att kriget var slut i maj 1945, fick Östen ett brev från sin norske, gode vän, motståndsmannen Sverre Herdahl där det stod:

”Hjertelig tack för telegrammet ! Det var rent rörande att få det. Og så må jeg få gratulere også deg med freden och seieren – for jag regner deg for å väre like god nordmann som noen av oss”

Vännerna i Norge höll de kontakten med livet ut, och träffades regelbundet.

Haakon VII:s Frihetskors och pokal från Norges legation tilldelades Östen Nilson

Haakon VII:s Frihetskors

Östen Nilson fick efter kriget Haakon VII:s Frihetskors. Utmärkelsen delades ut till norska och utländska militärer och civila för framstående militär eller civil insats under krig, både i strid och i administrativ tjänst. Denna hedersbetygelse var ett erkännande av deras bidrag till motståndsrörelsen och kampen mot nazismen. Östen fick också en fin graverad pokal av den norska legationen (dåtidens ambassad) för sina betydelsefulla insatser under kriget. Dessutom fick han ett gevär av norrmännen, och det var inte vilket gevär som helst, det var en US .30 (7,62×33) M1 karbin (US karbin). Ett verkligt fint minne. M1-karbinen utvecklades som en del av ett lätt gevär i USA innan andra världskriget. Under andra världskriget gick vapnen ut genom de amerikanska Lend-Lease-projektet till allierade länder. Gevären levererades till norska motståndsmän i det ockuperade Norge genom så kallade flygsläpp. Speciellt under krigets sista år släpptes många förnödenheter och vapen i Norge, främst från brittiskt flyg…

Hedersbetygelse

Många i motståndsrörelsen i Norge glömde aldrig Östen och hans fru Karins insatser. När Östen gick bort skrevs bland annat följande i den norska tidningen Aftenposten:

”For sin store innsats ble han i 1945 tildelt Kong Haakon VII´s Frihetskors. Hans fritidsintresse var jakt og fiske. Han fick en stor venneskare i Norge, som idag føler med familien. Mange i motstandsbevegelsen og vi ”Linge-karer” vil aldrig glemme Östen. Vi er stolte over å ha hatt ham som vår venn”

Denna hedersbetygelse från Kompani-Linge-veteranerna (Norwegian Independent Company No. 1, NORIC 1) säger allt som behöver sägas om Östens insatser under den nazi-tyska ockupationen. Hans osjälviska engagemang för frihet och fred gjorde honom till en oumbärlig del av det norska motståndet under ockupationsåren. Tillsammans med sin fru Karin riskerade han allt för att bekämpa förtrycket. Jag hoppas att deras insatser under de tunga krigsåren ska fortsätta att inspirera nya generationer att stå upp för fred och frihet, och minnet av deras gärningar ska inte glömmas bort i Arvika.

Källor

  1. Lista över krigsmedaljer 1940–1945: https://no.wikipedia.org/wiki/Liste_over_norske_krigsmedaljer_1940%E2%80%931945
  2. Lista över tilldelningar av Haakon VIIs Frihetskors: https://no.wikipedia.org/wiki/Liste_over_tildelinger_av_Haakon_VIIs_Frihetskors
  3. Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1). (Kompani Linge): https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompani_Linge



Julaftonsturen 2024 ”Över gränsen” 🇸🇪 🇳🇴

Friluftsliv, Historia, Julaftonstur, Lokalhistoria, Skogsliv Posted on tor, december 26, 2024 15:50:08

Julaftonsturen 2024 hade, bland annat, inspiration från Anders Johanssons bok (2024) ”Över gränsen: Norsk-svensk krigsdramatik 1940-1945”, som utförligt beskriver svenska och norska underrättelseoperationer över gränsen.

2024 års Julaftonstur blev en intressant upplevelse av platser som bär på en spännande historia från andra världskriget. Vi besökte bland annat Millomgården, Askosberget och Nyckelvattnet, platser som bär på unika berättelser och minnen från svunna tider.

Millomgården viktig bas för motståndsrörelsen

En viktig bas för norska motståndsrörelsen var Millomgården som ligger strax intill Millomberget. I ladan vid Millomgården, ungefär 150 meter från gränsen till Norge, förvarade Milorg vapen, uniformer och annan utrustning som bland annat hade släppts från brittiska flygplan och sedan smugglades in i Norge under den tyska ockupationen. En vapenleverans hamnade fel, och gick rakt ner i ett uthus och byn Röjdåsen fick evakueras. En gång transporterades bland annat vapen och andra varor över gränsen till 200–300 man från Millomgården. På Millomgården bodde Thorvald och Jenny Olsson som gjorde en stor insats för Milorg och Norge under kriget. De tog emot många flyktingar och kurirer som fick mat och husrum. Det var först 20 år efter krigsslutet, då en delegation Milorg-veteraner från Drammen kom och uppvaktade Jenny Olsson på hennes 70-årsdag, som det avslöjades att gården Millom varit en av norska Hjemmefrontens främsta gränsbaser med omfattande flykting- och kurirtrafik. Gården var också en viktig gränsstation för kurirtrafiken mellan Oslo och Stockholm. Under kriget samarbetade Special Operations Executive (SOE) med norska motståndsgrupper för att smuggla in vapen och förnödenheter till Norge. Detta samarbete var avgörande för motståndsrörelsens framgång.

Askosberget, Aksel Gjeverts hem

Aksel Gjevert (1887–1944) som bodde på Askosberget var en av de norrmän som smugglade in vapen, ammunition, uniformer, propaganda mm över gränsen till Norge. En stark skogsarbetare som kände dessa skogar i området utan och innan. Enligt sidan ”Special Forces – Roll Of Honour” tillhörde Aksel även en allierad specialstyrka under andra världskriget. Organisation som Gestapo rullade upp påsken 1943, och som Aksel tillhörde verkar ha ett samband med att Margit Bergström blev arresterad och förhörd. Margit berättade för författaren av boken ”Min bok om Östmark” av John Eriksson (2009) att det fanns en tysk (!) med i förhörsrummet i Stockholm. Under andra världskriget hade den tyska legationen i Stockholm en central roll för Sveriges kontakter med Nazityskland. I huvudstaden fanns även den tyska militära underrättelsetjänsten Abwehr, vars verksamhet bevakades av svensk säkerhets- och underrättelsetjänst. Att det innan kriget funnits ett nära samarbete med Gestapo och svenska säkerhetspolisen finns dokumenterat, men det var främst att jaga rätt på “farliga” kommunister och misstänkta sabotörer i ”organisation Bernardh” (svenska sektionen av Wollweberorganisationen). 32 personer i Kongsvinger/Grue-området häktades när ”Finnskogskullaffären” eller ”Thomlesaken” rullades upp av Gestapo. Trots det Aksel utsattes för under fånguppehållet så bevarade han alltid det goda humöret, och en fast och lysande tro att den dagen skulle komma då den norska flaggan skulle vaja fritt och de tyska undertryckarna skulle vara förvisade från landet. Tyvärr fick han aldrig uppleva detta. Aksel var dömd till döden för sitt illegala arbete mot den tyska ockupationsmakten, men han dog innan denna dom hann verkställas, den 17 maj 1944.  

Askoberget i Grue, Hedmark Røykstue från 1863

När vi kom fram till Askosberget, där Aksel Gjevert bodde, kändes det som att vi hade tagit ett steg tillbaka i historien. Platsen andades både mod och beslutsamhet. Skylten med texten ”Flyktingrute 1940–45” var en påminnelse om de faror och utmaningar som många människor stod inför under andra världskriget när de skulle över gränsen till Sverige. Tidigt under ockupationsåren fanns fasta rutter för flyktingar över Finnskogen som bland annat kom med tåg till Kongsvinger. Exempelvis ”Skarabergsruta” var en flyktingled som gick vid Askosberget på norska sidan, över på sjön Nyckelvattnets södra sida i Sverige till Gåstjärn. Att stå där, mitt i skogen, och se denna plats som varit en central punkt i motståndsrörelsens aktiviteter, väckte en mäktig känsla av respekt och vördnad. Man kunde nästan känna närvaron av de människor som en gång riskerade sina liv för frihet och rättvisa. Varje träd, varje sten, verkade bära på tysta vittnesmål om de många modiga gärningar som utfördes här. Att veta att vi stod på samma mark där Gjevert och andra kurirer planerade och genomförde sina farliga uppdrag, fyllde oss med en djup tacksamhet för deras uppoffringar. Det var en stund av eftertanke och en stark påminnelse om historien och dess påverkan på vår nutid.

Riksröse 84 (S Nyckelvattnetsröset), gränsgatan och Nyckelvattnets is

Nyckelvattnet, ca 1/3 av sjön ligger på norska sidan

Vi besökte även Riksröse 83 och 84 (S Nyckelvattnetsröset), historiska gränspunkter som spelat en viktig roll under de norska ockupationsåren. Författaren Mia Berner flydde under sin studietid över till Sverige vid sjön Nyckelvattnet vilket hon beskriver i sin bok ”Österut”. Berner var hemlig agent för XU. Mia Berner kom tillbaka till Östmark 2003 och det blev ett kärt återseensde med en av lotsarna som hjälpte henne fly till Sverige, Martin Møllerud. Han var både lots, kurir o i slutet av kriget XU agent. Møllerud var den som skapade Mølleruds-ruta som korsade gränsen vid Nyckelvattnet och Gåstjärn. Vi tog rutten över Nyckelvattnets is där Aksel Gjevert och Margit Bergström, båda på skidor, träffades julen 1942. Margit Bergström från Rännberg i Östmark var bara 17 år när hon blev agent för Norge. Aksel fick god hjälp av Margit att smuggla propagandamaterial, underrättelser med mera över gränsen. Bland annat smugglades tidningen Håndslag med underrubriken ”Fakta och orientering for Nordmenn” in i Norge denna väg. En tidning som trycktes i Sverige och smugglades i stor utsträckning in i Norge, där den nazityska ockupationsmakten censurerade nyheterna. En av skribenterna i denna tidning var Willy Brandt.

Margit Bergström, på bilden 16 år, blev anställd som kokka för ett vedhuggarlag nära gränsen till Norge. Hon kom omgående i kontakt med norska flyktingar, och strax därefter, med sin norska kontaktman; Aksel Gjevert. Foto på Margit: Privat. Foto på Aksel: Okänd

När det gäller Nyckelvattnet finns många intressanta historier. Den 30 november 1943 kallades studenten Rolf Sørbye till ett brådskande möte med en av underrättelseorganisationen XU:s ledare som kallade sig ”Eva Berg”. Hon berättade att Gestapo och tyska trupper snart skulle omringa Universitetet och arrestera studenter. Han fick beskedet att gå under jorden och försöka rädda så många studenter som möjligt för transport till Sverige. Efter en strapatsrik resa beskriver han mötet med Sverige så här:

I flödande månsken åkte jag skidor på Nyckelvattnets snöklädda is onsdag morgon vid 04-tiden den 15 december 1943. Vi var 5 unga studenter, fyra manliga och en kvinnlig, som av våra respektive uppdragsgivare inom den norska motståndsrörelsen beordrats att av säkerhetsskäl lämna det ockuperade hemlandet och ge oss av till Sverige. Den siste av våra flyktinglotsar berättade, när vi stod vid det tyska skidpatrullspåret på sjön, att här gick gränsen, och sedan var vi i Sverige! Men att sjön hette Nyckelvattnet fick vi av allmänna säkerhetsskäl aldrig veta, ej heller att militärerna som omhändertog oss, och först lade oss i sina sängar, var inhyrda på Gåstjärn, i huset som ägdes av Ann-Britt Edvardssons far, Axel Wilhelm Edvardsson.

Sammanfattningsvis en otroligt mäktig skogstur ur många perspektiv

Om vi ska beskriva turen ur ett friluftsperspektiv så var det en fantastisk tur med god tillgång på töreved vid en lägerplats nära gränsgatan. Christian hade med sig massor av godsaker och glögg som han fått av en granne. Glöggen var nog det starkaste jag druckit, och jag kände mig nästan lite berusad, speciellt efter att inte ha druckit alkohol alls sedan midsommar 2007. Man tål kanske inte så mycket längre. Tyvärr var vädret inte det bästa, och på natten kom det både snöblandat regn och regn. Hunden Junior var skadad i en tass och därför fick han stanna hemma. Förhoppningsvis återhämtar han sig snabbt och kan vara med på nästa tur. Den här Julaftonsturen blev främst en genomgång av de kurirlinjer som användes under andra världskriget i trakten, där modiga kurirer riskerade sina liv för att transportera viktiga meddelanden och material genom skogarna. Vi besökte även Aksels viloplats vid Grue Finnskogs kyrka i Svullrya från 1866 innan vi åkte söderut. Det kändes hedersamt att besöka hans grav efter att ha vandrat i hans fotspår genom de skogar han säkert kände bättre än någon annan. Att stå vid hans viloplats efter att ha följt hans rutter och upptäckt de platser som var centrala i hans liv och motståndsinsatser, fyllde oss med djup respekt och tacksamhet. Det var en stark påminnelse om hans mod och uppoffringar, och en bekräftelse på den betydelse hans handlingar hade för både hans samtid och eftervärlden.

Jag skulle vilja rikta ett särskilt tack till författaren Anders Johansson (f. 1942). Johansson har arbetat som journalist på Dagens Nyheter i 35 år, främst som utrikesreporter. Hans insiktsfulla skrivande är alltid intressant, och särskilt hans senaste bok (2024) ”Över gränsen: Norsk-svensk krigsdramatik 1940-1945”. Denna bok har varit en stor källa till inspiration och erbjuder värdefulla insikter om de dramatiska händelserna och det samarbete som präglade de svensk-norska relationerna under andra världskriget.

Det här blev mer än bara en vanlig skogstur – det var också en resa genom tid och rum. En mäktig känsla som jag kommer att minnas länge.

Källor

  1. Johansson, Anders. Över gränsen: Norsk-svensk krigsdramatik 1940-1945. Lind & Co, 2024.
  2. Special Forces – Roll Of Honour. NORWAY Gevert, Aksel. Memory of Special Forces from World War 2 to the present who served and died in places and under circumstances most of us can only imagine in our worst nightmares.
  3. Gävert, Lars-Olof. Aksel Gjevert motståndsman och flyktinglos som dog i Gestapos våld.  https://blogg.l-ogaverth.com/2024/10/07/aksel-gjevert-motstandsman-och-flyktinglos-som-dog-i-gestapos-vald/
  4. Eriksson, John. Min bok om Östmark, 2009.
  5. Våre falne – VG. (2015) GJEVERT, AKSEL, småbruker, Grue Finnskog. https://www.vg.no/spesial/2015/vaare_falne/?personId=12704
  6. Kulturminnsesök. Askosberget Øvre. https://www.kulturminnesok.no/manedens-kulturminne/


Snart kommer boken om en värmländsk skidåkare med enorm uthållighet

Idrottsprofiler, Lokalhistoria Posted on sön, december 08, 2024 18:15:17

Åke Wingskog (född 1942) är en av de mest framstående skidåkarna i västvärmlands idrottshistoria. Wingskog är kanske mest känd för sin prestation på Vasaloppet 1975, då han slutade tvåa i loppet. Gert-Dietmar Klause, Östtyskland (DDR) vann med endast 6 (!!) sekunder. DDR-landsmannen Grimmer blockerade effektivt Wingskog så han inte kom förbi när Klause satte in ett ryck i slutet av loppet, och när Åke äntligen kunde ta sig förbi hade Klause ett försprång på en halv minut.   

Andraplatsen på Vasaloppet var en fin framgång för Åke och ett bevis på hans förmåga att prestera på långa distanser. Utöver sina resultat på Vasaloppet har han alltid visat sig vara en stark konkurrent. Åke gjorde sin landslagsdebut 1968, blev fast i landslaget året efter och åkte ur laget efter ett benbrott 1971 när han blev påkörd under träning. Inför VM i Falun 1974 var han högaktuell för att starta på femmilen, men blev bortvald i sista kvaltävlingen och kom endast med som reserv. Det blev några fina SM-medaljer, inklusive ett unikt junior-SM silver med Glava Skidförening. Glavas lag på junior-SM-stafetten 1961 vid Sundsjön i Filipstad bestod av Göran Söljemo/Jansson, Åke Wingskog och Willy Johansson. De missade SM-guldet med enbart en halvmeter. Senior-DM i längdskidor vann Åke när han var över 50 år!

AN-medaljen fick Åke 1969. Säffle-Tidningens guldplakett 1969. NWTs guldmärke 1969. Hans engagemang för skidåkning sträcker sig långt bortom tävlingsbanan, och han har varit en inspirationskälla för många uthållighetsidrottare. Åke Wingskog var också en pionjär inom användningen av rullskidor och tog fram en egen rullskida.

Sammanfattningsvis är Åke Wingskog en av de mest betydelsefulla individuella idrottarna i västra Värmlands idrottshistoria, med en idrottskarriär som sträcker sig över 1950-, 1960-, 1970-, 1980-, 1990- och 2000-talet. Åke skriver nu på sin bok som handlar om hans liv. Är säker på att denna bok blir något riktigt speciellt. Med hans rika erfarenheter och unika insikter inom skidåkning, både från tävlingsbanorna och många träningspass kommer det att bli en fascinerande läsning. Boken kommer beröra hans tankar om träning, tävlingar och anekdoter från hans tid i landslaget och hans bidrag till utvecklingen av skidsporten och mycket mer…  

Åkes prestationer och engagemang inom skidsporten har gjort honom till en legendarisk figur i Värmlands idrottshistoria. En stor inspirationskälla och förebild!

Källförteckning:

  1. Sveriges Radio. ”70-åringen åker sitt 36:e Vasalopp.” P4 Värmland, 27 februari 2013. https://sverigesradio.se/artikel/5456900
  2. Facebook. ”1975 blev Åke Wingskog tvåa i Vasaloppet.” Mattila, 29 april 2019. https://www.facebook.com/mattilafritid/posts/2375037232728321/
  3. NWT. ”58 år på skidor i Mattila.” 25 april 2019. https://www.nwt.se/2019/04/25/58-ar-pa-skidor-i-mattila-c781f/
  4. NWT. ”Tidigare bäst, nu mest.” 6 februari 2009. https://www.nwt.se/2009/02/06/tidigare-bast-nu-mest-e4e95/
  5. Blogg L-O Gävert. ”Legendernas legend.” 18 april 2010. https://blogg.l-ogaverth.com/2010/04/18/legendernas-legend-429/


Minnesplakett: Sveders Herrekipering på Kyrkogatan 34.

Demokrati, Historia, Lokalhistoria Posted on sön, november 24, 2024 13:23:18
Helmer Sveders (1907–1973) foto i butiken med Haakon VII:s frihetsmedalj som Helmer fick efter kriget.

Igår hyllade vi Helmer Sveder, Östen Nilsson, Arne ”i kôrstan” Nilsson med flera med en minnesplakett från Arvika kommun på Sveders Herrekipering på Kyrkogatan 34.

Kommunalrådet Peter Söderström (S), barnbarnen till Helmer, Thomas Tynander (författare till boken om Allan Mann : Svensken som stred mot Hitler och Stalin), Försvarsministern Pål Jonsson (M) och jag höll tal. Det kändes mycket bra att förvarsministern kunde närvara. Han vävde ihop den historiska aspekten av Östen Nilsson och Helmer Sveders m.fl. insatser under andra världskriget med dagens händelser i Ukraina. Sverige har spelat en viktig roll i att stödja Ukraina under kriget. Sedan Rysslands invasion 2022 har Sverige bidragit med omfattande humanitärt och militärt stöd, samt ekonomiskt stöd.

Kändes ärofyllt och stort att få säga några ord.

Under den tyska ockupationen av Norge, förvandlades Sveders till en avancerad motståndscentral. En underrättelseavdelning som Östen Nilsson och Helmer Sveder byggde upp, med klädbutiken som bas. Vänskapen mellan norrmän och svenskar hade knutits innan kriget bröt ut i Norge 1940, bland annat genom jaktlag och skytteklubbar i gränsområdena, samt idrottsligt utbyte mellan Kongsvinger idrottslag (KIL) och Arvika idrottssällskap (AIS). Helmer Sveder var verkligen en central person inom idrottsrörelsen i Arvika under många år, och han var en av Värmlands bästa fotbollsspelare på sin tid. Även bankmannen Östen Nilsson var idrottare och jägare med mycket kontakter på den norska sidan gränsen.

Gunnar Sønsteby, SOE-agent med agentnummer ”Nr 24”, är aktuell i Norge då filmen om honom hade premiär den 30 oktober 2024. Han blev en central person i den norska motståndsrörelsen och blev Norges högst dekorerade medborgare efter sina insatser under kriget.

Oslo 19450508. Gunnar Sønsteby i kaptensuniform utanför Møllergata 19, huvudpolisstationen i Oslo.
Foto: Sverre Martens Planke / Arkiv / SCANPIX

Gunnar sa så här om Sveders:

”Hos Sveders fick vi mat och vilade oss innan vi skulle vidare. Men framför allt bytte vi kläder. Det var det viktigaste av allt. Man fick inte väcka uppmärksamhet. Därför fick man vara klädd på ett sätt i Sverige och ett annat i Norge.”

Kurirlinjen mellan Stockholm och Oslo via Arvika, Gunnarskog och Håkerudtomta, precis vid gränsen på den norska sidan, var viktig. På så sätt höll man kontakt med exilregeringen i London. Linjen var även mycket viktig för Special Operations Executive (SOE). SOE:s huvudsakliga uppgift var att bedriva spionage, sabotage och rekognoscering i de av axelmakterna ockuperade områdena i Europa, samt att stödja de lokala motståndsrörelserna.

”For meg betydde det alt. Jeg var avhengig av kontakt med Stockholm i Oslo, og vi var helt avhengig av en sikker rute. Den fant vi over her,” sa Sønsteby i ett intervju med NRK 2004.

Filmen NR. 24 efter Gunnars agentnummer i Engelska SOE, åkte jag och en kamrat till Kongsvinger och såg. Vi åkte då den gamla kurirlinjen från Arvika, Gunnarskog, vidare över Håkerudtomta (familjen Skoglund) och Austmarka till Kongsvinger. Nuförtiden går det att åka bil denna sträcka, under kriget var det något helt annat och delar av sträckan var väglöst land. 

Extra intressant med tanke på detta är att höra när Helmer Sveder berättade om Gunnar Sönsteby i en radiointervju från 1962.

Helmer berättade om första gången han träffade Gunnar. Han sa att när Gunnar först kom till honom i Arvika så var han väldigt försynt och bad nästan om ursäkt för att han kom till besvär. Detta var i början på den tyska ockupationen av Norge. Helmer berättade vidare om att han trodde det var just för att Gunnar var så anonym och hade en oerhörd vilja kunde åstadkomma det han gjorde under kriget. Helmer berättade också att det aldrig var någon tvekan om att han skulle ställa upp och hjälpa norrmännen när han fick denna fråga.     

En annan norrman som talade om Sveders efter kriget sa:

”Jag skulle aldrig klarat mina uppdrag utan hjälp av värmlänningar som Östen Nilsson och Helmer Sveder i Arvika och Gunnar Svensson och Arne Nilsson i Gunnarskog” det här berättade Bjarne Holth-Larsen, SOE-agent, Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1) (kompani Linge) för en reporter fyra decennier efter sina kuriruppdrag.

Bjarne igen: ”Det var rent militära uppdrag som vi genomförde”. ”Vi förde hem radiosändare, vapen, instruktioner – på skiffer givetvis – samt inte minst pengar”.

Bjarne Holth-Larsen tog sig över gränsen 47 gånger under den tyska ockupationen 1940-1945. Jag och turkamraten Christian har väl gått över gränsen ungefär lika många gånger, med skidor eller till fots, men då i fredstid. Varje gång har vi tänkt på dessa hjältar och hur det skulle kännas att passera gränsgatan om man gått 80 år tillbaka i tiden. När vi gör våra turer över gränsen idag, är det svårt att föreställa sig de faror och utmaningar som Bjarne och andra motståndsmän stod inför. De riskerade sina liv. Deras mod och uppoffringar är en påminnelse om den tunga tiden under kriget och vikten av att minnas och hedra deras insatser. Varje steg vi tar på denna historiska mark ger oss en djupare respekt för de som kämpade för friheten…

Källor:



Kommunfullmäktige hedrar familjen Grundel med en minnesplakett i Arvika

Demokrati, Lokalhistoria, Politik Posted on fre, november 01, 2024 10:30:51

I en historisk omröstning nyligen beslutade Arvikas kommunfullmäktige att det kommer sättas upp en minnesplakett vid familjen Grundels tidigare bostad på Rosendal. Plaketten ska hedra familjen Grundels modiga insatser under andra världskriget, då deras hem fungerade som en motståndscentral för norska motståndsmän och sabotörer.

Här kan ni se debatten om motionen om att sätta upp en minnesplakett vid familjen Grundels tidigare bostad på Rosendal – som var en motståndscentral under Nazitysklands ockupation av Norge.

Barnbarnet till Robert och Signe, Ulla Grundel fick chansen att tacka fullmäktige i talarstolen. Mycket känslosamt, det talet säger allt som behöver sägas. Kändes hur stort som helst. Värmde så otroligt i hjärtat!  

6. Motion om Grundels motståndscentral på Rosendal (ArvP) 2:10:57

23. Ulla Grundel 4:15:46

Det var svårt att få fram orden, och det stakade sig när jag höll mitt anförande. Efter allt jag läst om denna historia och det fina mötet jag hade med Jan Grundel (född 1933) som bara var 8-9 år när han hjälpte till i motståndsarbetet. Jag har även besökt huset de bodde i, som är mycket välbevarat, och varit på Signe (1905–1974) och Roberts (1898 -1962) grav vid Mikaelikyrkan. Jag har också pratat med äldre människor som minns Signe och Robert och beskriver dem som otroligt snälla människor, precis den uppfattning man fått när man läst om dem. Det känns som om jag nästan har lärt känna dem under detta mycket intressanta arbete.

 Här är vad jag planerade att säga i kommunfullmäktige. Talartid är 3 minuter. (vissa ord fick jag inte fram – det kom nära och blev känslosamt):

Att lyfta fram viktiga historiska platser bidrar till att bevara det lokala kulturarvet till kommande generationer.

Det är omöjligt att inte bli djupt berörd av familjen Grundels mod och engagemang. Deras hem som blev en motståndscentral under krigsåren var inte bara en plats för strategisk kamp mot nazismen, utan också ett hem fyllt av mänsklig värme, omsorg men även ett stort personligt risktagande. Värmland var under kriget gränszon och blev från den 25 april 1940 skyddsområde inom vilka inga utländska medborgare fick vistas.

I början av mina efterforskningar till denna motion misstänkte jag att en del av norskarna som fick skydd hos Grundels tillhörde Osvaldgruppen. Fick sedan detta bekräftat. Denna grupp bidrog mer än några andra motståndsgrupper till att bryta de passiva stämningar som rådde bland den norska befolkningen i början av den nazityska ockupationen, och visade att det var rätt att göra aktivt motstånd. De genomförde fram till sommaren 1944 minst 109 aktioner och 35 av gruppens medlemmar förlorade livet i kampen.

Tänk er att få hemmet förvandlat till en fristad för norska motståndsmän som hade med sig vapen, och mängder av sprängmedel för sabotageaktioner mot nazisterna. Familjen Grundel gjorde detta med en orubblig tro på rättvisa och mänsklig värdighet. De visade ett enastående mod och medmänsklighet. Med nazisternas skuggor ständigt lurande i närheten, gav de skydd och hopp. Det är sådana handlingar som återställer tron på mänskligheten i de mörkaste av tider.

Att hedra familjen Grundel med en minnesplakett är inte bara att markera en plats på en karta; det är att erkänna en del av vår lokala historia här i Arvika, ett monument över uppoffring och kamp för friheten. Det är att påminna oss alla om att det finns modiga själar som vågade stå upp mot ondskan och att deras handlingar gjorde skillnad!

En minnesplakett skulle även inspirera kommande generationer till att förstå värdet av mod, medmänsklighet och engagemang för rättvisa. Den skulle vara en påminnelse om att även i de mörkaste stunder kan det finnas ljus och hopp genom osjälviska handlingarna av en familj.

Nu till det praktiska.

I tjänsteskrivelsen står sammanfattningsvis att;

det är en privatbostad i slutet av en återvändsgränd och det är olämpligt att leda människor till en besökspunkt utanför en privatbostad på en återvändsgata, då det kan påverka de boende negativt.

Men man behöver inte alls åka till återvändsgatan för att besöka platsen. Söderut och västerut är det som en stor park med enstaka träd och gatan söder om huset har flera besöksparkeringar (4h) och andra möjligheter att parkera. Och i denna park skulle minnesmärket kunna sitta med en pil som pekar mot huset. Går en jättefin grässtig där. Allt detta är kommunens mark. Hur bra som helst och huset ser ännu häftigare ut från den sidan. Mer som det såg ut förr då allt detta var skog och inga andra hus fanns runt omkring. Det här är en speciell plats, och huset är sig ganska likt från gamla foton jag fått se.

Ja, jag har både varit inne och utanför huset som ni förstår. Och jag fick där tag i unikt propagandamaterial – från 1943 – och jag har det med mig här, det här mäktigt på riktigt, det står på framsidan*: ”Hvorledes man behandlar frostskader, OSLO 1943” för att inte väcka uppmärksamhet, men i texten inne i dokumentet står något helt annat. Dessa och andra liknande dokument smugglades i tusentals från Grundels vidare in i Norge som en del av motståndsrörelsens ansträngningar att motverka nazisternas inflytande och stärka moralen hos den norska befolkningen och uppmuntra till motstånd och samarbete med de allierade.

Jag har även med mig en kopia från en artikel från 1990. Mannen i mitten, Gunnar Sønsteby, är Norges mest dekorerade medborgare genom alla tider. Han har fått statyer, utmärkelser, dokumentärer, böcker osv osv efter sig. En ny spelfilm om Gunnar hade premiär i Norge förra veckan.

Metallarbetaren, Robert Grundel, som är mannen till höger i artikeln skulle inte ens kunna få en liten skylt om vi här inne ska följa förslaget till beslut.

Jag är övertygad om att Arvika kommun kan bättre. Om man bara vill. Vi ska inte vara omöjliga Arvika, vi ska vara möjliga Arvika. Flera Arvikabor har redan varit och tittat på huset sedan de läst min motion och tycker detta borde uppmärksammas mer. Kan för övrigt nämna att en lärare på en gymnasieskola i Arvika ville använda en del av texten i motionen på undervisningen i skolan.

Dennes kommentar säger det mest tycker jag: ”Detta är dyngmäktigt. Tusen tusen tack för materialet!”

Avslutningsvis.

Att sätta upp en minnesplakett vid Grundels motståndscentral i Rosendal är ett viktigt steg för att bevara och hedra en betydande del av Arvikas historia. En handling som kombinerar respekt för det förflutna med engagemang för framtiden, och det är en påminnelse om de uppoffringar som gjordes för att skydda friheten. Således bör Arvika kommun givetvis gå vidare med detta initiativ för att säkerställa att denna viktiga del av vår historia aldrig glöms bort!

Tack för ordet!

 

Efter 80 år får familjen äntligen den hyllning de borde ha fått för länge sedan. Signe, som dragit ett tungt lass under krigsåren med att få fram mat och förnödenheter till alla dessa gäster, hade skulder kvar ända tills hon gick bort 1974, på grund av all mat hon handlade på kredit till motståndsmännen under krigsåren.



Nästa »