Blog Image

ADVENTURE

Moraklockan har nu fått sin plats i historien 🇸🇪 🇳🇴

andra världskriget, Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on tor, september 04, 2025 23:41:14
Moraklockan från Grundels motståndscentral (1940–1945) på Rosendal i Arvika

Den helt unika Moraklockan från Grundels motståndscentral (1940–1945) på Rosendal i Arvika står nu där den hör hemma – på museet ”Beredskapsåra” i Järnskog. Under krigsåren gömdes hemlig kurirpost, meddelanden och brev i klockan. När Jan Grundel gick bort fick jag den av familjen Grundel. Ett otroligt hedersamt förtroende – men jag kände starkt att denna unika klocka inte bara kunde stå hemma hos oss. Den behövde bli en del av det gemensamma minnet. Därför körde vi den till museet. Det var en stor stund när barnbarnen till Signe och Robert Grundel, Ulla och Lotta, stod där och såg klockan komma på plats. Man kunde bokstavligen känna historiens närvaro i rummet. Klockans långsamma tickande har tystnat, men den bär fortfarande ekot av viskningar, stora risker och mod.

Familjen Grundel och Rosendal – ett vardagligt hem i motståndets tjänst

Hemmet på Rosendal var mer än ett hem. Det var ett diskret nav där människor fann trygghet för natten, ibland betydligt längre än så, där bud och kurirer kunde passera utan att väcka uppmärksamhet och där hemlig information kunde byta händer utan att lämna spår. Signe och Robert bar ansvaret med lugn beslutsamhet; dörren stod öppen när det behövdes, gardiner drogs för när det krävdes, och tystnaden hölls där den måste hållas. Jan Grundel var bara ett barn, men hjälpte de norrmän som gömde sig i familjens hem – en slags tyst, självklar medverkan som säger mycket om vilken moral som rådde i huset. Det modet bar han med sig hela livet.

En hemlig motståndscentral i Rosendal, Arvika
Robert och Signe Grundel

Om Järnskogs beredskapsmuseum (Beredskapsåra)

Museet ligger vid Järnskogs hembygdsgård i Hajom, söder om Koppom, och skildrar beredskapstiden i gränsbygden. Utställningen tar dig rakt in i 1940-talet; ett bondkök med pigkammare, en befälsexpedition med uniformer, kartor och planer för gränsförsvaret, samt en fotodel som även belyser situationen i det ockuperade Norge. Här finns också en unik förteckning över 9 912 flyktingar som tog sig över gränsen inom Järnskogs landsfiskalsdistrikt 1941–1945. I anslutning står en järnvägsvagn av den typ som användes för trupptransporter, och i det lilla stationshuset intill visas film från beredskapstiden.

Själva museibyggnaden har en egen historia; den började som en hemvärnsbarack i Holmedal under kriget, blev senare omklädningsrum på Sagesätra (bl.a. under Schröderloppet 1968–73) och flyttades på 1990-talet till hembygdsgården för att bli beredskapsmuseum. Intill finns dessutom den charmiga lanthandelsmiljön ”Hiombua”.  

Att klockan nu står här gör sammanhanget tydligt; gränsbygdernas vardag, militär beredskap, flyktingströmmar och motståndets kurirlinjer flätas ihop i ett och samma rum – på en plats där skolklasser, föreningar och besökare kan följa spåren av krigstidens öden.

Osvaldgruppen – berättelser sida vid sida

Märkligt nog, bara dagar innan klockan kom på plats, hade ett barn till den siste överlevande i Osvaldgruppen besökt museet. Hennes mamma var ”Grete” – som var täcknamnet för Signe Raassum (1924–2022). Signe var född på Lunner 18 december 1924, och blev tidigt en del av Osvaldgruppens stöd- och kurirnät. Hon lämnade sitt arbete som sömmerska när fabriken började producera åt tyskarna och anslöt till organisationen 1943. På Sollia fick hon utbildning i illegalt arbete och var med när hotellet angreps i slutet av maj 1944. Den 4 oktober 2013 hedrades hon av norska myndigheter (bland annat med Deltagermedaljen) i samband med den sena, officiella upprättelsen av Osvaldgruppens insats.

I dag står därför informationen sida vid sida; till vänster om klockan information om Osvaldgruppen och Signe Raassum, till höger om familjen Grundel. Det är ingen slump. Under krigsåren gömde sig flera av Osvaldgruppens medlemmar i just Grundels hem. Våren 1944 (30 maj) angreps Osvaldgruppen av tyska styrkor på Sollia turisthotell vid Trevatn i Søndre Land (Innlandet) som var ett av Osvaldgruppens viktigaste gömställen under våren 1944. Den avskilda platsen användes för planering, utbildning och utsändning av sabotagegrupper – bland annat mot transformatorfabriken Per Kure i Oslo i maj 1944. Natten till 30 maj 1944 slog cirka 35 tyska soldater till mot anläggningen efter angivelse. Signe ”Grete” Raassum hade just stigit upp när en kula slog in i väggen bakom henne. Under Osvaldsgruppens ledare med täcknamnen ”Knut” eller ”Osvald” (Asbjørn Sunde) lyckades gruppen skjuta sig ut ur byggnaden och undkomma med livet i behåll. Det som kan ses lite märkligt med detta datum är att, några dagar senare, den 4 juni 1944 slog Statspolisen till och genomförde en gryningsräd hemma hos familjen Grundel i Rosendal.

Att dessa berättelser nu möts i museirummet är både symboliskt och rättvist; det lokala och det gränsöverskridande motståndet hänger ihop. Arvika, Järnskog och gränsbygderna var en vardaglig kuliss för ovanligt mod.

Illustrationen visar dramatiken vid Sollia när omkring tio personer, bestående av män, kvinnor och barn, som tillhörde motståndsrörelsen, blev omringade av tyska styrkor. Tjejen till höger ska vara ”Grete”.

Från privat minne till gemensamt arv

En möbel som ”alltid funnits” väcker ingen större misstanke. Moraklockan var därför perfekt; stor nog att rymma massor av kuvert och meddelanden i sitt djupa mörka innanmäte, men alldaglig nog att inte dra blickarna till sig. Klockans värde låg inte i träet och urverket, utan i dess funktion som tyst medspelare i en kamp som inte fick synas.

Att överlämna moraklockan till museet var en självklarhet. Vissa föremål bär berättelser som är större än vi kan tänka oss. På Järnskogs beredskapsmuseum blir klockan inte bara ett utställningsobjekt – den blir en berättare. Den påminner oss om att mod också kan utspela sig i hem och vardagsrum, inte bara på slagfältet. Grundels moraklocka har ett stort kulturhistoriskt värde och tillför mycket till museets samlingar, och den har även förekommit i SVT:s produktion ”Sverige och kriget” som just nu går på NRK. Det gör klockan till mer än bara ett föremål – den har blivit en del av vårt kollektiva kulturarv, både genom sin egen historia och genom den uppmärksamhet den fått i ett nationellt TV-program.

Vi gjorde ett muntligt avtal som innebär att om museet någon gång lägger ner sin verksamhet, så ska klockan återgå till ursprunglig ägare/överlämnare. Ett muntligt avtal är enligt svensk avtalsrätt lika giltigt som ett skriftligt, så länge det kan styrkas vad som faktiskt har avtalats. Det innebär att även om överenskommelsen inte dokumenterades skriftligen vid tillfället, så gäller den fortfarande på samma sätt som ett kontrakt.

Ett stort och varmt Tack

Tack till familjen Grundel för ert mod när det behövdes som mest – och tack till Stig Bengtsson och Järnskogs beredskapsmuseum för att ni låter dessa berättelser fortsätta tala till kommande generationer.

Jag har blivit djupt berörd och fylld av en stark känsla av vördnad när jag efterforskat historien om familjen Grundel i Arvika under kriget. Att följa deras väg genom en tid präglad av fara, osäkerhet och mod har rört mig på djupet. Varje detalj jag upptäckt, varje berättelse om deras kamp och uppoffringar, har fått mig att känna en stark koppling till det mänskliga i deras erfarenheter — rädslan, hoppet och den okuvliga viljan att stå upp för det rätta. Denna historia har inte bara gett mig insikt i det förflutna utan också väckt en stor tacksamhet för friheten och freden vi har idag. Det är en berättelse som lämnar ett outplånligt spår i hjärtat och som jag bär med mig med största respekt och ödmjukhet…

Källförteckning

  1. Järnskogs Hembygdsförening. ”Museet Beredskapsåra.” https://www.jarnskog.se/
  2. Järnskogs Hembygdsförening. ”Järnskogs hembygdsgård (bakgrund och byggnadshistoria).”
  3. Gävert, Lars-Olof. Hemliga hjältar: Familjen Grundels motståndscentral. 2024. ”Det sista vittnet”. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/
  4. Arvika Nyheter: ”Till minne av ”det sista vittnet”, Jan Grundel”. https://www.arvikanyheter.se/2025/04/07/till-minne-av-det-sista-vittnet-jan-grundel-e7e5a/
  5. Oppland Arbeiderblad. ”Markering av det tyske angrepet på Sollia i 1944.” 12 juni 2023.
  6. FriFagbevegelse. ”Glemte sabotører.” 25 juni 2009. (Intervju med Signe Raassum).
  7. Lokalhistoriewiki. ”Signe Raassum (1924–2022).” https://lokalhistoriewiki.no/
  8. Budstikka. ”Signe Raassum til minne.” 15 juni 2022.
  9. Dagbladet. ”Harry og Signe var medlemmer av motstandsgruppa ‘Osvald’…” 11 okt 2016.
  10. Wikipedia. ”Osvald-gruppen.” https://no.wikipedia.org/wiki/Osvald-gruppen
  11. Wikipedia. ”Signe Raassum.” https://no.wikipedia.org/wiki/Signe_Raassum
  12. Festningsverk Militærhistorie: Osvald-gruppa, attentatet på Statspolitiet 1942. https://www.youtube.com/watch?v=BHIAXnwGh_w
  13. NRK – Sabotører i mørke 2013 https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/2010/MDUP11000410/avspiller
  14. Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud ”Sabotører i vest” Sabotører i vest – Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud – inbunden (9788271288204) | Adlibris Bokhandel
  15. Sunde, Asbjørn. Menn i mørket. Oslo: Norges Kommunistiske Parti, 1947.
  16. Conradi, Morten & Alf Skjeseth. Osvald: storsabotøren Asbjørn Sunde. Oslo: Spartacus, 2015.
  17. Borgersrud, Lars. Fiendebilde Wollweber – svart propaganda i kald krig. Oslo: Scandinavian Academic Press, 2001.



Den nya gränsen – operation LNLV

Demokrati, Försvarsmakten, Politik Postad av L-OPosted on tor, juli 03, 2025 17:11:31
Sveriges första Nato-insats: 71. bataljon tillbaka efter tjänstgöring i Lettland

Efter drygt ett halvår som en del av den multinationella Nato-brigaden i Lettland är 71. bataljonen nu åter hemma i Sverige. Detta var Sveriges första operativa truppbidrag som fullvärdig Nato-medlem – en milstolpe i svensk säkerhetspolitik och ett uttryck för vår solidaritet med övriga allierade inom alliansen. Sedan Sverige officiellt anslöt sig till Nato i mars 2024 har mycket förändrats i vår säkerhetspolitiska omvärld. Ett medlemskap i försvarsalliansen innebär inte bara en säkerhetsgaranti i form av artikel 5 – det innebär också skyldigheter. Den svenska insatsen i Lettland är ett konkret exempel på detta åtagande. Genom att bidra till den så kallade Enhanced Forward Presence (eFP), som syftar till att avskräcka aggression och stärka den östra flanken, visar Sverige att vi är beredda att ta vår del av ansvaret.

71. bataljons uppdrag

Under sex månader har soldater och officerare från 71. bataljon, med huvudsaklig bas i Revingehed, varit integrerade i den multinationella Nato-brigaden ledd av Kanada. Uppdraget har inneburit samövningar med trupper från bland annat Italien, Slovakien, Tjeckien och värdnationen Lettland. Syftet har varit att öva operabilitet, öka beredskapen och visa beslutsamhet gentemot potentiella hot – framför allt i skuggan av det försämrade säkerhetsläget i Europa. Insatsen var unik då det är första gången Sverige bidrar med ett helt förband till en stående Nato-styrka i fredstid. Tidigare har svenska soldater deltagit i insatser under FN-flagg eller EU-ledda uppdrag, men här var det inom ramen för det kollektiva försvaret i en allians.

Svenska Försvarsmaktens deltagande i eFP handlar inte bara om militär förmåga, utan också om att bygga relationer, förtroende och förmåga att agera gemensamt med allierade. Man har lyft fram det goda samarbetet och den höga graden av professionalism som präglat uppdraget. Den kanadensiske insatsledaren i NATO var mycket imponerad av den svenska bataljonens insats i Lettland. Han lyfte särskilt fram svenskarnas professionalism och höga standard. Han beskrev deras agerande och det de uppnådde som “otroligt”.

Början på långsiktigt arbete i alliansen

71. bataljon insats ses som början på en långsiktigt samarbete och närvaro i alliansens strukturer. Övningar, stabsdeltagande och eventuella framtida roterande styrkebidrag är alla delar av Sveriges nya försvarspolitiska verklighet. Att Sverige nu är en del av Natos gemensamma försvarsplanering innebär också att den svenska Försvarsmakten kommer att anpassa, bland annat, materiel och utbildning för att fullt ut kunna fungera tillsammans med andra medlemsländer. För 71. bataljon markerar insatsen i Lettland startskottet för denna resa…

Källförteckning

  1. Försvarsmakten. (2025). 71. bataljon hemkommen från Lettland. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2025/07/den-nya-gransen-erfarenheter-fran-lettland/
  2. NATO. (2024). Enhanced Forward Presence. https://www.nato.int
  3. Regeringskansliet. (2024). Sveriges medlemskap i Nato.
  4. SVT Nyheter. (2025). Svenska soldater avslutar Nato-tjänstgöring i Baltikum.
  5. Dagens Nyheter. (2025). ”Vi är en del av alliansen nu” – reportage från Lettland.


Marker kommun hedrade Norges frigörelse – 80 år av frihet 🇳🇴

andra världskriget, Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on ons, maj 07, 2025 10:54:44
Sveriges försvarsminister Pål Jonson, ambassadör Mikael Eriksson, Sveriges försvarsattaché i Norge, överste Ola Barvér, samt Norges försvarsattaché i Stockholm, överste Trond Arntsen vid Svensk-Norska gränsen. Foto: L-O Gävert

I söndags besökte jag Marker kommun i Norge tillsammans med Sveriges försvarsminister Pål Jonson, Norges försvarsattaché i Stockholm, överste Trond Arntsen, Sveriges försvarsattaché i Norge, överste Ola Barvér, samt ambassadör Mikael Eriksson och flera andra. Kommunen uppmärksammade 80-årsdagen av Norges frigörelse med en rad välplanerade och känslosamma evenemang. Det var en dag fylld av historiska återblickar, och en stark påminnelse om det förflutnas påverkan på vår nutid och framtid. En av dagens höjdpunkter var flyktningemarschen, där de som deltog symboliskt gick i fotspåren av dem som en gång tvingades fly över gränsen under kriget. Marschen har hållits varje år sedan 1982, med undantag för pandemiåret 2020. Sträckan går genom skogsterräng, från Skogstad gård (Skogstadveien 100, 1870 Ørje) till riksröse 35. Den hann inte vårt resesällskap vara med på men Trond hade hunnit med att gå den och var mycket positiv. Senare på dagen deltog vi i en festföreställning i Marker rådhus, där bland annat Pål Jonson höll ett tal om betydelsen av historia, försvar och demokrati. Det var inspirerande att höra honom lyfta fram de nordiska ländernas relation och vikten av att bevara minnet av de som kämpade för frihet.

Översiktskarta flyktingrutter, flyktingcenter och kunskapscenter

Innan dessa ceremonier hade vi en trevlig middag och bilresa från Arvika, där samtalen kretsade kring både historia och framtid. Överste Ola Barvér, som jag tidigare har träffat när han var regementschef på K3 i Karlsborg, var mycket intresserad av händelser längs gränsen. Vi diskuterade bland annat Arvikas roll i motståndskampen med främst Sveders och Grundels motståndscentral, de norska motståndsmännens föreläsningar på K3 under 1970- och 1980-talet, familjen Skogslund på Håkerudtomta samt Knut Haukelid, Bjarne Holth-Larsen och Gunnar Sønsteby. Särskilt spännande var vårt besök i Töcksfors, där vi fick se planerna för ett framtida kunskapscenter/beredskapsmuseum. Det vore fantastiskt om detta blev verklighet – en plats där eftervärlden kan få en djupare förståelse för beredskapstiden, de insatser som gjordes för att skydda våra gränser, kurirverksamhet, baser och andra motståndsinsatser.

Grenselosen Iver Skogstad

I Markers rådhus fanns också Mona Levin, som berättade om sin egen räddning under kriget. Mona var tre år när hon flydde med mamma Solveig via Skogstad gård i Marker. Som treåring på flykt med livet som insats i 18 minusgrader undkom hon nazisternas förföljelse tack vare grenselosen Iver Skogstad (1898–1981), vars mod och handlingskraft blev hennes räddning. Jag har hört och läst hennes berättelse flera gånger, men varje gång berör den mig lika starkt. Iver blev till sist själv gripen av tyskarna den 16 oktober 1944, anklagad för ”kurervirksomhet”. Hans fångenskap blev brutal och han satt på Grini fångläger, och det sägs att han fortfarande bar märken efter tortyren efter han fyllt 80.

Den här dagen blev en påminnelse om hur viktig historien är, inte bara som minne, utan som en ständig lärdom för framtiden.

En mycket bra dag! Ett stort tack till försvarsminister Pål Jonson för initiativet!

Länkar

  1. NRK (2015-12-04) ”Iver reddet 500, to av dem var Mona og Solveig”: https://www.nrk.no/ostfold/xl/mona-levin-takker-familien-skogstad-for-livet-1.12676245
  2. Sveriges ambassad i Oslo (Sveriges riksgräns 2025-05-05): https://www.facebook.com/search/top?q=sveriges%20ambassad%20i%20oslo
  3. Grensekomiteen Värmland-Østfold. ”Veien til Frihet” (2022-10-28): https://www.varmost.net/veien-til-frihet.6564556-180171.html


Bogen-baserna och hemligheterna bakom operation “PLANET” (Top Secret) 🇳🇴 🇸🇪 🇬🇧 🇺🇸

andra världskriget, Demokrati, Lokalhistoria, Säkerhet Postad av L-OPosted on sön, april 20, 2025 19:00:26

Artikeln som publicerades i Gunnerske-Nytt Nr:1 2025 finns här: ArtikelGunnerske-Nytt2025Bogen-baserSolberg.pdf. Bifogar artikeln som ett inlägg med fler bilder och källförteckning.

Norska motståndsmän i Mitandersfors när Nazi-Tyskland kapitulerat i maj 1945. I mitten Oskar Solberg (Mjölnar-Oskar), Mitandersfors med en Engelsk Sten gun (9 × 19 mm Parabellum). Andre man från höger är Odd Kulblik (Grue), som väcktes 00:15 när Nazi-Tyskland anföll Norge natten till den 9 april 1940. Han var chaufför åt Birger Ljungberg och Tryggve Lie i norska regeringen, en orädd Milorg-man som involverades i mycket. Foto: Privat

År 2025 markerar två avgörande milstolpar i historien: 85 år har passerat sedan Nazi-Tyskland invaderade Norge och Danmark, och 80 år sedan Hitlerregimen slutligen föll. I en tid där Europa återigen präglas av oroligheter och osäkerhet, är det av stor betydelse att förmedla berättelser om människor och händelser från de mörka krigsåren, särskilt till nya generationer. En spännande och okänd historia från den tiden utspelade sig i de tysta skogarna i norra Gunnarskog för nästan exakt 80 år sedan, en historia som också belyser Sveriges betydelse i slutet av andra världskriget. Från sommaren 1944 etablerades – på svenskt territorium – hemliga baser längs hela gränsen mellan Sverige och det tyskockuperade Norge, ett topphemligt samarbete som involverade Sverige, Norge, Storbritannien och USA. Dessa baser blev en central del av ett sofistikerat nätverk som knöt samman den norska motståndsrörelsen, brittiska Special Operations Executive (SOE) och SIS (Secret Intelligence Service), amerikanska Office of Strategic Services (OSS) och den svenska försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst, känd som C-byrån. Avhemligade OSS-dokument avslöjar detaljer som tidigare varit omslutna av skuggorna. År 1943 inledde OSS specialoperationer i Sverige, och genom detta samarbete utbyttes känsliga underrättelser och ett intrikat logistiskt stöd möjliggjorde agenternas förflyttningar. En flygtransporttjänst etablerades i Stockholm, där civilt kamouflerade B-24 Liberator-bombplan användes för att flyga in militära förnödenheter. Dessa förnödenheter levererades till OSS-depåer i Stockholm för vidare distribution till motståndsstyrkorna. Det är en historia om mod, strategi och samverkan på högsta nivå – en historia som fortfarande viskar genom träden vid gränsen.

OSS . Planet
Karta baser Värmland Dalarna – Japetus tydlig
Lista sammanställd av L-O Gävert 2025

OSS Westfield Mission – Code namn: PLANET – Top Secret

Vid baserna verkade kommandosoldater som förde en isolerad tillvaro i öde skogs eller fjällmarker. En del av dessa soldater var norrmän som hade flytt till England och blivit upplärda vid Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1), eller som det oftast kallas Kompani Linge, andra var från polistrupperna (täcknamn för norrmän som fått militär utbildning i Sverige), lokala kurirer eller Milorgmän. De försågs med avancerad utrustning och var beväpnade ”til tennene”. USA:s stöd organiserades genom Stockholmskontoret – ”Westfield Mission” som tillhörde OSS, föregångaren till Central Intelligence Agency (CIA). Från slutet av 1944 hade britter och amerikaner byggt upp ett omfattande lager i Stockholm med fältutrustning, vapen och sprängmedel. Krigsmaterialet transporterades därefter till baserna efter gränsen och vidare in i  Norge.

”De hvitkledte” i Kösstorp. Foto: Okänd
Kösstorp 2025. Foto: L-O Gävert

Basen Juno i Kösstorp, central för ”de vitklädda”

I arkivdokument från OSS framgår att operationen, kodnamn “PLANET”, omfattade baser vid Värmlands gräns till Norge, vilka namngavs efter himlakroppar som månar, asteroider och andra föremål som kretsar kring planeter. De så kallade Sepals-baserna i norra Sverige är förhållandevis väl dokumenterade, bland annat genom en radiodokumentär. Däremot har baserna i Värmland förblivit till största delen okända. Några har varit medvetna om deras existens, men att föregångaren till CIA – OSS – varit involverade är sannolikt okänt för de flesta. Ett exempel är basen Juno (namn från en asteroid), enskilt belägen i skogen vid torpet Kösstorp några kilometer från norska gränsen i norra Gunnarskog (Bogen). Här planerade 7–8 norska kommandosoldater strid, sabotageaktioner och gjorde gränsöverskridande räder utrustade med material från brittiska och amerikanska styrkor. Tidigare under kriget användes också Bengtstorp till liknande uppgifter. Där uppehöll sig 5–6 unga norrmän från polistrupperna som deltog i transport av vapen och förnödenheter och korsade gränsen med jämna mellanrum. När frihetskämparna från Junobasen utförde räder in i det tyskockuperade Norge, passerade de oftast gränsen vid Långtjärne. Denna plats valdes sannolikt på grund av sin avlägsna och svårtillgängliga terräng, vilket minskade risken för att bli upptäckta av fienden. Vid något tillfälle var det nära att de blev upptäckta av en tysk gränspatrull som patrullerade i området, men de lyckades undkomma utan incidenter.

Oskar Solberg. Foto: Privat
Basen “Japetus”. Mjölnarstugan 2025. Foto: L-O Gävert

Japetus viktig transportbas – fara för upprullning – uppdrag slutfört

En bas som fick namnet ”Japetus” (måne till Saturnus) upprättades i fjärdingsmannen Oskar och Jenny Solbergs bostad vid Varaldsjön i Mitandersfors, känd som “Mjölnarstugan”. Basen tvingades dock stänga ner i november 1944, eftersom det förelåg stor fara för upprullning efter att personer knutna till organisationen hade dödats och överlevande arresterats av tyskarna på norskt territorium. Under tiden basen var aktiv transporterades militär utrustning för minst 50 man, tillsammans med flera skrivmaskiner och en koffert full med detonatorer för sabotageaktioner. Utrustningen roddes över Varaldsjön och vidarebefordrades gömt i lastbilar. Vingersruta, en flyktingled från Kongsvinger, användes också i transportverksamheten och grenseloser som Einar Solbergseter från Austmarka med flera förde med sig material tillbaka till Norge.

En mörk och sen höstkväll körde tre lastbilar med släckt belysning in på familjen Solbergs gårdsplan. Människorna ombord lastade av och fyllde huset till brädden med gods som transporterats från Stockholm. Materialet var noggrant förberett för att smugglas över gränsen till motståndsrörelsen. Planen för Planet-grupperna var att få in utrustning till ca 600 man, och detta blev utfört. Totalt smugglades 145 vapenlådor och 6 400 kg mat och kläder över gränsen i Värmland. Varje vapenlåda kunde innehålla ca 10 karbiner, eller 25 pistoler, eller 6 maskinpistoler eller två maskingevär.

9 april 1940: ”Vi hör på vår dåliga likströmsmottagare att Tyskland gått in i Norge och att vårt broderland befinner sig i krig. Det sker en dag då det alltjämt är meterdjup snö i skogarna på båda sidor gränsen”

– från Oskar Solbergs dagbok.
Varaldsjön och Varaldskogen 2025. Foto: L-O Gävert

Oskar Solberg var en skicklig man som kunde många yrken, han var fjärdingsman (underlänsman), mjölnare, sågare, smed, kraftstationsföreståndare i 46 år, organiserade flyktingmottagning och stöttade motståndsrörelsen helhjärtat. Oskar hade till och med en radiomottagare i boden som han använde för att upprätthålla kontakten. Den kallades för Appetuss. Efter kriget fick han Haakon VII:s frihetsmedalj. Medaljen tilldelades både norska och utländska militärer och civila som på ett betydande sätt bidragit till Norges sak under kriget. Även för den dagliga försörjningen av mat till basen Juno i Kösstorp svarade familjen Solberg. De hade en utmanande gångväg på fem kilometer genom skogen i kuperad terräng för att nå basen. Jenny och Oskar Solbergs barn, bar ofta själva maten genom skogen till basen, vilket krävde både mod och uthållighet. Genom sina insatser visar de oss vad sanna hjältar är – vanliga människor som trotsade farorna och bidrog till motståndets framgångar i kampen mot nazismen.

Basen ”Juno” – nu finns bara resterna av grunden kvar. Foto: Lars-Olof Gävert 2025

Rolf Sannes offrade allt för Norges frihet

En månljus novembernatt samlades motståndsmän, varav två tillhörde Juno- och Japetus-baserna, på en överenskommen plats på norskt territorium (Endelausmyrene nordväst om Elverum). Väntan blev lång, men till slut hördes ljudet av flygplan i fjärran. Tre vita ljus i en rad tändes på myren, och strax därefter kom två flygplan in på låg höjd. Varje flygplan släppte 24 containrar fyllda med utrustning och vapen. Planen gjorde en sväng, blinkade med sina ljus och försvann sedan i mörkret. En av dem som deltog i mottagningen av denna viktiga last skulle aldrig få uppleva befrielsedagarna.

Flera hundra flyglaster med vapen och ammunition blev nedsläppta på bestämda platser och togs emot av norska motståndsfolk. Foto: Hjemmefrontmuseet

Några dagar senare, måndagen den 13 november 1944, färdades två lastbilar från Austmarka mot den svenska gränsen för att hämta ved. I den första lastbilen satt Einar Kjellerhullet och Hans Bråten, medan Hans Amundsen samt två norska kurirer, däribland Rolf Sannes från Larvik, åkte i den andra. Rolf var en av ”de hvitkledte” som opererade i Kösstorp (Juno), en norsk grupp specialutbildad för uppdrag i Norge. Dessa uppdrag kunde innefatta att ta emot vapenleveranser, eliminera farliga nazister, föra bort angivare, kurirverksamhet eller utföra sabotage. Ursprungligen var planen att de båda kurirerna skulle ta sig till fots genom Varaldskogen, som de oftast gjorde, men tidsnöd gjorde att de valde att lifta med några lastbilar. Mellan Austmarka och Mitandersfors, öster om Sunddamsaga stoppades bilarna av en tysk gränspatrull bestående av åtta soldater. När soldaterna begärde att få se passen kunde Rolf inte omedelbart hitta sitt, vilket väckte misstankar. De beordrades ut ur fordonet, och tyskarna upptäckte deras sovsäckar, proviant och pistoler av brittiskt märke. De förstod att de hade blivit avslöjade, och Rolf såg sin chans att försöka fly in i skogen. Han sprang i sicksack mellan träden, men en tysk soldat träffade honom i ryggen med kulorna från en maskinpistol. Den 29-årige Rolf avled omedelbart. Vid tillfället då Rolf blev skjuten var han på väg till familjen Solberg i Mitandersfors för att hämta kläder. Planen var sedan att fortsätta vidare till Stockholm. På platsen, vid nuvarande Fylkesväg 203 (Mitandersforsvägen), cirka 3,5 kilometer från Austmarka centrum, restes den 17 maj 1954 en minnessten av Austmarka Arbeiderungdomslag med följande text:

“Til minne om kurer Rolf Sannes, Larvik. Født 16.05.1915. Skutt av tyskerne 13.11.1944. Kjemp for alt du har kjært dø om så det gjelder da er livet ei så svært døden ikke heller”

Tystnadsplikt i 50 år

Flera av dem som deltog i hemliga operationer under krigsåren avlade ett löfte om tystnad och delade aldrig med sig av vad som hade skett. Många förstod heller inte att de medverkade i en större allierad insats, där även föregångaren till CIA, Office of Strategic Services (OSS), spelade en viktig roll. Men historien bär vittnesbörd om en tid då lojalitet och samarbete präglade både individer och nationer. Även om mycket av informationen förblivit dold, framträder bilden av ett avgörande och djupgående partnerskap mellan Sverige, Norge, USA och Storbritannien i slutet av andra världskriget. Detta samarbete lade grunden för långvariga relationer som kom att bli avgörande för säkerhets- och underrättelsesamarbeten långt efter krigets slut och som har fortsatt att spela en viktig roll i vår samtid. Framtiden för dessa band är dock inte helt förutsägbar. Politiska förändringar, som en president med bristande historisk förståelse eller andra oväntade beslut, skulle kunna påverka dessa relationer. Ändå kan man knappast förneka den historiska betydelsen och den styrka som detta partnerskap en gång hade – och som det potentiellt kan ha även i framtiden.

Vid Jenny och Oskar Solbergs hus vid Varaldsjön (Mjölnarstugan) 2025. Foto: L-O Gävert

Källförteckning

  1.  Juhl, Berit. ”Mitandersfors : från järnbruk till hjärnbruk” (2019)
  2. Stuedal, Viggo. ”Militær motstand i Folldalsområdet 1940–45”. Utg. V. Stuedal. Tynset. (1985).
  3. Christensen, Dag. ”Hemmelig agent i Norge”. Utg. Hjemmet. Oslo. (1987).
  4. ”Broderfolk i ufredstid”. Utg. Universitetsforlaget. Oslo. (1991).
  5. Artikel ”Framtid i Nord 1989.07.21”. (1989-07-21).
  6. ”Krigsminner fra Austmarka 1940–1945”. Utg. Austmarka historielag. Austmarka. (2000).
  7. Svendsen, Odd: Edderkopp : ”den tause hær 1940-1945” : en dokumentar, Larvik 1987, s.144-146 och 150
  8. Anders Johansson: ”De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland”(Nørhaven, Danmark, 2014): https://blogg.l-ogaverth.com/2025/02/20/de-glomda-agenterna-norsk-svenska-vapenbroder-mot-nazi-tyskland-av-anders-johansson/
  9. Løwenfalck, Thor-Kenneth: ”Larviks ukjente krigshelt”, Østlands-Posten, (16 maj 2020)
  10. Mats Lugnes hemsida: ”Arvika Nyheter 28 januari 1976”: https://www.lugne.se/mitandersfors/solberg.pdf
  11. World War Two Special Operations Code Words And Operations, Office of Strategic Services (OSS) (1945-04-16)
  12. Anders Johansson: Den glömda armén : Norge – Sverige 1939-1945 (2020)
  13. Moland, Arnfinn. ”Sabotasje i Norge under 2. verdenskrig”. Utg. Norges hjemmefrontmuseum. Oslo. (1985)
  14. THE SPECIAL OPERATIONS EXECUTIVE IN NORWAY 1940-1945: POLICY AND OPERATIONS IN THE STRATEGIC AND POLITICAL CONTEXT (2004)
  15. En krigshelt fra Larvik (2024): https://www.871.no/en-krigshelt-fra-larvik/
  16. L-O Gävert Blogg (2025). “Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes  genom tysta skogar i Bogen (Gunnarskog)”: https://blogg.l-ogaverth.com/2025/03/26/foljde-fotsparen-av-kuriren-och-motstandsmannen-rolf-sannes-%f0%9f%87%b3%f0%9f%87%b4-genom-tysta-skogar-i-bogen-gunnarskog-%f0%9f%87%b8%f0%9f%87%aa/



Svensk ektepar i fengsel for Norges sak 🇸🇪 🇳🇴

andra världskriget, Demokrati, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on fre, april 11, 2025 23:41:39
Från tidskrift: Aktuell (Oslo: tryckt utg.) 1960 Vol. 16 Nr. 39

Här omnämns några Arvikabor som jag hyser den djupaste respekt för: stadsfullmäktige i Arvikas vice ordförande, metallarbetaren Robert Grundel (1898–1962), hans hustru Signe (1905–1974) och deras son Jan (1933–2025). De utförde sina gärningar i det tysta, med starka släkt- och vänskapsband till Norge. Signe var född där, och Robert hade arbetat i Norge i sin ungdom. Robert kände gränstrakterna mycket väl och smugglade, otroligt nog, människor över gränsen till Norge – vid två världskrig!

Moraklockans hemligheter

Grundels moraklocka, där de gömde viktiga meddelanden och brev, kan betraktas som en symbol för det omfattande samarbetet som ägde rum under ockupationsåren 1940–1945, över gränsen mellan Norge och Värmland. Klockan representerar den officiellt “illegala” trafiken mellan ett ockuperat land och ett fritt.

Begravning för Jan

Idag deltog jag i en värdig ceremoni för att hedra Jan Grundel på hans begravningsdag. Det var en fin och minnesvärd stund. Samma dag uppmärksammade Arvika Nyheter hans historia i papperstidningen. Jan Grundel var en sann hjälte, även om han själv inte såg sig som en sådan. Han menade att han som barn inte hade något val annat än att hjälpa till med den verksamhet som pågick i hemmet. Något som är tydligt när man träffat Jan och hans barn är att familjen Grundels värme och generositet har gått i arv, och deras engagemang under kriget vittnar om en djup medmänsklighet och en stark vilja att hjälpa andra i svåra tider.

Jan har nu fått sin eviga vila och är återförenad med sina föräldrar, Signe och Robert, samt sin kära hustru Gertrud. Tillsammans vilar de nu i frid, förenade i minnen och kärlek.

Låten “Menn i mørket” av Bjølsen Valsemølle handlar om en del av de motståndsgrupper som under andra världskriget ofta hade en fristad i Grundels hem i Arvika

Källförteckning

  1. Gävert, Lars-Olof. Hemliga hjältar: Familjen Grundels motståndscentral. 2024. ”Det sista vittnet”. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/
  2. Ulla Grundel: ”Motståndsrörelser i Sverige och Norge under andra världskriget” 1999.
  3. Samtal med Lotta, Maria, Ulla och Jan Grundel (det sista vittnet).
  4. Lars Borgersrud: ”Wollweber-organisasjonen i Norge” Doktorsavhandling i historia vid Det historisk-filosofiske fakultet, Universitetet i Oslo 1995.
  5. Osvaldgruppen – Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Osvaldgruppen
  6. Festningsverk Militærhistorie: Osvald-gruppa, attentatet på Statspolitiet 1942. https://www.youtube.com/watch?v=BHIAXnwGh_w
  7. NRK – Sabotører i mørke 2013: https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/2010/MDUP11000410/avspiller
  8. Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud ”Sabotører i vest” Sabotører i vest – Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud – inbunden (9788271288204) | Adlibris Bokhandel
  9. Motion Arvikapartiet. 2024. https://www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2024/04/Motion-Grundels-motstandscentral-pa-Rosendal.pdf
  10. Gävert, Lars-Olof. “Kommunfullmäktige hedrar familjen Grundel med en minnesplakett i Arvika”: https://blogg.l-ogaverth.com/2024/11/01/kommunfullmaktige-hedrar-familjen-grundel-med-en-minnesplakett-i-arvika/
  11. Arvika Nyheter: “Till minne av ”det sista vittnet”, Jan Grundel”. https://www.arvikanyheter.se/2025/04/07/till-minne-av-det-sista-vittnet-jan-grundel-e7e5a/


Sverige och kriget 🇸🇪

andra världskriget, Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on tor, april 03, 2025 22:35:46

https://www.svtplay.se/klipp/jb3mWgb/om-sverige-och-kriget-bakomfilm

SVT:s dokumentärserie Sverige och kriget, som kommer i maj 2025, ger en inblick i Sveriges roll under andra världskriget – en tid av både ”neutralitet” och hemliga operationer.

Under kriget var Arvika och västra Värmland en viktig plats, där norska sabotörer och flyktingar fick skydd och stöd. Flera familjer i trakten, däribland familjen Grundel, riskerade allt för att hjälpa dem som kämpade mot nazismen. Jan Grundel (1933–2025) syns i klippet vid cirka 3:00. Hans berättelser och minnen har varit ovärderliga för att belysa motståndsrörelsens verksamhet i Arvika. Han såg hur de planerade sina operationer, hur de levde i ständig vaksamhet och hur hans egna föräldrar riskerade allt för att hjälpa dem. Som barn deltog han själv i kampen genom att vägleda frihetskämparna, som övernattade i familjens hem – ibland i flera månader – till familjens bostad på Rosendal. Han höll utkik och spanade efter Gestapo-agenter i Arvika. Det kunde hända att sabotörsgrupper med upp till 15 individer, samtidigt kunde befinna sig i familjens hem. Trots att Jans hem var fyllt med vapen, sprängmedel och sabotörer under ockupationsåren, höll han allt detta hemligt för sina kamrater och alla andra han kom i kontakt med. Hans förmåga att bevara dessa hemligheter under sådana omständigheter vittnar om en djup lojalitet och ett anmärkningsvärt mod. Detta gjorde honom till en viktig del av motståndets nätverk och visar hur även unga kunde bidra till motståndet.

En av producenterna bakom serien, Kristina Lindström säger på slutet att ”det är så kusligt likt vår samtid” ..



Årsredovisningar (2024) från Must, FRA, Säkerhetspolisen och Norska PST 🇸🇪 🇳🇴

Demokrati, Säkerhet Postad av L-OPosted on tis, mars 25, 2025 23:18:05

Årsredovisningarna för 2024 från Must, FRA och Säkerhetspolisen har nyligen publicerats och är väl värda en noggrann genomgång. Våra grannländer har också successivt släppt motsvarande rapporter under våren. Det stora intresset för dessa rapporter visar tydligt på behovet av stöd för att förstå det komplexa och osäkra globala läget.

USA och dess kontext

När det gäller USA, som just nu är ett hett samtalsämne, ger rapporterna begränsad vägledning. Då de avser 2024 och skrevs innan Donald Trump blev president och började utmana den globala säkerhetsordningen, säger de lite om hur USA agerar idag eller hur Trump kan komma att agera framöver. Trots detta kan insikter om aktörer som Ryssland och Kina hjälpa oss att reflektera över USA:s handlingsutrymme och konsekvenserna av Trumps beslut.

Ryssland: en långsiktig konfrontation

Ett centralt tema i rapporterna är Rysslands agerande och framtida avsikter. Kreml ser Väst som en fiende och förbereder sig för en långvarig konfrontation, med tron att denna kan vinnas. Kriget i Ukraina är en del av denna större strategi. Trots Rysslands utmaningar är hotet mot vår säkerhet fortsatt högst reellt, inte bara genom kriget i Ukraina, utan även via hybridhot mot Sverige och dess allierade. Även om tidsperspektivet för ett direkt militärt hot är osäkert, måste vi agera som om tiden är knapp.

”Flera händelser i närtid har visat på en allt mer offensiv inställning när det gäller att planera och genomföra sabotage i EU- och Natoländer.”  (Must årsöversikt)

Aktiv hantering av hot

Rapporterna betonar att vi inte får låsa oss vid tidtabeller för framtida hot. Istället är det avgörande att aktivt hantera nuvarande hot, såsom underrättelseinhämtning, påverkansoperationer och sabotage. Erfarenheter från Europa visar att sabotagehotet är bredare än bara undervattenskablar – det omfattar även sprängningar och mordbrand. Här kan Norges nationella säkerhetsmyndighets råd vara vägledande: identifiera risker, samla information, ha övervakning och rutiner för att hantera kritiska förmågor.

Kina, andra konflikter och hot

Trots fokus på Ryssland får vi inte bortse från andra hot. Kina fortsätter att utgöra en betydande risk, inte minst genom sitt stöd till Ryssland. Samtidigt kvarstår terrorism, organiserad brottslighet och andra globala konflikter som påtagliga hot. Den komplexa hotbilden kräver att vi är förberedda för en rad olika scenarier.

Säkerhetsskydd: en ständigt pågående process

Rapporterna understryker vikten av ett systematiskt säkerhetsarbete. Hoten förändras ständigt, och säkerhetsskyddet måste utvecklas i samma takt. Organisationer bör uppdatera sina hotanalyser och säkerhetsåtgärder regelbundet och söka stöd vid behov. Som Säkerhetspolisen uttrycker det: ”Alla samhällsviktiga verksamheter måste prioritera säkerhetsskydd för att bygga motståndskraft.”

Årsrapporterna (länk):

  1. Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten): Musts årsöversikt för 2024 finns tillgänglig här:https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/546bbe13064a4c739e1cbc4b5e4571f7/2024-must-arsoversikt.pdf
  2. Säpo (Säkerhetspolisen): Säkerhetspolisens publikationer, inklusive årsredovisningar, finns här: https://sakerhetspolisen.se/download/18.5cb30b118d1e95affec37/1708502268494/L%C3%A4gesbild%202023-2024.pdf
  3. Norska PST (Politiets sikkerhetstjeneste): Den nationella hotbedömningen för 2025 från Norska PST finns här:  https://www.pst.no/globalassets/2025/nasjonal-trusselvurdering-2025/nasjonal-trusselvurdering-2025_no_web.pdf
  4. Årsrapport för 2024 FRA: https://fra.se/download/18.766e440918f572e7335195/1740753605133/FRA_arsrapport_2024_uppslag.pdf


Tungtvannsaksjonene 1942-1944

andra världskriget, Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on fre, mars 14, 2025 23:59:40
Festningsverk Militærhistorie – Tungtvannsaksjonene 1942-1944

Hydrogenfabriken på Vemork revs 1977. Ingen visste att källaren, där högkoncentrerat tungt vatten tillverkades, fortfarande var intakt. För några år sedan hittades källaren och den är nu tillgänglig för allmänheten. Följ med till platsen där Norges mest berömda sabotageaktion ägde rum 1943. I denna videoblogg besöker Festningsverk Militærhistorie, Stian Fosland, Rjukan och berättar om “Tungvattensaktionerna”. Han inleder sin resa genom att ta en tunnel från kalla krigets dagar till Gaustatoppen. Sedan besöker han det norska industriarbetarmuseet på Vemork och får en guidad tur i “Tungvattenskällaren”. Resan avslutas vid Mæl station, där “Tinnsjöaktionen” inträffade 1944. Tungvattensaktionen var en serie militära sabotageinsatser mot Norsk Hydros anläggning i Rjukan i Telemark under andra världskriget. Insatserna genomfördes av de allierade och syftade till att hindra Tyskland från att få tillgång till tungt vatten som producerades i Rjukan. Tungvattnet var viktigt för atomforskning och möjlig produktion av kärnvapen. Tungvattensaktionen omfattade Operation Grouse och Operation Freshman, Operation Gunnerside (Vemorkaktionen) samt Tinnsjöaktionen (Bonzo – Knut Haukelid).

“Britterna bygger upp en organisation för hemliga operationer. Den heter Special Operations Executive, avdelningen för specialoperationer, kallad Churchills spionskola. Här tränas norrmännen som flytt från ockupationen.

Joachim Rønneberg berättar:

– Vi utbildades för sabotageaktioner bakom fiendens linjer. Vi lärde oss allt om sprängämnen, att skicka kodade meddelanden med morse och att kasta handgranater.”

https://www.expressen.se/nyheter/sa-raddade-hjaltarna-fran-telemark-varlden/

Den här tiden på året för 82 år sedan så var några av sabotörerna från Rjukan på sin reträttväg till Sverige. Fem sabotörer med Joachim Rønneberg i spetsen kom den 19 mars 1943 in vid gränsröse 106 i norra Värmland, grävde ner sina vapen och övernattade (Uggleheden, Höljes), anmälde sig under falska namn hos en landsfiskal som “civila” flyktingar, fick enkel biljett till Vingåker och Kjesäter, där de passerade genom “gräddfilen” för VIPs, kom till Stockholm och flög från Bromma till Skottland – hela vägen under sina falska namn från Rjukan. (Källa: Anders Johansson)

I de hemliga polisdiarierna står det om halvt nedgrävda funna klädesplagg som troligen kom från de männen, i närheten av gränsröse 106. (Källa: Martin Bergström)

Det finns även en koppling till Arvika i denna historia. En del av sprängmedlet som användes vid aktionerna vid Rjukan förvarades en tid i familjen Grundels hem i Rosendal, då några sabotörer kommit släpande med det i en stor väska…

Källförteckning

  1. En informativ artikel om sabotageaktionerna riktade mot tungvattenproduktionen i Norge under andra världskriget, inklusive detaljer om Operation Gunnerside. https://en.wikipedia.org/wiki/Norwegian_heavy_water_sabotage
  2. En historisk sammanfattning av Operation Gunnerside och dess betydelse för att förhindra Tysklands utveckling av kärnvapen under andra världskriget. https://ahf.nuclearmuseum.org/ahf/history/operation-gunnerside/
  3. Dokument och arkivmaterial från Imperial War Museums som belyser detaljer och order från Special Operations Executive (SOE) relaterade till Operation Gunnerside. https://www.iwm.org.uk/collections/item/object/1030023025
  4. Gävert, Lars-Olof. Hemliga hjältar: Familjen Grundels motståndscentral. 2024. ”Det sista vittnet”. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/


Nästa »