Blog Image

ADVENTURE

Enhälligt bifall i kommunfullmäktige till motionen om minnesplakett för Arvikas motståndsmän

Demokrati, Historia, Politik Posted on sön, mars 03, 2024 22:42:40

Blev ett enhälligt bifall i kommunfullmäktige till motionen om minnesplakett för Arvikas motståndsmän när Norge var ockuperat. Kändes stort, och det var verkligen på tiden att dessa personer uppmärksammas för deras otroliga insatser.

Bakgrunden till motionen

Första gången jag hörde talas om de lokala motståndsmännen i Gunnarskog och Arvika; Arne Nilsson, Helmer Sveder och Östen Nilsson med flera som under andra världskriget var agenter för Norge, var genom min före detta granne Sven Lidberg. Han hade många intressanta historier att berätta och kunde väldigt mycket om andra världskriget. Som barn satt jag i timtal på hans veranda under sommarkvällarna och bara lyssnade på hans berättelser om kriget. Det gjorde intryck, men som barn tänkte man inte precis på vad det här innebar. Efter jag gjort värnplikten förstod jag däremot bättre vilka otroligt betydande insatser de här personerna hade gjort för det norska folket. Värnplikten var nyttig och gjorde mig på många sätt till en mognare person. I min årskull var vi 36 903 värnpliktiga som ryckte in – att jämföra med idag när det låter som det skulle vara problem att få ihop max 10 000.

När jag senare blev anställd i Försvarsmakten, på regementet i Karlsborg, kom händelserna i Arvika och Gunnarskog under kriget närmare. De norska motståndsmännen som många ggr hade varit i Arvika under kriget, hade nämligen – flera gånger – besökt regementet i Karlsborg och föreläst för jägarsoldaterna om deras erfarenheter under ockupationen.

Honnör för motståndsmännen

Bjarne Holth-Larsen var en av dem som var flera gånger i Karlsborg. Kan berätta om den gången när han för 33:e året i rad är i Sverige för att hålla föredrag. Bjarne berättar för de nyfikna och intresserade svenska elitsoldaterna i Karlsborg om det illegala arbetet och hur illa ute Norge var under ockupationen. Han visar upp material från kriget. Falska pass, illegala tidningar och vapen. Dagen efter ska hela Fallskärmsjägarkompaniet hoppa fallskärm i närheten av Karlsborg. Bjarne och hans vänner från Norge får en inbjudan om att åka med upp i ett av flygplanen vilket de självklart tackar ja till. När de kommit upp i höjd känner Bjarne den kalla luften slå emot ansiktet när dörren till flygplanet öppnas. Fallskärmsjägarna börjar hoppa, en efter en. Bjarne betraktar skärmarna som svävar nedåt – 43 år tidigare gjorde han själv sitt första fallskärmshopp. Flyget tar en stor lov bortåt. Efter en stund kommer de tillbaka och flygplanet går ner i höjd, och de tre norrmännen får ett besked; se ut! Bjarne kikar ut och upptäcker att alla de omkring 100 svenska Fallskärmsjägarna som nyligen hoppat står uppställda i givakt nere på en myr. De tittar upp mot flygplanet och gör honnör.

De flesta av Bjarne Holth-Larsens 47 gränspasseringar under ockupationen gick över kurirrutten som han själv satte upp; Oslo – Kongsvinger – Åbogen – Håkerudtomta – Bortan – Allstakan – Gunnarskog – Arvika – Stockholm.

Delar av deras historia och det som utspelade sig i Arvika under den här tiden har också beskrivits i diverse böcker genom åren.

Nämnas bör böckerna; De glömda agenterna, Kurér for frihet och den lokala boken: ”i Arvika” av Jan Sandström och Tomas Nilsson. Men jag upplever att vetskapen om motståndet mot nazismen här i Arvika – i modern tid – kanske inte riktigt kommit gemene man till känna förrän boken om Allan Mann: ”svensken som stred mot Hitler och Stalin” av Thomas Tynander kom ut 2023. Ett riktigt bra jobb av Thomas som har gett delar av den här historien bättre spridning över hela Sverige, och lokalt i Arvika.

Fler motståndscentraler

Det bör nämnas att det fanns fler motståndscentraler i Arvika under krigsåren. Och flera familjer inhyste motståndsmän under kriget och deras insatser var ovärderliga. Så varför inte hylla dessa också? Det ska vi försöka göra framöver – historierna om vad som hände i Arvika under kriget är långt ifrån färdigberättade. Fortfarande finns okända delar kvar att forska i.

Kan nämna några spännande detaljer från Arvika de här åren. Exempelvis så lyckades norska motståndsmän vid ett inbrott på norska hirdens kontor i Oslo stjäla en dagbok/liggare där alla norska nazister fanns namngivna. Hirden var en paramilitär organisation inom norska fascistiska Nasjonal Samling (NS). Dokumenten fördes sedan över gränsen efter en dramatisk flykt där motståndsmannen som stal dagboken fick skjuta sig ut. Dagboken gömdes på en vind hos en familj i Arvika och användes efter kriget i rättegången mot de norska nazisterna. Ovan nämnda hem förvarade även en tid 70 kg trotyl (militärt sprängmedel) som några norska motståndsmän/sabotörer kommit med. Trotylen smugglades sedan över gränsen till Norge och en del av sprängmedlet kan ha använts vid den välkända ”Tungvattenaktionen” – operation Gunnerside, när de sprängde Norsk Hydros anläggning för tungt vatten i Vemork vid Rjukan i Telemark för att hindra Tyskland att få tillgång till tungt vatten, en nödvändig del i Nazitysklands kärnvapenprogram. Aktionen genomfördes natten till den 28 februari 1943 av medlemmar ur Norwegian Independent Company No. 1 (kompani Linge). Det som ska vara bekräftat är att delar av sprängmedlet från Arvika åtminstone användes att spränga den färja över Tinnsjø som skulle flytta delar av utrustningen från Rjukan till Tyskland, som sänktes den 20 februari 1944 av motståndsmannen Knut Haukelid som deltagit i tungvattenaktionen.

Minnesmärke ”Tungvattenaktionen” – operation Gunnerside

Så nog fanns det fler ”motståndscentraler” i Arvika som betydde enormt mycket för Norge.

Det som dock är helt unikt med Sveders herrekipering är att butiken finns kvar – nästan helt oförändrad – sedan uppstarten 1939.   

Sveders förvandlades under krigsåren till en avancerad administrativ motståndscentral. Det var mer eller mindre en ren underrättelsetjänst/underrättelseavdelning som herrarna Östen Nilsson och Helmer Sveder bistod med – från Arvika. Östen hjälpte också till som kurir på egen hand, organiserade andra kurirer, flyktingtrafik, framställde kartor mm.

Vänskap genom idrott, skytte och jakt

Vänskapen mellan norrmän och svenskar hade knutits innan kriget bröt ut i Norge 1940, bland annat genom jaktlag/skytteklubbar i gränsområdena, och många års idrottsligt utbyte mellan Kongsvinger idrottslag (KIL) och Arvika idrottssällskap (AIS). En AIS:are var just ovan nämnde Helmer Sveder, innehavare av Sveders herrekipering. En annan idrottsentusiast var Jordbrukarbankens Östen Nilsson. Vem i Arvika kunde tro att dessa respekterade medborgare i Arvika, som Nilsson och Sveder ägnade sig åt illegala aktiviteter? Väldigt få visste om vad som pågick.

Under dagarna var Östen Nilsson den korrekta bankkamreren, men på eftermiddagarna, och under helgerna hjälpte han hjemmefronten (civila motståndsrörelsen i Norge under den tyska ockupationen) på olika sätt. Liknande insatser gjorde Helmer Sveder, då han inte sålde kläder. I Arvika övernattade kurirerna hos både Sveder och Östen Nilsson, eller gömde sig där under dagtid om de anlänt under natten. Motståndsmännen var tvungen att vara mycket försiktiga vid inkvartering i Sveders Herrekipering, för på andra sidan Kyrkogatan bodde en nazist.

”Jag skulle aldrig klarat mina uppdrag utan hjälp av värmlänningar som Östen Nilsson och Helmer Sveder i Arvika och Gunnar Svensson och Arne Nilsson i Gunnarskog” berättade Bjarne Holth-Larsen, SOE-agent, Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1) (kompani Linge) för en reporter fyra decennier efter sina kuriruppdrag.

Bjarne igen: ”Det var rent militära uppdrag som vi genomförde”. ”Vi förde hem radiosändare, vapen, instruktioner – på skiffer givetvis – samt inte minst pengar”.

Happy smugglar automatvapen till norska motståndsrörelsen

En som blev involverad i motståndsarbetet var Helmer Sveders anställde assistent, Sven-Erik ”Happy” Johansson. Även han hade skapat vänskapsband med norska idrottsmän innan kriget. Sommaren 1942 gjorde 22-årige ”Happy” sin första Stockholmsresa – någonsin – tillsammans med frun Gudrun. Han hade fått instruktioner av norska kontakter att möta upp vid en viss adress i Stockholm och därifrån ta med två stora koffertar med automatvapen. Vapnen skulle via Arvika smugglas till de norska motståndsmännen. Sven-Erik och hustrun bar väskorna till Stockholms central, steg på tåget, lastade upp väskorna i en tågvagn och satte sig i en annan vagn. Väl hemma i Arvika drog de koffertarna till Sveders affär där de gömde dem. Dagen efter kom två norska kurirer och hämtade koffertarna och förde in dem över gränsen. Man ska ha i åtanke att Sveriges regering den här tiden upprätthöll en strikt neutralitet och vägrade utförsel av vapen… 

Gunnar Sönsteby, b.l.a. ledare av den mycket framgångsrika sabotagegruppen Oslogjengen. De utförde sabotageaktioner mot järnvägar, vapenfabriker, olje- och bensinlager och mycket annat. Sønsteby hade som specialitet att dölja sig bakom många olika identiteter.

”Kjakan”

Gunnar Sønsteby, ”Nr 24”, eller ”Kjakan” som han också kallades var en helt central person i den norska motståndsrörelsen under kriget och är Norges mest dekorerade medborgare. Bland annat har han som enda person hittills mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Han har även mottagit Presidential Medal of Freedom – den högsta civila utmärkelsen i USA – som en av mycket få utlänningar.

Gunnar har sagt bland annat så här om Sveders;

Hos Sveders fick vi mat och vilade oss innan vi skulle vidare. Men framför allt bytte vi kläder. Det var det viktigaste av allt. Man fick inte väcka uppmärksamhet. Därför fick man vara klädd på ett sätt i Sverige och ett annat i Norge.

Kurirer som passerar gränsgatan. Omslaget till boken; ”Kurer for frihet – Historien om Bjarne Holth-Larsen” (Grøndahl & Søn Forlag A.S. 1986)

Kurirlinjen mellan Stockholm och Oslo via Arvika och Gunnarskog och Håkerudtomta strax över gränsen på norska sidan var motståndsrörelsens allra mest betydelsefulla. Det var bland annat på så sätt man höll kontakt med exilregeringen i London. Rutten var även helt avgörande för Special Operations Executive (SOE) i Englands verksamhet för att kunna ge stöd till norska motståndsrörelsen.

LÄNK Norsk rikskringkasting (NRK): Gunnar Sønsteby på besøk hos Rune Skoglund – NRK

”For meg betydde det alt. Jeg var avhengig av kontakt med Stockholm i Oslo, og vi var helt avhengig av en sikker rute. Den fant vi over her.” citat Gunnar Sönsteby.

Filmen om Gunnar Sönsteby ”NR24” kommer hösten 2024.

Bankmannen som blev en viktig ”agent” för Norge

Östen Nilsson ”på banken” Foto: Forsvarets historiske filmarkiv

Ska nu berätta lite mer ingående om hur motståndsarbetet från Arvika, på Sveders startade, och framhålla kanske den Arvikabo som var allra mest var engagerad i att hjälpa norrmännen under de här åren. Nämligen Östen Nilsson. Redan i april 1940, strax efter att Tyskarna anfallit Norge och Danmark satte Östen i gång att hjälpa sina vänner i Norge.

I det civila arbetade han på Jordbrukarbanken – men efter krigsutbrottet i Norge tog han på sig helt andra uppdrag. Uppgifterna som kommer här nedan är unika och har inte redovisats tidigare i några böcker eller dokument jag har kunnat hitta. En av källorna till information består av bland annat brev mellan Östen och motståndsledare i Norge. Dessa brev har jag fått direkt från Östen Nilssons son, Rolf Nilsson, som föddes 1942 – mitt under kriget. Kändes stort när Rolf hörde av sig till mig, och gav beröm för motionen och ville delge mig denna unika information. Mycket tacksam över detta.   

Hösten 1939, dagen före andra världskriget utbröt låg Östen Nilsson med svenska och norska vänner på Kyrkskogen, Gunnarskog (Bogen) och jagade. Samma dag som kriget bröt ut, den 1 september 1939 då Tyskland anföll Polen, åkte de ner till Mitandersfors för att ta del av nyheterna. De norska vännerna återvände till Kongsvinger. 9 april 1940 anföll Tyskland Norge. Den 14 april tävlade Östen Nilsson i en fältskjutningstävling på Vik i Arvika där det fanns en skjutbana den här tiden och blev hämtad för att kunna ta emot ett norskt statssamtal. Samtalet gick ut på att Östen skulle leverera ammunition från Norma Projektilfabrik till det norska motståndet i Kongsvingerområdet. Norma med norskt ursprung grundades år 1902 av bröderna Enger från Kristiania (nuvarande Oslo). Östen tog hjälp av sina goda vänner Oskar Andersson och Sten Johansson, och de for till Norma med en lastbil som de fyllde med ammunition, (6,5 mm). Sveriges regering upprätthöll den här tiden en strikt neutralitet och vägrade utförsel av vapen till de norska styrkorna. När de skulle fara vidare hade Normafabriken omringats av svensk militär. Fabriken var tagen i beslag!

Som tur var kände Östen den vakthavande officeraren och talade om för honom att de skulle till Gyttorp för att få stridsspetsar monterade på lasten som bestod av luftvärnsammunition. Det gick bra och de kom ut från fabriken med lasten. Under natten stod lastbilen parkerad i Arvika. När Östen tänkte tillbaka på händelsen så tror han att den här natten var första gången de hörde flyglarmet i Arvika. Morgonen efter körde Östen och kamraterna vidare, bedömt var det säkrast att åka in över gränsen till Norge över Torsby och Lekvattnet. Att köra in över Charlottenberg/Eda ansågs för riskabelt. De fortsatte över Brandval och vidare ett par mil in i Norge, där en lastbil stod och väntade. Lösenordet som utväxlades var ”Kulblikk”. Solör Skyttersamlag (som fortfarande 2024 är en aktiv förening) hade blivit mobiliserade 05:00 den 10 april 1940. Rekvirerad ammunition som skulle till skyttelaget från Elverum kunde inte levereras och lagren var tomma, så Östen och de svenska vännernas last med ammunition hade stor betydelse. Skytterörelsen i Norge var en mycket viktig del av försvaret och motståndet under ockupationen. 

En tid därefter kom en av de norska motståndsmännen hem till Östen på Höjdgatan (huset finns kvar och är nu nr: 9) i Haga, Arvika där Östen då bodde tillsammans med sin familj. De ville ha hjälp att ordna transporter mellan Norge och den norska legationen (dåtidens ambassad) i Stockholm. Östen sa omgående ja till att hjälpa till med detta arbete. De kom också överens om att Östen behövde en medhjälpare som kunde rycka in i hans ställe. De kom överens om att Helmer Sveder nog var lämpligast och kontaktade honom och han kom omgående upp till Höjdgatan och tog del av planerna. Helmer sa genast ja till att hjälpa till. Helmers klädbutik var också en utmärkt lokal för verksamheten, och hade ett ganska rymmligt källarutrymme där norska motståndsmän kunde vila upp sig. Östen kom också överens med de norska motståndsmännen att han skulle ordna fram folk som kunde köra kurirerna och motståndsmännen mellan gränsen och Arvika. Bland annat engagerades Arne Nilsson i Allstakan, (Arne i ”Kôrstan”) Gunnarskog till detta uppdrag. Östen och motståndsmännen skulle också träffas i närheten av Håkerudtomta för att närmare utforma planerna. Vid nästa kontakt fick Östen namnet på kontaktpersoner vid den norska legationen som han skulle kontakta. Den första försändelsen som Östen fick med sig innehöll en kartläggning av tyskarnas luftförsvar över Trondheim. Som kurirer från Arvika till Stockholm engagerades också några ”gamla” fotbollsspelare, tex Sven ”Högis” Olsson och Albert ”Tjota” Bergström.

Östen blev ofta kontaktad av folk han inte kände till som ville ha hjälp med transporter och liknande, men Östen var försiktig innan han visste vilka dessa var. En dag kom en ”fru Santesson” och ville ha hjälp med transport till gränsen vid Skillingmark. Östen kände inte till henne men hjälpte henne till Gränsen. Fru Santesson är lika med Gerd Santesson, med kodnamnen ”Faktum” eller ”Mosse”, och var en norsk-svensk skribent och motståndskvinna. Underrättelser och upplysningar var Gerds främsta uppdrag. Gerd Santesson avled dock plötsligt i oktober 1943, endast 40 år gammal. Stressen och pressen som låg på hennes axlar under kriget var förmodligen tung att bära.

Gerd var en av initiativtagarna att få till stånd utgivningen av en tidning på norska i Sverige, formellt riktad till norrmän som vistades i Sverige, men i realiteten avsedd som ”illegal” tidning i Norge. Bakgrunden var svårigheter att få till stånd tryckning av pressmaterial i Norge, bland annat på grund av problem att få tag i papper och trycksvärta för denna under ockupationen illegala verksamhet. Tidskriften hette ”Håndslag” och publicerades från våren 1942 till 1945 trycktes på ett extra tunt papper i ett extra litet format för att underlägga smuggling till Norge. Håndslag hade underrubriken; ”Fakta och orientering for Nordmenn”. Den nazityska ockupationsmakten censurerade nyheterna så tidningen hade stor betydelse att få ut till det norska folket. Tidningen finansierades av den norska legationen (dåtidens ambasad) i Stockholm. Tidningen utkom var 14:e dag under åren 1942–1945. Upplagan var inledningsvis 3000 men uppgick mot slutet av kriget till 20 000 exemplar.

Gestapo slår till på Finnskogen

Det var bland annat tidskriften Håndslag, samt vapen, uniformer och ammunition som släktingen till undertecknad – Aksel Gjevert, smugglade in över gränsen till Norge. Detta gjorde att Gestapo slog till på Grue Finnskog och Aksel fängslades av Gestapo, förhördes under bryska former och där han senare hamnade i koncentrationslägret Grini (länk info om Grini), där han avled den 17 maj 1944.

Tidslinjen
Arrestasjon

20. april 1943 (Overført)

Arrestasjonsårsak: Smugling av propagandamateriell. Flyktningehjelp. Eksportorganisasjon. Länk

Fangeopphold

Kongsvinger hjelpefengsel Fangenummer: 344

Fra 20. april 1943 til 3. mai 1943 (Overført)

Fangeopphold

Møllergata 19 Fangenummer: 4518

Fra 4. mai 1943 til 27. mai 1943 (Overført)

Fangeopphold

Grini Fangenummer: 7818

Fra 27. mai 1943 til 17. mai 1944 (Død)

Östen blir förhörd

En kväll när Östen satt på banken (Jordbrukarbanken i Arvika – låg där Proffs Radio Tv Foto Arvika ligger idag) och jobbade ringde hans fru Karin. Karin berättar att statspolisen kommit hem till dem på Höjdgatan och de söker efter Östen och är nu på väg ner till banken. Statspolisen bildades 1933 efter riksdagsbeslut och stod under befäl av en statspolisintendent stationerad i Stockholm. Anledningen till statspolisens tillkomst var bland annat Ådalskravallerna i maj 1931. I samband med andra världskrigets utbrott engagerades statskriminalpolisen i säkerhetsärenden som spioneri och sabotage vilket var början till den svenska säkerhetspolisen.  

Jordbrukarbanken, Arvika, 21 november 1926. Foto: Gunnar Ödvall, Arvika

Det ringer snart på dörren till banken och Östen går och öppnar. Där står Landsfogdens närmaste medarbetare, Åslund, med bister uppsyn och vill ställa frågor till Östen. Östen kände till honom sedan tidigare genom idrotten där han bland annat slagit honom på 1500 meters löpning. Åslund säger att han är där på uppdrag från statspolisen och ska förhöra sig om Östens samröre med fru Santesson. Östen ställer sig helt oförstående till frågan. Åslund säger då att fru Santesson blivit anhållen av statspolisen på sin återresa till Stockholm när tåget var i Laxå. Östen klarade sig ganska helskinnad från förhöret men han tror att det gick värre för killen som skjutsade fru Santesson till Skillingmark.

Av naturliga skäl blev det nu ett uppehåll i transporterna då Östen var övervakad, och han tvingas tacka nej till att hjälpa till med en vapenleverans.  

Efter en tid fick Östen ett brev som ej var undertecknat där brevskrivaren ber Östen komma i gång med kurirtrafiken igen. Och på något sätt kom kurirtrafiken i gång också, men nu var det norska kurirer som helt skötte större delen av transporterna. Östen hade bara att ordna med transporter mellan gränsen och Arvika. Som regel kom kurirerna med tåg från Stockholm och fick byta kläder i Arvika innan de begav sig vidare mot Norge. Hämtningen vid gränsen vållade inga större bekymmer så länge det gick att köpa Aftonposten på Järnvägskiosken i Arvika. De hade kommit överens om att en annons skulle införas i tidningen där Östen kunde utläsa när vederbörande skulle hämtas upp. Givetvis var annonsen utformad så ingen annan än Östen kunde utläsa dess innebörd. Nu blev det mycket besök av Östens gamla vänner som Einar Judén, Arnold Matissen, Bjarne Holth-Larsen, Rasmus Tvinnerheim, Vilhelm Aubert, Odd Andresen med flera. Det hela löpte på utan större missöden men ”Remia” – Rasmus Tvinnerheim, åkte fast i Arvika då han blev oförsiktig och köpte choklad i en butik. Han hade bytt kläder till ”norsk” utstyrsel och blev igenkänd som ”ickesvensk”. Norska medborgare fick över huvud taget inte vistas i Värmland utan särskilt tillstånd. Svenskar hade dessutom skyldighet enligt lag att anmäla utländska gäster till polisen. Tvinnereim åkte i fängelse i Karlstad och därefter hamnade han i interneringsläger i Falun där han satt innan han blev utvisad till England.

Dramatik på Höjdgatan

Något som Östen och hans fru Karin aldrig glömde, var den gången då kuriren och motståndsmannen ”Reima”, hade varit hos dem på Höjdgatan och bytt till andra kläder. Någon timme efter ”Reima” dragit vidare kommer sonen Leif (2 år) med en kapsel i handen. Och visar den för Karin. Det var ”dödskapseln”, (kapsel med kaliumcyanid även kallat cyankalium – om man tuggar i sig den är man död på ett ögonblick) som ”Reima” haft i kläderna och tappat på golvet och som Leif fått tag på! Han kunde lika gärna ha stoppat den i munnen. Kapseln var till för om motståndsmännen blev skadade eller togs till fånga av Gestapo – då skulle de tugga i sig kapseln.

Även nazisterna använde kaliumcyanid. Förutom Hermann Göring, begick även Hitlers mest berömda befälhavare, Erwin Rommel, självmord med kaliumcyanid, liksom hans älskarinna Eva Braun. De nära medarbetarna, propagandaminister Joseph Goebbels och SS-chefen Heinrich Himmler tog också kaliumcyanid när slutet kom för nazistregimen. Den dödliga effekten uppstår när kaliumcyaniden, även kallad cyankalium, når magsäcken. Där omvandlas den till vätecyanid eller blåsyra, som är extremt giftigt. Det räcker tydligen med 0,15 – 0,3 gram för en dödlig dos.

Efter kriget

Efter kriget var slut, i maj 1945, fick Östen ett brev av en norsk vän där det stod;

”Hjertelig tack för telegrammet ! Det var rent rörande att få det. Og så må jeg få gratulere også deg med freden och seieren – for jag regner deg for å väre like god nordmann som noen av oss”

De här orden värmde i Östens hjärta, och gjorde så även på äldre dagar när han tänkte tillbaka på upplevelserna under kriget. Vännerna i Norge höll han kontakt med livet ut och de träffades regelbundet.

Östen Nilsson mottog Haakon VII Frihetskors genom Kongelig resolusjon 13/09 – 1946. Utmärkelsen delas ut till norska och utländska militärer och civila för framstående militär eller civil insats under krig, både i strid och i administrativ tjänst. Han fick också en mycket fin graverad pokal av norska legationen för sina betydelsefulla insatser under kriget.

Källförteckning

  1. Nilsson Rolf: Brevkorrespondens mellan Östen Nilsson och hans vän Sverre Herdahl, som var en motståndsledare i Kongsvingerområdet.
  2. Haganæs, Jul: Kurer for frihet – Historien om Bjarne Holth-Larsen (Grøndahl & Søn Forlag A.S. 1986)
  3. Johansson, Anders: De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland (Fischer & Co, 2010)
  4. Lars-Olof Gävert: Bonusmaterial för den viktiga kurirrutten mellan Håkerudtomta – Arvika (del av ”Stockholmsruta”). (januari 20, 2024) Bonusmaterial för den viktiga kurirrutten mellan Håkerudtomta – Arvika (del av ”Stockholmsruta”). – ADVENTURE (l-ogaverth.com)
  5. Lidberg, Sven: berättelser om Värmland under andra världskriget, berättat åren 1986–1994.


Värmlands Folkblad har skrivit en artikel om min motion till kommunfullmäktige.

Demokrati, Historia, Politik Posted on tor, februari 01, 2024 21:21:38

VF – Klädbutik som stod upp mot nazister hyllas: ”Viktig del av vår lokala historia”

Från artikeln;

”Och om Arvika var en knutpunkt så var Sveders och ägaren Helmer Sveder det i ännu högre grad.– Hedersmän som Helmer Sveder, Östen Nilsson och Arne Nilsson satt i butiken och planerade insatser i Norge tillsammans med norska motståndsmän. Motståndsmännen fick sova över i källaren och de kunde byta kläder i butiken, så att de kunde ta sig över gränsen i skogshuggarkläder. Det här var en viktig del i kurirleden mellan Stockholm och Oslo och det spelade en stor roll för motståndet i Norge, säger Gävert”

Från Kommunledningsutskottets sammanträdesprotokoll den 23 januari 2024 kan läsas;

”Förslag till nästa instans. Kommunfullmäktige beslutar att uppdra åt förvaltningen att tillse att en minnesplakett placeras vid butiken Sveders på Kyrkogatan 34. Motionen bifalls.”

Vore fint om motionen blev verklighet!

Det här må vara symbolpolitik – men motionen rör en viktig del av Arvikahistorien.

Norsk-svenska vapenbröders hårda kamp mot nazismen.

”Stockholmsruta”, kurirrutten som gick mellan Oslo och Stockholm via Gunnarskog och Arvika var oerhört viktig för det norska motståndet. Kurirrutten var också helt avgörande för Special Operations Executive (SOE) i Englands verksamhet för att stödja norska motståndsrörelsen. Kurirtrafiken var intensiv och Sveders affär hyste ofta motståndsmän. Rutterna för gränspassagerna var upplagda på förhand och det var sällan de spräcktes.

Här finns motionen

Håller tummarna för att motionen går igenom.



Bonusmaterial för den viktiga kurirrutten mellan Håkerudtomta – Arvika (del av ”Stockholmsruta”).

Demokrati, Historia Posted on lör, januari 20, 2024 20:20:39
Svenska Dagbladet (10 april 1940) dagen efter nazisternas anfall på Norge – Tyskland begär strikt neutralitet av Sverige

Kul att få positiva omdömen på artikeln och blogginlägget om; Arne ”i Korstan” Nilsson och hans familjs insatser för frihet och demokrati under andra världskriget. Många har tydligen inte vetat om det som framkom i artikeln.

Skrev också en längre version av artikeln om Arne där mer utförlig information framkommer: https://usercontent.one/wp/blogg.l-ogaverth.com/wp-content/uploads/2023/12/Arne-Nilsson-artikel-Gunnarskog-langre-version-med-referenser-2023.pdf

Här kommer lite bonusmaterial och annat som inte fick plats i en artikel.

Gården som alltså heter Håkerudtomta (kallas Tomta), blev ett nav i den mycket viktiga kurirrutten/postvägen mellan Oslo och Stockholm som kallades ”Stockholmsruta”. En rutt som leddes och planerades av Gunnar ”Kjakan” ”Nr 24” Sønsteby (1918–2012) tillsammans med Bjarne Holth-Larsen. Även Östen Nilsson från Arvika var med och drog upp denna kurirrutt och framställde kartor till den för att kurirerna skulle komma säkert över gränsen.

Kurirrutten var helt avgörande för Special Operations Executive (SOE) i Englands verksamhet för att stödja norska motståndsrörelsen.

Håkerudtomta ligger i Austmarka alldeles intill gränsen mot Sverige väster om Kyrkskogen och norr om Bortan. När den här rutten användes så var det väglöst land från den norska sidan och den närmaste grannen bodde flera kilometer bort. Numera finns det väg från både Norge och Sverige till ”tomta”, och jag tog bilen till gränsen i somras, för att sen knalla in över gränsen till gården Håkerudtomta.

Har varit där några ggr tidigare då bland annat jag, Nilsson och Junior utgick härifrån på julaftonsturen 2019: https://blogg.l-ogaverth.com/2020/01/02/jultur-2019/

När jag kom fram till Håkerudtomta mötte jag en mycket trevlig man som hette Kenneth Skoglund. Det visade sig att han var ättling i nedstigande led till alla de som hjälpte motståndsrörelsen på Håkerudtomta, Emil och Alma Skoglund och sönerna Albin och Rune.

Rune som bara var 14 år då han blev involverad i motståndsarbetet visade sig vara Kenneths pappa.

OS och VM

Kenneth Skoglund hade varit med i OS och VM i skytte. Han var med i Olympiska spelen i Los Angeles 1984 och blev där 6:a i 50m Running Target, och även OS i Montreal 1976 i 50m Running Target. Om inte Norge bojkottat OS i Moskva 1980 hade han varit med där också. Han blev VM-bronsmedaljör 1987 i Budapest. Just det här med skytteföreningar i Norge är även intressant för under kriget så hade lokala ”skytelag” en viktig roll att fördröja nazisternas framryckning och sedan bygga upp motståndet.  Historiskt var en beväpnad och skjutskicklig allmänhet ett inslag i den svenska försvarsplaneringen. Frivilliga skytterörelsen var en del av den svenska försvarsidén. Självklart kan något liknande göras igen.

Jag blev förvånad när Kenneth pratade ren svenska och inte norska, fast vi befann oss i Norge och han var norsk medborgare. Det fanns förklaringar till detta. Skolgången hade Kenneth haft i Sverige, först i Häljeboda och sedan i Charlottenberg, för det fanns ingen bilväg på den norska sidan när han började skolan. Läs mer om Kenneths idrottande här: https://www.issf-sports.org/athletes/athlete.ashx?personissfid=SHNORM0000000037

Kenneth hade också jobbat i många år på Norma ammunitionsfabrik. Passande arbete för en duktig skytt.  

Avancerad verksamhet

Kenneth berättade om Håkerudtomta under kriget. Det var väldigt intressant och spännande att höra. Det var en avancerad verksamhet som bedrevs på ”tomta”. Äldste sonen på Håkerudtomta under kriget, Albin Skoglund, fick uppdrag av Sønsteby att gå in i nazistiska Quislings parti National Samling. Detta för att vilseleda och ge sken av att på Håkerudtomta var man nazistsympatisörer. Albin fick hirduniform (Hirden var en ideologisk och paramilitär organisation inom Nasjonal Samling) och ledde jaktturer för tyskarna i närheten av Tomta, och kunde tack vare partitillhörighet göra lagliga resor till Oslo. Albin smugglade han bland annat radiosändare och annat material hela vägen till Oslo. Denna skenmanöver var sanktionerad från London och SOE (Special Operations Executive). SOE svarade för sabotage- och understödsverksamhet inom ramen för vad som idag kallas för Military Operations Other Than War (MOOTW). Winston Churchill och Hugh Dalton tog i juli 1940 initiativet till att bilda organisationen som ursprungligen kallades för Section D inom MI6. Uppdraget till SOE var att uppmuntra och understödja spionage och sabotageverksamhet bakom fiendens linjer, men också att utgöra grunden för bildandet av en motståndsrörelse i Storbritannien i händelse av en invasion från Nazi-Tyskland.

Albin blev på grund av sin skenmanöver till NS illa sedd av andra i bygden som såg honom som en landsförrädare. Dock inte alla. Det fanns nazistsympatisörer och quislingar i bygden, och skulle någon av dessa få reda på vad som försiggick på Håkerudtomta hade allt varit över. Då hade alla de fått tag i torterats och skjutits utan pardon av nazisterna. Det här var ingen lek – det var blodigt allvar.

Vilket starkt psyke Albin måste ha haft, ett sådant dubbelspel är påfrestande. Albins lillebror, Rune Skoglund som bara var 14 år när kriget bröt ut blev också en viktig grenseloser (gränslots) och kurir under kriget. Runes första uppdrag blev med cykel från gården in till Kongsvinger, som 14-åring. Är cirka 5 mil till Kongsvinger från Håkerudtomta. Rune skulle denna gång leverera post som skulle till en motståndsman. När Rune kom fram skrek motståndsmannen: ”Dette sender de med en guttunge!?”. Rune hade funnits sig snabbt och dragit upp en skarpladdad pistol som han hade i fickan och svarade: ”Jeg har denne.”. Runes kodnamn som gränslots och kurir blev ”Guten”. Många barn och unga utförde livsfarliga uppdrag som gränslotser och kurirer under kriget i Norge. Rune har berättat att han blev beskjuten två gånger, av de svenska gränsvakterna. Men Rune visste deras rutiner, först skrek dom sen sköt dom tre varningsskott och då var Rune redan långt borta. 

När kurirerna tog sig över gränsen måste de också se upp för nazistsympatisörer på både norska och svenska sidan och sen hade svenska soldater bevakning på den svenska sidan en liten bit från Håkerudtomta. Dessutom patrullerade ibland tyska soldater på gränsen. Kurirerna och deras värdfolk måste vara på sin vakt hela tiden. Gestapo och norska gränspolisen jagade också kurirer så det fanns all anledning att se upp. Det hände några gånger att det sköts varningsskott efter de som tog sig över gränsen. De svenska gränsvakterna hade order om att skjuta om de såg någon som inte stannade vid gränsen.

Gammal artikel om ”Tomta”

Varför ”Tomta”

Varför blev just Håkerudtomta en knutpunkt i kurirverksamheten mellan Oslo – Stockholm? Norska legasjonen (dåtidens ambassad) låg på Strandvägen i Stockholm. Från krigets utbrott i april 1940 blev den en viktig sambandscentral mellan hjemmefronten och exilregeringen i London. Svenska regeringens kursändring – sedan Hitlers arméer lidit nederlag vid Stalingrad – medförde efterhand ett betydande militärt samarbete. Över 20 000 flyktingar rekryterades till militär verksamhet av olika slag i Sverige och hos de allierade. 15 000 man rustades i hemlighet i polititroppene, som förutom en fältpoliskår på c:a 1 500 man bestod av reguljära infanteribataljoner. Polititroppene tränades vid ett 15-tal läger, men därtill etablerades mot slutet av kriget en lång rad commandobaser, depåer och radiospaningsstationer längs den långa gränsen till Norge. På Östermalm i Stockholm samverkade de norska militära kontoren med svenska försvarsstaben. I upprustning och planering ingick en eventuell svensk inmarsch i Norge 1945 tillsammans med polititroppene – i ett katastrofläge om de tyska trupperna vägrade kapitulera.

Och det var så att när Gunnar Sønsteby skulle planera en ny kurirrutt över gränsen för Milo-organisationen i Stockholm sökte han efter ett avskilt ställe längs Värmlandsgränsen. Som jag förstått så var Bjarne Holth-Larsen och hans gode vän i Arvika, Östen Nilsson, med i själva planläggningen över sträckningen av den här kurir-rutten. Bjarne var väl känd med området genom sitt idrottande på både norska och svenska sidan i bland annat orientering, och han hade även kört bud/brödbil till gränsen och in i Sverige från Kongsvinger under några år. Bjarne Holth-Larsens täcknamn var Håkon Arnt Lundgren.

Oslo-Håkerudtomta-Arvika-Stockholm var under flera år den säkraste rutten från Stockholm till Oslo. Norrmännen var påhittiga i att dölja sin egentliga verksamhet och exempelvis kurirkontoret i Stockholm kallades en tid för ”Idrettskontoret”.

När kurirerna väl hade kommit över gränsen som oftast skedde på olika ställen någonstans mellan Riksröse 72 och 73 och kommit undan från de svenska soldater som patrullerade så tog de sig några kilometer in i Sverige, i närheten av Älvtorp, norr om Bortan i Gunnarskog. Där kom Arne ”i Korstan” från Allstakan eller en busschaufför som hette Gunnar Svensson som Helmer Sveder och Östen Nilsson anlitade och hämtade kurirerna för vidare färd mot Arvika – som var den geografiskt närmaste basen. Basen/motståndscentralen var belägen i källaren vid Sveders herrekipering på Kyrkogatan som hade startat upp några år innan, och där fick de ta sig in bakvägen eftersom det bodde nazister på andra sidan gatan.

Två namn på dessa nazister är; Hilding Walltin och Thorwald Calais. Calais var svensk frivillig i Waffen-SS och tjänstgjorde inom SS-ledningen i Berlin när han omkom i en allierad bombräd den 26 februari 1945. Thorvald Calais bedrev organiserat spioneri mot Sverige med hjälp av ett stort agentnät.

Elof Thorwald Calais ”Thorvald” ”Torvald” ”Elow” (född: 18990726 Långserud – död: 19450226 Berlin). Kommissionär 1942, Arvika. SNF, SAP, NSAP/SSS. Till Norge 1942. Waffen SS/Sicherheitsdienst 1942-45. Norge 1943-44, Berlin 1945.

Walltin var en hängiven nazist som hade kontakter med nazisterna i Norge och satt i en lokal SSS (Svensk socialistisk samling) förening. De båda Arvika-nazisterna var under hela kriget helt ovetande om den verksamhet och motståndsrörelse som höll till i källaren på Sveders herrekipering. Butiken skulle givetvis ha en minnesplakett på väggen till affären som beskriver vilken viktig insats som gjordes här för våra grannar i Norge. Norrmän har besökt butiken i många år på grund av vad som pågick där under kriget. Att Sveders klädbutik i Arvika var en avancerad svensk motståndscentral under andra världskriget är det inte alla Arvikabor som känner till.

Därför gjorde jag en motion till kommunfullmäktige om detta: https://usercontent.one/wp/www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2023/09/Motion-minnesplakett-Sveders-Arvika.pdf?media=1671300175&fbclid=IwAR0NfSOJlVfpF14RQGUlH-PmY0ytloF9MB7on6ZOD_JoiV4nx3YTWTOpCek

Väldigt märkligt att detta inte redan är ordnat med tanke på den stora betydelse lokalen hade haft historiskt, men vi får hoppas motionen går igenom då vi ska vara stolta över de insatser som utfördes av Arvikabor och övriga kommuninvånare under kriget. Jag har hört på ryktes vägar att motionen tagits emot bra av kommunledningen och håller tummarna. Vore otroligt glädjande i så fall. Och viktig i tider som dessa.

Följande invånare fick fina utmärkelser av norska staten efter kriget:

Haakon VII Frihetskors

Östen Nilsson, Arvika

Haakon VII Frihetsmedalje

Arne Nilsson, Kolstad, Allstakan, Arvika

Gustav Bergquist, Mitanderfors, Bogen

Helmer Sveder, Arvika

Arthur Johansson, Arvika

Erik Johansson, Arvika

Fru Regina Malmsjö, Arvika

Fröken Karin Sönsteby, Arvika

Haakon VII:s Frihetskors instiftades den 18 maj 1945. Det delas ut till norska eller utländska militärer eller civila för framstående militära eller civila insatser i krig, både i strid och i administrativ tjänst. Haakon VII:s frihetskors rankas som nummer två av de norska krigsmedaljerna och femma i raden av norska utmärkelser. När Haakon VII:s frihetskors instiftades i maj 1945 instiftades det i samma kungliga dekret som Haakon VII:s frihetsmedalj. De två nya utmärkelserna sågs i sitt sammanhang: I det kungliga dekretet beslutades att inrätta ”en tjänsteordning med 2 klasser”, där Frihetskorset var den övre klassen och frihetsmedaljen den nedre.

Utmärkelserna delades ut till dessa invånare i nuvarande Arvika kommun genom; Kongelig resolusjon 13/09 – 1946.

Haakon VII Frihetskors
Östen Nilsson, Arvika

Gränspassager 

Som deltidsanställd vid Underrättelsebataljonen (K3) i Karlsborg blir man riktigt nyfiken på de här turerna över gränsen som kurirerna/motståndsmännen gjorde. Bjarne Holth-Larsen föreläste på K3 i många år, men det var långt före min tid. En av de sista gångerna han är där, 1985, är han där som pensionerad militär med två andra gamla motståndsmän och de håller föreläsning. Han berättar om det illegala arbetet och att Norge var illa ute. Han visar material från kriget. Dagen efter ska hela Fallskärmsjägarkompaniet hoppa. Bjarne och hans vänner får en inbjudan att vara med och flyga. De lyfter och Fallskärmsjägarna börjar hoppa, Bjarne känner den kalla luften när dörren öppnas. Bjarne betraktar skärmarna som svävar nedåt – 43 år tidigare gjorde han sitt första fallskärmshopp. Flyget lyfter och tar en tur bortåt. De kommer efter en stund tillbaka och går ner i höjd, planet stryker trädtopparna och de tre norrmännen får ett besked; att se ut. Bjarne ser ut och ser att alla Fallskärmsjägarna står uppställda i givakt nere på en myr. De tittar upp på flyget och gör honnör. Man förstår att denna händelse berörde Bjarne starkt när man läser hans bok. Ett erkännande om något för de viktiga insatser som han gjorde för broderfolket. 

Bjarnes smeknamn i Kongsvinger inom idrotten var ”meld mig på”, alltså anmäl mig. Han ställde upp på alla tävlingar som fanns, låter lite som den inställning jag och pappa hade för en del år sedan (ca. 50 tävlingar per år), så den mentaliteten känns mycket bekant.  



Soldathjärta – Armén 500 år, del 1: Duellen är densamma.

Demokrati, Försvarsmakten, Historia, Säkerhet Posted on sön, december 17, 2023 23:24:06

Soldathjärta på Försvarsmaktens Youtube-kanal. En serie i sju delar som handlar om hur det är att vara soldat, i dag och för 500 år sedan.

Om våldet i mänsklighetens historia. Varför det i vissa fall bara är svärdet som fungerar. Hur mycket ett stridspar längst fram kan betyda. När ingen vill åka i kolonnens tredje fordon. Vad Sverige försvarar idag, men också hur kriget var närmast ett svenskt normaltillstånd i nästan 300 år. Och vad man faktiskt slåss för, när man väl strider.



Artikel till GûnnerskeNytt -Bordtennisspelare i Bortans IK tar Sverige in i Nato

Demokrati, Försvarsmakten, Historia, Säkerhet Posted on ons, december 13, 2023 00:03:58

Fick äran att skriva ännu en artikel till Gunnarskogs egen lokaltidning GûnnerskeNytt

Artikeln finns här:

https://usercontent.one/wp/blogg.l-ogaverth.com/wp-content/uploads/2023/12/NATO-BORTANS-IK-till-Gunnarskogs-Nytt-1.pdf

Fick en fin kommentar från en som läst den: 

”En historielektion som många svenskar skulle behöva. Finns ju många svenskar på vänster o höger kant som förenas i hatet mot USA o NATO”

Apropå kommentarer så fick jag också en kommentar som verkligen värmde i hjärtat efter att jag omnämnt lokale hjälten och motståndsmannen, bankmannen Östen Nilsson från Arvika i bl.a. en motion https://usercontent.one/wp/www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2023/09/Motion-minnesplakett-Sveders-Arvika.pdf?media=1671300175&fbclid=IwAR0NfSOJlVfpF14RQGUlH-PmY0ytloF9MB7on6ZOD_JoiV4nx3YTWTOpCek

Från Facebook:

”Känner stor tacksamhet och glädje över att några personer vill uppmärksamma de insatser och engagemang som min pappa Östen Nilson m.fl gjorde under andra Världskriget. Bifogar bild på Frihetskorset som pappa fick samt ett par sidor från boken”Kure’r for frihet”

När det gäller artikeln är det intressant att Pål Jonsson (M) går i Erlanders (S) fotspår, men idag öppet. Någon vecka efter jag skrivit färdigt artikeln tecknades ett nytt avtal mellan Sverige och USA. Med avtalet får amerikansk militär tillgång till svenska militära baser på 17 orter. Det möjliggör lagring av militär utrustning och att bedriva verksamhet på svenskt territorium. Ni som läst artikeln vet att detta inte är något nytt men nu görs det öppet i demokratins namn. Bra.

En del är redan integrerat och förberett för ett medlemskap i försvarsalliansen Nato. Försvarsmaktens standardammunition är 7,62 × 51 och 5,56 × 45 mm NATO. NATO-standard på bränsle och tankning. Sverige stod under NATO:s kärnvapenparaply. Robert Dalsjö pekar i sin bok Lifeline Lost ut flera indikationer på att USA uttalat ett kärnvapenstöd vid ett angrepp mot Sverige, och att detta skulle ha varit ett led i att förmå Sverige att ge upp sina egna kärnvapenambitioner. Den signalspaning som Försvarets Radioanstalt (FRA) genomförde mot framför allt Baltikum skedde i samverkan med NATO. Sverige erhöll avancerad signalspaningsutrustning mot att NATO fick ta del av resultaten av signalspaningen.

I samband med införandet av Flygplan 32 (Lansen) gick Sverige över till att använda NATO:s standardbränsle och NATO:s tankmunstycken. Neutralitetspolitikkommissionen konstaterade år 1994 att bränslebytet mycket väl kunde ha varit rent praktiskt betingat för enklare (och billigare) bränsleinköp på världsmarknaden, men att övergången till NATO:s tankmunstycken mer troligt var avsett att förbereda för möjligheten att tanka NATO-flyg på svenska flygbaser. Den svenska Chefen för Marinen hade som sitt uppdrag att i ett krigsläge bege sig till England och där förbereda detta (källa: SOU 2002:108).

Neutralitetspolitikkommissionen konstaterar i sin rapport typ att USA troligen varit ”helt inställt på att hjälpa Sverige”.

Kan passa på att ge några fler kommentarer om innehållet i den senaste artikeln om Nato och försvarsministern Pål Jonsson. Det är svårt att få med all information i en artikel givetvis och en del som jag önskade skulle vara med fick skalas bort.

DC-3an.

Flygvapnet köpte sina två första DC-3:or 1949, vilka konverterades för att användas till signalspaning. Planen benämndes Tp 79. Amerikans signalspaningsutrustning installerades. Tp 79 (DC-3) nummer 001 ”Hugin” skjuts ner av sovjetiskt MiG-15 jaktplan under ett signalspaningsuppdrag den 13 juni 1952. Den andra (DC-3 792 (79002) 002 ”Munin”) som inte blev nedskjuten har jag stiftat bekantskap med rätt ofta då den står vid uppställd utanför Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg.

När det gäller fallskärmarna som hade tagits ombord innan start så är det så att var och en ansvarar för att ta med sin fallskärm. Så om nio fallskärmar hade tagits ombord så talar fakta för att alla dessa hörde till en besättningsman. Flygvapnets besättningar bar med sig egen fallskärm. Tillsammans med flytvästen tillhörde den vad som kallades den personliga utrustningen. Varje besättningsmedlem ansvarade för sin personliga utrustning. Det finns därmed inga logiska skäl till att det skulle ha funnits en extra fallskärm ombord! Fd SÄPO-chefen Olof Frånstedt (1930–2017), jobbade med kontraspionage och tillhörde Byrå B pratar här om den ”nionde mannen”:  https://www.youtube.com/watch?v=bKV0mHjIqBM

Att en amerikan skulle funnits ombord hade varit en stor skandal i det neutrala och alliansfria Sverige.

FRA bildades 1942, när delar ur Försvarsstaben som arbetat med signalspaning och kryptoforcering avskildes till en självständig myndighet. Under det kalla kriget kom FRA att bli något av en larmklocka i det svenska invasionsförsvaret. Det var viktigt med förvarning för att kunna mobilisera det svenska försvaret, och där spelade FRA en viktig roll. Huvudsakligen riktades spaningen mot Sovjetunionen och övriga Warszawapaktsländer.

Den svenska besättningen när DC3:an blev nedskjuten utgjordes av tre man från flygvapnet och fem man från FRA.

  • Alvar Älmeberg, pilot
  • Gösta Blad, telegrafist
  • Herbert Mattsson, färdmekaniker
  • Einar Jonsson, FRA-gruppchef
  • Bengt Book, teknisk signalspanare
  • Börge Nilsson, teknisk signalspanare
  • Ivar Svensson, teknisk signalspanare
  • Erik Carlsson, fonispanare

Vraket av DC-3:an hittades 2003.

DC 3:an 15 juli 2007 – P3 Dokumentär | Sveriges Radio

Sveriges hjälp till USA under andra världskriget

Sverige spelade en viktig roll med att bistå USA under slutskedet av andra världskriget; en historia som till stor del är bortglömd. Under andra världskrigets början var Sverige tvungna att göra en hel del eftergifter åt det tyska tredje riket, men allteftersom kriget pågick gjorde också Sveriges ansträngningar att hjälpa de allierade. Efter 1943 kan man säga att vi helt stod på de allierades sida och hade helt skrotat neutralitetspolitiken.

Gunder Hägg

Under-Gunder sprang snabbast av alla i världen på 1940-talet och hans USA resa banade väg för Sveriges goda och viktiga relationer med USA. Gunder satte 16 världsrekord 1941–1945 och var så överlägsen 1942 att de som satt i juryn för Svenska Dagbladets bragdmedalj inte ens behövde träffas. Det året satte han tio av sina världsrekord under 80 dagar!

Under Häggs omtalade USA-turné 1943 sprang han åtta uppvisningslopp och vann samtliga:

  • 20 juni – i New York, 5 000 meter på 14.48,5. Han slog här den i 65 löpningar obesegrade amerikanske mästaren Gregory Rice (tid:14.53,9). Platsen var Randall Island Stadium med 12 000 åskådare.
  • 2 juli – i Chicago, 2 engelska mil på 9.02,4
  • 10 juli – i Los Angeles, 2 engelska mil på 8.53,9
  • 17 juli – i San Francisco, 1 engelsk mil 4.12,3
  • 24 juli – i Boston, 1 engelsk mil på 4.05,3
  • 31 juli – i Cleveland, 1 engelsk mil på 4.05,4
  • 7 augusti – i Cincinnati, 2 engelska mil på 8.51,3
  • 11 augusti – i New York, 1 engelsk mil på 4.06,9

Efter turnén i USA vann Hägg 1943 den mycket prestigefyllda titeln ”Athlete of the Year”, utdelad av Associated Press i USA. Gunder Hägg och Ingemar Johansson (1959) är de enda svenska manliga idrottare som vunnit titeln. Ytterst få icke-amerikaner har vunnit titeln.

Som tack för sitt arbete med att skapa de livsviktiga banden för nationen med USA, diskades Gunder 1946 (!!). En av de största skandalerna inom Svenska Friidrottsförbundet någonsin i mina ögon.

Friidrottsförbundets pampar stängde alltså av Gunder Hägg och löparkollegan Arne Andersson ”för evigt” (!) för brott mot amatörreglerna, eftersom de sprungit tävlingar och erhållit kontant ersättning. När avstängningen gick i kraft hade Gunder Hägg världsrekorden på 1 500, 2 000, 3 000 och 5 000 meter samt på distanserna 1, 2 och 3 engelska mil.

Jan Guillou

Att denne man har kunnat skriva fritt i de största tidningarna i Sverige är inget annat än en stor skandal. Det är så tydligt att exempelvis hans islamistkramande, stöd till Ryssland och avsky mot USA är en agenda som genomsyrar de publikationer han framställer. Att han är en duktig skribent kan ingen ta ifrån honom – men syftet är grumligt. Guillous möten med KGB var kända i underrättelsetjänsten redan på 1970-talet. Men att göra dessa förhållanden offentliga vid den tiden, och då avslöja källan, kunde inte göras. Guillous möten med KGB-mannen Jevgennij Gergel ska finnas dokumenterade. Guillou var också en gång i tiden med i Moskva-styrda terrororganisationen Demokratiska fronten (DFLP) (!!), som stod för gisslantagande och bombattacker mot civila redan på 1970-talet och nyligen bekräftat delaktighet i Hamas blodiga attack mot Israel den 7 oktober.  

Olof Palme och IB-affären – Radiofynd | Sveriges Radio

KGB, (Komitét gosudárstvennoj bezopásnosti) var den civila delen av underrättelsetjänsten i Sovjetunionen från 1954 till sommaren 1991 i kommunistpartiets tjänst. Idag är KGB omvandlat till FSB/SVR – Rysslands säkerhets- och underrättelsetjänst. Putin är en av många som tidigare arbetat för KGB. KGB lades ner 1991, då Boris Jeltsin avskaffade säkerhetsministeriet och verksamheten övertagits av FSB och SVR.

Gunnar Ekberg, svensk statstjänsteman (Informationsbyrån) har skrivit; ”Var IB-affären en beställning från KGB? Det finns det inga belägg för. Däremot kan man konstatera att den var en enorm framgång för Sovjetunionen. Över en natt fick man information om stora delar av den svenska underrättelsetjänsten, inklusive fotografier på IB:s svenska agenter och uppgifter om IB:s samarbete med västmakternas underrättelsetjänster. Samtidigt förlamades en hel underrättelseorganisation. Boris Grigorjev, sovjetisk underrättelseofficer som var stationerad i Sverige, uttryckte det så här: ”Guillous avslöjanden gjorde stor nytta för oss”.

Just Ekberg höll på att råka riktigt illa ut tack vare Guillou. Guillou skickar nämligen hemliga kurirbrev till den palestinske DPFLP-ledaren Abu Leila där Jan Guillou instruerar palestinierna om att de ska gripa och förhöra en svensk underrättelseagent, Gunnar Ekberg, under dödshot. Det var KGB- styrda terrororganisationen DFLP som KGB- spionen Jan Guillou var verksam i sedan 1960-talet där han jagades av IB- agenten Gunnar Ekberg.

Här finns brevet* : https://tankaromib.files.wordpress.com/2013/02/ib_abuiad.pdf

Guillou skickar brevet vintern 1972–73, alltså ett par månader före IB-avslöjandet, som sker i början på maj 1973. Vad har då Jan Guillou att säga om brevet till Abu Leila? Guillou grips i oktober 1973 och den 7 november har Säkerhetspolisen kommit till ”föremål 25”, dvs brevet till Abu Leila.

”Vem har skrivit det här brevet?”, säger förhörsledaren K-E Friberg.

”Det är jag som har författat det här brevet”, säger Jan Guillou och förklarar sedan utförligt bakgrunden.

Det är uppenbart att Guillou inte agerar som en journalist utan som en underrättelseagent. De förhörsmetoder och svar som önskas i brevet är uppenbart av underrättelsekaraktär. Helt bedrövligt att Jan Guillou senare blev vald till ordförande för Publicistklubben och blivit så anlitad som ”expert” i olika sammanhang och fritt fått sprida sin ”information”. Tyder på infiltration och att det funnits medhjälpare som möjliggjort detta. Guillou hatade Palme – jag tror att det var för att Palme visste exakt vad Guillou var för en (agent) och Guillou visste att Palme inte kunde styras i den riktning som KGB/Guillou önskade. Palme var ingen osmart person och var fostrad i Försvarsstabens underrättelseavdelning. Tror Palme hade koll på de flesta agenter/inflytelseagenter vid den här tiden och detta var på väg att rullas upp. Tyvärr hann inte Palme då de tog honom först. Tror Palmes dubbelspel var medvetet för att leda fram till ett större avslöjande som inte blev av. Är rätt säker på att Palme hade mycket goda kontakter med CIA. https://www.expressen.se/nyheter/olof-palme-samarbetade-med-cia/

Kanske ännu närmare än vad som hittills framkommit.

Pål Jonsson

Pål Jonson är född den 30 maj 1972. Jonson bor på Grinsbols gård i Älgå socken. 1994 genomförde Jonsson värnplikten som kustjägare vid dåvarande KA1 i Vaxholm. Jonson utsågs i oktober 2022 till försvarsminister.

CV: https://www.regeringen.se/sveriges-regering/forsvarsdepartementet/pal-jonson/cv-pal-jonson/

Hade fler lokala moderater i Arvika varit som Jonsson hade garanterat Arvikapartiet haft ett bättre samarbete med dessa i opposition. Det var längesedan Sverige hade en så, på området, erfaren försvarsminister. Han gör verkstad och är med och fattar de beslut som måste fattas. Pål Jonsson och minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin är de två som klart är mest lämpliga på sin post i den sittande regeringen.

Hemliga avtalen

Här blir det intressant. I boken ”Den stora lögnen” (1991) hävdade professorn i underrättelseanalys

Wilhelm Agrell att hemliga kontakter med USA, NATO och enskilda NATO-länder ”redan från slutet av 1940-talet förvandlade Sverige till ett de facto västallierat land.

Från 1946 ingick Sverige i en ”underrättelseallians” med västmakterna med spetsen riktad mot Sovjetunionen. Denna bestod bh. i samarbete och utbyte av signalspaningsinformation med det amerikanska europahögkvarteret (EUCOM) och dess underrättelsecentral i Wiesbaden. De resultatlösa förhandlingarna 1948–49 om ett skandinaviskt försvarsförbund blev 1949 med den svenska regeringens godkännande startpunkten för militärt samarbete på stabsnivå med NATO-länderna Norge och Danmark. 1952 slöt Sverige ett hemligt avtal om inköp av amerikansk krigsmateriel genom vilket USA blev Sveriges ”egentliga skyddsmakt. I september 1950 konstaterade den norske försvarsministern Jens Christian Hauge att; ”if the Northern Region can count on the Swedish combat forces, we will to begin with be able to cover the bare minimum.”

NATO betraktade således 1950 Sverige som militärt starkt. Det hade vid denna tid Europas tredje största flygvapen efter de sovjetiska och brittiska. Nordeuropa var Sverige en regional stormakt. Enligt den svenska ambassadören i Washington kunde Sverige 1949 mobilisera 700 000 man, Norge 30 000 och Danmark 15 000. Det svenska flygvapnet hade 1 000 moderna jaktplan, Norge 90 och Danmark. Sverige hade därmed ett betydande militärt värde för NATO som sköld mot öster.

Den 1 juli 1952 undertecknades avtalet som gav Sverige möjlighet att köpa militär utrustning och materiel från USA. Länderna inledde ett professionellt utbyte av militär spaning och information. Det svenska flygvapnet skulle förses med bränsle och smörjoljor från USA, tillräckligt för nittio dygns krigföring. Så mycket ansågs nödvändigt för att det svenska flygvapnet skulle kunna hålla stånd mot ett sovjetiskt anfall i väntan på Nato. ”I realiteten spelade den en avgörande roll för den uppgörelse som inordnade Sverige i västs ekonomiska krigföring och samtidigt gav Sverige samma militärtekniska fördelar som USA:s västeuropeiska allierade”, skrev Agrell när han i boken ”Den stora lögnen (1991)” berättade hur det svenska Nato-samarbetet föddes.

Intressant PM finns från Dean Acheson som gav sin chef, landets president Harry Truman klara upplysningar om hur saker och ting verkligen förhöll sig inför statsminister Tage Erlanders besök. Dokument var sannerligen inte neutralt.

Här stod tydligt att svenskarna hyste; ”en officiell önskan om ett diskret och hemligt samarbete med väst, men ett sådant samarbete fick under inga som helst omständigheter bli känt”.

Nu kör vi i stället öppna avtal med USA. Desto bättre: Defence Cooperation Agreement (DCA) Genom ett nytt avtal mellan Sverige och USA får amerikansk militär tillgång till svenska militära baser på 17 orter. Det möjliggör lagring av militär utrustning och att bedriva verksamhet på svenskt territorium.

Här finns länk till (det nya och öppna) avtalet:

https://www.regeringen.se/contentassets/1fd234cd10ec43ba8cda50b09f2501ab/avtal-om-forsvarssamarbete-mellan-sverige-och-usa.pdf

Aurora 23

Mellan den 17 april och 11 maj 2023 genomfördes den militära övningen Aurora 23 där undertecknad deltog. Deltagande nationer utöver Sverige var USA, Storbritannien, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Tyskland, Österrike, Polen, Ukraina, Estland, Lettland och Litauen. Aurora 23 var en av de största försvarsövningarna i Sverige på många år. Övningen byggde på ett scenario där Sverige utsattes för ett väpnat angrepp främst i södra Sverige.

Övningsledaren för Aurora 23, brigadgeneral Stefan Andersson, var nöjd med utfallet av övningen. Han säger att Sverige och Försvarsmakten fått mängder med positiv feedback, inte minst från de utländska förband som deltog.

”– Jag har många gånger sagt att den här övningen är vår viktigaste träningsmatch inför ett Natomedlemskap, och jag vågar påstå att vi vann den matchen. Den återkoppling vi fått från andra nationer har varit odelat positiv och de tycker att övningen varit mycket väl förberedd och genomförd. De är supernöjda.”

Ett moment som Stefan Andersson är särskilt nöjd med är värdlandsstödet. Samövning med utländska förband är visserligen inget ovanligt, men det var åtskilliga år sedan det övades att ta emot andra länders soldater i ett spelat fientligt läge, under bland annat sabotage och ett omfattande cyberangrepp.

”– I det första skedet tog vi in en amerikansk marinkårsbataljon från Norge via Storlien och Östersund och understödde dem med mat, vatten och drivmedel. Det finska bidraget tog vi emot i Oskarshamn med stöd av ett brittiskt förband tillsammans med hemvärnsförband och svenska luftvärnsförband. Vi ville genomföra ett taktiskt mottagande och göra det så realistiskt som möjligt.”

”The five eyes”

I ett hemligt dokument framgår att Sverige från 1954 blev anslutet till underrättelsesamarbetet inom UKUSA-avtalet, det vill säga USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Detta alltså samtidigt som Sveriges officiella hållning var att vi var alliansfria i fred syftande till neutralitet i krig.  Storbritannien var enligt dokumentet Sveriges kontakt när det gäller avlyssning av telefonsamtal och internet, medan USA var kontakten för avlyssning av tekniska signaler som radar och liknande. Allt det här stämmer överens med tiden för när vi hade inlett ett utbyte med USA och Storbritannien.

Life-Line Lost : the rise and fall of neutral Sweden’s secret reserv option

Författare: Robert Dalsjö. Robert Dalsjö är senior analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Han har publicerat artiklar och rapporter om ett brett spektrum av internationella säkerhetsfrågor, inklusive marin strategi, konventionell vapenkontroll, fredsfrämjande operationer, Natos utvidgning och Baltisk säkerhet.

Hur förtvinade Sveriges hemliga livlina till väst? Dalsjös arbete ingår i en sedan början av 1990-talet framväxande forskning om Sveriges faktiska säkerhetspolitik under det kalla kriget, ett forskningsfält som under tidigare decennier varit otänkbart genom en kombination av brist på källmaterial och rimliga forskningshypoteser kring ett hemligt västsamarbete. Boken utforskar Sveriges hemliga band till väst. Reservoptionen och västsamarbetet skulle i praktiken ha gått i graven i mitten av 1980-talet, märkligt nog i samband med tiden för när vår statsminister Olof Palme togs av daga. En lyckad KGB-operation genom ombud är flera underrättelsebedömares teori och det är nog fler än jag som ser något liknande som fullt möjligt. En annan aspekt i frågan var luftförsvarssystemet Stril 60, en av de största militära infrastruktursatsningarna under det kalla kriget. Ett datoriserat stridslednings- och luftbevakningssystem. Rent tekniskt bland det mest avancerade som fanns i världen vid den tiden.  En viktig händelse som kom att påverka utvecklingen av STRIL 60 mest var nedskjutningen av DC-3:an. Erfarenheterna av detta var att Sverige behövde en kontinuerlig övervakning av luftrummet och en beredskap för att kunna hävda sin territoriella integritet och skydda egen verksamhet.

Hur långt bidrog de militärtekniska samarbetena kring Stril 60 till innehållet i den svenska neutralitetspolitiken?

Källa Erik

Säpo-männen Jan-Henrik Barrling och Walter Kegö hade åren efter mordet på Palme bland annat information från en hemlig avlyssning av en sovjetisk diplomat som var KGB-agent i Stockholm. Från avlyssningen är utåt endast känt att man på sovjetisk sida i förväg visste att det fanns planer på att mörda den svenske statsministern.

Innehållet ur avlyssningen kom hos Säpo och utredarna att kallas ”Källa Erik”. Diplomaten betraktades inom Säpo som KGB-officer, det vill säga spion. 

Riktigt skrämmande nu i efterhand är att när chefsåklagare Jan Danielsson 1989 ville förhöra de båda Säpo-männen om buggningen sattes det stopp från högsta ort, från regeringen. Regeringen belade ”Källa Erik” med kvalificerad sekretess. ”Källa Erik” fick inte utredas av åklagare. Sanningen fick inte komma fram. Men. Det finns en sak till som var känsligt. CIA var medhjälpare till avlyssningen.

När Jan-Henrik Barrling i oktober 1990 av åklagare kallades till tingsrätten för att vittna i det så kallade Buggningsmålet begärde han lättnader i sekretessen, bland annat för att kunna vittna till förmån för de åtalade polischeferna. Avslag från regeringen på Barrlings begäran kom då per fax strax innan han just skulle vittna. Margot Wallström (S), då biträdande civilminister, hade undertecknat beslutet å regeringens vägnar. I nutid mindes hon inget (?): https://www.expressen.se/nyheter/skrev-under-ordern-om-palmetystnaden/

Bo Theutenberg, professor i folkrätt (UD:s Folkrättssakkunnige/Ambassadör under kalla kriget. Tjänstgjorde incidentberedskapen och Försvarsstabens Op2 under kalla kriget) har som en av få fått ta del av Säpos avlyssning av den så kallade Källa Erik. En rysk diplomat som enligt Theutenberg och ansvariga på Säpo visste om att mordet på Palme skulle ske och enligt avlyssningen satt hemma och väntade på att mordet skulle utföras. När han hör den extra nyhetssändningen på natten säger han till sin fru: “Nu har det skett” “Nu är han död” (Källa: Inblick 5 juni 2020).

Uppgifterna som jag tror egentligen kan lösa mordet på statsminisiter Olof Palme (1927-1986) är de som de tidigare Säpoanställda Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling lämnade:  https://www.expressen.se/nyheter/sapoman-pekar-ut-olof-palme-mordare/

Sovjet styrde mordet på Olof Palme | ANDERS JALLAI

Tyvärr är det fortfarande så känsligt så man slängde återigen fram lösningen med en ensam gärningsman. Hur många tror egentligen på detta? Många givetvis, men den som höll i revolvern var nog någon annan…



Bifall till motion om idrottsgymnasium. De andra partierna ändrade sig från hur de tidigare hade röstat!

Demokrati, Idrott, Politik Posted on tor, november 02, 2023 02:13:26

Bra att de andra politikerna ändrade sig när det gäller idrottsutbildningar på gymnasieskolan i Arvika kommun.  

På kommunstyrelsens sammanträde i oktober ett par veckor innan var det bara Arvikapartiet, med stöd av SD som yrkade bifall till Motionen om lokalt idrottsgymnasium (C). Nu ändrade sig alla andra partier; från att inte yrkat bifall till motionen och till och med gett avslag.

Protokoll KS (s. 17–18) https://www.arvika.se/download/18.db1a89d18b37a78175e2d3/1697700640941/Protokoll%20KS%202023-10-16.pdf?fbclid=IwAR1oq1xc2cNq8FumqSuWCbt9o-3WHbQaB-2nqJaines7D71NUr3lIKi8DnY

En kommuninvånare sa spontant; ”Det tar ett tag innan hissen går ända upp för de andra partierna”. Ligger kanske något i detta.  

Arvikapartiet skickade dessutom in en egen motion, som reservplan, då vi trodde de andra partierna skulle vara konsekventa (men det är de sällan som synes). I svaret till Centerpartiets motion stod att det inte går att starta en lokal idrottsutbildning i Arvika. Det är helt fel. En nationell godkänd idrottsutbildning är lokal eller regional enligt Skolverket. Av 49 ansökningar om att starta en nationell godkänd idrottsutbildning 2023, beviljades 49. Självklart kan vi detta i Arvika också. Med rätt vilja, ett riktigt underlag i ansökan och ett tillstyrkande från ett specialidrottsförbund kommer inte vi heller att misslyckas…     

Motionen:  https://www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2023/11/Motion-nationellt-godkanda-idrottsutbildningar-NIU.pdf?fbclid=IwAR21iVGuddGSJchUYc5-6dDTL-GqNtBItY5KZ48GKqu4fuzRrs6lS8ep-dY

Redan inför valet 2022 var vi tydliga med vad vi ville i den här frågan.

https://www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2022/09/FolderAApartiet_2022_PDF-web.pdf

Historik kring idrottsgymnasium i Arvika

När det gäller idrottsgymnasium i Arvika kommun så fanns det ett ”bollgymnasium” i Arvika tidigare. För snart 30 år sedan. När man pratat om det här har de andra politikerna sett ut som frågetecken.

”Bollgymnasiet” bestod av fotboll och basket. Kenneth Nordling ansvarade för fotbollsinriktningen och Evind Möstel för basketen.

Vi var ca 20 elever från både Solberga och Taserudsgymnasiet som gick på fotbollsgymnasiet i min årskurs som började gymnasiet hösten 1993. Fotbollsgymnasiet lades ner och övergick till elevens val efter läsåret 1995/1996. Är idag mycket tacksam för att jag hade turen att få vara med de här åren. Hade själv låg närvaro på gymnasiets senare delar. Orsakerna till det var flera, men de dagar det var idrott på schemat var närvaron bättre, så för mig var det här något viktigt. Fotbollsträningarna och teorin vi hade var otroligt utvecklande, och matcherna vi spelade mot exempelvis Degerfors fotbollsgymnasium glöms inte bort i första taget. Ofta spelade vi jämt mot dem och inomhus kunde vi till och med utmana rejält.

Olof Mellberg, senare lagkapten i fotbollslandslaget gick på fotbollsgymnasiet i Degerfors samtidigt (f. 1977), så honom hade man en del dueller med. Mellberg hade en stor vilja på fotbollsplanen tidigt i karriären och var en tuffing i närkampsspelet. Det ”small” rejält kan man lugnt konstatera. Minns en gång när det nästan blev handgemäng då jag tog Mellberg hårt i en närkamp i ena hörnet av sporthallen direkt efter att han ”kört över” en av våra spelare.  

Duktig tränare

Tränaren på fotbollsgymnasiet i Arvika, Kenneth Nordling, var landets yngste steg-4 utbildade tränare den här tiden, så nog var det hög kvalité på träningarna vi hade. Kenneth var väldigt bra och ser man nu i efterhand så är det överlägset den tränare man haft – rent fotbollsmässigt – som var klart bäst. Kenneth Nordling tränade sedan just Degerfors IF 1999–2001. Kenneth har steg 4 och UEFA PRO och även en akademisk tränarutbildning. Han har i många år gjort bra resultat i de lag han tränat. Bland annat gjorde IFK Ölme 2004 med Kenneth vid rodret den absolut bästa säsongen någonsin i div II.

Är säker på att fotbollsgymnasiet betydde mycket för de elever som var med den här tiden. Om man ska säga något negativt så är det väl att miljön runt omkring Arvika samtidigt inte var tillräckligt utvecklande för att få fram någon riktigt bra spelare på högre nivå och få ut fulla potentialen av talangen som fanns bland de som gick fotbollsgymnasiet i Arvika. Men. Grunden lades till att prestera även i andra idrotter och där finns ett stort antal SM-tecken från tidigare elever.

När jag skriver de här raderna och tänker tillbaka blir jag alldeles varm i hjärtat. Det är historia nu, men det här var något viktigt. Något Arvika kan vara stolta över – som få känner till.

Kanske kan vi komma dit igen och få ett riktigt idrottsgymnasium i Arvika, med flera nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) i de idrotter som är lämpligast i vår kommun. Ett steg på vägen är vi nu…       



Arnes insatser för frihet och demokrati har starkt bidragit till att den här motionen skrivits till kommunfullmäktige i Arvika nu i september.

Demokrati, Historia, Politik Posted on lör, september 23, 2023 09:22:21

Motionen handlar om att kommunen ska bistå med att sätta upp en minnesplakett utanför butiken Sveders herr på Kyrkogatan i Arvika, som fungerade som en viktig motståndscentral då Norge ockuperades av nazisterna. I lokalen planerades uppdragen som kom både från Norge och den norska exilregeringen i London.  

Text från motionen:

”Sveders herr i Arvika hade en stor betydelse för norska motståndsrörelsen under ockupationen av Norge 1940–1945. Butiken låg strategiskt bra till på den viktiga sträckan mellan Oslo – Stockholm. Butiksägaren Helmer Sveder var en hedersman som de norska motståndsmännen litade fullt ut på, och här fick de på olika sätt hjälp och stöttning i kampen mot nazisterna som ”stulit” deras land. I butiken planlade de lokala motståndsmännen Helmer Sveder, Östen Nilsson och Arne Nilsson med flera sina insatser. Alla tre nämnda fick efter kriget fina utmärkelser för sina insatser för Norge – men det hade de ingen aning om vid den här tiden. De bara agerade och gjorde det som krävdes för att hjälpa broderfolket och sina vänner i Norge, som de exempelvis lärt känna genom idrotten. Att ge stöd och hjälp till norrmännen var dock ingen enkel uppgift, nazister och tysksympatisörer fanns överallt. Även i Arvika.”

Motionen i sin helhet finns här (PDF): https://usercontent.one/wp/www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2023/09/Motion-minnesplakett-Sveders-Arvika.pdf?media=1671300175&fbclid=IwAR1bKy-HwsfyyN7Tlr8-Y1NJBbOpRMTrcCMRbTVIAjEl-I3TeT0KXm5j4Fs

Arvikapartiets hemsida: https://www.arvikapartiet.se/2023/09/20/motion-om-att-satta-upp-en-minnesplakett-vid-sveders-herr-som-fungerade-som-en-motstandscentral-nar-nazisterna-ockuperade-norge/?fbclid=IwAR0FxriMHiJ3S6mI-2RQ3QAqedfPtvEwexdJ0926uWfjNKqQ_L_7cAlCKTE



Artikel – Arne Nilsson ”i Korstan” och hans familj – hjältar från Gunnarskog som under andra världskriget hjälpte norska motståndsrörelsen

Artikel, Demokrati, Historia, Minnen Posted on ons, september 13, 2023 23:54:33

På dagen för 77 år sedan tilldelades vår skolbusschaufför i Gunnarskog – Arne ”i Korstan” Nilsson, Kung Haakon VIIs Frihetsmedalj (den 13 september 1946) för sina insatser för Norge under kriget;

”for store fortjenester av Norges sak under krigen”.

Kanske ett passande datum att släppa ett försök att göra en artikel som handlar om Arne den här tiden (PDF):

blogg.l-ogaverth.com/wp-content/uploads/2023/09/Arne-Nilsson-artikel-Gunnarskog-med-referenser-2023.pdf



Nästa »