Blog Image

ADVENTURE

Lasse – killen med det största och varmaste hjärtat

Historia, Minnen, Politik Posted on tis, maj 31, 2022 20:42:31
Sista året Lasse levde blev det många sjukhusvistelser med vätska i lungorna mm. Ändå alltid så positiv, och han visade alltid hur mycket han uppskattade när man var i hans närhet.

Lasses historia

Arvikapartiets podd, specialavsnitt om Lasse och överförmyndarnämnden:

https://open.spotify.com/embed/episode/504P1j12g4c0yGGyocOdEJ?utm_source=generator

Lyssna. Avsnittet är långt men kan vara värt att höra.

Ibland möter man människor som för alltid får en särskild plats i ens hjärta. Lars-Gunnar ”Lasse” Eriksson var en sådan människa. En otroligt viljestark personlighet med massor med empati. En person som verkligen njöt av livet fullt ut. Som ville leva mer än andra, och som var mer levande än någon annan människa jag mött. Våra vägar korsades i slutet av 1990-talet då jag ung och tidigt i arbetslivet tjänstgjorde inom Fritidsförvaltningen i Arvika kommun. Allt sedan dess höll vi kontakten ända fram till hans död.

1 mars 2017 skulle komma att förändra mitt liv. Jag blev då tillförordnad som god man för Lasse och fick full insyn i hur upplägget såg ut runt honom.

Historien började några månader innan dess då jag fick förfrågan från den förra gode mannen som Lasse hade (sedan 2003) om jag kunde tänka mig att bli Lasses gode man. Lasses föräldrar hade även de önskemål att det var jag som skulle ta över som god man. Den tidigare gode mannen berättade då för mig hur hon hade skött uppdraget. Det var på ett mycket speciellt sätt i alla år och jag skulle enligt henne fortsätta på samma sätt. Hon var så inkörd på upplägget att hon trodde det var korrekt att göra så. Arvika kommuns överförmyndare ordnade ”specialupplägget” och varje år godkände de upplägget. Den gode mannen förvaltade endast totalt 2000 kronor i månaden av Lasses samtliga inkomster – den resterande delen av Lasses inkomster hade hans föräldrar hand om. Detta strider mot reglerna i FB (föräldrabalken; 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet). Dessutom hade Lasses föräldrar själva behov av hjälp/stöd på olika sätt och tömde varje månad Lasses konton i kontanter.

Den god mannens uppgift är att företräda huvudmannen (Lasse). I förordnandet från Tingsrätten stod att i ställföreträdarens uppdrag ingick att bevaka huvudmannens (Lasses) rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person. Inget av detta utfördes i praktiken, utan endast 2000 kr bevakades och redovisades som det skulle. Att bevaka rätt och sörja för person existerade inte alls – vilket också ledde till en katastrof för Lasses liv rent fysiskt. I årsräkningarna fattades runt 50 000 kronor varje år.

Ändå godkändes (!?) årsräkningarna, varje år!

Även överförmyndarnämnden i Arvika kommun som kontaktade mig inför bytet och sa att uppdraget skulle fortsätta på ”samma sätt” som den tidigare gode mannen hade utfört uppdraget (!?)

Det här är helt sinnessjukt. Men så var det.   

Jag var då mycket väl medveten om hur fel och olagligt upplägget var. Höll på att skrika rätt ut hur fel den information jag fick från överförmyndarhandläggaren var, men tänkte att det var bättre att hålla god min så länge och inget säga förrän jag blir förordnad och får registerutdraget som god man – då de annars kanske inte låter mig få uppdraget. Risken kanske hade varit om jag avslöjade att jag inte under några omständigheter skulle gå med på det här kanske skulle de då inte låta mig hjälpa Lasse.

Då först förstod jag mycket väl varför Lasse själv under alla år aldrig hade några egna pengar med sig.

Exempel på några av alla de grova fel som hade begåtts

  • Lasse får aldrig hjälp av god man under 2003-2017 att få den sjukvård/vård han behöver (sörja för person, vilket i Lasses fall är absolut NR.1 i god man uppdraget)
  • Det är mammans konto som Lasses pengar tas ifrån i början av sparandet. Innebär att helt felaktigt så går Lasses sjukersättning till mammans konto. (dokument finns)
  • Lasses habiliteringsersättning tas ut i kontanter med uttagningsblankett. (Lasse har ej gett medgivande till detta. Eller medgett detta genom god man)
  • Lasse får skulder till kronofogden
  • Lasse får inkassokrav (22 st.)
  • Lasse skuldsätts på Apoteket (skulden kvarstod tills hans dödsdag)
  • Lasses rättigheter tillgodoses ej (I ställföreträdarens uppdrag ingår att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom och att sörja för huvudmannens person.
  • Lasses ekonomiska förehavande bevakas ej förutom endast en bråkdel. (2000 kr i månaden) 
  • Lasse ger ej sitt medgivande att ingå kontrakt.  (rättigheter tillgodoses ej)
  • Lasse står ej på kontrakt men föräldrarna står som legala företrädare (fullständigt rättsvidrigt)
  • Sörja för person. Ingen kontakt tas med sjukvården under 14 år. Lasses hjärtsjukdom kräver nära samverkan mellan god man och sjukvården.

Hjärtstoppet.

När Lasse fick hjärtstopp ändrades allt. Hjärtstoppet i sig var en hemsk upplevelse och jag trodde det var sista gången jag såg Lasse i livet. Tack vare att vi, och framförallt Maria Aronsson som gjorde en hjälteinsats med HLR-insatser klarade Lasse sig tills ambulansen kom och flög sedan ambulans-helikopter till Karlstad. Vi fick sedan ett år och en månad tillsammans. Som en bonus. Även om det var ett tufft år mentalt fanns det oerhört mycket som också var bra. Varje dag hördes vi av eller sågs. Vi blev bröder.  

Svårigheter med rätt stöd / Assistans.

Inte ens när Lasse var döende fick han det stöd han skulle ha. LSS var inte lätta att ha att göra med trots den situation som Lasse befann sig i. 3 dagar efter sin död så fick han däremot ett LSS-beslut som motsvarade de faktiskta behov som fanns det sista året. Märkligt. Eller?

E-post/brev från Lasses ombud Stefan Liliebäck.

Lasses ombud begärde möten med kommunen för att kunna göra upp i godo när Lasse fortfarande levde. Totalt så skickade ombudet ca 10 mejl/brev och bad om möte. Kommunen ordnade inget möte. Kostnaden blev då bra mycket högre, på alla sätt och för alla parter, helt i onödan.  

Rättsprocessen.

Att Arvika kommun provocerade fram en rättsprocess som slutade i Hovrätten var helt onödigt. Men Lasse fick rätt. Ungefär ett år efter sin död kom domen som gav Lasse rätt.

Efterverkningar att fler fick hjälp.

Tack vare Lasse fick flera hjälp. Och verksamhetens kvalité har höjts betydligt. Idag kanske det till och med är för nitiskt och saknas det en krona i redovisningen så är det katastrof. Men klart bättre än att godkänna att det fattas 50 000 kronor i årsräkningarna i 10 år.

Massor av personer i Arvika, anställda inom skolan, fritids, socialtjänst, överförmyndare, LSS har sett det här. Men inte agerat. Dock finns det några undantag, personal som ifrågasatte saker. Någon jag vill nämna är; Maria Aronsson, fritidsledare på fritidsverksamheten i Arvika kommun som försökte ifrågasätta det här tidigare och Christer Norrman på Arvika kommuns dagliga verksamhet som bland annat ifrågasatte hur mamman kunde få ta Lasses pengar på DV (habiliteringsersättningen).

Lasse avslöjade verkligen personer med ”empatistörning”. I historiens sammanfattning är det flertalet jag kan räkna upp som har dessa personlighetsdrag som på ett eller annat sätt figurerade i periferin kring Lasse.

Länk Sveriges Radio Överförmyndarnämnden i Arvika

Källor

Rekommenderar att ni läser för att se hur något så osannolikt kan vara sant.

Justitieombudsmannen kompl (Gävert).pdf (outad.se)

https://usercontent.one/wp/blogg.l-ogaverth.com/wp-content/uploads/2022/05/Lasses-historia-v-2-1.pdf

Borde ha gjort något mycket tidigare

Jag borde ha agerat. Jag borde ha sparkat in dörrarna med full kraft mycket tidigare. Men jag hade inte insyn och visste inte att det kunde vara så här illa. Trodde i min vildaste fantasi att något sådant här inte skulle kunna var möjligt. Nu vet jag bättre. Men alldeles försent.

SLUTORD

Tack vare Lasse fick flertalet andra personer som också hade blivit drabbade av överförmyndarens verksamhet – på de mest häpnadsväckande sätt – hjälp och upprättelse. Kvalitén på överförmyndarverksamheten fick sig en rejäl skjuts mot det bättre. En verksamhet som varit illa skött i minst 20 år.

Arvikapartiet skapades tack vare Lasse. På detta sätt hoppas jag det nya partiet kan bidra till att hjälpa kommuninvånarna att få den rättssäkra, trygga, transparenta och empatiska kommun vi som bor här förtjänar.

Saknaden efter Lasse är enorm. Han var helt fantastisk – på alla sätt. För mig symboliserade han kärlek, vilja, kämpaglöd, omtänksamhet, empati och öppenhet. Någon att lära sig av.

Världen blev en kallare plats utan Lasse. Frid över hans minne.



Min hund. Tsappo.

Natur Posted on tor, oktober 24, 2019 20:43:05

I slutet av sommaren 2019 så vandrade gamle Tsappo vidare. Jag träffade honom sista gången bara en kort stund innan han fick somna in. Han hade ont i bakkroppen p.g.a. förslitning, mycket hade nog kommit för att han var rätt tung 55 kg och under några år fått för lite motion. Sista mötet med Tsappo blev speciellt, vi båda visste att det var vår sista gång vi skulle ses i detta livet. Han satt hos mig och vi tackade för den tid vi fått tillsammans. Kändes sorgligt men alla goda minnen var tydliga.

Han hade även haft det fantastiskt fint sin sista tid hos några som verkligen hade honom i sitt hjärta. Precis som han förtjänade.

Många var turerna i skogen jag och Tsappo hade tillsammans, på skidor och till fots. Vargspårning och friluftsliv, han trivdes ute och till skillnad mot sin avkomma Junior så gick han att ha lös på turer i skogen utan att han drog och försökte dräpa någon älg eller liknande. De skogsturer vi hade ligger på min lista av de bästa övernattningsturerna jag har haft i skogarna.

Tsappo kom till min kompis Mathias och hans familj som valp. Första gången jag träffade honom så kände jag att det var något speciellt med den där hunden. Både jag och Mathias höll honom högt allt sedan dess. Mathias hade ett speciellt band med hundar och Tsappo var inget undantag. Och mig kom han nog att älska för att jag tog med honom ut i skogarna där han hörde hemma.

När Mathias gick bort i december 2015 såg jag på Tsappo att det tog honom hårt. Hans älskade Husse var borta. Därefter tog det inte länge förrän det blev dags att flytta för övriga familjen och då kunde inte Tsappo följa med sas det. Det pratades på avlivning. Det var i min värld inte aktuellt så jag tog över ägarskapet på Tsappo. Han skrevs över på mig. Eftersom Tsappos avkomma Junior (Tsappo Junior) som jag hade hemma var rätt så aggressiv mot ”gammern” så fick Rickard ta hand om honom så länge. Där blev det mycket promenader och bad. Jag tog även med dem ut i skogen ibland. Varje gång jag lämnade honom så tittade han länge efter mig och ville med mig.

Sen året efter fick han ett nytt kärleksfullt hem där han fick en ny liten hundkompis. Han levde verkligen ett varierat liv. Klokare och trognare vän får man leta efter – han var verkligen en ”hundversion” av sin första husse Mathias.  

Saknaden är enorm efter båda de här fantastiska vännerna som lämnade ett stort avtryck i mitt hjärta. Vi ses igen, men inte än.             

“Deep in the forest a call was sounding, and as often as he heard this call, mysteriously thrilling and luring, he felt compelled to turn his back upon the fire and the beaten earth around it, and to plunge into the forest, and on and on, he knew not where or why; nor did he wonder where or why, the call sounding imperiously, deep in the forest.”