På dagen för 77 år sedan tilldelades vår skolbusschaufför i Gunnarskog – Arne ”i Korstan” Nilsson, Kung Haakon VIIs Frihetsmedalj (den 13 september 1946) för sina insatser för Norge under kriget;
”for store fortjenester av Norges sak under krigen”.
Kanske ett passande datum att släppa ett försök att göra en artikel som handlar om Arne den här tiden (PDF):
Uppdrag granskning: Skuggkriget – 1. Putins spioner i Norden | SVT Playhttps://www.svtplay.se/video/KNnNp4W/uppdrag-granskning-skuggkriget/1-putins-spioner-i-norden?position=2490&id=KNnNp4W
Det som presenteras är helt korrekt, men kanske inte kan betraktas som ett ”avslöjande” eftersom det här är välkänt sedan decennier. Bra dock att det äntligen genuint och uppriktigt rapporteras om dessa allvarliga omständigheter. Många har varnat för det här i ett antal år – även flera myndigheter – men de som larmat har vid flera tillfällen i stället anklagats för att typ ”skrämmas” (!?) med ryssen. Samhället har tyvärr i stor utsträckning tidigare präglats av naivitet eller aningslöshet när det gäller frågor om Sveriges säkerhet.
Vi har tom. haft högt uppsatta personer som vid avgörande tillfällen i Sveriges efterkrigshistoria trätt fram för att styra Sverige mot en Moskva-vänlig riktning, exempelvis vid Raoul Wallenbergs försvinnande, nedskjutningen av DC3:an, förhandlingarna om EEC-avtalet, Sovjets ubåtskränkningar och Palmemordet. Vi har haft ”journalister” som varit avlönade av KGB och ”bränner” en stor del av den svenska underrättelsetjänsten.
Av en händelse ”dök” samma personer upp när det var dags att ”på riktigt” inträda i försvarsalliansen NATO och framförde alla möjliga argument mot en anslutning.
Hotbilden från främmande makt betecknas sedan flera år tillbaka som förhöjd. De tre länder som bedöms utgöra de största säkerhetshoten mot Sverige är Ryssland, Kina och Iran..
Sverige ska kunna försvaras enskilt och tillsammans med andra. Därför samövade Sverige och USA på Ravunda skjutfält på Skånes östkust. Hör den amerikanska kompanichefen kapten Christian Nate berätta om övningen och relationen till det svenska försvaret.
Tog en fin skogstur i gamla jaktmarker med den trognaste turkamraten Junior. Det var otroligt fint ute då våren är en mycket fin tid för friluftsliv men det var tyngre än vanligt att gå med ryggsäck då jag inte är riktigt återhämtad från en period med Covid-19. Riktigt skum sjukdom måste jag säga.
Vi började turen nere i Säterud och tog oss upp på ”Abborrtjärnshöjden” som vi kallade det när vi tränade här förr i tiden. Numera är det sällan man är här men väldigt trevligt att vara där då man väl kommer dit.
Ser redan fram emot nästa tur. Märks på Junior att han är så otroligt nöjd i sinnet då vi är ute i skogen. Likaså är det för mig, skogsliv är nyttigt på alla sätt och vis.
2020 års JULTUR kändes speciell. 2020 var överlag ett speciellt år då COVID-19 tog ett järngrepp över världen. Det innebär dock inte att en Jul-tur i skogen ställs in. Vi räknade också med att vara Coronasäkrade i skogen. Junior (hunden), Nilsson och jag var alla lika laddade för en skogstur.
Turen gick till ett välkänt område som varit min och farsans tidigare träningsmarker där vi avverkat tusentals timmar genom åren. Nuförtiden är det sällan man är här och därför desto roligare att komma tillbaka. Kändes verkligen hemma, och inga kartor var nödvändiga trots att vi gick ut i mörker.
Vi hittade i mörkret en fin lägerplats i bergig tallskog/Hällmarkskog (HÄLLSKOG) och det fanns en del virke av mycket god kvalité. Riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i tallar. Vi sågade till några stockar som räckte hela natten. Nilsson byggde som vanligt en perfekt eldstad av stora sten.
Några minusgrader med klarväder på natten var perfekt för att sova under bar himmel.
På morgonen blev det frukost och därefter bar det ut på träningstur i gamla träningsmarker. Vi hade med oss träningskläder i ryggsäcken på denna Jul-tur. Så det blev en ordentlig FLASHBACK gällande träning för oss båda. Blev ett 2 timmars löp-pass efter en del fina gamla hästkörvägar bland annat förbi Statartorpet och Ängflan. Här körde pappa en del träningspass förr och det blev lite prat på honom under passet. Bland annat när vi sprang uppför till Gravåsmasten där han ofta sprang förbi på sina träningsturer. Det är ca 130 höjdmeters stigning från Backsjön och upp till toppen så nog motar det lite.
Sprang också förbi Abborrtjärnet. En klassisk plats som ligger på höjden och fick FLASHBACK från när vi hade skidbanor uppkörda däruppe. Minns grannen kom och klagade på svårighetsgraden på banorna och framförallt hur han skulle komma ner från höjden då det stundtals gick snabbt i spåret. I varje fall var spåret förenat med svårigheter för grannen. Jag och farsan kunde se hur han hade satt sig på rumpan flera ggr i sin väg utför höjden. Rätt kul minne.
Christian och jag kände oss stärkta av att köra ett så långt pass igen vilket sker mkt sällan numera så efter vi bytt om och ätit somnade vi alla tre och sov länge. När vi vaknade började det skymma och vi började skata röra oss tillbaka mot bilen i den mörka skogen. Tog över Grävlingsberget hem.
När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?
TWITTER RSS @LOGavert