Blog Image

ADVENTURE

Farfars år vid Gränsen 1940-1945 🇸🇪

Försvarsmakten, Lokalhistoria Posted on tor, maj 22, 2025 23:51:52

Farfars tjänstgöring och minnet av krigets närhet

Min farfar, som tillbringade i stort sett hela sitt arbetsliv på Sälboda såg/hyvleri/snickerifabrik i Gunnarskog från 1920-talet fram till pensionen 1975, levde genom en epok fylld av omvälvningar. Hans arbetsliv på ”sågen” sträckte sig från ångmaskinernas tid till den modernisering som skedde på 60- och 70-talen. Under beredskapstiden producerade sågen diverse byggnadssnickerier samt lådor för ammunition. Sågverket levererade plank och bräder, främst för att förstärka väggarna i skyttegravar. Silverrävfarmen i Sälboda, som grundades på 1920-talet, utökades med platinaräv, som under ockupationen smugglades in från Norge. Rävfarmen lades ned år 1950. Men det var inte bara sågverkets utveckling som formade hans berättelser. Han bar också med sig starka minnen från beredskapstiden under andra världskriget, en period som präglade hela Sverige – inte minst gränsbygderna som Gunnarskog. Trots Sveriges neutralitet var oron för krig påtaglig, och många familjer, inklusive vår, fick känna på krigets brutala realitet. Jag har ett svagt minne av hur farfar någon gång berättade om att; ”nazisterna fick tag i en släkting till oss”. Som barn hade jag ingen aning om vem han menade eller vad det innebar. Det var först långt senare jag insåg att han måste ha talat om Aksel Gjevert, som dog i nazisternas fångenskap på Grini den 17 maj 1944. Det gav farfars berättelser från förr ett helt nytt djup. Kriget var ingen avlägsen händelse som bara utspelade sig i tidningarnas rubriker och på slagfält långt borta. Det påverkade vardagen och smög sig in i våra familjers liv, även här i det ”neutrala” Sverige…

80 år sedan kriget i Europa tog slut

För bara drygt 80 år sedan hölls Europa i ett kvävande järngrepp av Nazi-Tyskland. I de ockuperade länderna var straffen för motstånd skoningslösa och majoriteten av befolkningen kämpade sig igenom en vardag med matbrist, förföljelse och nationalsocialistisk propaganda. I maj 1945, kom dagen då min farfar fick besked om att hans militärtjänstgöring under beredskapsåren var avslutad. Efter sex långa och mörka år var kriget äntligen slut i Europa, och Norge och Danmark befriades från Nazi-Tysklands ockupation. Detta är en berättelse om farfars upplevelser (som jag också beskrivit på Facebook – men här är en något utförligare version), från de isande kalla vintrarna i Norrland och den tragiska olyckan vid sjön Armasjärvi, till gränsen i västra Värmland och den slutliga återkomsten till familjen. Åren i beredskapstjänst var fyllda av ovisshet, slitsamt arbete och långa perioder i ödemarken eller tältförläggningar. Bland de tyngsta bördorna farfar upplevde under krigsåren var att ta hand om de många som miste livet i Armasjärvi – 44 soldater och två civila drunknade, en påminnelse om krigets obevekliga realitet. Sverige stod i världskrigets skugga och höll sig de första åren ”neutralt”, och beredskapssoldater skickades ut för att förstärka försvaret längs gränserna. För farfar innebar första året en tid i Norrland, där han tjänstgjorde i beredskapsförbandet I 31 som var ett dubbleringsregemente (det ordinarie regementets nummer plus 30). Till exempel fick Svea livgardes (I 1) dubbleringsregemente beteckningen I 31 (Stockholms infanteriregemente). Svea livgarde (I 1/Fo 44) var ett av de viktigaste infanteriförbanden inom den svenska armén och dess uppgifter under denna period var centrala för försvaret av Sverige.

Krigsmakten 
Per Fredrik Gävert Brättne, Värml Sälboda. Född 1910-11-08 i Västra Sälboda, Gunnarskog. Död 1986-05-17 i Sätered, Gunnarskog.
Nation: Sverige 🇸🇪
Titel/Yrke: Snickare
Civilstatus: Gift man 1936-12-31
Värnplikt: 1930-1931 Värmlands regemente (I 22), rep.övning 1932. 
Tjänstgöringstid: Beredskap 1940–1945. Inkallad den 14/4 1940. Formellt avregistrerad från tjänst 31/12 1957. Platser; Norrland (Tidvis i Tornedalen, specifikt Övertorneå, Tapani och Kuivankangas), Värmlandsgränsen (Mitandersfors och Häljeboda mm).
Regementen: I 31 (Svea livgardes (I 1) dubbleringsregemente), 18. gränsförsvarskompaniet (L2), Värmlands regemente (I 22, I 2) 
Viktiga händelser: Armasjärviolyckan (24 oktober 1940): Deltog i räddnings-/bärgning efter att en färja med 102 personer kapsejsade, vilket ledde till 46 dödsfall (44 soldater, 2 civila).
Extrem kyla i Tornedalen (vintern 1940-1941): Upplevede temperaturer så låga som -48°C. 
Mindre eldstrid vid norska gränsen: Inblandad i en incident där tyska soldater besköt flyktingar som försökte korsa gränsen. Farfar sköt mot tyskarna. 
Personlig Påverkan: Långa perioder av separation från familjen, ständig osäkerhet, krävande fysiska förhållanden och ett bestående trauma från Armasjärviolyckan.
Familjesituation 1945: Fru Märtha (f 1913) (som var gravid) och sonen Rolf (f 1937).

Tornedalen 1940 till 1941. Minus 48 grader (!) i förläggningsområdet

Farfars förband, I 31 tjänstgjorde med beredskap i Tornedalen från oktober 1940 till mars 1941. Militär närvaro var utbredd i hela Tornedalen för att bevaka gränsen och förhindra krigshandlingar på svensk mark. Avtransporterna skedde från Karlstad och tog flera dygn i anspråk. Farfars bataljon ankom en oktoberkväll 1940 till Övertorneå efter två dagars järnvägsresa för vidare landsvägstransport till byn Tapani, inte långt från Kuivakangas.

”Omkring den 15–20 januari 1941 uppmättes isande minus 48 grader i förläggningsområdet, vilket är en av de kallaste temperaturerna någonsin registrerade i Sverige.

I november 1939 bröt Finska vinterkriget ut, vilket ställde Sverige inför en akut situation där den östra gränsen krävde omedelbar bevakning. Ny information, presenterad i en nyligen utgiven bok, kastar nytt ljus över händelseförloppet. Enligt denna bok ska den svenska underrättelsetjänsten, C-byrån, kommit över uppgifter om en häpnadsväckande anfallsplan. Denna plan involverade Sovjetunionen och Storbritannien, som uppenbarligen i största hemlighet samarbetade för att kunna angripa norra Sverige. Detta avslöjande är inte osannolikt, med tanke på att dessa båda nationer bevisligen hade ett etablerat samarbete och även ingick avtal om sabotageplaner på svenskt territorium senare under kriget.

”Svenskt elitförband på väg norrut”

Samtidigt som dessa dramatiska underrättelser cirkulerade, mobiliserades svenska förband. När farfars förband förflyttades sig norrut, började uppgifter cirkulera bland de inkallade soldaterna på tåget. Det sades att en rysk radiostation sänt detaljerade rapporter om att ett svenskt elitförband var på väg norrut via Krylbo-Vännäs. Enligt dessa sändningar hade förbandet mobiliserats särskilt för att förstärka gränsen mot Finland. Oavsett sanningshalten i dessa uppgifter, förstärkte de sannolikt den redan laddade stämningen bland de svenska trupperna inför den osäkra framtid som väntade dem. Man kan säga att de var eliten i Värmland. En fältstark bataljon skulle bildas, och efter en strikt läkarundersökning valdes enbart de starkaste och friskaste männen ut för att tjänstgöra norrut. I 31 bestod främst av 5:e, 6:e och 7:e skyttekompanierna samt 8:e jägarkompaniet.

Under perioden 1940-41 var Tornedalen en strategiskt viktig plats i Sverige på grund av sin geografiska närhet till Finland och Norge, som båda var indragna i andra världskriget. Huvuduppgiften var att bevaka gränsen mot Finland och förhindra att krigshandlingar spred sig över till svenskt territorium, samt att kontrollera flyktingströmmar och annan trafik. Vintern 1940–1941 var farfar stationerad i Tornedalen i 180 dagar i sträck, förmodligen en av de kallaste vintrarna han upplevde. Bitande kyla, meterdjup snö och enorma ytor. Få miljöer ställer lika hårda krav på en soldat som det norrländska vinterlandskapet. Den här vintern blev en av de strängaste i mannaminne. Omkring den 15–20 januari 1941 uppmättes isande minus 48 grader i förläggningsområdet, vilket är en av de kallaste temperaturerna någonsin registrerade i Sverige. Obekräftade uppgifter talar om att man uppmätte 55 minusgrader i närheten av tältlägret vid samma tillfälle. Informationen om de 55 minusgraderna har inte kunnat styrkas med tillförlitliga källor men i boken Värmländsk beredskap från 1947 står att kylan uppgick till -51 °C. Vintern, 1940-1941, var mycket kall i stora delar av Sverige. En prövning både fysiskt och mentalt. Farfars förband, I 31, hade sitt basläger (tält) i Kuivakangas hela vintern 1940–1941, ca 15 minuter resväg från Armasjärvi. I tälten eldades kaminerna röda när den norrländska vintern var som kallast.

”När termometern visar bortåt 50 minusgrader bör det nog vara krig på riktigt innan soldaterna kommenderas ut. Det tjänar både de och försvarsviljan på”

Citat från en läkare på platsen.

Armasjärviolyckan – En av Sveriges svåraste fredstidsolyckor

Den 24 oktober 1940, under kvällens mörker, nådde larmet dem om att det skett en olycka på sjön Armasjärvi. Farfar och hans kamrater skyndade till platsen och bistod i arbetet med att rädda överlevande och ta hand om de omkomna. Sökandet efter alla förolyckade pågick i flera dagar. Olyckan skedde då ett ingenjörkompani ur Bodens ingenjörregemente skulle färjas över från västra till östra sidan av sjön, där förläggningen låg. Denna olycka räknas som en av de svåraste som drabbat det svenska försvaret i fredstid. Den 7 mars 1941 reste kamraterna i fält en minnessten intill Armasjärvisjön med namnen på de omkomna på den ena sidan och följande text på andra sidan:

”Till minnet av de 46 svenska män vilka i kvällens mörker den 24 oktober 1940 på Armasjärvis gåvo sina liv i fosterlandets tjänst. Du som går här förbi, böj ditt huvud i vördnad.”

Här finns en hedersam film från minnesceremonin den 24 oktober 2020, som hölls till minne av Armasjärviolyckan 80 år: https://www.youtube.com/watch?v=QhaZkda69GY

Vid gränsen i västra Värmland

Efter sin tid i Tornedalen blev farfar skickad till gränsen vid Mitandersfors och Häljeboda nära hemtrakterna. Här fortsatte han sin beredskapstjänst inom 18. gränsförsvarskompaniet (L2). Under krigsåren, var Mitandersfors och Häljeboda, som ligger nära gränsen mot Norge i västra Värmland, viktiga platser för den svenska militären. Osäkerheten var alltid närvarande, och varje dag innebar patrulltjänst och bevakning. Sommaren 1943 är den tidpunkt som flest förband under beredskapsåren var inkallade till tjänstgöring i Sverige. Totalt fanns då 367.000 man varav 211.000 man inom armén, enbart i Värmland fanns 85.000 man grupperade. Anledningen var uppsägningen av transiteringsavtalet den 29 juni med Tyskland. Överbefälhavaren bedömde att om Tyskland anfaller Sverige kommer de sannolikt att göra det över Eda – Arvika – Karlstad för att nå slutmålet Stockholm för att få en snabb svensk kapitulation. Därför satsades inte mindre än 17% av Sveriges totala kostnader för befästningsutbyggnaden under beredskapsperioden, för befästningsarbeten i Värmland. En stor del av de initiala befästningarna var färdigställda våren 1941 och förbättrades kontinuerligt under kriget. Försvaret i Värmland byggdes upp i tre distinkta försvarslinjer:

  • Gränsnära linjer: Dessa linjer hade ett varierande djup och byggdes huvudsakligen under åren 1940–1941. Exempel inkluderar Skans Hultet (Skans 153 Hultet) som var avsedd att tidigt hejda en framryckning i riktning mot Karlstad.
  • Vaggelinjen: Denna linje, sträckte sig från Älgå till Jössefors, Fredros och vidare mot den betydande Torsby-ställningen. Planen var att, vid motgångar vid gränsen, ta upp försvar i höjd med Arvika längs Vaggelinjen, från sjön Gunnern till Glafsfjorden vid Sulvik.
  • Fördröjningslinjen: Denna linje sträckte sig från Grums via Borgvik och Vikene till Gräsmark och Torsby-ställningen. Den representerade en ytterligare försvarslinje i djupled, vilket bidrog till en starkare försvarsstrategi.

När kriget gick mot sitt slut under våren 1945, nådde honom beskedet: tjänstgöringen var över. Farmor, väntade barn, och bara några veckor senare kom en liten flicka till världen. Min pappa Rolf, då sju år gammal, fick ha sin pappa hemma, efter de långa åren av frånvaro under beredskapstiden. Man kan bara föreställa sig vilka tankar som rörde sig i farfars sinne den dagen han lämnade tjänsten vid gränsen för sista gången. En dag då lättnaden över att få stanna hos familjen säkert vävdes samman med vemodet att lämna kära kamrater och de prövningar som hade format honom under beredskapsåren.

Intressant att tänka på att min farfar blev formellt avregistrerad från tjänstgörning i Försvarsmakten (då Krigsmakten) den 31 december 1957. Han var då 47 år gammal –samma ålder som jag är i nu. Det var, som jag förstått, en ganska vanlig ålder för avregistrering från militären under denna tidsperioden.

Farfars berättelser

”Han berättade hur de drog upp de drunknade ur vattnet – en plågsam uppgift som för alltid etsade sig fast i hans sinne.”

Minnet av händelsen vid Armasjärvi var en tung börda som farfar bar med sig hela livet. Omkring 45 år senare, när han talade med min storebror, uttryckte han sin övertygelse om att olyckan vid Armasjärvi aldrig borde ha inträffat. Han berättade hur de drog upp de drunknade ur vattnet – en plågsam uppgift som för alltid etsade sig fast i hans sinne. Han berättade också om en eldstrid mot tyska soldater, som ska ha skett då tyskarna öppnat eld efter flyktingar som tog sig över gränsen. Min bror berättade nyligen att farfar sa att de svenska soldaterna fick nazisterna att retirera, och att eldstriden upphörde först när de befann sig en bit in på norsk mark. Har flera svaga minnen av när han pratade om dessa händelser. Var dock så liten då, så kommer inte riktigt ihåg exakt vad han sa, men jag minns än idag, tydligt, hans allvarsamma ton som vittnade om de känslor som var förknippade med upplevelserna från krigsåren…

När jag sitter och skriver denna text slog det mig hur fascinerande det är att vissa fysiska intryck, som starka händer och handleder, etsar sig fast och blir symboler för en person. Att jag minns honom som väldigt stark med stora händer och grova handleder. På snickerifabriken i Sälboda, någon gång i slutet av 50-talet, fanns en låda som vägde omkring 70 kilo. Det blev en utmaning bland arbetarna – vem kunde pressa lådan över huvudet. Några få klarade det med båda händerna. Pappa försökte, men lyckades inte. Farfar däremot, vid dryga 50 års ålder, tog lådan och lyfte den över huvudet med en hand. Ett ögonblick av ren råstyrka. Pappa brukade berätta om det med en blandning av beundran och förundran: ”Han var helt otroligt stark.” När jag var liten bodde vi nära farmor och farfar, bara en åker skiljde oss åt så vi träffades ofta. Lådan på snickerifabriken var bara en av många anekdoter som cementerade bilden av farfar som en riktig kraftkarl. Hans styrka satt inte bara i musklerna, utan i hela hans väsen – en obestridlig kraft som inspirerade respekt. Minnet av hans otroliga styrka lever kvar lika levande; ett arv av uthållighet och förmåga som jag fortfarande bär med mig.

Stolt barnbarn

Kära farfar. Nästan 40 år har gått sedan du lämnade oss, men minnen och berättelser lever vidare. Det har varit en otrolig upplevelse att nu, med distans och nyfikenhet, få skriva om din tid under krigsåren. Att pussla ihop delar av ditt liv som jag kanske inte förstod fullt ut som barn har varit djupt berörande och insiktsfullt. Tack för att du var den orubbliga, trygga och oerhört starke farfar jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta.

Jag känner en djup stolthet över min farfars insatser som beredskapssoldat här i Sverige under krigsåren. Att han stod redo och bidrog till vårt lands säkerhet är något jag värdesätter oerhört högt. Att begrunda min farfars insats under en så avgörande period i Sveriges historia fyller mig med stor tacksamhet. Att han var i tjänst så mycket och så omfattande dessa åren hade jag inte förstått innan. I en osäker värld var han en del av den kollektiva kraft som säkrade vår fred och självständighet.

Farfars vilja att försvara Sverige påminner oss även idag om vikten av att skydda vår frihet och de värden vi håller högt..

Källor / Vidare läsning

  1. Försvarsmakten. (u.å.). Färjeolyckan i Armasjärvi 1940.
  2. Försvarsmakten. ”80 år efter Armasjärviolyckan – hedrades offren”https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2020/10/80-ar-efter-armasjarviolyckan-hedrades-offren/
  3. L-O Gävert Blogg (2024-12-21) ”Färjeolyckan i sjön Armasjärvi 1940: Farfars ögonvittnesskildring”: https://blogg.l-ogaverth.com/2024/12/21/farjeolyckan-i-sjon-armasjarvi-1940-farfars-ogonvittnesskildring/
  4. Armasjärviolyckan 80 år – Minnesceremoni 24/10 2020: https://www.youtube.com/watch?v=QhaZkda69GY
  5. SVT Nyheter Norrbotten. (2020, 24 oktober). ”80 år sedan katastrofen i Armasjärvi”: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/80-ar-sedan-katastrofen-i-armasjarvi
  6. Lugne.se ”Sälboda Såg, Hyvleri och Snickerifabrik”: https://www.lugne.se/affarer/salboda/snickeri.htm
  7. Lugne.se ”Sälboda”: https://www.lugne.se/forsta%20sidan1.htm
  8. Lugne.se ”Konfirmander Gunnarskogs kyrka år 1925”: https://www.lugne.se/forsta%20sidan1.htm
  9. Krigsarkivet
  10. Olsson, Simon (2022). ”Härmed får jag vördsamt meddela. Historien om de svenskar som omkom i försvarets tjänst 1939-1945.” [Stockholm]: [Lopinita]. ISBN 978-91-987440-2-6.
  11. Soldat och Teknik. ”Historien om Krigsplatsen i Kuivakangas” #1 2017
  12. SVT. ”Sverige och kriget” https://www.svtplay.se/sverige-och-kriget
  13. RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1943:12) | Sveriges riksdag: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll_e49o12/html/
  14. Beredskapsverket, Avdelning 1 A:5 (1937-1945) 
  15. B. Furtenbach. ”Värmländsk beredskap” Karlstad 1947
  16. Ragnar Linder. Egilsförlaget 1948. ”Det var Bohus Bataljon”



Sverige och kriget 🇸🇪

Demokrati, Historia, Lokalhistoria Posted on tor, april 03, 2025 22:35:46

https://www.svtplay.se/klipp/jb3mWgb/om-sverige-och-kriget-bakomfilm

SVT:s dokumentärserie Sverige och kriget, som kommer i maj 2025, ger en inblick i Sveriges roll under andra världskriget – en tid av både ”neutralitet” och hemliga operationer.

Under kriget var Arvika och västra Värmland en viktig plats, där norska sabotörer och flyktingar fick skydd och stöd. Flera familjer i trakten, däribland familjen Grundel, riskerade allt för att hjälpa dem som kämpade mot nazismen. Jan Grundel (1933–2025) syns i klippet vid cirka 3:00. Hans berättelser och minnen har varit ovärderliga för att belysa motståndsrörelsens verksamhet i Arvika. Han såg hur de planerade sina operationer, hur de levde i ständig vaksamhet och hur hans egna föräldrar riskerade allt för att hjälpa dem. Som barn deltog han själv i kampen genom att vägleda frihetskämparna, som övernattade i familjens hem – ibland i flera månader – till familjens bostad på Rosendal. Han höll utkik och spanade efter Gestapo-agenter i Arvika. Det kunde hända att sabotörsgrupper med upp till 15 individer, samtidigt kunde befinna sig i familjens hem. Trots att Jans hem var fyllt med vapen, sprängmedel och sabotörer under ockupationsåren, höll han allt detta hemligt för sina kamrater och alla andra han kom i kontakt med. Hans förmåga att bevara dessa hemligheter under sådana omständigheter vittnar om en djup lojalitet och ett anmärkningsvärt mod. Detta gjorde honom till en viktig del av motståndets nätverk och visar hur även unga kunde bidra till motståndet.

En av producenterna bakom serien, Kristina Lindström säger på slutet att ”det är så kusligt likt vår samtid” ..



Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes 🇳🇴 genom tysta skogar i Bogen (Gunnarskog) 🇸🇪

Historia, Lokalhistoria Posted on ons, mars 26, 2025 22:43:55

Förra helgen följde jag i fotspåren av den norske kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes (född den 16 maj 1915 i Larvik, död – skjuten av tyskarna – den 13 november 1944 i Austmarka).

Rolf tillhörde ”de vitklädda”, norska kommandosoldater som utbildades för att utföra specialuppdrag i det ockuperade Norge under andra världskriget. Dessa uppdrag kunde omfatta allt från att ta emot vapensändningar som släpptes med flyg, kurirverksamhet, eliminera farliga nazister, föra bort angivare och utföra sabotageaktioner. Hans liv och gärningar utgör en del av en relativt okänd historia som utspelade sig för 80 år sedan, en historia som också belyser Sveriges betydelse i slutet av andra världskriget. Vid den tiden etablerades hemliga baser (top secret) nära gränsen mot Norge i samverkan mellan Norge, britterna, amerikanerna och den svenska underrättelsetjänsten, C-byrån. Vid dessa baser utbildades motståndsmän och försågs med utrustning. USA:s stöd organiserades genom Office of Strategic Services (OSS), föregångaren till CIA.

De så kallade Sepals-baserna i norra Sverige är relativt väldokumenterade, och det finns till och med radiodokumentär om dem. Däremot har flera av baserna i Värmland varit till stor del okända. Ett exempel är basen Juno, belägen vid torpet Kösstorp, som också finns bland bilderna. Här tränades norska kommandosoldater i strid, sabotage och gränsöverskridande räder med utrustning från brittiska och amerikanska styrkor.

Flygsläpp Operation PLANET och TWINKLE

Av själva bostadshuset på Kösstorp står idag endast grunden kvar. Men platsen och bakgrundshistorien är mäktig. Det jag har läst om och det som man inte kan läsa sig till men själv kan analysera från de texter och material man hittat gör denna historia helt otrolig, och känslan när jag vandrade i dessa tysta skogar i norra Gunnarskog var mycket speciell. Var faktiskt vid den här basen redan 1993, då ovetandes om vad som hade hänt där. Järvenskolan i Gunnarskog och tema friluftsliv gjorde att vi kom ut i skogen. Den gången cyklade vi till Mitandersfors, vandrade på Finnskogsleden och paddlade kanot över Lomsen till finntorpet Ritamäki. Därefter cykel tillbaka till Järvenskolan. Tre fina dagar i naturen. Tacksam för detta idag.

Själva gränsövergången som ofta användes av ”de vitklädda” från basen Juno 1944-45 brukade vara vid Langtjarne. En öde plats så långt norrut man kan komma i Gunnarskog vid gränsen till både Norge och Torsby kommun. Här kom man in i Varaldskogen som ligger på Finnskogen i Kongsvinger kommun. Här finns barrskog i mjuka sluttningar och åsar på 170-400 meter över havet. Myrar och tjärn bryter upp skogslandskapet. Varaldskogen var/är en öde plats, långt från annan bebyggelse.

Artikel kommer i Gunnarskogs-Nytt

Har fått i uppdrag att göra en artikel till Gunnarskogs-Nytt om denna historia och kommer publicera artikeln här på bloggen när den finns i tidningen. Så håller lite på en del exceptionella uppgifter jag har kunnat hitta om denna historia. Källförteckning kommer i samband med artikeln.

9 april 1940: ”Vi hör på vår dåliga likströmsmottagare att Tyskland gått in i Norge och att vårt broderland befinner sig i krig. Det sker en dag då det alltjämt är meterdjup snö i skogarna på båda sidor gränsen”

från Oskar Solbergs dagbok.

Hjältar i familjen Solberg viktiga för motståndsrörelsen

För den dagliga försörjningen av mat till ”operatörerna” i basen Juno vid Kösstorp svarade bland annat familjen Solberg i Mitandersfors. De hade 5 kilometers promenad i kuperad skogsterräng till basen, och fjädringsmannen Oskar (Mjölnar-Oskar) och Jenny Solbergs barn bar ofta maten dit själva. Deras insatser är en påminnelse om vardagshjältar som bidrog till motståndskampen. Oskar Solberg var en skicklig man som kunde många yrken, han var fjärdingsman (underlänsman), mjölnare, sågare, smed, kraftstationsföreståndare i 46 år, organiserade flyktingmottagning och stöttade motståndsrörelsen helhjärtat. Oskar hade till och med en radiomottagare i boden som han använde för att upprätthålla kontakten. Radion kallades för Appetuss. Efter kriget fick Oskar Haakon VII:s frihetsmedalj.

En av ”de vitklädda” från basen i Kösstorp skjuten till döds av tysk gränspatrull i november 1944

Måndagen den 13 november 1944 var två lastbilar på väg från Austmarka mot den svenska gränsen för att hämta ved. I den första bilen satt Einar Kjellerhullet och Hans Bråten, och i den andra bilen färdades Hans Amundsen samt två norska kurirer, varav en var Rolf Sannes. De hade varit med på en mottagning av ett flygsläpp med vapen på en stor myr nordväst om Elverum och var på väg tillbaka till baserna i Bogen. Ursprungligen var planen att de två kurirerna skulle ta sig till fots skogsvägen över Varaldskogen till Sverige, men tidsnöd gjorde att de valde att åka med lastbilarna. Öster om Sunddamsaga blev bilarna stoppade av en tysk gränspatrull bestående av åtta soldater. När soldaterna begärde att få se passen kunde Rolf inte omedelbart hitta sitt, vilket väckte misstankar. De beordrades ut ur fordonet, och tyskarna upptäckte snabbt deras sovsäckar, proviant och pistoler av brittiskt märke. Rolf såg sin chans och försökte fly till skogs. Han sprang i sicksack mellan träden, men en tysk soldat träffade honom i ryggen med kulorna från en maskinpistol. Den 29 årige Rolf avled omedelbart.

Rolf var på väg till familjen Solberg för att hämta kläder som han hade där när han blev skjuten.



Årsredovisningar (2024) från Must, FRA, Säkerhetspolisen och Norska PST 🇸🇪 🇳🇴

Demokrati, Säkerhet Posted on tis, mars 25, 2025 23:18:05

Årsredovisningarna för 2024 från Must, FRA och Säkerhetspolisen har nyligen publicerats och är väl värda en noggrann genomgång. Våra grannländer har också successivt släppt motsvarande rapporter under våren. Det stora intresset för dessa rapporter visar tydligt på behovet av stöd för att förstå det komplexa och osäkra globala läget.

USA och dess kontext

När det gäller USA, som just nu är ett hett samtalsämne, ger rapporterna begränsad vägledning. Då de avser 2024 och skrevs innan Donald Trump blev president och började utmana den globala säkerhetsordningen, säger de lite om hur USA agerar idag eller hur Trump kan komma att agera framöver. Trots detta kan insikter om aktörer som Ryssland och Kina hjälpa oss att reflektera över USA:s handlingsutrymme och konsekvenserna av Trumps beslut.

Ryssland: en långsiktig konfrontation

Ett centralt tema i rapporterna är Rysslands agerande och framtida avsikter. Kreml ser Väst som en fiende och förbereder sig för en långvarig konfrontation, med tron att denna kan vinnas. Kriget i Ukraina är en del av denna större strategi. Trots Rysslands utmaningar är hotet mot vår säkerhet fortsatt högst reellt, inte bara genom kriget i Ukraina, utan även via hybridhot mot Sverige och dess allierade. Även om tidsperspektivet för ett direkt militärt hot är osäkert, måste vi agera som om tiden är knapp.

”Flera händelser i närtid har visat på en allt mer offensiv inställning när det gäller att planera och genomföra sabotage i EU- och Natoländer.”  (Must årsöversikt)

Aktiv hantering av hot

Rapporterna betonar att vi inte får låsa oss vid tidtabeller för framtida hot. Istället är det avgörande att aktivt hantera nuvarande hot, såsom underrättelseinhämtning, påverkansoperationer och sabotage. Erfarenheter från Europa visar att sabotagehotet är bredare än bara undervattenskablar – det omfattar även sprängningar och mordbrand. Här kan Norges nationella säkerhetsmyndighets råd vara vägledande: identifiera risker, samla information, ha övervakning och rutiner för att hantera kritiska förmågor.

Kina, andra konflikter och hot

Trots fokus på Ryssland får vi inte bortse från andra hot. Kina fortsätter att utgöra en betydande risk, inte minst genom sitt stöd till Ryssland. Samtidigt kvarstår terrorism, organiserad brottslighet och andra globala konflikter som påtagliga hot. Den komplexa hotbilden kräver att vi är förberedda för en rad olika scenarier.

Säkerhetsskydd: en ständigt pågående process

Rapporterna understryker vikten av ett systematiskt säkerhetsarbete. Hoten förändras ständigt, och säkerhetsskyddet måste utvecklas i samma takt. Organisationer bör uppdatera sina hotanalyser och säkerhetsåtgärder regelbundet och söka stöd vid behov. Som Säkerhetspolisen uttrycker det: ”Alla samhällsviktiga verksamheter måste prioritera säkerhetsskydd för att bygga motståndskraft.”

Årsrapporterna (länk):

  1. Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten): Musts årsöversikt för 2024 finns tillgänglig här:https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/546bbe13064a4c739e1cbc4b5e4571f7/2024-must-arsoversikt.pdf
  2. Säpo (Säkerhetspolisen): Säkerhetspolisens publikationer, inklusive årsredovisningar, finns här: https://sakerhetspolisen.se/download/18.5cb30b118d1e95affec37/1708502268494/L%C3%A4gesbild%202023-2024.pdf
  3. Norska PST (Politiets sikkerhetstjeneste): Den nationella hotbedömningen för 2025 från Norska PST finns här:  https://www.pst.no/globalassets/2025/nasjonal-trusselvurdering-2025/nasjonal-trusselvurdering-2025_no_web.pdf
  4. Årsrapport för 2024 FRA: https://fra.se/download/18.766e440918f572e7335195/1740753605133/FRA_arsrapport_2024_uppslag.pdf


Arvikabördige Benkt Eriksson – kurir och agent för Norge under den nazi-tyska ockupationen   

Lokalhistoria Posted on ons, mars 12, 2025 22:36:00

Familjen Eriksson i Arvika

Benkt Eriksson, även känd som ”K-märkte Benkt”, föddes i Arvika den 11 maj 1922. Benkts föräldrar var Herman Eriksson och hans fru Lilly (född Grafström). Benkt kom till världen hos barnmorskan Maria Flodén, som höll till i våningen ovanpå där Arvika Konsthantverk ligger idag. Fru Flodén var Arvika köpings barnmorska, och hon hade troligen den rollen från 1905, då hennes företrädare slutade, fram till 1932, då hon avgick med pension. Benkts pappa, Herman Eriksson, var son till Ola Eriksson, som hade bröderna Christian, legendarisk skulptör och bildhuggare, samt Elis i Taserud, som var kamrer vid Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Taserud och en legendarisk historieberättare. Benkts mamma, Lilly, kom även hon kom från Arvika. Pappa Herman var jägmästare för Billerud, och familjen flyttade snart till Fredros i Gunnarskog där Benkt växte upp, för att senare flytta till Säffle. Familjen flyttade därefter till Närke, men där trivdes inte Benkt värst bra så han tog tåget till Arvika och släkten så ofta han kunde. Benkt tillbringade många somrar hos sin farfar Ola och farmor Kristin i Taserud i Arvika, där han umgicks med sina kusiner och alla djuren. I Arvikatrakten fanns humorn och kalasen tillsammans med bland annat farfars bröder.

Värnplikt vid Västmanlands flygflottilj (F 1)

Vid 18 års ålder, efter all sin tid i Arvika mönstrade Benkt. Han blev uttagen till F1 i Västerås, och han fick med tiden olika militära utbildningar/uppdrag. De ville att han skulle bli flygare, men Benkt trivdes inte särskilt bra i det militära. Han utbildades till telegrafist och flygplansskytt, men sedan fick han erbjudandet att bli vapentekniker, vilket han accepterade. Han utbildades både i Eskilstuna inom handeldvapen och i Östersund inom bombteknik hos en figur som kallades ”bomb-Anders”. Benkt blev tung gruppmekaniker och flög mycket. När tyskarna invaderade Norge fick han bli med på flygpatruller (fjärrspaningsdivision) som bevakade gränsen över Värmland till Härjedalen. Ibland landade de på Brattforshedens krigsflygfält (Fält 16) för att tanka, cirka en mil öster om Molkom i Värmlands län.

Arbete på vapenfirma i Stockholm

Den mörka delen, som Benkt själv ibland har beskrivit det, började med att han fick jobb på Skandinaviens största vapenfirma i Stockholm. Årsskiftet 1942–43 hade Benkt fått reda på mycket om hur förhållandena var i Norge genom kusiner till hans mor, som redan då vid ett par tillfällen hade hållits som fångar i Victoria Terasse, Gestapos högkvarter i Oslo. En dag träffade han en kusin till sin mor från Oslo som frågade om han kunde tänka sig att hjälpa motståndsrörelsen mot tyskarna i Norge.  Motståndsrörelsen hade bland annat sitt M-kontor (norska ambassadens Militärkontor nr. 4) (Mi4), med ansvar för samband med och hjälp till hjemmefrontens militära organisation, Milorg, på Skeppargatan 32 på Östermalm. Benkts uppdrag var att ringa till olika personer vid gränsen och informera om när en kurir anlände. NK, alltså Nordiska Kompaniet, hade ett tjugotal telefonhytter säkra från avlyssning, där Benkt ringde till kontakter, främst hade han en kontakt med en sjuksköterska i Torsby. De använde kodord som ”Johan kommer då och då”. Har tyvärr inte kunnat få fram något namn på denna sjuksköterska, så om någon som läser detta sitter inne med detta så skriv.

Benkt blev som 20-åring kurir för XU. XU var en av de största och mest betydelsefulla norska hemliga underrättelseorganisationerna under andra världskriget. XU bildades i juli 1940 och hade vid krigsslutet cirka 1500 agenter, som rapporterade med ett sofistikerat kurirsystem till Storbritannien via Stockholm. XU var till början en del av Milorg men blev under 1941–1942 en självständig organisation direkt underlagt norska myndigheter i London och Stockholm. Verksamheten hölls extremt hemlig också efter kriget, och all information blev offentliggjord först 1989.

Fallet Holst/Operation Claw i Lillehammer

År 1943 kom Benkt i kontakt med norrmannen Kai Holst, en entusiastisk motståndsman och organisatör i Milorg. Som mystiskt sköts i en trappuppgång i Stockholm efter krigsslutet. Officiellt uppgav svenska och norska myndigheter självmord som dödsorsak, men familjen och många av hans vänner och kamrater i motståndsrörelsen menar att Holst blev mördad. Polisundersökningen fastställde självmord, men bland Holsts gamla Milorg-kamrater var det många som vägrade att tro att Holst hade tagit sitt eget liv. Flera, bland andra Historie-professorn Tore Pryser har i efterhand ställt frågor om motståndsmannen Kai Holsts plötsliga död i juni 1945 har något samband med ”kuppen i Lillehammer”. Operation Claw var en svensk-amerikansk gemensam insats, som med stöd från Norge genomfördes i Lillehammer strax efter den tyska kapitulationen i slutet av andra världskriget. I samarbete med den amerikanske underrättelsetjänsten Office of Strategic Services (OSS – föregångare till CIA) och med stöd från den norska legationen i Stockholm reste representanter för den svenska underrättelsetjänsten C-byrån tillsammans med två norska underrättelsespecialister till Lillehammer den 9 och 10 maj 1945. Under frigöringsdagarna 1945 genomförde helt enkelt den svenska underrättelsetjänsten en anmärkningsvärd ”kupp” mot Lillehammer turisthotell där överbefälhavaren för Wehrmacht i Norge, general Franz Böhme, hade sitt högkvarter. C-byrån skulle enligt en överenskommelse säkra viktigt tyskt underrättelsematerial. Som en del av avtalet skulle även en grupp tyska radioexperter transporteras till Sverige. Genom en överenskommelse med den tyske befälhavaren för Wehrmacht i Norge, överfördes 36 tyska underrättelsespecialister (totalt 38 man) och diverse dokument och utrustning först till Sverige, till ett interneringsläger i Torsby, Värmland. Den 12 juni åkte de vidare till det amerikanska lägret (USA-bas Frankfurt) i Tyskland med två amerikanska Dakota-flygplan (DC 3: or). Underrättelsematerialet som erhölls från kuppen i Lillehammer, bland annat en sovjetisk kodbok, kom senare till användning för amerikanerna under det kalla kriget. På så sätt hamnade också bland andra chefen för en radiospaningsgrupp i Abwehr, via Sverige, i amerikansk tjänst. Totalt fyra koffertar med tyskt underrättelsematerial om Sovjetunionen hamnade via C-byrån hos OSS. Mycket tyder på att detta var starten på samarbetet med underrättelseinhämtning i fredstid mellan det ”neutrala” Sverige och USA.

Operationen var kontroversiell både då och senare. Då var det omstritt att amerikanerna agerade i vad som ansågs vara britternas ansvarsområde, och för att samla information om Sovjetunionen – som då var allierade – i samarbete med det ”neutrala” Sverige. Hade det här kommit fram hade det troligen blivit livat värre hos både britterna och Sovjetunionen. Information om kuppen i Lillehammer var åren efter kriget hemligstämplad, och allt är tydligen fortfarande inte tillgängligt. Det kan finnas anledning att tro att Kai Holst, genom sin hemhörighet i Lillehammer, fick reda på den här operationen och den politiska ”sprängkraften” i densamma. Holst var känd för sin rättskaffenhet och för att hedra ingångna avtal och spelregler. Kanske hade han för avsikt att meddela brittisk underrättelsetjänst i Stockholm om vad han fått veta. Jobbade Kai också för SOE/MI6? Det har också spekulerats i om han var på väg att berätta vad han visste för personer som hade kontakter med Sovjetunionen. Han hade ju bevisligen kontakt med Osvald (Asbjørn Sunde), som under kriget tagit order från Sovjet/NKVD sektion S. Det sägs även att Holst var kommunist – eller var han antikommunist? En värld full av speglar. Jag har inte hittat några klara bevis för att Kai Holst arbetade för SOE eller MI6, men det är känt att han hade kontakter med personer som hade kopplingar till Sovjetunionen. Dock hedrades Kai Holst postumt av den brittiska konungen för modigt uppträdande och stor tacksamhet för utförda tjänster, och det pekar väl så gott som något på att han var i brittisk tjänst.

”Familjen går till norska myndigheter för att få svar. ’Då mor försökte, fick hon efter ett tag reda på att det inte fanns något hon kunde göra, och jag vet inte om blev hotad men hon fick i alla fall veta att det kunde vara farligt för henne. Så det är något där, som är väldigt obehagligt.'” Uttalande av Elsebeth Heyerdahl-Larsen, i filmen Mysteriet Holst.

Holst lämnade Norge 1943

Kai Holst var född 24/2 1913 och var från Lillehammer. Kai Holst kom tidigt in i motståndsarbetet och var knuten till centralledningen i Milorg. Då Milorgledningen rullades upp av tyskarna från hösten 1942 fick Kai en central roll i att bygga upp organisationen igen. 1943 blev han beordrad att lämna Norge, efter att ha blivit starkt efterlyst av Gestapo. I Sverige anställdes han vid den norska legationen i Stockholm, där han fortsatte sitt framstående arbete med att stötta hjemmestyrkorna. Han blev Milorgs man i Stockholm. Förutom att vara kontakt mellan ledningen i Milorg och distriktsorganisationerna var Holst kontaktperson till grupper oberoende av Milorg. Det var Oslogänget med Gunnar Sønsteby, XU, Asbjørn Bryhns grupp, 2A och Osvaldgruppen (”Osvald” täcknamnet efter ledaren Asbjørn Sunde).

Holst ger Benkt order att bli mer aktiv i motståndsrörelsen

Kai Holst som hade fått ansvaret vid Mi4 för ”ruteavdelningen” – alltså kurirlederna, var den som ville att Benkt skulle bli mer aktiv i motståndsrörelsen. Och det blev han. Eftersom Benkt var ledig på lördagar åkte han bland annat till Dals-Ed med pengar som skulle över gränsen till Norge. Benkt fick tystnadsplikt för sina uppdrag fram till 1995, och berättade aldrig om sina upplevelser för sin fru eller sina barn. Han skadade aldrig någon och hade heller aldrig tillfälle till det. En gång missade han tåget, men en poliskommissarie i Karlstad, som var engagerad i motståndsrörelsen, körde honom i full mundering till Dals-Ed, och han hann fram med sitt viktiga paket. Benkt kom efterhand mer och mer in i det illegala arbetet och kunde som svensk kunde han ganska obehindrat sända telegram och meddelanden till viktiga kontaktpersoner.

Infödd Arvikabo en fördel i gränsområdet – till Oslo som kurir

Som infödd Arvikabo kunde Benkt också röra sig ganska fritt i gränsområdena. Han tog sig även illegalt över gränsen till Norge vid några tillfällen och han var ända in till Oslo för att överlämna material. Detta skedde två gånger åren 1943–44. Uppdragen innebar ofta att ta sig som kurir med ryggsäckar från motståndsrörelsen till den norska gränsen, och ibland in i landet. Han fick därifrån med sig underrättelser tillbaka till M-kontoret som användes i de allierades krigföring. Enligt Benkt utfördes uppdragen främst för Milorg A-113-D11 (tror han menade D 113?). Att det mesta som underrättelseorganisationen XU lyckades samla in också fördes över gränsen fick Benkt reda på först långt senare. Uppdragen som Benkt utförde var extremt farligt, eftersom han riskerade att bli upptäckt och arresterad av den tyska ockupationsmakten. Benkt och andra kurirers arbete var avgörande för att hålla motståndsrörelsen informerad och samordnad under ockupationen.

Benkts mors kusin; Harry Bjerkebeck

Länsmannen i Norge Harry Bjerkebeck var kusin med Benkts mor. Benkt mådde under kriget illa över – som han trodde då – släktingens nazistsympatier. ”Det var med stor sorg vi upplevde att en släkting blivit nazist”, var Benkts kommentar. Bjerkebeck drev nämligen, efter order från London, ett farligt dubbelspel och hade infiltrerat det norska nazistpartiet Nasjonal samling. Han således medlem i Nasjonal Samling och samtidigt chef för Pan-gruppa, en del av underrättelsetjänsten XU. Han var en av de viktigaste informatörerna för XU som opererade från norskt territorium. Bjerkebeck avslöjades bara några månader före krigsslutet och när han kallades till förhör den 28 februari 1945 stoppade han en giftampull i munnen före han kliver in till förhöret med Gestapo. När han förstår att han är avslöjad tuggar han i sig giftampullen och dör ganska omedelbart.

På Bjerkebecks gravsten står:

”Han som her sover i Mor Norges favn,

Han ga till fedrelandet allt

Han verjet sine venner da han falt

Vi reiste stenen med hans navn”

Fredsdagarna

Den 11 maj 1945 – på sin 23-åriga födelsedag – anländer Benkt Eriksson till Fredrikstens fästning i Halden i samband med fredsdagarna. Under andra världskriget spärrades Fredriksten av och användes av de tyska ockupationstrupperna. Där är Benkt med och förbereder avväpningen av den tyska garnisonsstyrkan.   

Efter kriget

Benkt mottog deltagarmedaljen efter kriget Deltagermedaljen 9. april 1940 – 8. mai 1945, som är en norsk krigsmedalj som instiftades den 19 september 1945. Medaljen tilldelas militär personal, både norsk och allierad, som deltog i strid eller blev sårade under andra världskriget. Personalen som tilldelas medaljen måste ha visat god nationell hållning under ockupationstiden! Medaljen är tillverkad i brons och på framsidan finns Norges riksvapen med inskriptionen ”9 APRIL 1940 * 8 MAI 1945 *”. På baksidan finns kongeflagget, handelsflagget och örlogsflaggen, omgivna av en smal cirkel med inskriptionen:

”DELTAGER I KAMPEN”

Benkt Eriksson bytte efter kriget karriär, från vapenindustrin till lantbruk. Senare blev han distriktschef, eller förvaltare som han föredrog att kalla sig, på Lantmännen i Alster nära Karlstad. Där var han en uppskattad chef under många år. I närheten av Alster, i Lungvik, byggde han dessutom en vacker gård. Genom hela sitt liv var Benkt Eriksson aktiv inom kultur- och föreningslivet. Hans största passioner var kultur och idrott. Han hade en stark övertygelse om att all kultur var värdefull och brukade säga: ”Kultur – det är kraft det”. Benkt talade ofta och gärna om Frödingstenen i Alsterdungen, som hans farfars bror Christian Eriksson hade skapat. Ibland guidade han grupper på Alsters herrgård, Gustaf Frödings födelsegård, och tog dem då till stenen. Där berättade han att det tog Christian tio år att färdigställa stenen, som han hade funnit hemma i Taserud, och att den vägde 18 ton. Benkt brukade även citera dikten på en av stenens tre sidor:

”Och här är dungen, där göken gol, små töser sprungo här med bara fötter och trasig kjol att plocka dungens bär…”.

Benkt Eriksson blev 92 år.

Källförteckning

  1. ”Värmland i krigets skugga” (Värmland förr och nu, 1990, Värmlands Museums årsbok)
  2. Sveriges Radio Värmland 2006. ”Benkt Eriksson var motståndsman i Norge under kriget”: https://www.sverigesradio.se/artikel/933602
  3. Aftonbladet. ” ”Han blev mördad för att han visste för mycket”: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jdPzjo/kai-holsts-dod-var-inte-sjalvmord
  4. Hamar Stiftstidende (1929-1959), tirsdag 24. juli 1945
  5. Samhold-Velgeren, onsdag 28. september 1994
  6. Tyresöradion 91, 4. 10 november till 1 december 2024. ”Kai Holsts mystiska död”: https://www.tyresoradion.se/4581
  7. Hamar Dagblad, onsdag 28. september 1994 ”Drept fordi han visste for mye?”
  8. Norska dekorationer : https://www.kongehuset.no/artikkel.html?tid=27600&sek=27052
  9. ”Er overbevist om att vennen ble likvidert” Moss Avis, lørdag 1. oktober 1994
  10.  ”Ingen spor etter Kai Holst i Säpos hemmelige arkiver” Nationen, onsdag 21. juni 1995
  11. NWT 2007-05-11 ”Jag ångrar inte en dag av mitt liv” :https://www.nwt.se/2007/05/11/jag-angrar-inte-en-dag-av-mitt-liv-ffbb3/
  12. De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland av Anders Johansson (Nørhaven, Danmark, 2014): https://blogg.l-ogaverth.com/2025/02/20/de-glomda-agenterna-norsk-svenska-vapenbroder-mot-nazi-tyskland-av-anders-johansson/
  13. Värmlands Folkblad (2015-5-06) Till minne. Benkt Eriksson Karlstad. 
  14. Riksarkivet ”Eriksson, släkt från Värmland ”: https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15424&forceOrdinarySite=true


De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland av Anders Johansson

Bok, Historia, Lokalhistoria Posted on tor, februari 20, 2025 21:56:21

Copyright © Anders Johansson. ** Anders Johansson. De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland. Utgivningsort: Nørhaven, Danmark, 2014. www.lindco.se. ISBN 978-91-86597-63-4

LÄNK (PDF): DE GLÖMDA AGENTERNA pocketmanus 2013.pdf

En unik möjlighet att läsa denna intressanta bok som PDF. Boken består av 24 kapitel och täcker många intressanta människor, hemliga agenter och viktiga platser i gränsområdet under andra världskriget.

  • Upphovsrätten till boken tillhör författaren. PDF-versionen är tillgänglig för läsning från bloggen och får inte kopieras för kommersiellt bruk. För att publicera hela kapitel krävs författarens godkännande.

I De glömda agenterna sätts en rad skiftande människoöden in i ett övergripande kronologiskt sammanhang under de mörka krigsåren. Författaren breddar och fördjupar temat från sin tidigare bok om svensk-norska relationer under andra världskriget, för vilken han i Norge belönades med en kunglig förtjänstorden. Över 60 000 norska flyktingar kom till Sverige mellan 1940 och 1945. Samtidigt opererade sabotörer och kommandos från svenskt territorium in i Norge. Dessutom korsades gränsen av norska agenter och kurirer, som under de första krigsåren hotades av spionstraff i Sverige men senare samarbetade med försvarsstabens underrättelsetjänst till ömsesidig nytta.

  • I kapitel 8. Hemliga ”Håndslag” till Norge (sida 105), omnämns Aksel Gjevert (1887-1944) som var en av de som förde Håndslag över gränsen in i Norge. Det var tusentals av dessa exemplar som lastades på slädar som de drog på snön.
  • I kapitel 10. Ensligt torp kurirers knutpunkt (sida 132), omnämns ”Tomta” (Håkerudtomta) och hjältarna i familjen Skoglund. Även Östen Nilson, Helmer Sveder och Spåres i Arvika omnämns.

Har ni som läser mer information om något som omnämns i boken och rör Värmland, hör gärna av er till undertecknad.  



Föreläsning med försvarsminister Pål Jonsson 🇸🇪

Demokrati, Försvarsmakten, Historia Posted on tis, februari 04, 2025 23:48:02

Var och lyssnade på försvarsminister Pål Jonsson när han besökte Västra Värmlands Civilförsvarsförening och höll en öppen föreläsning på Svea Bio & Teater i Arvika i fredags.

Det var ett intressant och givande samtal. Moderatorn Morgan Danielsson hade goda kunskaper om bland annat värnplikten genom åren. Han hade varit med förr då det var många som gjorde värnplikten. Att göra värnplikten handlar om att försvara Sveriges mångåriga fred, frihet och demokrati och på så sätt se till att Sverige är och förblir ett självständigt land. Efter att ha varit vilande sedan 2010 återupptogs en del av värnplikten 2014, då redan krigsplacerade kunde kallas till repetitionsutbildningar. Från 2018 utökades värnplikten och nu mönstras årligen ett stort antal 18-åriga män och kvinnor för grundutbildning. Pål pratade klarspråk om varför Sverige behöver utveckla försvaret och samarbetet med andra länder, och varför Nato är en viktig organisation för de nordiska ländernas säkerhet. Han sa också att Europa allt för länge har förlitat sig på USA för Europas säkerhet och inte själva tagit det ansvar för säkerheten på det sätt som borde ha gjorts. Pål nämnde också att det sedan länge funnits ett samarbete med Nato och Natoländer innan den svenska anslutningen till Nato. Men nämnde inte hur nära detta samarbete var. Det är heller inte hans sak att göra då det var en helt annan regering på den tiden. Men för att folk ska förstå hela bilden borde detta så långt senare få komma fram i ljuset på riktigt. Många tror fortfarande, på allvar, att vi har varit neutrala sedan andra världskrigets dagar…  

Politiska frågor

Pål fick på slutet frågor från publiken på detta tema, om Nato, och någon av frågorna verkade vara från några som inte visste så mycket om Sveriges tidigare kontakter med Natoländer och de verkade också väldigt skeptiska till Nato och den västliga försvarsalliansen. Samt USA. De nämnde att det var ett misstag att lämna neutralitetspolitiken. De lät också tala om att vi varit helt ”neutrala” sedan andra världskriget och som om det var en jättestor förändring med att gå med i Nato och lämna ”neutraliteten”. Kanske kan man säga att den sovjetiska och ryska propagandaapparaten haft en ganska framgångsrik påverkan ändå.

”Den sextonde Natostaten”

Sovjet visste mer än svenska folket om den svenska försvarsplaneringen då GRU – den sovjetiska militära underrättelsetjänsten runt 1948 (troligen ännu tidigare) värvat Stig Wennerström, landsförrädaren som avslöjade Sveriges försvarsplanering. Det finns emellertid indikationer på att Wennerström tidigare kontaktats av den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB. GRU ska ha fått upp ögonen för Wennerström redan 1934 då han besökte Riga för språkstudier i ryska.

På 1950-talet hade Nato femton medlemmar. Sverige kallades ”den sextonde Natostaten” (!) av dem som visste. För redan då Norge och Danmark gått med i Nato var det neutrala och alliansfria Sverige knutet till den västliga försvarsalliansen. Ja egentligen skapades dessa band ännu tidigare, och statsminister Tage Erlander (S) och Sverige var de som drev på frågan om ett nordiskt försvarsförbund. Vid ett akut krisläge skulle marinchefen omedelbart lämna Sverige och bege sig till ett Nato-högkvarter, antingen i USA eller Storbritannien. Från denna säkra plats skulle han organisera motståndet. Om Sverige blev ockuperat, skulle resten av militärledningen, regeringen och kungafamiljen följa efter. Nato-styrkor skulle sedan så snart som möjligt bistå Sverige med att slå tillbaka angriparen.

En del av historiken med Sverige och Nato och de hemliga samarbeten som under lång tid var oerhört viktigt framgår i den här artikeln till Gunnarskogs Nytt:

https://usercontent.one/wp/blogg.l-ogaverth.com/wp-content/uploads/2024/03/NATO-BORTANS-IK-till-Gunnarskogs-Nytt-v2.pdf

En del fördjupning av det som omnämns i den här artikeln finns i det här blogginlägget med extramaterial:



Östen Nilson i Arvika: Viktig agent för Norge under andra världskriget

Demokrati, Lokalhistoria, Säkerhet Posted on sön, januari 05, 2025 23:37:33

Artikel från 1967 (del 1)

80 år sedan andra världskriget tog slut i Europa

2025 är det 85 år sedan Nazi-Tyskland ockuperade Norge (och Danmark) och 80 år sedan Hitlerregimen kapitulerade och andra världskriget tog slut i Europa. Jag vill därför dela med mig av en mycket läsvärd artikel (från 1967) om några av de Arvikabor som tidigt blev mycket engagerade i att hjälpa norrmännen under kriget – Östen Nilson och hans fru Karin. Redan i april 1940, strax efter att tyskarna anfallit Norge och Danmark, började Östen hjälpa sina vänner i Norge som han kände genom idrotten, jakten och skyttet. Östen arbetade då på Jordbrukarbankens lokalkontor i Arvika, som låg på Torggatan 8. Efter att kriget bröt ut i Norge förändrades hans uppdrag radikalt.

Karin bar ett stort ansvar. De norska motståndsmännen fann alltid en fristad i deras hem. Nästan alltid fanns där norska motståndsfolk. Karins uppgift var att hålla ryggsäckarna välutrustade med mat och kläder som motståndsmännen/kurirerna behövde för sina skogsturer – smörgåsar, fläsk, kaffe, ombyteskläder och annat. Dessutom hade hon en liten pojke född 1939 och en till på väg, född 1942. Trots att hon var gravid och hade en liten pojke att ta hand om, skötte hon allt som behövdes för att stödja motståndsmännen. En otrolig insats!

Länk till artikeln som PDF: https://l-ogaverth.com/artiklar/ÖstenochKarinNilson

Efter att kriget var slut i maj 1945, fick Östen ett brev från sin norske, gode vän, motståndsmannen Sverre Herdahl där det stod:

”Hjertelig tack för telegrammet ! Det var rent rörande att få det. Og så må jeg få gratulere også deg med freden och seieren – for jag regner deg for å väre like god nordmann som noen av oss”

Vännerna i Norge höll de kontakten med livet ut, och träffades regelbundet.

Haakon VII:s Frihetskors och pokal från Norges legation tilldelades Östen Nilson

Haakon VII:s Frihetskors

Östen Nilson fick efter kriget Haakon VII:s Frihetskors. Utmärkelsen delades ut till norska och utländska militärer och civila för framstående militär eller civil insats under krig, både i strid och i administrativ tjänst. Denna hedersbetygelse var ett erkännande av deras bidrag till motståndsrörelsen och kampen mot nazismen. Östen fick också en fin graverad pokal av den norska legationen (dåtidens ambassad) för sina betydelsefulla insatser under kriget. Dessutom fick han ett gevär av norrmännen, och det var inte vilket gevär som helst, det var en US .30 (7,62×33) M1 karbin (US karbin). Ett verkligt fint minne. M1-karbinen utvecklades som en del av ett lätt gevär i USA innan andra världskriget. Under andra världskriget gick vapnen ut genom de amerikanska Lend-Lease-projektet till allierade länder. Gevären levererades till norska motståndsmän i det ockuperade Norge genom så kallade flygsläpp. Speciellt under krigets sista år släpptes många förnödenheter och vapen i Norge, främst från brittiskt flyg…

Hedersbetygelse

Många i motståndsrörelsen i Norge glömde aldrig Östen och hans fru Karins insatser. När Östen gick bort skrevs bland annat följande i den norska tidningen Aftenposten:

”For sin store innsats ble han i 1945 tildelt Kong Haakon VII´s Frihetskors. Hans fritidsintresse var jakt og fiske. Han fick en stor venneskare i Norge, som idag føler med familien. Mange i motstandsbevegelsen og vi ”Linge-karer” vil aldrig glemme Östen. Vi er stolte over å ha hatt ham som vår venn”

Denna hedersbetygelse från Kompani-Linge-veteranerna (Norwegian Independent Company No. 1, NORIC 1) säger allt som behöver sägas om Östens insatser under den nazi-tyska ockupationen. Hans osjälviska engagemang för frihet och fred gjorde honom till en oumbärlig del av det norska motståndet under ockupationsåren. Tillsammans med sin fru Karin riskerade han allt för att bekämpa förtrycket. Jag hoppas att deras insatser under de tunga krigsåren ska fortsätta att inspirera nya generationer att stå upp för fred och frihet, och minnet av deras gärningar ska inte glömmas bort i Arvika.

Källor

  1. Lista över krigsmedaljer 1940–1945: https://no.wikipedia.org/wiki/Liste_over_norske_krigsmedaljer_1940%E2%80%931945
  2. Lista över tilldelningar av Haakon VIIs Frihetskors: https://no.wikipedia.org/wiki/Liste_over_tildelinger_av_Haakon_VIIs_Frihetskors
  3. Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1). (Kompani Linge): https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompani_Linge



Nästa »