Blog Image

ADVENTURE

“Comeback” på Arvika Stadslopp

Tävling, Träning Postad av L-OPosted on lör, september 13, 2025 19:18:15

Efter många års frånvaro stod jag äntligen på startlinjen igen. Arvika Stadslopp har betytt mycket för mig genom åren – under elitsatsningen vann jag loppet några gånger och satte punkt för den perioden med en seger det sista året jag tränade ordentligt (2016). Idag handlade det mer om glädje än om tider eller placeringar. Men jag ville ha en bra känsla. Och ja, det kändes riktigt fint att vara tillbaka på hemmaplan. Dagen började på bästa tänkbara sätt med barnloppen. Min yngsta dotter sprang fantastiskt (vilket löpsteg!) och blev 2:a – bara fem meter bakom en kille i mål. Min stora tjej (9 år) sprang modigt i klassen upp till 12 år och slutade 7:a. Viktigast av allt, och det enda som betyder något; de hade roligt och ville springa. Det värmer mer än alla personliga rekord i världen!

6 km – Stadslopp med kontrollerad öppning

Jag springer inte många pass på asfalt längre, så planen var enkel; öppna kontrollerat, hitta känslan och låta kroppen bestämma farten. De första kilometrarna kändes bra och det känns som jag är på väg åt rätt håll igen. På slutet saknades dock den där riktiga viljan att pressa mig – pannbenet var inte hundraprocentigt idag. Bättre inställning på Häljebodaloppet och på svenska mästerskapen i springskytte. Men helheten? Väl godkänt. Kroppen svarade ganska bra, steget fanns där, och det finns tydliga saker att bygga vidare på. I mål kom jag som 7:a med tiden 21:00 minuter.

Dagens imponerande insatser

En som imponerade var Sören Persson (IF Göta) – ursprungligen från Bosebyn i Gunnarskog – en verklig legend som fortsatt år efter år. Han kom in placeringen före mig, cirka 12 sekunder bättre. En superveteran med, bland annat, veteran-VM-guld på 800 meter i bagaget och för sin ålder ruggigt stark. Jag märkte att jag tog in lite uppför, men på platten gick vi jämt. Sören är mentalt stenhård och kunde ta ut sig hela vägen in i mål. En förebild – otroligt imponerande.

Min gamla teamkamrat Frida Michold levererade som väntat och vann damklassen överlägset. Kul att se!

Publik, bana och känsla

Det är något speciellt med Arvika Stadslopp; alla deltagare små som stora, publiken, hejaropen och målet i vackra stadsparken. Banans kombination av små men ganska långa motlut och platta partier gör att man måste vara smart – det straffar sig att gå för hårt. Speciellt när man är äldre och inte lika tränad längre.

Idag var målet att göra ett stabilt lopp och njuta av stämningen. Mission accomplished.

Vad tar jag med mig?

  • Styrkan börjar komma – i backarna.
  • Farten på platten behöver vässas.
  • Huvudet behöver få tillbaka lite mer tävlingsdjävul.

Får se om jag kan smyga in fler asfaltpass inför nästa års Arvika Stadslopp och hitta bättre klipp i steget. Det behöver inte vara krångligare än så – bara konsekvent. En målbild, i varje fall. Sen gäller det att faktiskt göra det också. Hoppas jag får lite mer tid till träning. Det är kul när kroppen ”svarar”.

Tack – och på återseende

Stort tack till arrangörer, funktionärer och publik. Det var verkligen roligt att vara tillbaka på stadsloppet. Värmer i hjärtat. Förhoppningen är att stå på startlinjen nästa år igen – gärna lite vassare.

Kort summering

  • Barnlopp: Yngsta dottern 2:a (spurt om segern). Äldsta dottern (9 år) 7:a i klassen upp till 12 år.
  • 6 km Stadslopp: Stabil comeback, bra känsla i början, saknade lite vilja att pressa sista kilometrarna.
  • Dagens plus: Alla barnens insatser. Sören Persson – förebild och superveteran; Frida Michold – grymt löpsteg och klar seger i damklassen.
  • Framåt: Mer asfaltvana för att vässa löpningen på platten till nästa års Arvika stadslopp.


Hiernmannen Orientering på Storkasberget – 16 juli 2025

Orientering, Tävling, Träning Postad av L-OPosted on fre, juli 18, 2025 20:40:11
På väg mellan kontroll 3 och 4

Hiernmannen deltävling 2 hölls på Storkasberget onsdagen den 16 juli 2025 och arrangerades gemensamt av OK Hierne och OK Tyr. Det var Lars och Anna Nordström samt Lennart Moberg som arrangerade och de hade gjort fina banor i terrängen kring Storkasberget och ner mot ”Långtjarne”. En gammal karta användes och detta gjorde det särskilt utmanande. Många stigar stämmer inte överens med hur det ser ut idag i terrängen. Kartan var ett särtryck av ”Friluftskartan Arvika SO” ritad tidigt 60-tal av skohandlare Bertil Ericsson. Två banor fanns: på cirka 7 och 4,5 km. En del kontroller var gemensamma.

Starten gick och fältet spreds snabbt ut i skogen. Jag hamnade lite efter i början och fick börja med att plocka placeringar, först förbi Maria – min sambo – och strax därefter Elin, hennes syster. Redan här märktes stämningen – tävling, men på ett vänligt och familjärt sätt. När jag kommit in i spåret låg det flera löpare framför, och bakom mig hörde jag plötsligt hur Martin Fogelberg föll. Då förstod jag inte att det var allvarligt, men i efterhand visade det sig att han brutit handleden och tvingades ta sig tillbaka till mål och vidare till akuten. Stackars Martin, det satte verkligen tävlingen i perspektiv.

På väg mot kontroll två började jag hitta mitt flyt och hann ifatt gänget framför mig när vi tog oss upp mot Örshultet. Med lite terrängkännedom från mina hemtrakter, som ligger en bit söder om kartområdet, trodde jag det skulle ge fördelar – men insåg att orientering ofta innebär oväntade vägval och att terrängkännedom tappat betydelse. Vid fjärde kontrollen tryckte jag upp tempot, tog mig ner till Långtjärnet och valde stigen runt tjärnet. Här var jag i ledning utan att veta om det och det var helt tyst i skogen. Men osäkerheten smög sig på in mot kontrollen, och jag gick inte tillräckligt långt fram för att upptäcka kontrollen. I stället hörde jag det började braka i skogen och en trio löpare kunde springa ikapp mig innan jag lyckades stämpla. Mot slutet var benen riktigt trötta, men tävlingskänslan fanns där – jag kom i mål som trea. Två duktiga bröder från Kils OK före. Det är jag riktigt nöjd med! Riktigt bra träning, skön stämning och häftigt att få springa på den gamla kartan. Det blev en minnesvärd kväll, både för utmaningen, kamratskapet och den fina naturen.

Länkar

Bulletin: https://eventor.orientering.se/Documents/Event/113857/1/Bulletin-1

Resultat och rutter

Information om tävlingens resultat och rutter finns tillgänglig via Livelox och Eventor, där vägval kan analyseras i efterhand

Resultat: https://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=55079&groupBy=EventClass

Livelox: https://www.livelox.com/Events/Show/161538/Hiernmannen-deltavling-2-Storkasberget



Baksjøløpet i Åbogen 2025 – 12:e gången på startlinjen 🇳🇴 🇸🇪

Tävling, Träning Postad av L-OPosted on lör, maj 03, 2025 21:48:24
Foto från Baksjøløpet 2007. Mitt första lopp i Åbogen och det är jag som har nr 31. Blev seger den gången.

Att stå på startlinjen i Baksjøløpet för tolfte gången var en speciell känsla. Ett lopp som har arrangerats sedan 1981 och blivit en tradition för många i Kongsvingerområdet. Mellan 600–1000 deltagare brukar det vara med på loppet. Banan, som mäter lite över 11 km, erbjuder en rejäl utmaning med kuperade grusvägar och asfalt. Ett varierat och krävande lopp. Start och mål är vid Åbogens bygdehus, som ligger vid fotbollsplanen i Åbogen – en bygd i norra delen av Eidskogs kommun, nära gränsen till Kongsvinger.

I år fick jag ta det som en bra genomkörare – träningen och formen är inte i närheten av vad den en gång var, men kroppen behöver väckas igång. Att känna pulsen stiga, benen jobba och det där välbekanta flåset är ändå en tillfredsställande känsla. Tävlingar handlar inte bara om resultat.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Tolv starter här, med flera pallplaceringar genom åren. Första gången jag sprang var 2007, och då lyckades jag vinna. 2013 var ett minnesvärt år – en snöstorm gjorde loppet extra utmanande, men jag krigade mig fram och tog segern. Faktum är att den tiden jag hade då, i halkan, hade räckt till totalseger 2025 – en liten påminnelse om svunnen form. Den gången avslutade jag de sista kilometerna i ett mycket högt tempo. Minns känslan i kroppen. Det syns också tydligt på resultaten var elitsatsningen upphörde, 2016.

Resultat (År)     (Totalplacering)

2007   1

2009   3

2010   3

2011   2

2012   2

2013   1

2014   3

2016   2

2018   14

2019   9

2023   23

2025   16

Artikel Glåmdalen 2007

I år blev det en tredjeplats i klassen 45-49 år. Konkurrensen var tuff, och avståndet till de främsta i klassen var för stort. Bara att packa ihop och åka hem – och träna. Kristian Monsen som vann min klass har vunnit Europamästerskap och Europacup i vintertriathlon och är fortfarande stark. Riktigt imponerande. Men Baksjøløpet handlar om mer än placeringar. Det handlar om tradition, upplevelser och minnen. Att komma hit och känna atmosfären, att få tänka tillbaka på de gånger farsan stod vid sidan och hejade på, gör det extra speciellt. Så även om tiderna förändras, så består glädjen i att få tävla. Och kanske, om träningen får lite bättre fart, finns det fler chanser att göra ett starkt lopp på denna banan.



Missade Springskytte-SM 2024 på grund av sjukdom – stafettlaget tog silver!

Idrott, Springskytte, Tävling, Träning Postad av L-OPosted on sön, augusti 25, 2024 09:40:18

Det är med blandade känslor jag skriver detta inlägg. Jag hade verkligen sett fram emot att delta i Springskytte-SM 2024 i Uppsala, och det kändes väldigt bra inför SM, men tyvärr satte en envis feber och förkylning helt stopp för mina planer.

Tråkigt att behöva stå över en tävling man gått in för sista tiden, men hälsan måste alltid komma först. Trots min frånvaro lyckades mina starka klubbkamrater (I2 skytteförening), ta hem en silvermedalj efter Stockhomspolisens lag i stafetten! Det ger mig extra motivation att komma tillbaka starkare till nästa års stafett-tävling. På genrepet med stafett-träning innan SM kändes det grymt bra för mig och jag var först i alla träningsrace vi körde så det var så tråkigt att inte kunna deltaga och hjälpa laget. Har varit med i stafettlaget alla år sedan 2013, och lyckats ta SM-guld alla gånger utom en då vi fick en minut i strafftillägg på grund av en tiondels sekunds missad hölstring utan för rutan man får hantera vapnen. Så klart först i mål hjälpte inte den gången. Men väldigt imponerande resultatsvit när man reflekterar och tänker efter.

Klubbkamraten Marcus Wilhelmsson lyckades också ta individuellt SM-guld i H35. Starkt!    

Förhoppningsvis kan jag ge träningen mer tid nästa år och undvika sjukdomar sista veckan så får vi försöka ta revansch på Stockholmspolisen i stafetten.  



Ett hårdare träningspass i Kils stadslopp

Historia, Idrottsprofiler, Tävling, Träning Postad av L-OPosted on lör, augusti 10, 2024 12:58:07

https://kilstadslopp.com/.

Jag deltog i Kils stadslopp, vilket visade sig bli ett ganska intensivt träningspass. Loppet mäter fem kilometer (två varv på 2,5 km). Samma dag jag fyllde 47 år, och jag firade genom att ge mig själv ett riktigt bra träningspass. Familjen var med och tittade också och det var kul. I början kändes det väldigt lätt och jag kände att jag hade bra flyt, även om jag vet att jag fortfarande har en bit kvar till att nå något som kan kallas form. De första tre kilometerna gick riktigt bra. Men efter det började tröttheten smyga sig på ordentligt, och varje steg blev tyngre. Farten saktade ner betydligt, och stod nästan still på slutet men jag kämpade mig igenom. Nyttigt för kroppen men ovant. Behövs fler bra pass.    

När jag grävde i gamla arkiv i Norge, stötte jag på en mängd orienteringsresultat från min pappa. Det var verkligen imponerande att se hur ofta han var bland de främsta eller till och med vann sin klass i tävlingarna genom åren. Jag skulle säga att han var snabbast i ungefär 70% av tävlingarna. Det var en speciell känsla att upptäcka hans framgångar i vårt grannland och inse vilken skicklig orienterare han var! Min pappa, Rolf Gävert, hade också äran att tävla mot legendariske Magne Lystad, många ggr, som kallades “skogens konge”. https://nbl.snl.no/Magne_Lystad Lystad var en av de största profilerna inom orienteringssporten, särskilt bland de äldre generationerna. Han var Norges första stora orienteringslöpare och blev internationell mästare flera gånger. Att min pappa inte var långt efter en sådan ikon inom sporten på långdistansorientering är verkligen imponerande! Artikel om pappa från 1970: https://www.l-ogaverth.com/AN1.pdf



Skogstur med Nilsson och JR

Friluftsliv, Skogsliv, Träning Postad av L-OPosted on fre, april 05, 2024 11:16:11

Under påsken blev det en tur i skogen med de trogna turkamraterna Mr. Nilsson och JR. Blev de norra delarna av Arvika kommun som övervakades. Hade min Norrøna Recon Synkroflex Pack på 125 liter full med utrustning. Det är bra träning att bära med sig lite extra prylar. Ryggsäcken är utvecklad tillsammans med militären. En bra säck när du bär tungt.

På väg mot den tänkta lägerplatsen stötte vi på tre älgar, varav en var helt vit. Dessa vita älgar i trakten är inte albinoälgar med röda ögon, utan de har en vit färgform på grund av en genetisk defekt. Den vita älgtjuren Ferdinand i Gunnarskog blev extra känd då han ofta stod vid vägen i närheten av Bergatorp – Tvärud och betade. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/vita-kandis-algen-ferdinand-ar-borta

Intressant nog såg vi också mycket bökande från vildsvin (latin; Sus scrofa), trots att det inte tidigare funnits vildsvin i området. Det verkar som om de har spridit sig till nya marker. Vi kunde se hur ett vildsvin legat under en gran.

Vid lägerplatsen som ligger på en bergskant med fin utsikt västerut har jag och JR övernattat tidigare, och första gången jag var där på egen hand måste varit i slutet på 1990-talet. Att övernatta på en bergskant med utsikt över landskapet är verkligen en minnesvärd upplevelse. Jag och JR var där och övernattade våren 2021. Film från den turen finns här: https://youtu.be/sKwpWSnI6aE?si=8xn4-R_9pIUuPlWY

Vi eldade stockar av död tallved och det funkade bra. Stora gamla döda tallar kan man elda hela stockar med om man vill få det att brinna riktigt länge. Men kom ihåg att gamla tallar är viktiga för många arter, så det är bra att vara försiktig och hållbar i användningen av dem. Gamla döda tallar har en hård ved som bryts ned långsamt, vilket ger en lång och stabil brinntid.

Klockan 04:00 vaknade både jag och Nilsson av att det regnade. Vi hade dock en tarp uppspänd över sovplatsen. En tarp är användbar både för övernattningar och dagsturer. En bra tarp ska gå snabbt att sätta upp, skydda bra mot vind- och regn samt ta liten plats i packningen.

På morgonen blev det en löptur där vi följde delar av en runda som min pappa brukade springa när han laddade upp inför orienteringssäsongen och Fjäll-OL. Pappa var framgångsrik i den utmanande patrulltävlingen Internationella Fjällorienteringen, där han segrade ett tiotal gånger. Denna tävlingsform verkar ha passat honom perfekt. Fjällorienteringen var en tredagars orienteringstävling arrangerades så gott som årligen sedan 1938 men som sedan ett antal år inte arrangeras längre. Sprang tävlingen två gånger själv, en gång tillsammans med pappa – år 2004: https://www.l-ogaverth.com/nyheter/fjallorientering.htm Riktigt imponerad av min gamle (han var då 66 år) far den gången. I efterhand var det en bedrift att vi klarade bli femma!  

När jag, Nilsson och JR var färdiga med löpturen så tog vi frukost i lägret och vilade upp oss för hemfärden. På väg ner mot bilen så blev JR uppspelt och vi tror att det kan ha varit vildsvin i närheten och det var det han kände…

Sammanfattningsvis en mycket fin och minnesvärd skogstur!   



Översprungen av aggressiv älgko

Natur, Skogsliv, Träning Postad av L-OPosted on sön, september 10, 2023 23:54:55

En ovanlig situation inträffade häromkvällen. Var ute och sprang med JR (hunden) på väg ner mot Björntjärn uppifrån Örshulta. Det hade nästan mörknat helt men hade inte slagit på pannlampan ännu. Brukar vänta med att tända lampan tills det inte går att springa utan ljus. Hörde något djur i den täta skogen vid sidan av skogsvägen och hunden blev lite i farten. Trodde först det var en grävling. Plötsligt och från ingenstans kommer en stor älgko (cirka 300 kg) i full fart och när jag får syn på den är den bara två-tre meter ifrån mig åt samma håll jag springer och den springer i full fart mot mig. Inte en chans att hinna undan så den springer rakt över mig. Har sen inget minne av vad som händer då jag troligen tappade medvetandet av smällen en kort stund, men när jag ”vaknar” till så tar jag och hunden (JR var nog lika överraskad som mig vad f.. det var som hände) oss bakom en gran men älgen springer in i granen och ska ta mig igen. Får en spark på knät och den är så nära så jag kan ladda en armbåge i trynet på älgen. Verkade inte ge någon stor effekt och älgen kändes väldigt fokuserad på att ta mig.

Har mött en hel del aggressiva älgar genom åren, främst ko och kalv men den här ensamma kon var mycket mer målinriktad och verkade ”galnare”. Något som också var lite märkligt var att den inte brydde sig om hunden utan det var mig hon fokuserade på. Så brukar det inte vara med aggressiva älgar som möter någon med hund.

Vid tredje utfallet blev det mer fart på JR, och han började skälla och morra rejält. JR satt fast i mig genom midjebältet, men tänkte att nu släpper jag JR så får han fritt spelrum och så går vi båda till motangrepp för det började nästan bli en kamp om överlevnad. Var en mycket märklig känsla då älgen inte gav sig. Men just när vi var på väg att agera kändes det som älgen taggade ner och gick ganska långsamt därifrån och vidare in i mörkret. Hittade sen inte pannlampan så fick jag stappla mig ner till 175:an och fick skjuts hem av Thomas Östlund. Tacksam för detta. Behövde lampan för att följa stigarna hemåt och med tanke på vad som fanns i skogen ville jag se var jag sprang. Åkte sen tillbaka och letade upp pannlampan som älgen slagit av mig. Kan väl säga att jag tittade mig omkring när jag letade efter lampan. Kom undan med lite skador på smalben, knän och låret. Ont i huvudet och nacken. Älgen har gjort en del utfall mot folk tidigare. Min granne vågade inte gå i skogen där han kunde tänkas träffa på just den här älgen. Grannen är för övrigt en rutinerad älgjägare och har liksom jag träffat på en del argsinta älgar genom åren.

Hela situationen kändes märklig då jag alltid hävdat att skogen är den säkraste platsen man kan befinna sig på. Men. Det är en väldigt säker plats fortfarande. Hade det varit dagsljus hade jag sett älgen tidigare och haft mer tid på mig att ta mig ur vägen men nu hade jag en halv sekund på mig att agera. Blev helt överraskad av rusningen från ingenstans i mörkret. 

Några arbetskamrater hade sen pratat med någon som var reporter på VF, och han vill skriva om händelsen. Expressen hörde också av sig. Förstod inte riktigt nyhetsvärdet, och var väl inte så sugen på att alla skulle veta att man fått stryk i skogen, men jag brukar vara öppen med det mesta så fick väl försöka förklara händelsen. VF-artikeln stämmer bäst med händelseförloppet, i den från Expressen var det en del som inte var korrekt.

https://www.vf.se/2023/09/09/politiker-attackerad-av-galen-algko-hon-skulle-ta-mig-till-varje-pris-e331c/

https://www.expressen.se/nyheter/lars-olof-stangades-av-algko-var-ute-efter-mig/



MSK-fotboll 2022

Fotboll, Träning Postad av L-OPosted on sön, oktober 16, 2022 17:12:59

Förra helgen hade vi en trevlig avslutningstillställning med middag på O’Learys för MSK-fotboll.

Blev tilldelad årets uppmuntringspris för fotbollssäsongen 2022. Mycket hedersamt. Speciellt när de bästa fotbollsåren ligger 2 decennier bakåt i tiden känns det speciellt att få ett sådant pris som 45-åring. Det värdesätter jag högt. Prisskåpet är nu komplett.  

Motiveringen löd:

”Årets uppmuntringspris: Går till en spelare med bra närvaro på både match och träning. En person som aldrig gnäller och som alltid finns till hands och ställer upp. En av få, kanske den enda? Som byter bort jobbpass för matcher med MSK i div 6. I ett lag där många är väldigt duktiga på att berätta vad alla ska göra hela tiden, så är det väldigt skönt att ha en spelare som aldrig gnäller utan knyter näven hårdare när det är motvind. Efter ett uppehåll på 20 år så gjorde han comeback en blåsig höstdag 2019 mot Hillringsberg på hemmaplan och har sedan dess varit en lojal städare på vårt mittfält. Jagar han inte motståndare på fotbollsplanen så jagar han lokala politiker i stan. Årets uppmuntringspris går såklart till L-O Gävert.”    

Vår lagkapten Tobias Ingman fick mycket välförtjänt pris som bäste spelare och bäste målskytt var Abid Salehi.

Tycker vi sammanfattningsvis gjort en bra säsong. Visserligen har vi varit lite ojämna som drog ner oss lite i tabellen och vi slutade på 5:e plats, men vi slog alla tre topplagen IK Arvika fotboll U, Gunnarskog/Bortan och IFK Sunne fotboll U på hemmaplan. Matchen mot Arvika var troligen säsongens bästa där vi taktiskt och kämpamässigt gjorde det mycket bra. Avslutningsmatchen mot Klässbol där vi vann med 6–1 var också mycket bra – där hade vi ett mycket bra anfall och försvarsspel med mycket bollar att jobba på för oss på mittfältet.

Tycker det varit riktigt kul och de stunder vi presterar som bäst är vi bra med på banan. Missade några roliga matcher i mitten av säsongen på grund av skador men förutom detta så blev det många matcher.

Våra tränare/ledare Simon, Emil, Christian och Jon har gjort ett mycket bra jobb och lagt det hela på en ”lagom” nivå som passat de flesta.

Synd man inte är yngre bara…      



Nästa »