Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades den 15 juni 1909 på Trossnäs fält. I 2 Skytteförening som föreningen nu kallas har därmed genomfört sitt 114:e verksamhetsår och på föreningens årsmöte tilldelades jag föreningens förtjänstmedalj i guld! Mycket stolt och tacksam över denna fina utmärkelse. Kändes stort!
Haft förmånen att få tävla med många duktiga lagkamrater under åren och vi har haft en mycket engagerade ledare som ordnat med träningar, träningsrace och tävlingar mm. När vi lyckades vinna H-21 stafetten på SM i springskytte 2023 med en tiondelsekunds marginal och tog tillbaka guldet till Värmland var det tydligen SM-guld nr. 20.
Motiveringen löd:
”Styrelsen för I 2 Skytteförening har beslutat att Du, genom dina mycket stora skytteframgångar under många år vilka på ett högst avsevärt sätt bidragit till föreningens goda anseende skall tillerkännas föreningens förtjänstmedalj i guld nr 30.”
SM-guld (H21 individuellt), 2014. Segermarginal nästan tre minuter.
Blev en spännande upplösning av stafetten på springskytte-SM. Stafetten är höjdpunkten på Springskytte-SM. Högt tempo och mycket dramatik. Jag har alltid rankat stafetten på SM som det roligaste man kan vinna i springskytte. Tre sträckor med två skjutstationer per sträcka, extraskott och straffrundor om man missar.
Ifjol blev vi av med SM-guldet på grund av ett tidstillägg eftersom pistolen inte sattes i hölstret på rätt sätt efter avslutad skjutning. Chans till revansch alltså, men vi visste att det skulle bli stenhårt. Precis allt kan hända.
Stafett är stafett.
Sträcka 1 tog Marcus Wilhelmsson hand om och han gjorde en mycket imponerande och stabil sträcka. Verkade hur lugn och metodisk som helst i allt det han gjorde. Marcus växlade ut oss som tvåa.
Sträcka 2 låg på mina axlar, precis som den gjort många ggr tidigare. Här kan det hända mycket. Omkastningarna kan bli stora. Kände mig otroligt taggad men satte kanske lite väl hög press på mig själv då jag hade så enormt stor vilja till revansch efter fjolårets misstag. Spänningen i kroppen gick nog ut över skjutningen och det blev några straffrundor, men dessa genomfördes ganska snabbt och kunde växla ut Robert Drottz i ledning med strax över 30 sekunder.
Sträcka 3: Robert gjorde ett säkert första skytte och guldet såg klart ut. Kändes grymt bra. Äntligen revansch. När Robert kom in till sista skjutningen hade han en stor ledning och såg ut att ta det väldigt lugnt. Började skjuta men inga mål ramlade ner. Bom, bom, bom, bom. Extra skott, några träffar – två straffrundor. Ett skott satt faktiskt en halvmeter över så nog fanns det mycket nerver med i det hela. Det går att skjuta bort sig.
Under tiden hade Stockholmspolisens SKF lag 1 kommit in på skjutstationen, skjutit fullt och lämnar sista skjutstationen i ledning. Robert var kvar i straffrundan! Hoppet om revansch förvandlades till förtvivlan. Kändes som det var helt kört, men Robert gjorde en rejäl kraftansträngning och lyckades ta i kapp försprånget ca 45 meter före målet. De båda löparna krokar där ihop och Robert kommer inte förbi. Robert är sportslig och låter motståndaren få en meter innan han fullföljer spurten och lyckas ta sig förbi strax innan mållinjen. En meter till godo. Otroligt härligt SM-GULD i stafett! Har ju varit med och tagit några guld genom åren men det här kändes verkligen speciellt, och vilken dramatik.
Vår lagledare Hans Törnevik som ordnar med träningar och träningstävlingar mm bidrar stort till de här framgångarna i springskytte för klubben. Han tog själv ett välförtjänt silver i sin åldersklass. Totalt blev det; 4 guld, 2 silver och 1 brons för I2 Skytteförening. Starka insatser av samtliga i laget. Alla som var med från I2 skytteförening bidrog till det här.
Ett stort tack till Stockholmspolisens Skytteförening för riktigt bra tävlingar och banor!
Blev en bra genomkörare i helgen då jag gjorde ”comeback” på Häljebodaloppet, ett lopp som är cirka 7,4 km och ganska kuperat med omväxlande grusväg och stig.
Det här var det 18:e loppet i ordningen och jag har varit med många gånger. 15 ggr trodde arrangörerna. Var med i första Häljebodaloppet som arrangerades och vann klart den gången, 2006. Senaste segern i loppet togs 2016 efter spurtduell med David Sjögren.
Numer är man betydligt sämre tränad men har kört lite mer på slutet för att komma i bättre form till Springskytte-SM i slutet av augusti. Dock brukar man bli segare då man ökar upp träningen och så var det på loppet. Tippade innan då jag såg startfältet att Frida Michold skulle vinna totalt. Banan passar henne och hon är stark uppför nu. Hon blev tvåa på SM i Trailrunning i våras. Hjälpte Frida med träning för ett antal år sedan och det är roligt att hon nu (då var det få som vågade testa) tränar ungefär så som jag förespråkade för nästan 10 år sedan.
Jag hängde med Frida tills den branta backen började på väg upp till bergspriset men sen tappade jag ryggen för gott. De andra hade då släppt. Frida trippade upp lätt uppför medan jag hade det ruskigt jobbigt. Så till bergspriset hade jag tappat mycket. När vi kom ut på grusvägen igen kändes det helt ok där det var platt. Kände att det här behövde jag för att få en bättre form framöver. När jag passerade 6 km, så såg jag på klockan att förr så hade man redan gått i mål och det var svårt att förstå hur man kunde springa typ 5–6 minuter fortare utan att pressa sig på max. Nu gick jag absolut max tyckte jag.
Frida var klart först som jag tippade innan, och blev loppets första kvinnliga totalsegrare! Välförtjänt. Jag blev förste herrlöpare i mål och fick en bra genomkörare. Dök upp en del trevliga minnen under dagen från de tidiga åren loppet gick. Att det är 18 år sedan (!) man var här och körde första loppet. Otroligt.
Blev till slut ett SM-silver i stafetten. Gick ut som 5: a eller 6: a på min andrasträcka en bit efter täten och satsade ganska vilt för att komma i kapp lagen framför. Första skyttet gick inget vidare och fick en straffrunda. Efter andra skyttet hade jag (utan att jag först förstod det själv) tagit täten och kunde växla ut vår tredjeman Lars i en klar ledning. Det kändes stabilt och med ett rejält försprång var jag säker på att han skulle fixa det. Lars är oftast säkerheten själv på stafetter.
Fick då plötsligt reda på av en kontrollant att jag hade klivit 5 cm utanför rutan man står i där man hanterar vapnet – när jag hade hölstrat pistolen – vilket gav ett tidstillägg på 1 minut. Det var ett riktigt jobbigt besked att få i det läget. Hoppades att Lars skulle lyckas ha en minuts marginal i mål till nästa lag men när Lars hade någon mer bom än han brukar ha så fick vi nöja oss med silverplats. Ca 15 sekunder fattades det för oss. Kändes märkligt då vi passerade mållinjen först med ca 45 sekunders marginal till nästa lag.
Detta innebar att vår svit på över 10 SM-guld i rad i stafetten för I2 SKF bröts – och de ”eviga tvåorna” Stockholmspolisens SKF lag 1 vann det prestigefyllda SM-guldet. Stockholmspolisen SKF har verkligen förtjänat guldet och varit så nära många ggr då vi haft marginalerna med oss så det är bara att gratulera!
Tråkigt dock att klanta till det som jag gjorde helt i onödan och skapa ett tidstillägg för laget som gjorde att vi missade guldet. Hade jag stått kvar en tiondels sekund längre i rutan hade det inte blivit något tidstillägg och vi hade tagit SM-guldet.
En hård lärdom rikare. Det är bara att komma igen och försöka att ta revansch på sig själv nästa år….
I inlägget från TEAM FORIMP för 5 år sedan kunde läsas:
Team Forimps Lars-Olof ”L-O” Gävert har nu tagit ett definitivt beslut att säsongen 2016 var hans sista elitsäsong. Även om inte L-O ”tränat” på elitnivå de senaste två säsongerna har han ändå varit med och tävlat i elitklassen. Nästa år blir det motionsklassen H 40 som gäller vid de flesta tävlingar. L-O har 2016 vunnit bl.a. Arvika stadslopp, Finserudsmarschen, två deltävlingar i Watt Nordic terränglöpningscup, Åmotforsloppet, Häljebodaloppet, Sisuterrängen, Karlstad Marathonstafett, Brunskogsloppet, Kilterrängen, Långa terräng-DM och Göteborgsvarvets seedningslopp, samt ett antal springskyttetävlingar som han avslutade på bästa sätt med att vinna 3 SM-guld. Han var även uttagen till militär-VM i Italien under hösten men var tyvärr tvungen att stå över detta på grund av en skada som stört honom de tre sista säsongerna.
L-O har i sitt idrottande också tagit några ”smällar” och lärdomar av skador och sjukdom. Bland dessa finns två knäoperationer, knäckta revben, krossad lårmuskel, några muskelbristningar, järnbrist, orienteringssjukan ´twar samt en efterhängsen hälseneskada. En summering från seniortiden visar att L-O tagit 14 SM-medaljer i olika sporter, varav 9 SM-guld. Han har också ett guld, ett silver och ett brons från FM i löpning och orientering. Han har även vunnit flera deltävlingar i svenska cupen i multisport och tagit många DM medaljer i orientering, längdskidor, löpning och terränglöpning. L-O har över 100 segrar i olika tävlingar och fler än 100 ggr har han stått på prispallen som tvåa eller trea. Även om han främst var en multiidrottare som tävlade i många olika konditionsidrotter så är han den ende västvärmlänning på herrsidan de senaste 20 åren som klarat kvalificeringsgränserna till SM på halvmaraton och maraton i löpning.
Kul läsning idag.
Riktiga elitträningen avslutats några år innan det här blev skrivet, redan i december 2014 i och med 4-hjulingsolyckan. Efter denna blev det aldrig ”riktig” träning igen. Åtminstone inga längre perioder. Minns tydligt hur kroppen kändes då man var i riktigt bra form.
Målsättningen nästa år får bli att få version 4.5 att bli vassare än 4.4.
Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades 15 juni 1909 på Trossnäs fält. Inledningsvis förkortades föreningens namn I 22 skf men när regementet bytte nummer 1939, ändrades det till I 2 skf. Föreningen tillhör idag en av de äldre föreningarna i Värmland. Föreningen har upplevt flytten både från Trossnäs och Karlstad samt ett antal hot om att regementet skulle läggas ned. Många befarade nog att föreningen skulle gå samma väg som regementet år 2000, men är idag en aktiv förening med stora framgångar.
SM-Guld i stafett, SM-guld i lagtävlan, samt SM-Guld individuellt (H 21).
3-guldmedaljer vid Svenska mästerskapet i SPRINGSKYTTE 2020.
Arrangör var Örebro Pistol och Sportskytteklubb på uppdrag
av Svenska Pistolskytteförbundet. Platsen var Örebro Pssks skjutbana på Slätten,
Örebro. Arrangörsklubben fick göra speciella Covid-19 anpassningar, men det
blev ett riktigt lyckat arrangemang och det bjöds på fina banor.
Tre tävlingar som vanligt.
Individuellt: Löpning ca 6 km, D/H 65 löpning ca 4 km, med 6 skjutstationer mot fallmål. 5 patroner per station, totalt 30 patroner. 1 min tillägg per bom. 3 skjutningar stående, stödhand tillåten, 3 skjutningar stående utan stödhand. From D/H 65 får stödhand användas vid alla stationerna.
Lagtävling: Mellan föreningarnas föranmälda tremannalag oavsett ålder och klass, med undantag för D/H 65 som är tvåmannalag.
Stafett: Löpning 1 km per sträcka med skjutning efter första och andra varvet. 5 patroner per skjuttillfälle + 3 reservskott plus att man laddar sitt magasin först när man kommer in till skjutstationen. Nya regler from 2020. Stående med stödhand tillåten för samtliga klasser. För varje bom, efter att alla ordinarie 8 patronerna avfyrats, löps en straffrunda för varje ej träffat mål. Straffrundan är ca 30 m. Löparen svarar själv för att rätt antal straffrundor löps. För få löpta rundor innebär tidstillägg på 2 min per missad runda.
Mina förutsättningar inför SM 2020.
SM-springskytte är helt klart en höjdpunkt men mitt deltagande år 2020 var dock i det längsta mycket osäkert. Hade inte tränat tillräckligt tyckte jag, då en skadad hälsena har stört träningen. Jag har inte kunnat träna som önskat utan har fått anpassa träningen till skadan. Sen har det av olika anledningar blivit allt för dåligt med springskytteträning och skytteträning. Vår duktige ledare Hans Törnevik, som är otroligt engagerad har dock med jämna mellanrum hört av sig med träningsresultat och annat. Han har legat på och försökt få med mig och till SM lyckades han övertala mig.
Körde helgen innan SM Kretsmästerskap Värmland och där såg
det mindre bra ut då jag hade ett för dåligt skytte. Snäppte upp med något pass
på skjutbanan och då kändes det mycket bättre.
Tävling
Individuella tävlingen
Började löpningen ganska lugnt, fokus skulle ligga på skyttet. Trots att jag var fokuserad på skjutningen så släppte jag iväg 3-4 skott som jag på förhand vet att de inte träffar. Det är mindre bra och ett tecken på att det saknas träning på skjutvallen. Jag började också med 2 missar i första skyttet med frihand, men skyttet med stödhand var bättre. Blev några bom för mycket, helt klart men ingen katastrof. Många verkade ha problem på skjutvallen. Kanske, kanske kunde det räcka till medalj. Det blev ännu ett Guld. Kanske var det fler än jag som hade missat träningar då det verkligen varit ett speciellt år.
Lagtävlan
Det här guldet var ju lite speciellt då jag inte ens var
uttagen i laget från början då man utgår från KM-resultaten helgen innan. Men
som tur för både mig och laget hade Hans ”råkat” sätta mig i lag 1. Så det blev
ett lagguld där före Stockholmspolisens lag 1.
Stafett
Stafetten är verkligen årets mål för mig på springskytte-SM.
Har 8 SM-guld i stafett. Senaste åren har jag legat i topp i sträcktider men
förutsättningarna var lite annorlunda i år då man även skulle ladda magasinen
vid stationen och fick ha tre reservskott. Blir därmed ett klart långsammare
skytte, som kanske var till en nackdel. Sen hade jag missat den viktiga stafett-träningen
som Hans brukar vara noga med att vi ska köra innan.
Som vanligt tog jag hand om sträcka två (mittensträckan).
Den har jag kört ett antal år nu.
Marcus på första startade otroligt bra och sprang bra och
sköt bra. Gjorde här en grymt stark insats och tog verkligen revansch på sig
själv från den individuella tävlingen. Han låg tvåa in på 2:a skjutningen och
sprang ut i klar ledning.
Jag gick ut ensam och höll igen in till första skyttet.
Missade tyvärr hela tre skott för jag tyckte jag fick för mkt tid och detta att
fippla med extraskott kändes mindre bra och tappade ledningen här. Efter jag
kommit ut ur straffrundan så var jag tvåa. Kändes surt men vet sedan tidigare
att jag kan ta gubbar vid andra skjutningen då de flesta skjuter sämre på andra
skyttet i stafetten men jag brukar skjuta bättre. Det stämde nu också och kunde
gå om och skapa en lucka bakåt för vår slutman Lars.
Lars körde sista och missade något skott men det var aldrig
någon fara för Lars laddar skotten snabbare än någon annan. När han hade sänkt
alla 5 vid andra skyttet så var det så gott som klart. Fantastiskt kul att vi
vann stafetten igen. Att genomföra något tillsammans med andra som leder till
så goda resultat är otroligt kul. Firade med klassisk stafettvinst-pizza efteråt.
SM-guldlaget i Springskyttestafett 2020.
Vi har som vanligt mycket att tacka vår suveräna ledare Hans Törnevik för. Utan honom hade jag inte ens kommit till start i årets SM. Med ett stort engagemang, lyhördhet, kreativitet och inspiration leder Hans Törnevik I2 skytteförening genom säsongen med SM som huvudmål. Han sprang dessutom den individuella tävlingen själv trots en axelskada så han fick springa med armen i en mitella. Förebild.
Tack till Örebro Pistol och Sportskytteklubb för ett mycket bra arrangemang.
Arrangör var Stockholms Polisens Skytteförening på uppdrag
av Svenska Pistolskytteförbundet. Platsen var deras skjutbana – Grimsta skjutbana, Stockholm. Tre tävlingar
som vanligt.
Individuellt: Löpning ca 6 km, D/H 65 löpning ca 4 km, med 6
skjutstationer mot fallmål. 5 patroner per station, totalt 30 patroner. 1 min
tillägg per bom. 3 skjutningar stående,
stödhand tillåten, 3 skjutningar stående utan stödhand. From D/H 65 får stödhand användas vid alla
stationerna.
Lagtävling: Mellan föreningarnas föranmälda tremannalag
oavsett ålder och klass, med undantag för D/H 65 som är tvåmannalag.
Stafett: Löpning 1 km per sträcka med skjutning efter första
och andra varvet. 5 patroner per
skjuttillfälle, totalt 10 patroner per deltagare. Stående med stödhand tillåten
för samtliga klasser. För varje bom, efter att alla ordinarie 5 patronerna
avfyrats, löps en straffrunda för varje ej träffat mål. Straffrundan är ca 30
m. Löparen svarar själv för att rätt
antal straffrundor löps. För få löpta rundor innebär tidstillägg på 2 min per
missad runda.
Mina förutsättningar inför SM 2019.
SM-springskytte är numera huvudmålet med den betydligt
mindre omfattande träning man lägger ner sedan jag avslutade min elitsatsning.
Det betyder dock inte att det är full satsning just tävlingsdagen samt veckorna
innan. Jag hade satsat på att få upp löpformen senaste månaderna och på
Häljebodaloppet där jag placerad mig som 4:a kände jag att det började likna
något. Körde därefter Arvika stadslopp och kände att formen var bättre men
redan efter 2 kilometer så nöp vaden ihop så jag fick haltspringa resten. Tror
formen rent fysiskt egentligen var god för en tredjeplats men blev 5:a där. Försökte
genast få rehab på vaden och dagen efter körde jag DM-springskytte där jag fick
hålla igen på löpningen och hade lindad vad. Sköt helt ok så det blev seger där.
Veckan ägnades åt lätt löpning och massage mm för att kunna delta på SM.
Började kännas bättre i slutet på veckan.
I övrigt har de senaste 288 dagarna varit en tid då mycket
konstigheter skett efter att Lasse som jag var god man för avled av följderna
av en sjukdom han helt enkelt tvingades få eftersom han aldrig fick chansen att
opereras sig då det fortfarande var möjligt långt innan jag tillträdde som god
man. En historia med många bottnar och fula angrepp som jag aldrig trodde var
möjliga skulle kunna hända. Ingen optimal uppladdning direkt.
Tävling
Individuella tävlingen
Började löpningen lugnt, men kände redan en liten bit in på första
slingan att vaden inte var med i matchen. Höll igen och kunde inte trycka på
riktigt. Kanske gjorde det mig ofokuserad för jag började med 2 missar i första
skyttet med frihand. Missade dock även med stödhand i andra skjutningen och då tappade
jag lite självförtroende vilket ledde till lite missar här och där. Kanske,
kanske kunde det räcka till medalj. Det blev silver. Klubbkamraten Johan
Lindqvist gjorde sitt livs bästa springskytte-SM vann klart. Grymt bra! Välförtjänt
då han jobbat hårt för detta i många år.
Lagtävlan
Eftersom samtliga tre i laget gjorde bra insatser så gick
lagguldet till oss. Ganska klar segermarginal ner till stockholmspolisen lag 1
förstod jag även om jag inte sett några resultat ännu.
Stafett
Stafetten är verkligen årets mål för mig på springskytte-SM.
Har 7 SM-guld i stafett. Ifjol lyckades jag tagga till bra på stafetten och
hade snabbaste sträcktid. Hade förhoppningar om att göra något liknande i år. Och
eftersom det då skulle krävas snabbare löpning än på den individuella tävlingen
så visste jag innan att vaden skulle få det tufft så planen var ett lugnare
första varv och sen köra hårdare på varv 2 och det då kvittar om skadan går upp.
Som vanligt tog jag hand om sträcka två (mittensträckan). Den har jag kört ett
antal år nu.
Johan startade bra och sprang bra och sköt bra. Gjorde även
här en stark insats och hade självförtroende från den individuella tävlingen på
skjutstationerna. Han låg tvåa in på 1:a skjutningen och sprang ut i ledning,
en ledning som han utökade vid andra skjutningen och in till växling.
Jag gick ut ensam och höll igen in till första skyttet. Missade
tyvärr två skott men straffrundan tar enbart 13-14 sekunder så ingen katastrof
om man gör resten bra. Efter jag kommit ut ur straffrundan så var jag fortfarande
i ledning. Därefter tryckte jag på ordentligt och precis när jag skulle komma
in för det andra skyttet låste sig vaden totalt men i det läget är det bara att
köra. Sköt fullt med snabbt och säkert skytte och körde spurtvarvet snabbt så
vi ledde där klart.
Lars körde sista och missade några skott på första skyttet
så de tog där igen en del tid på oss men det var aldrig någon fara för Lars
skulle kunna ha bommat alla skotten på sista och ändå hade vi vunnit. När han
sänkte alla 5 så var det klart. Riktigt bra genomfört av allihop och fantastiskt
kul att vi vann stafetten igen. Att genomföra något tillsammans med andra som
leder till så goda resultat är fantastiskt. Vi var 1,49 min före Stockholmspolisens lag.
Vi har mycket att tacka vår ledare Hans Törnevik. Han har ledaregenskaper
som ger resultat. Med stort engagemang, lyhördhet, kreativitet och inspiration
leder Hans Törnevik i2skf genom säsongen med SM som huvudmål. Extra fokus läggs
på teamet och de delar av tävlingen där laget tävlar tillsammans. Stafett och
lagtävlan. Hans ordnar med träningar och träningstävling/tävlingar med ett
genomtänkt upplägg fram emot SM.
Och det gör resultat.
Tack till Stockholmspolisens Skytteförening för ett mycket
bra arrangemang.
Stafett-laget som vann SM-stafetten 2019
