ADVENTURE

Sen jag skrev sist har jag hunnit med ett par
nattorienteringar, någon fin friluftstur och lite annat. Ok Jösse arrangerade
en deltävling i nattjakta vid Sjöhaget där man sprang på en nyritad
Ingestrandskarta. Var med i täten i början men upptäckte att jag kom till min
4:e kontroll innan 3:an då det även var gafflat tvärtemot på den gafflingen.
Blev lite konfunderad när de andra stämplade där så då fick jag köra på för att
snabbt ta min 3:a och tillbaka till 4:an. Höll upp rätt bra fart där så kom
ikapp de andra innan nästa kontroll. På sista kontrollerna körde jag på och
fick på så sätt några minuters marginal ner till de andra. Resultat
Nattjakta Sjöhaget Herrar

Finalen i Nattjakta gick i Magnor. Det är 5 deltävlingar
innan finalen som avgörs i jaktstart och jag hade bara varit med i två
deltävlingar men eftersom jag hade tagit full poäng på båda så gick jag ut som
trea i jaktstarten, 2,5 minuter efter. Började med att orientera säkert och
kontrollerat. Missade 4:an lite men eftersom jag var koncentrerad så kunde jag
snabbt korrigera. Vid kontroll 5 så körde jag på ordentligt mot 6:an på ett
”runtomvägval”. Kom redan där ikapp de som startat framför, de hade
inte missat något men jag hade gjort bra mycket bättre vägval och sprang
snabbare. Sen blev det parodiorientering på oss alla med massor av misstag
eftersom jag valde att springa med de andra. Jag blev ofokuserad resten av
banan och då går det inte att springa natt-ol. I efterhand så är det lätt att
säga att jag skulle fortsatt i samma tempo, med samma fokus som jag hade innan
jag kommit ikapp. Resultatet blev istället att jag snuvades på totalsegern på
sista kontrollen då jag var slarvig. Men med den orienteringen som blev efter
kontroll 6 så var väl ingen av oss i täten värda att vinna för det var riktigt
dåligt. Kan dock skratta gott åt det efteråt..

Karta
Nattjakta final Magnor

När det gäller nattorientering hittade jag förövrigt det här
på bloggen . Det var ett tag
sen och där skrev jag bla om dåvarande landslagsmannen Jonas Leandersson som
var en sekund före mig i resultatlistan som ett framtidsnamn, och jag hade
ganska rätt där. Efter bland annat två EM och två VM-guld så är det ju ganska
rätt att han är nominerad till årets svenska manliga idrottare på idrottsgalan
i år…

Veckorna har rullat på och
jag har inte hunnit skriva något på bloggen. Lyckades för nån vecka sedan tillsammans
med några duktiga killar på regementet bärga en silvermedalj på
Försvarsmaktsmästerskapen i orientering. Orientering är en grundläggande
förmåga för en militär så konkurransen är tuff och prestigen mellan de olika
regementena är stor i budkavlen (stafett med 5 sträckor, varav 2 nattsträckor).
Körde själv sträcka 1 (sträcka 1 och 2 kördes samtidigt med gemensam start) och
var i god form så första kontrollen tog jag först, sen missade jag lite på
2:an. Hade även en längre gaffel här så kom lite efter men till kontroll 3 var
jag uppe i täten igen och stämplade först. Här låg även K3´s andrasträckslöpare
2:a så då ledde vi tävlingen klart. På väg till 5:an så höjde jag tempot och
spräckte fältet då kroppen svarade riktigt bra. Var en kille som lyckades hänga
i i ryggen till 5:an. På väg till 6:an gick jag ut lite snett och gjorde ett
pararellfel och läste fel på en traktorväg så kom upp på fel höjd. Eftersom
löpare som legat bakom sett ljusen från tätens lampor fylldes det på med folk i
samma område så det blev stor förvirring där. Så folk som varit avhängda bak i
fältet kunde ta 6:an först och få ett rätt rejält försprång.. Började jaga i
hög hastighet men gjorde ngr småmissar men till de sista kontrollerna var jag
nästan ikapp men då gjorde jag 1,5 minut på näst sista kontrollen och det var
den tiden jag var efter in. Slarvigt då jag hade bra kontroll större delen av
loppet men inte höll ihop det riktigt. Dock så låg vi efter de båda
nattsträckorna 2:a och hade bra utgångsläge för de tre dagsträckorna. Lite synd
bara att mitt misstag kostade oss en klar ledning efter natten..

Det hela avgjordes inte
förrän på sista sträckan där vår löpare spurtade ner 2 andra lag så vi slutade
2:a och fick silver i FMM. Riktigt bra gjort av oss tycker jag och med mer flyt
så hade vi även utmanat om guldet..

Var även med i en deltävling
i Nattjakta där jag började med en stor bom på 1:a kontrollen så jag låg 11:a
men sedan fick bättre ordning på det och gick ifatt de första och kunde vinna
deltävlingen. Lite stressigt lopp men skönt att det stundtals gick ganska bra..

Karta:

Resultat/ Sträcktider:

I onsdags var det dags för
sista Hiernmannen för året. Denna gång i verkliga hemmamarker för mig. Skogar
jag rört mig i dagligen sen jag var kanske 7-8 år. Skogar som ingen annan
känner bättre, nu när farsan vandrat vidare. Där jag sovit, sprungit, åkt skidor – tur och längd, fiskat och
vandrat ofantligt många ggr, ensam eller med pappa. Många småstigar som nu är
mer igenvuxna är efter mig eller farsan. Det är även ett väldigt fint område med
krävande och hård terräng. Farsan lade här grunden till många segrar i fjällorienteringen.

Brorsan hade lagt kvällens banor på skogskartan där bonitet var utritat och TC var förlagd till Abborrtjärnet på
Säterudskogen. En idyll. Faktiskt så hade han fått till banorna, åtminstone
långa banan på ett imponerande sätt. Det var en fin, utmanande bana med
vägvalsmöjligheter och äkta svår Hiernmannenterräng. Jag fick äran att dagen
innan sätta ut några kontroller med bil (som bla var en av dem jag senare
bommade på) eftersom brorsan var skadad i ett knä.

Eftersom jag inte mer än
joggat efter skadan i vaden så hade jag tänkt att springa korta banan där
tempot är lugnare. Hade dagen innan upptäckt att i skogen där man använder
lårmusklerna mer så funkade vaden bättre. Värmde upp och beslöt mig att starta
på långa banan och kliva av om jag skulle få ont. Ville gärna se vad man kunde
prestera i denna terrängen mot de starkare på långa banan. Eftersom det inte är
lika viktigt med att någon har terrängkännedom och annat som på en mer seriös orienteringstävling
så kan jag starta. I ärlighetens namn har jag väntat på en tävling i
dessa marker i 20 år, så att en vadskada skulle stoppa mig från att vara med
var nästan otänkbart. Hann tänka på farsan som jag saknar så otroligt mycket innan start och jag minns hur han önskade att det skulle kunna
arrangeras orienteringstävlingar här. Han hade varit mycket glad över att det
nu kunde bli något arrangemang, även om det ”bara” var en
Hiernmannen, där han själv tränat och tävlat under hans tid i bla Sälboda GOIF. Tänkte
även på vilket otroligt tomrum han lämnade efter sig..

Lade mig en bit bak i början
och kände på hur vadmuskeln kändes. Ner till kontroll 2 så kom jag in som 3:a
eller 4:a. På väg mot kontroll 3 så drog jag ett eget vägval som gick över hela
Gravåsmasthöjden. När jag var på toppen så tänkte jag på om detta verkligen var
så smart men eftersom jag väl känner terrängen så visste jag om fina stråk ner
mot hygget där 3:an skulle sitta. Kom ikapp folk på korta banan men dessa låg i
ett stråk 50 meter öster om mig så de såg inte ens att jag passerade dem och
här hade jag skruvat upp tempot rejält. Kroppen kändes förvånansvärt bra. När
jag stämplade vid kontrollen så lyssnade jag om jag skulle höra någon annan men
det var tyst, misstänkte att mitt vägval ändå var ganska bra och kanske låg jag
nu först.

Drog sen ett säkert vägval i
kända stråk mot nästa. Även om jag tror att det fanns snabbare alternativ så
lät jag bli att fundera så mycket över dessa. Hittade först inte var kontrollen
satt men efter ett tag så kunde jag stämpla. Nästa kontroll låg vid
Mjölnarstenen, en kulturmärkt sten där de som bodde förr i världen på andra
sidan skogen ställde ner mjölsäckarna när de varit nere och handlat på affären
i Säterud. Det var längesen nu men detta berättade farsan om för många år sen
så jag visste väl var stenen fanns. Drog ganska långt på Gårdstjärnsvägen innan
jag vek upp efter den gamla mjölnarstigen som nu var kvaddad av
skogsmaskinskörning. Nu var det bara en kontoll kvar som satt vid en myr där vi
haft skidbana. Blandade ihop myrarna i skallen och kom först till fel myr men
fick springa tillbaka och kunde ta den västerifrån. Sen var det bara att hitta
ett bra stråk mot Abbortjärnet och målet.

Resultatet då? Detta kan, från
att jag drog på maximalt, vara ett av mina vassaste orienteringslopp och
löpning i obanad skog. Jag hade otroliga 15 minuter!!?? bättre tid än tvåan på
långa banan som ändå är en kille som springer juniorelitklass och ännu mer till
de andra som var än längre bak. Frågan är om jag någonsin sprungit bättre där
terrängen var tung, det var åtminstone i samma klass som när man varit i bra
orienteringsform. Och i denna här hemmaterrängen får det vara klassorienterare
om de ska kunna ta mig, speciellt med en skogskarta/gröna karta som enda kartmaterial.
Känslan att dundra fram i hög fart i denna skogen var i varje fall fantastisk
och detta lopp kommer jag nog minnas länge. Vet iaf att farsan hade varit glad över mycket denna kväll..

Resultat:

Lången som är kraftprovet i Värmland när det gäller
orientering arrangerades traditionsenligt som en säsongsavslutning på den
Värmländska orienteringssäsongen under lördagen. Målsättningen var främst att
ta det som ett bra träningspass men ändå försöka försvara min seger från 2013. Taktiken
var att vara offensiv och ligga med i täten hela vägen och även hålla ögonen på
Johan Wikström som hade hemmaplan och kände terrängen väl. Johan visade också ifjol att han var säker
tills han tröttnade på de sista kilometerna.

Märkte efter ett tags löpning att de andra hade problem att
följa när jag tryckte på där det var mer lättlöpt som på stig och grusväg. Kände
stundtals att det var bra drag i benen på dessa sträckor men höll igen då man
inte vill göra onödiga misstag. Vid kontroll 5 så splittrades fältet som då
bestod av 5 man upp, då man tog olika vägval. Jag var först till 6:e kontrollen
med två man närmast i rygg. VVOK-Andreas och Wikström tappade lite på sitt
vägval och kom en bit efter. Vid långsträckan mot 7:an höll jag täten men drog
inte max utan avvaktade lite för att vi skulle vara flera mot kontrollen för
att undvika missar.

En bit efter kontroll 8:a kom Johan återigen upp längst bak
i klungan som nu leddes av Södertälje-Nykvarn Ludvig. Kände efter ett tag att
vi måste dra snett in mot 9:an och började snegla mot det hållet kontrollen
borde vara, ett par hundra meter bort. Upptäckte då att Johan vikit av tidigare
och jag förstod att han tagit kontrollen och fått en stor lucka. När vi kom in
till kontrollen så kom samtidigt VVOK-Andreas som legat ca 1 minut efter i
spåret. Då vi missade även på följande kontroller så avgjordes tävlingen här
för Johan spikade allt och gjorde ett av sina bästa lopp någonsin. När vi inte
tog in något på honom eftersom vi gjorde små missar här och var, plus en 4
minuters bom så var jag rätt uppgiven och brydde mig inte så mycket om
placeringen utan lät Södertälje-killen dra ifrån utan kamp mot slutet. Det var
nog så att det var första platsen som var intressant för en som vunnit
tävlingen tidigare.

Var nöjd med träningspasset och glad för Johans skull då han
verkligen var värd detta efter ett mycket bra lopp. Men tävlingsdjävulen sa att
jag borde ha kört mer efter den taktik jag satte inför tävlingen så lite
besviken var jag ändå. Kände mig mycket säkrare på orienteringen på förra årets
Lången och hade då orienterat mer och även kört Langturn (som jag också vann
då) i Norge vilket gav bra självförtroende i orienteringen. Om man ser till flera race denna säsong så har flytet för ännu bättre resultat saknas, så de var inte oväntat att jag skulle bli 3:a, igen. Det går inte att
leva på gamla meriter mer än ett år i taget när det gäller orientering…

Resultat

Karta del
1

Karta del
2

Under veckan har jag varit i Luleå och deltagit i
Försvarsmaktens mästerskap i orienteringsstafett med K3. Hade startsträckan
även detta år där jag ifjol var först in till växlingen med någon minut. Kändes
i steget redan mot första som jag var i gammal god form rent fysiskt men
hamnade på efterkälken i orienteringstekniken efter att ha tittat på andra
löpare (bakom?! mig) och hamnat vid fel 1:a kontroll. Gjorde sen misstag efter
misstag som kostade mycket tid men var trots detta uppe på andra plats på väg mot
tredje sista kontrollen där jag återigen gör ett större misstag som gjorde att
jag kom på efterkälken ordentligt. Men kunde med en hyffsad avslutning som tur vara
med i slutet på den svansen till växlingen så växlade som 5:a. Alltid lär man
sig något. Springa orientering med huvudet under armen är aldrig lönsamt.

De andra killar i laget kom sen inte upp i sin bästa nivå så
vi slutade tyvärr klart sämre (tror vi blev 9-10:a) än den fina tredjeplats som
vi fick med oss ifjol, fast vi på papperet kanske hade ett vassare lag i år. Alla
hade typ otur med något kändes det som. Nån slog bl.a. sönder hela kompassen
mot handleden i ett fall så var tvungen att ta sig tbx till målet för att hämta
en ny innan han kunde fortsätta. Men vi hade kul ändå och det var nästan lite
komiskt vad allt gick snett som kunde gå snett. Alla blev dock taggade och
revanschsugna vilket bådar gott.

Karta här

Hiernmannen deltävling nr 2 arrangerades vid Klevene gamla
kyrkplats, norr om Skillingmark. Mathias Axelsson hade gjort fina banor på ett
för mig nytt område. Kartan vi använde oss av var från 1971 så man kunde inte
lita på att stigar och annat fanns där de var utritade på kartan. Blev lite
missar på både 1:a och andra kontrollen men det var fler som hade problem där.
Ut från kontroll nr 2 drog jag på lite och verkade få en liten lucka till de
övriga. Tog det rätt lugnt in mot nästa kontroll för det är alltid bra att vara
några som springer ihop när det är Hiernmannen. Man vet aldrig vad som väntar i
terrängen då det inte alltid framgår av kartan.

På slutet kom Andreas ikapp då han inte missade nästa sista
som jag gjorde. Vi tog lite olika vägar in mot sista kontrollen. Andreas drog
upp en vild spurt på slutet men jag kunde svara. Tyckte att benen kändes lite
bättre nu än på ett bra tag så det svarade bra när jag ökade farten.

AN gjorde ett reportage från Hiernmannen som jag länkar till
här under. Kul med reportarar som åker långt ut i skogen och gör ett reportage.
Reportern hade själv en tanke på att ställa upp på korta banan på den sista
deltävlingen som går uppe vid norska gränsen nästa v. En riktig orienteringsreporter
alltså, kör ett eget varv på banan i maxfart.

Karta
med GPS-rutt

Artikel AN

Årets första deltävling i Hiernannen avgjordes denna gång
vid Bytorpet. I marker som jag skidat, vandrat, tränat och sovit under granar
många ggr men ändå ett inte helt enkelt område för mig då kartmaterialet var
helt nytt. Anders Johansson (OK Jösse, VVOK) mfl låg bakom arrangemanget och de
hade fixat en otroligt bra karta av laserskannat grundmaterial som var riktigt
bra att springa på.

Starten gick och jag placerade mig lite bak i fältet efter
att ha tagit ut rätt riktning mot första. Det är alltid lite rusning första
kilometern, räknade med att banan och terrängen lugnar farten efterhand. Den
första kontrollen var norr om Bytorpet över myrarna och den andra låg på
Högfjällshöjden, 382 m. ö. h. så det blev lite uppförsbacke dit. Har åkt skidor ett flertal ggr där tidigare men detta var första gången med
orienteringsskor på den höjden.

Tog kontrollen på höjden först och fick även kontroll 3 som
låg lite lurigt nere i en bäckravin först. Därefter så tog flera ett rakt på
vägval som jag också följde ett tag medans jag läste på kartan. Bestämde mig
sedan att jag går runt på stigen och avbröt det mer ”rakt på”
vägvalet. Blev därmed ensam ett tag. Körde på runt och ett par hundra meter
innan kontrollen så hade jag förhoppning om att kanske vara först men då fick
jag se att de två snabbaste av de som kört ”rakt på” dök upp 50 meter
till vänster om mig. Hade jag gått ut på högervägvalet direkt hade det varit
snabbare men nu blev det likvärdigt. Blev sedan en större miss på 5:e
kontrollen så där gick bla. norske orienteraren Eivind Lande förbi och fick
troligen ett par minuters lucka. Gick inte att ta in detta då det var för kort
tid kvar till mål men Andreas körde på riktigt bra över myrarna tillbaka mot
Bytorpet och mot näst sista kontrollen. Jag kunde sedan öka tempot från sista
till näst sista kontrollen och fick på så sätt vara först i
”klungspurten”. Lite prestige 🙂 men inte ska man bomma bort sig på
”hemmaplan”.

Riktigt bra träningstillfälle och grymt kul att vara
tillbaka i skogen med karta och kompass. Arrangemanget som sådant var otroligt
fint arrangerat med en bra karta, god mat efteråt och allmänt trevligt.

Karta och GPS-rutt

Resultat

Igår körde jag ”Lången”, en
klassisk långdistansorientering med OK Tyr som arrangör. Inför loppet hade jag
mest sett racet som ett bra träningspass i obanad terräng men när jag sett att
anmälningslistan fylldes på blev jag lite mer taggad att göra bra ifrån mig. Har
tidigare varit både 2:a och 3:a i tävlingen så hoppades att kunna komma på
pallen även denna gång om kroppen funkade och skallen var med i matchen. Det
kom en hel del bra folk till start och när rutinerade Janne Olm Kils OK (med
bl.a. bra resultat på VM i långdistansorientering) anmälde sig i sista stund så
kändes startfältet riktigt bra. Att Janne skulle orka hela vägen var jag rätt
säker på men trodde också en del på Andreas som såg stark ut i Norge på
Langturn tills han fick trötthetsklubban på slutet. Sen var det en kille med
från IK Hakarpspojkarna (Jönköping) som satsar hårt på orientering och han
trodde jag också kunde vara vass och säkert skulle springa på bra. Dessutom var
det många hemmalöpare med god terrängkännedom som skulle sälja sig dyrt och var
laddade inför uppgiften.

Tävlingens start och målplats samt
varvning var beläget vid Tyrstugan. Blev hårdkörning då det yngre gardet satte upp
sin högsta fart direkt från start och vid första kontrollen stämplade jag som
7:a. Därefter avancerade jag i fältet och var väldigt aktiv hela vägen och låg
i stort sett i tät tillsammans med den som låg i täten för tillfället. Hade
bestämt mig för att inte dra första 2/3 av banan. Större delen av första slingan
innan kartbytet drog IK HP killen. En snabb kille i skogen som även gör snabba
löptider på platt underlag och vi höll tillsammans på att få luckor efter ett
tag, men ett koppel på 5 löpare skuggade hela tiden där bakom. Antog att det
gick tillräckligt fort då de inte klarade att komma upp i tätposition mellan
kontrollerna fast det kanske blev någon liten krok av oss där framme. Själv
kände jag mig starkare och starkare ju längre banan gick och förstod efter
ungefär halva sträckan att det här kan bli ett bra race om jag gör det jag ska
hela vägen in i mål.

På slutet av första slingan så
gjorde vi som var längst fram en liten krok och Johan Wikström OK Tyr fick en
liten lucka. När IK HP killen inte orkade täta luckan körde jag snabbt ikapp
Johan och efter ett tag kom även Andreas som var riktigt stark här också upp i
rygg på oss. In till varvningen så kom jag först med Wikström och Andreas i
hasorna men märkte att de slet med farten så jag funderade på att sticka och
försöka köra solo de sista 5 km som återstod men tänkte att hemmalöparen känner
terrängen och det kan vara bra att ha honom med sig, så jag avvaktade. Märkte ganska
snabbt att Wikström inte höll upp farten nog och efter ett tag kom även Jan Olm
fram till täten med Tyr-Sjögren i hasorna. Det var inte så överraskande då jag
visste att Janne skulle vara en av dem som höll hela vägen.

Janne tog över i täten och ökade
även tempot lite. Perfekt tänkte jag och de båda Tyrlöparna tappade i första
uppförsbacken. Därmed var det jag, Janne och Andreas kvar då det återstod 4
kontroller (av 31). Tyvärr hamnade vi snett mot nästa så det blev en onödig
krok med någon minuts tidstapp fast jag upptäckte det ganska snabbt, så
Wikström och Sjögren fick en gratischans att vara med i matchen igen. Men då
tog Janne tag i tempot igen så de båda tyrlöparna tappade. Tidstappet för dem sista
biten blev så mycket som 2,30 och 10,23 min till målet så de var rätt trötta, men
det säger också en del hur trött man kan bli på en sådan bana. Andreas var stark
hela vägen och följde en liten bit efter Janne och mig i täten mot de sista
kontrollerna. Mot sista kontrollen var det bara att löpa ut så jag ökade tempot
lite mot mål och kunde därmed ta hem segern. Gott att vinna detta race då det
är omtalat som den tuffaste orienteringstävlingen i Värmland. Skönt också att
känna att man sprungit kontrollerat och fortfarande har en del krafter kvar i
mål.

Karta
del 1 här

Karta
del 2 här

Resultat
och sträcktider här