Under veckan har jag varit i Luleå och deltagit i
Försvarsmaktens mästerskap i orienteringsstafett med K3. Hade startsträckan
även detta år där jag ifjol var först in till växlingen med någon minut. Kändes
i steget redan mot första som jag var i gammal god form rent fysiskt men
hamnade på efterkälken i orienteringstekniken efter att ha tittat på andra
löpare (bakom?! mig) och hamnat vid fel 1:a kontroll. Gjorde sen misstag efter
misstag som kostade mycket tid men var trots detta uppe på andra plats på väg mot
tredje sista kontrollen där jag återigen gör ett större misstag som gjorde att
jag kom på efterkälken ordentligt. Men kunde med en hyffsad avslutning som tur vara
med i slutet på den svansen till växlingen så växlade som 5:a. Alltid lär man
sig något. Springa orientering med huvudet under armen är aldrig lönsamt.
De andra killar i laget kom sen inte upp i sin bästa nivå så
vi slutade tyvärr klart sämre (tror vi blev 9-10:a) än den fina tredjeplats som
vi fick med oss ifjol, fast vi på papperet kanske hade ett vassare lag i år. Alla
hade typ otur med något kändes det som. Nån slog bl.a. sönder hela kompassen
mot handleden i ett fall så var tvungen att ta sig tbx till målet för att hämta
en ny innan han kunde fortsätta. Men vi hade kul ändå och det var nästan lite
komiskt vad allt gick snett som kunde gå snett. Alla blev dock taggade och
revanschsugna vilket bådar gott.
