Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades den 15 juni 1909 på Trossnäs fält. I 2 Skytteförening som föreningen nu kallas har därmed genomfört sitt 114:e verksamhetsår och på föreningens årsmöte tilldelades jag föreningens förtjänstmedalj i guld! Mycket stolt och tacksam över denna fina utmärkelse. Kändes stort!
Haft förmånen att få tävla med många duktiga lagkamrater under åren och vi har haft en mycket engagerade ledare som ordnat med träningar, träningsrace och tävlingar mm. När vi lyckades vinna H-21 stafetten på SM i springskytte 2023 med en tiondelsekunds marginal och tog tillbaka guldet till Värmland var det tydligen SM-guld nr. 20.
Motiveringen löd:
”Styrelsen för I 2 Skytteförening har beslutat att Du, genom dina mycket stora skytteframgångar under många år vilka på ett högst avsevärt sätt bidragit till föreningens goda anseende skall tillerkännas föreningens förtjänstmedalj i guld nr 30.”
SM-guld (H21 individuellt), 2014. Segermarginal nästan tre minuter.
Kan vara dags att göra en summering/utvärdering över idrottsåret 2023. Numera då man räknar sig till motionär blir dessa analyser inte särskilt djupa och de omfattar mycket färre tävlingar.
Fotbollssäsongen 2023 är i vart fall tänkt att det blir den sista då jag är med hela tiden. Nästa år blir jag 47. Missade några matcher i början på året då jag var i väg på den stora militärövningen Aurora 2023. Sen var jag med hela säsongen förutom någon match efter jag blev mosad av en argsint älgko. Tycker det gick bra för oss i Mangskog SK och det var nästan vi tog hem seriesegern. Det var inget vi satsade på och ser man nu i efterhand så hade vi lite otur på slutet då vi fick skador på viktiga spelare. Trots detta spelade vi 1–1 mot Åmotfors som vann serien i seriefinalen med storpublik. Sen i kvalet vann vi en match och förlorade en borta mot Kil efter ett lite oturligt självmål. Men vi får vara mycket nöjda med det vi presterade under året. Stundtals spelade vi riktigt bra. Då är det roligt.
Spelade också en riktigt rolig veteran cup i Brunskog där vi nästan vann. Ett lag som inte var ”veteranlag” slog oss i finalen efter Sudden death i förlängningen efter att vi hämtat upp ett 0-4 underläge.
Riktigt bra spel hela matchen. Fantastiskt roligt att spela med detta gäng. Roligt att se gamle målvakts-Hasse bli som pånyttfödd när han får spela fotboll igen.
Apropå veteraner så blev man påmind om att livet är skört när tidigare Gunnarskogs IK och Arvika fotbollsspelaren Johan Petersson från Stommen i Gunnarskog gick bort i cancer. Han hade varit sjuk en tid och när cancern spred sig till bukspottkörteln (samma elände som farsan hade) visste man att det var kört. Oerhört tragiskt. Kan inte säga att jag kände Johan särskilt väl men vi hälsade alltid när vi sågs och han var en av få från Gunnarskog jag tyckte verkligen kämpade, och gav allt på fotbollsplanen. Eftersom han var typ sju år äldre än mig var det också någon man såg upp till som ungdomsspelare i Gunnarskog IK och Bortans IK. Vi möttes bland annat i div 4 när han spelade i Arvika fotboll och jag i Fiskevik 2002.
IK Arvika Fotboll och Fiskeviks IF på Solviksvallen 2002-05-16 19:00 div 4 Värmland. Matchen slutade 1-1. Minns att Johan vann det mesta på huvudet men när vi spelade efter marken gick det bättre för oss. Var en bra match. Flera har sagt att hade Johan, jag, Hans, och några till spelat i Gunnarskog samtidigt de åren som jag och Hasse spelade i Fiskevik så hade Gunnarskog gått upp i div 4. Något sådant vet man ju inte, men det fanns säkert stora möjligheter att det kunnat blivit så då för det var flera bra fotbollsspelare som var bördiga från Gunnarskog den här tiden.
Springskytte – SM gick bra. Fick inte riktigt till det på den individuella tävlingen (5: a) men på stafetten kunde vi ta tillbaka SM-guldet till Värmland igen. Otroligt spännande sistasträcka! Vi hade marginalerna med oss kan man säga. En riktig härlig känsla och stor glädje. Lagledare-Hans fick en rejäl kram!
Inför SM körde jag även Häljebodaloppet som en fin genomkörare, en trevlig comeback på loppet. Fantastiskt kul men vad tuff banan är. Förstod inte hur jag, utan att pressa max, i tröskelfart tio år tidigare kunde springa ungefär 6 minuter snabbare. Då går det fort…
Blev en spännande upplösning av stafetten på springskytte-SM. Stafetten är höjdpunkten på Springskytte-SM. Högt tempo och mycket dramatik. Jag har alltid rankat stafetten på SM som det roligaste man kan vinna i springskytte. Tre sträckor med två skjutstationer per sträcka, extraskott och straffrundor om man missar.
Ifjol blev vi av med SM-guldet på grund av ett tidstillägg eftersom pistolen inte sattes i hölstret på rätt sätt efter avslutad skjutning. Chans till revansch alltså, men vi visste att det skulle bli stenhårt. Precis allt kan hända.
Stafett är stafett.
Sträcka 1 tog Marcus Wilhelmsson hand om och han gjorde en mycket imponerande och stabil sträcka. Verkade hur lugn och metodisk som helst i allt det han gjorde. Marcus växlade ut oss som tvåa.
Sträcka 2 låg på mina axlar, precis som den gjort många ggr tidigare. Här kan det hända mycket. Omkastningarna kan bli stora. Kände mig otroligt taggad men satte kanske lite väl hög press på mig själv då jag hade så enormt stor vilja till revansch efter fjolårets misstag. Spänningen i kroppen gick nog ut över skjutningen och det blev några straffrundor, men dessa genomfördes ganska snabbt och kunde växla ut Robert Drottz i ledning med strax över 30 sekunder.
Sträcka 3: Robert gjorde ett säkert första skytte och guldet såg klart ut. Kändes grymt bra. Äntligen revansch. När Robert kom in till sista skjutningen hade han en stor ledning och såg ut att ta det väldigt lugnt. Började skjuta men inga mål ramlade ner. Bom, bom, bom, bom. Extra skott, några träffar – två straffrundor. Ett skott satt faktiskt en halvmeter över så nog fanns det mycket nerver med i det hela. Det går att skjuta bort sig.
Under tiden hade Stockholmspolisens SKF lag 1 kommit in på skjutstationen, skjutit fullt och lämnar sista skjutstationen i ledning. Robert var kvar i straffrundan! Hoppet om revansch förvandlades till förtvivlan. Kändes som det var helt kört, men Robert gjorde en rejäl kraftansträngning och lyckades ta i kapp försprånget ca 45 meter före målet. De båda löparna krokar där ihop och Robert kommer inte förbi. Robert är sportslig och låter motståndaren få en meter innan han fullföljer spurten och lyckas ta sig förbi strax innan mållinjen. En meter till godo. Otroligt härligt SM-GULD i stafett! Har ju varit med och tagit några guld genom åren men det här kändes verkligen speciellt, och vilken dramatik.
Vår lagledare Hans Törnevik som ordnar med träningar och träningstävlingar mm bidrar stort till de här framgångarna i springskytte för klubben. Han tog själv ett välförtjänt silver i sin åldersklass. Totalt blev det; 4 guld, 2 silver och 1 brons för I2 Skytteförening. Starka insatser av samtliga i laget. Alla som var med från I2 skytteförening bidrog till det här.
Ett stort tack till Stockholmspolisens Skytteförening för riktigt bra tävlingar och banor!
