Blog Image

ADVENTURE

Morsdagstur i Glaskogen

Minnen, Natur, Skogsliv Posted on tor, maj 30, 2024 12:01:47

På kvällen inför mors dag den sista söndagen i maj åkte familjen till Glaskogen. Glaskogen är Värmlands största friluftsreservat, (det är bara små delar av området som är ett ”riktigt” naturreservat) och är ett fantastiskt område för naturupplevelser. Glaskogens landskap är kuperat med flera sjöar, inklusive de två största, Stora Gla och Övre Gla. Området är känt för sina 30 mil vandringsleder, fina kanotleder och ett rikt djur- och växtliv.

Lägerplatsen där vi slog upp det nya Hellsporttältet låg nära Dammarna, i den östra, sydöstra delen av Stora Gla. Där finns en charmig liten skärgård, som är perfekt för paddling och upptäcktsfärder. Innan vi kröp ner i våra sovsäckar bevittnade vi en vacker solnedgång. Det var magiskt när mörkret sänkte sig över skogen, och stjärnorna tittade fram på himlen. När barnen vaknade på morgonen, med ett leende som inte går att missta, vet jag att vi har gett dem något värdefullt. Inte bara tältet och naturen, utan också känslan av frihet, äventyr och kärlek.

För vi är inte bara ute i skogen – vi är hemma.

Fina minnen

På morgonen blev det en rundtur över Rödvattensberget, och där väcktes minnen till liv – minnen som hade legat gömda i hjärtat i över två decennier. Jag tänkte på en av mina älskade vänner, som vandrat vidare till nästa värld. Just på Rödvattensberget, en aprilnatt för så länge sedan, hade vi slagit upp tältet. När jag stod på samma plats, kände jag Mathias närvaro. Han är en del av bergen, av vinden, av stjärnorna och jag bär honom i hjärtat. Över 20 år har gått, men den natten på Rödvattensberget var fortfarande levande – som en stjärna som aldrig slocknar…

Mathias var inte bara en vän, han var en själsfrände som gav av sig själv med hela sitt hjärta. Saknar honom något oerhört och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Mathias hade tankar på att ta steget in i politiken före sin bortgång. Hans egenskaper och driv hade utan tvekan gjort honom till en politiker som både Arvika och Sverige skulle haft stor nytta av. Hans omsorg sträckte sig långt bortom det vanliga, och han lyste upp livet för många. Hans arbete med personer med funktionshinder vittnar om hans naturliga förmåga att förstå och stötta andra. I sin profession var han i en klass för sig, driven av en intelligens och insikt som var sällsynt.

Världen blev avsevärt kallare den dagen vi förlorade honom, men jag är övertygad om att Mathias fortfarande är med oss och vakar över oss.

En dag ska vi återförenas, min älskade vän. Tills dess, vila i frid.

#älskadebarn #morsdag #skogen #värmland #nature #helsport #minnen 🌲🌿



Översprungen av aggressiv älgko

Natur, Skogsliv, Träning Posted on sön, september 10, 2023 23:54:55

En ovanlig situation inträffade häromkvällen. Var ute och sprang med JR (hunden) på väg ner mot Björntjärn uppifrån Örshulta. Det hade nästan mörknat helt men hade inte slagit på pannlampan ännu. Brukar vänta med att tända lampan tills det inte går att springa utan ljus. Hörde något djur i den täta skogen vid sidan av skogsvägen och hunden blev lite i farten. Trodde först det var en grävling. Plötsligt och från ingenstans kommer en stor älgko (cirka 300 kg) i full fart och när jag får syn på den är den bara två-tre meter ifrån mig åt samma håll jag springer och den springer i full fart mot mig. Inte en chans att hinna undan så den springer rakt över mig. Har sen inget minne av vad som händer då jag troligen tappade medvetandet av smällen en kort stund, men när jag ”vaknar” till så tar jag och hunden (JR var nog lika överraskad som mig vad f.. det var som hände) oss bakom en gran men älgen springer in i granen och ska ta mig igen. Får en spark på knät och den är så nära så jag kan ladda en armbåge i trynet på älgen. Verkade inte ge någon stor effekt och älgen kändes väldigt fokuserad på att ta mig.

Har mött en hel del aggressiva älgar genom åren, främst ko och kalv men den här ensamma kon var mycket mer målinriktad och verkade ”galnare”. Något som också var lite märkligt var att den inte brydde sig om hunden utan det var mig hon fokuserade på. Så brukar det inte vara med aggressiva älgar som möter någon med hund.

Vid tredje utfallet blev det mer fart på JR, och han började skälla och morra rejält. JR satt fast i mig genom midjebältet, men tänkte att nu släpper jag JR så får han fritt spelrum och så går vi båda till motangrepp för det började nästan bli en kamp om överlevnad. Var en mycket märklig känsla då älgen inte gav sig. Men just när vi var på väg att agera kändes det som älgen taggade ner och gick ganska långsamt därifrån och vidare in i mörkret. Hittade sen inte pannlampan så fick jag stappla mig ner till 175:an och fick skjuts hem av Thomas Östlund. Tacksam för detta. Behövde lampan för att följa stigarna hemåt och med tanke på vad som fanns i skogen ville jag se var jag sprang. Åkte sen tillbaka och letade upp pannlampan som älgen slagit av mig. Kan väl säga att jag tittade mig omkring när jag letade efter lampan. Kom undan med lite skador på smalben, knän och låret. Ont i huvudet och nacken. Älgen har gjort en del utfall mot folk tidigare. Min granne vågade inte gå i skogen där han kunde tänkas träffa på just den här älgen. Grannen är för övrigt en rutinerad älgjägare och har liksom jag träffat på en del argsinta älgar genom åren.

Hela situationen kändes märklig då jag alltid hävdat att skogen är den säkraste platsen man kan befinna sig på. Men. Det är en väldigt säker plats fortfarande. Hade det varit dagsljus hade jag sett älgen tidigare och haft mer tid på mig att ta mig ur vägen men nu hade jag en halv sekund på mig att agera. Blev helt överraskad av rusningen från ingenstans i mörkret. 

Några arbetskamrater hade sen pratat med någon som var reporter på VF, och han vill skriva om händelsen. Expressen hörde också av sig. Förstod inte riktigt nyhetsvärdet, och var väl inte så sugen på att alla skulle veta att man fått stryk i skogen, men jag brukar vara öppen med det mesta så fick väl försöka förklara händelsen. VF-artikeln stämmer bäst med händelseförloppet, i den från Expressen var det en del som inte var korrekt.

https://www.vf.se/2023/09/09/politiker-attackerad-av-galen-algko-hon-skulle-ta-mig-till-varje-pris-e331c/

https://www.expressen.se/nyheter/lars-olof-stangades-av-algko-var-ute-efter-mig/



JULTUR 2020

Äventyr, Natur Posted on sön, december 27, 2020 13:48:37
Film från Julturen 2020. HD.

2020 års JULTUR kändes speciell. 2020 var överlag ett speciellt år då COVID-19 tog ett järngrepp över världen. Det innebär dock inte att en Jul-tur i skogen ställs in. Vi räknade också med att vara Coronasäkrade i skogen. Junior (hunden), Nilsson och jag var alla lika laddade för en skogstur.

Turen gick till ett välkänt område som varit min och farsans tidigare träningsmarker där vi avverkat tusentals timmar genom åren. Nuförtiden är det sällan man är här och därför desto roligare att komma tillbaka. Kändes verkligen hemma, och inga kartor var nödvändiga trots att vi gick ut i mörker.

Vi hittade i mörkret en fin lägerplats i bergig tallskog/Hällmarkskog (HÄLLSKOG) och det fanns en del virke av mycket god kvalité. Riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i tallar. Vi sågade till några stockar som räckte hela natten. Nilsson byggde som vanligt en perfekt eldstad av stora sten.

Några minusgrader med klarväder på natten var perfekt för att sova under bar himmel.

På morgonen blev det frukost och därefter bar det ut på träningstur i gamla träningsmarker. Vi hade med oss träningskläder i ryggsäcken på denna Jul-tur. Så det blev en ordentlig FLASHBACK gällande träning för oss båda. Blev ett 2 timmars löp-pass efter en del fina gamla hästkörvägar bland annat förbi Statartorpet och Ängflan. Här körde pappa en del träningspass förr och det blev lite prat på honom under passet. Bland annat när vi sprang uppför till Gravåsmasten där han ofta sprang förbi på sina träningsturer. Det är ca 130 höjdmeters stigning från Backsjön och upp till toppen så nog motar det lite.

Sprang också förbi Abborrtjärnet. En klassisk plats som ligger på höjden och fick FLASHBACK från när vi hade skidbanor uppkörda däruppe. Minns grannen kom och klagade på svårighetsgraden på banorna och framförallt hur han skulle komma ner från höjden då det stundtals gick snabbt i spåret. I varje fall var spåret förenat med svårigheter för grannen. Jag och farsan kunde se hur han hade satt sig på rumpan flera ggr i sin väg utför höjden. Rätt kul minne.    

Christian och jag kände oss stärkta av att köra ett så långt pass igen vilket sker mkt sällan numera så efter vi bytt om och ätit somnade vi alla tre och sov länge. När vi vaknade började det skymma och vi började skata röra oss tillbaka mot bilen i den mörka skogen. Tog över Grävlingsberget hem.

När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?