Blog Image

ADVENTURE

En skidlegend som stämplade ut alldeles för tidigt.

Idrottsprofiler Posted on tis, juli 20, 2021 23:03:01
Foto på Owe där han trivdes som allra bäst – med ett par längdskidor i skogens skidspår.

Den sorgliga nyheten om att Owe Holmstrand lämnat jordelivet nådde mig ganska snart efter händelsen. Under ett rullskidpass hade Owes hjärta stannat. Efter att ha samtalat med hans son Martin, som jag tävlat, tränat och levt friluftsliv med vid otaliga tillfällen stod det klart vad som hade hänt. Vi konstaterade i all bedrövelse att Owe i varje fall avled när han gjorde det han gillade allra mest – att träna och vara i aktivitet. Skidåkningen var hans liv.

Owe Holmstrand, tävlande som elitaktiv bland annat för Gillberga SK, och var bland annat 15:e man i Vasaloppet. Han var även en duktig löpare. Efter elitkarriären var han mycket aktiv i skidspåret, som ledare, som vallare, som drickalangare, som serviceman, som medmänniska och ställde sig gärna i en tävlingssituation. Lösningsfokuserad som få personer jag träffat.

Under ett antal år drev han Intersportbutiken i Arvika. Många är de som genom åren fått sina längdskidor utprovade av Owe. Han hade alltid en lösning om det var något speciellt man önskade. Till mig ordnade han bland annat fram de rullskidor som jag hade då jag blev 5:A på Rullskid-SM. Det var inte helt lätt att få tag i tillräckligt konkurrenskraftiga rullskidor på den tiden, men det ordnade Owe fram genom sina många kontakter. Det Owe inte kunde om skidåkning eller utrustning var inte värt att veta.

Owe ringde mig för några månader sedan och undrade över om jag hade koll på några grejer i Glaskogen. Han var som vanligt positiv och nära till skratt. Vi pratade en del om Glaskogen, och det blev såklart även en del träningsprat och han nämnde att han var igång ganska bra med träningen. Jag sa då att jag hade sett honom på en film då han åkte skidor och att han såg stark ut. Han undrade på om inte han kunde locka med mig och Martin i Finnskogarna SK för att köra Vasaloppet. De hade ett stort gäng som var igång berättade han entusiastiskt.

Ett starkt minne som dök upp när jag fick höra den tråkiga nyheten var; på tävlingen Myrvarvet i Holmedal. Minns inte vilket år det kan ha varit, kanske 2010 eller 2011, men jag var tydligen i god form för jag låg i klar ledning av loppet och där banan går genom skogen och är som allra längst bort från alla, där ingen befinner sig kommer det plötsligt en moped i full fart. Oväntat, minst sagt. Ser att någon slänger va sig hjälmen och skriker att; ”idag är du stark, det går bra detta”. Det var Owe med sin karakteristiska stämma som symboliserade framåtanda och glädje. Stärkande och det blev ett bra lopp.

En tanke jag fick var också att farsan tränade med Owe några ggr på 310-rundan på typ 80-talet och jag tränade något pass i början av min idrottssatsning med Owe på samma 310-runda då han visade mig och Martin hur rundan gick. Det slog mig att farsan var typ 20 år äldre än Owe, och jag är 20 år yngre än Owe.

En legend har tagit sitt sista stavtag – många kommer sakna Owe och hans sätt att vara.

Owe blev 63 år.

En fantastisk film från i vintras där Owe åker skidor på Mörtnäs.



Legenden Diego Armando Maradona är död.

Idrottsprofiler Posted on lör, november 28, 2020 16:46:31
1960-2020. Lagkaptenen Maradona i action för sitt Argentina. Med Maradona i laget var Argentina minst sagt svårslaget men Maradona var även geniet som hade Djävulen i hasorna

Maradona var fotboll, folk och identitet på samma gång. 

Maradona var verkligen inget helgon och det erkände han själv många ggr också, han fördömde sitt eget liv och att han sårat människor som betydde allt för honom. Hans liv innan missbruket tog överhanden är det jag först tänker på när jag hedrar honom.

Han kom från Buenos Aires fattigaste stadsdel, slumområdet Villa Fiorito, där både vatten och avlopp saknades. Från 15 års ålder försörjde han ensam hela sin familj, och hans dröm med fotbollen var att kunna köpa ett hus åt sina föräldrar. Han gav de fattiga hopp. De som var som Maradona, opolerade, fattiga, vanliga, kunde alltid räkna med hans stöd. Att en simpel fotbollsspelare med fler klavertramp än titlar nu stannar upp ett helt land i dagarna tre är säkerligen absurt för de flesta.

Argentina vs England 22 Juni 1986, kvartsfinal i 1986 FIFA World spelades på Estadio Azteca i Mexico. Diego Armando Maradona, det enda namn på en fotbollsspelare jag hört min mor säga. Detta skedde efter den här matchen.

Höjdpunkten i landslagskarriären kom 1986, när han som lagkapten ledde sitt hemland till ett VM-guld i Mexico. Aldrig, varken förr eller senare har en enskild spelare varit så dominant i ett VM. I matchen mot England (århundradets mest infekterade match då Falklandskriget bara låg 4 år bakåt i tiden) kommer båda hans sidor fram. Det genialiska magiskt fulländade målet och målet med ”guds” hand. För Maradona gällde matchen så mycket, mycket mer. Det var en kamp, inte mot ett fotbollslag, utan mot England som land. Maradona har efteråt beskrivit att segern var hans hämnd för de argentinska pojkar som dött i Falklandskriget.

Diego och Maradona var enligt hans förre tränare två helt olika personer men de släpade med varandra överallt. Genialitet och galenskap i ett.

Rasisterna på norra Italiens läktare hatar honom för att han tog Napoli och det fattiga Neapel i syd till ligatitlar. De hatar honom ännu mer för att han just där sparkade ut Italien från sitt egna VM 1990 till den napoletanska publikens jubel. Men många fler älskade honom just därför…



– Tror att jag kan springa åtskilligt fortare – om jag kapar ett par kilo fläsk!

Idrottsprofiler Posted on tor, november 01, 2012 14:55:54

Kan tipsa mina läsare om en mycket bra artikel på friidrott.se där ni kan läsa om legenden Tore Axelsson 55 år, från Metbäcken. Tore Axelsson har en ”gammal” löparkarriär bakom sig på 80-talet, bland annat på landslagsnivå i terränglöpning och i Terräng-SM en gång var han och Lars-Erik Nilsson etta och tvåa, när de båda tävlade för Kils AIK. Tore spåddes en lysande löparkarriär då han hade den rätta talangen. Tore lade dock ned tävlandet pga. skador och överträning och det skulle komma att dröja över 20 år innan det blev en comeback. I år vann han bl.a. H55 över 8000 meter på Terräng-SM i Linköping med en segermarginal på över tre och en halv minut.

Här kan ni läsa intervjun:

Intervju Tore Axelsson Friidrott.se

Jag är imponerad av Tore som idrottare men hans storhet som människa är det jag först tänker på när jag hör hans namn. Tore har skickat flera uppmuntrande mail mm när jag haft det tungt efter att pappa gick bort – tycker det säger det mesta om en person. Jag är väldigt tacksam över att ha förmånen att lärt känna Tore och ser fram emot nästa gång vi träffas.



Orientering som livsstil

Idrottsprofiler Posted on tor, november 10, 2011 16:28:48

Hårdaste idrottaren i min serie om idrottsprofiler är även en av de finaste, snällaste och ödmjukaste människor jag någonsin mött. Den allra största av förebilder. Så hård som idrottare att han springer nattorientering som är bland det tuffaste du kan utsätta kroppen för, några veckor efter en mycket allvarlig bukoperation som många helt enkelt inte klarar av, utan faktiskt rent av dör utav. Då är man nog ganska hård, minst sagt.

Jag är också oerhört tacksam för att ha en så ödmjuk och snäll pappa som alltid ställer upp, för alla, jämt och ständigt. Skulle någon ringa vid 04.00 från djupaste Norrland och behöva hjälp med något så skulle han ställa upp och åka dit, direkt. Ingen tvekan på det inte. Förutom att han är en underbar pappa för sina fyra barn, Ninni, Eric, Per-Anders och minstingen jag själv har han också varit någon som jag och en del andra sett upp till på många sätt. Många har genom åren sagt fina saker om pappa. Hans positiva och öppna sinne som har gett vänner från alla möjliga och omöjliga ställen i vårt avlånga land. Aldrig gnällt för något och som sagt alltid har han ställt upp om någon behöver hjälp med i stort sett vad som helst. Hade han fått betalt för det arbete han gjort åt en massa folk genom åren vore han miljonär för länge sen. Aldrig i hela mitt liv har jag heller sett honom berusad. Aldrig ett ont ord om någon, oavsett vad de har gjort för idiotiskt eller hur illa och lågt de än har betett sig mot honom själv eller någon annan. Det är sann styrka. Farsan har alltid varit nöjd med det som han har och inte som jag märker de flesta gör idag, strävar efter något mer, något nytt, något dyrare eller något som inte finns. Varje dag har han föregått med ett gott exempel!

Hans mångåriga idrottande och då framförallt inom orienteringen som han brinner så mycket för fortfarande beundrar jag oerhört. En livsstil. Nästan 60 år i orienteringsporten. En kamrat sa för några månader sen att han kände sig illa till mods då han hörde att farsan gick på cellgifter. Han berättade då att farsan en gång hade inspirerat honom till att börja träna konditionssport och att vara fysiskt aktiv, något som han var oerhört tacksam för. Han hade sett pappa träna många gånger när han var hos mig och hälsade på och i Gunnarskog för 15-20 år sen var det få som tränade på ”riktigt”. De flesta spelade väl lite fotboll och drack sprit på helgerna. Inga vidare förebilder fanns det. Det var då han såg farsan löpa iväg till skogs och inspirerades av vilket ledde till att han började träna konditionssporter berättade han, och detta var han mycket glad över idag då hans fysik är bland de bättre man kan ha.Farsan har haft en ganska unik inställning till idrotten då han tränat och tävlat hårt och på ganska hög nivå genom många, många år men ändå varit långt ifrån den där egocentriska, lite maniska personligheten ju vissa idrottare kan vara. Han har kanske aldrig varit den mest framgångsrikaste ”stjärnan” rent idrottsligt men hade heller inte haft några behov av det utan har istället haft så mycket annat utbyte av idrotten som sträcker sig över många decennier. Idrotten för honom har varit mer av en livsstil. En sund inställning som gett så mycket under väldigt många år. Även ett vinnande koncept som då han vissa år tränat det där lilla extra haft en grym kapacitet som bl.a. gett ett SM-guld i orientering där hann vann med flera minuter. Då är man i rätt ok skogslöparform.

På träning på den gamla goda tiden hängde han gott med i skogslöpartempot den tidens värsta skogslöpare höll, legenden – ”skogens konge” Magne Lystad, vars orienteringsteknik var långt före sin tid. Magne var den första segraren individuellt i det första EM/VM i Löten 1962. Magne höll till i Västvärmland under delar av året då han jobbade som skogsarbetare och tränade med västklubbarna.

Orientering började farsan med i Sälboda GOIF där orientering var stort på 40 och 50-talen. Orienteringen överhuvudtaget var en idrott som många höll på med på den tiden. Han satsade hårt som junior på orientering och det var ibland dubbla dagspass som skulle avverkas och formen började växa fram men tyvärr bröt han fotleden under denna tid och fick problem att fullfölja planerna. Dock satte han ett löprekord i det militära som ingen förr hade klarat och det var i 20 km terränglöpning med en sprängmina på ryggen. Många löpare hade varit vassare på väglöpning men några kilos extravikt klarade de inte av. Tiden var nästan 5 minuter snabbare än det tidigare rekordet. En sprängmina var inte helt enkel att springa med och i duschen efteråt sved det till något oerhört på ryggen har jag fått berättat då han blivit skinnflådd av minans friktion mot ryggen.

Senare upphörde Sälboda GOIF´s orientering, främst pga. ledarbrist och bristande ekonomi. Farsan har berättat att ibland spelade orienterarna i Sälboda träningsmatch i fotboll mot fotbollslaget och ibland vann orienterarna som förmodligen orkade mera i andra halvlek.

Farsan och flera av de andra orienterarna i Sälboda fortsatte sedan i Gunnarskogs IK. Där det blev en del kavle (stafett) framgångar tillsammans med bl.a. vinter- Olympiern John Guttke och orienteringslegenden John ”E” m.fl. Värmlandskavlen som var riktigt stor och med många vassa orienterare på startlinjen vann man några gånger. Blev även en del skidorientering på vintrarna där man nådde en del framgångar.

Blev efter Gunnarskogperioden klubbyte till Arvikaklubben OK Jösse där han ex. sprang riktigt bra på veteran-SM så det blev ett guld efter ett mycket bra lopp där han var flera minuter före tvåan. Var tufft att vinna klassen den gången skall sägas då gamla världsmästare fanns med som fortfarande tränade mycket och brutalt hårt. Under den här tiden var farsan riktigt uthållig och stark i tunglöpt terräng. Om jag inte minns helt fel har han även ett SM-silver från året efter och något SM-brons. Kanske var det under dessa år som han var allra bäst tränad utifrån åldern om man får tro vad han har sagt själv. Minns hur han sprang då och det var inte ens många seniorer som hängde med på långa sträckor i skogen där terrängen var tung. Men kanske gjorde konkurrensen att han var tvungen att ha kapacitet då han tävlade mot folk som t.ex. Norske veteranorienteraren Slungaard vilken gjorde under 2,30 på marathon då han var en bit över 50 år.Debuten i fjällorienteringens hårda mytomspunna patrulltävling över tre dagar i Jämtland/Härjedalen blev det 1986 och det blev där seger i första försöket tillsammans med Kjell Green från Kils OK i 45-klassen. Det var hela 71 patruller?! tillstart, också då med f.d. världsmästare i startlistorna och andra kända, starka löpare. Som nämnde norrmannen Slungaard. Lite skillnad mot nu kan man nog säga då samma klass eller H21 på sin höjd kanske lockar runt tio patruller. I fjällorienteringen blev det sen ett antal klassegrar med en del andra löpare men mest tävlingar och även segrar blev det med starke västgöten Alvar Andersson som då var grym att springa i skogsterräng. Detta var en tävling som passade farsan. Fjällorienteringen och det runt omkring där har jag fina minnen från då jag som liten fick vara med och följa loppet varje år. Min mamma gillade också fjällen väldigt mycket. Det var nog faktiskt där jag själv fick infallet att man nog skulle börja köra lite hårdare med orientering och långa terränglopp så småningom när jag slutade med bollsparkandet. Hylte OK:s paradtävling, Sydsvenska 2-milen som arrangerats mer än 60 gånger var också en tävling där han vann fler gånger. Det passade onekligen farsan bra att springa långt i tuff skogsterräng.<!–
WriteFlash('’);
//–>En massa prestationer utöver det vanliga har han alltså gjort under en lång tidsperiod men det bästa är nog all inspiration han har gett till andra utan att veta om det själv. Numera är det Västvärmlands OK som gäller för pappa. Senast i år vann han KM. Med ett blodvärde som knappt fanns efter ett halvår på cellgifter. Själv skulle jag nog inte ens kommit upp ur sängen med detsamma.

Om jag blir hälften av den far som han är och har varit genom alla år när jag själv får barn, så vet jag att mina barn har det riktigt bra!



Rip Grete Waitz

Idrottsprofiler Posted on ons, april 20, 2011 13:42:05

<!–
WriteFlash('’);
//–>Igår lämnade
Grete Waitz jordelivet efter en lång kamp mot cancer. Inte ens de allra starkaste står emot denna hemska sjukdom. Grete blev 57 år gammal. Grete var en av de som bröt barriärer för kvinnor när det gäller fysisk aktivitet och visade att det inte var ”farligt” att springa långt för kvinnor. Grete började som banlöpare. Hon satte världsrekord på 3 000 meter två gånger, deltog i OS i München 1972 och tog två EM-brons. 1983 tog hon det första VM-guldet någonsin, då damernas maraton var första gren i det första världsmästerskapet i Helsingfors. Hon sänkte världsrekordet för maraton med sammanlagt nio minuter. Hennes personbästa från 1986 var 2.24.54.

Waitz blev kanske mest känd för sina nio segrar i New York marathon. Hon vann också London marathon två gånger och tog guld på VM i terränglöpning fem gånger. Hon mottog Norska sportjournalisternas statyett fyra gånger, vilket är flest av alla. Bland Waitz stora meriter finns VM-guld, samt silver i Olympiska sommarspelen 1984. Efter karriären arbetade Waitz som tränare men även med välgörenhetsarbete, exempelvis för IOK. Waitz står staty utanför Bislett stadion i Oslo. Hon fick Fearnleys olympiske ærespris för sina insatser i OS 1984.

Jag hade turen att få träffa och prata med henne för några år sedan i Oslo när jag och Martin var på löplabbet där Martin då jobbade. Vi pratade en del om träning den gången och jag fick en del bra tips men framförallt minns jag henne som en varm och stor människa som inspirerade andra. Bara åtta dagar före hon dog höll Grete ett föredrag om träning genom en stiftelse mot cancer. Grete arbetade aktivt ända till slutet för bättre villkor för de som drabbades av cancer.

LÄS MERA:

http://www.nrk.no/nett-tv/indeks/118151/

http://nrk.no/sport/1.7601169

”Hon var min största idol” Sveriges maratondrottning sörjer avlidna Grete Waitz

Grete Waitz död i cancer i natt Norge i sorg efter att friidrottsstjärnan gått bort

http://blogg.l-ogaverth.com/#post69



Imponerande uppvisning av Larsson

Idrottsprofiler Posted on lör, juni 19, 2010 12:35:45

Var och tittade på sommarskidåkning igår vid Kölen sportcenter på gränsen mellan Sverige och Norge. Ett mkt trevligt litet arrangemang och Arvika-Martin imponerade då han vann hela showtävlingen. Martin Larsson ställdes i finalenloppet mot tre tidigare sprint-världsmästare: Thobias Fredriksson som vann VM 2003, Jens Arne Svartedal som vann 2007 och hemmastjärnan Ola Vigen Hattestad som vann 2009. Men arvikagrabben tog starten direkt och gav aldrig någon annan en chans starkt påhejjad av galna supporters i borte kurvan på banans vändpunkt. Riktigt kul!

<!–
WriteFlash('’);
//–>



Det är aldrig försent

Idrottsprofiler Posted on ons, april 07, 2010 12:56:51

<!–
WriteFlash('’);
//–>Ett fint litet reportage om forne Arvikalöparen Sören Persson som bara blir bättre med åren. Sören har satt ett antal svenska rekord i sin åldersklass och är bättre än någonsin. Härligt att någon bevisar motsatsen och att man kan utvecklas bra när man blir äldre. Han är hängiven sin löpning och tycker träning i många olika former är oerhört kul och det som Arvika Fotbolls herrlag tränar på en av deras ”hårdveckor” gör Sören på en dag. Han äter däremot sådana fotbollspelare till frukost! Tränade med Sören igår och tyvärr är han lite halvskadad i ett baksida lår så han får köra en del alternativträning för tillfället men han är nog snart på gång igen för det ska nog mer än en skada till för att stoppa denne man.



Långlopp vs OS

Idrottsprofiler Posted on tis, mars 02, 2010 22:26:21

<!–
WriteFlash('’);
//–>Martin Larsson satsar numera på långlopp och målet är antagligen att förbättra sin andraplacering i Vasaloppet från 2005. Förr eller senare tror och hoppas jag att han gör det. När jag följde OS-femmilen där Johan Olsson åkte så grymt bra slog det mig också att Veerpalu blev 6:a endast 6 sekunder efter spurtkanonen Northug. Helgen innan var Veerpalu 9:a, 23 sekunder efter täten. Martin var där 6:a. Tolkar detta som att Martin givetvis kunde ha åkt bra på femmilen, även Fredriksson, Brink och Svärd kunde säkert ha åkt bra om man ska gå enbart efter resultaten…

Blir spännande att följa Vasaloppet. Håller såklart på Martin men det känns som det är andra som är lite större favoriter. Oskar är nog den jag håller som starkast just nu men någon helt annan kan vinna, det är väl det som är bäst med idrott – man måste tävla först och sen vet man vem som vinner. Längesen jag tränade med den gode Larsson nu, får hoppas att vi kan köra några pass ihop här framöver. Pratade med honom för några veckor sen och formen var stigande så det lät bra inför vasan. Martin är verkligen en god ambassadör för Arvika. En förebild för samtliga Arvikabor. Otroligt seriös och med sunda värderingar.

Resultat OS

Resultat Tartu



Nästa »