Ulf är den målinriktade killen från Arvika som tog sig till den absoluta världstoppen i bodybuilding. Han var som bäst rankad trea i världen och vann SM samtliga år mellan 1973 och 1983. Redan som 15-åring lyfte han 132 kg i stöt och vann Ungdoms-SM.
Från 14 års ålder tränade Ulf regelbundet i källaren under Sporthallen i Arvika (Arvika Atletklubb) och lade upp träning, kost, vila och sömn för att bli bäst.
Han startade gymkedjan World Class som han mot alla odds etablerade i Ryssland som då var Sovjetunionen, där expanderade allt snabbt ända tills hans livsverk togs ifrån honom av maffian. Extra intressant i tider som dessa och i ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina då Ulf tidigt såg vad som skulle komma redan för typ 30 år sedan. I det sammanhanget bör nämnas att enligt en del experter har den ryska maffian kopplingar till den ryska säkerhetstjänsten och direkt till makthavarna i Kreml…
Kan tipsa mina läsare om en mycket bra artikel på friidrott.se där ni kan läsa om legenden Tore Axelsson 55 år, från Metbäcken. Tore Axelsson har en ”gammal” löparkarriär bakom sig på 80-talet, bland annat på landslagsnivå i terränglöpning och i Terräng-SM en gång var han och Lars-Erik Nilsson etta och tvåa, när de båda tävlade för Kils AIK. Tore spåddes en lysande löparkarriär då han hade den rätta talangen. Tore lade dock ned tävlandet pga. skador och överträning och det skulle komma att dröja över 20 år innan det blev en comeback. I år vann han bl.a. H55 över 8000 meter på Terräng-SM i Linköping med en segermarginal på över tre och en halv minut.
Hårdaste idrottaren i min serie om idrottsprofiler är även en av de finaste, snällaste och ödmjukaste människor jag någonsin mött. Den allra största av förebilder. Så hård som idrottare att han springer nattorientering som är bland det tuffaste du kan utsätta kroppen för, några veckor efter en mycket allvarlig bukoperation som många helt enkelt inte klarar av, utan faktiskt rent av dör utav. Då är man nog ganska hård, minst sagt. 
Aldrig gnällt för något och som sagt alltid har han ställt upp om någon behöver hjälp med i stort sett vad som helst. Hade han fått betalt för det arbete han gjort åt en massa folk genom åren vore han miljonär för länge sen. Aldrig i hela mitt liv har jag heller sett honom berusad. Aldrig ett ont ord om någon, oavsett vad de har gjort för idiotiskt eller hur illa och lågt de än har betett sig mot honom själv eller någon annan. Det är sann styrka. Farsan har alltid varit nöjd med det som han har och inte som jag märker de flesta gör idag, strävar efter något mer, något nytt, något dyrare eller något som inte finns. Varje dag har han föregått med ett gott exempel!
Farsan har haft en ganska unik inställning till idrotten då han tränat och tävlat hårt och på ganska hög nivå genom många, många år men ändå varit långt ifrån den där egocentriska, lite maniska personligheten ju vissa idrottare kan vara. Han har kanske aldrig varit den mest framgångsrikaste ”stjärnan” rent idrottsligt men hade heller inte haft några behov av det utan har istället haft så mycket annat utbyte av idrotten som sträcker sig över många decennier. Idrotten för honom har varit mer av en livsstil. En sund inställning som gett så mycket under väldigt många år. Även ett vinnande koncept som då han vissa år tränat det där lilla extra haft en grym kapacitet som bl.a. gett ett SM-guld i orientering där hann vann med flera minuter. Då är man i rätt ok skogslöparform. 
Orientering började farsan med i Sälboda GOIF där orientering var stort på 40 och 50-talen. Orienteringen överhuvudtaget var en idrott som många höll på med på den tiden. Han satsade hårt som junior på orientering och det var ibland dubbla dagspass som skulle avverkas och formen började växa fram men tyvärr bröt han fotleden under denna tid och fick problem att fullfölja planerna. Dock satte han ett löprekord i det militära som ingen förr hade klarat och det var i 20 km terränglöpning med en sprängmina på ryggen. Många löpare hade varit vassare på väglöpning men några kilos extravikt klarade de inte av. Tiden var nästan 5 minuter snabbare än det tidigare rekordet. En sprängmina var inte helt enkel att springa med och i duschen efteråt sved det till något oerhört på ryggen har jag fått berättat då han blivit skinnflådd av minans friktion mot ryggen.
Blev efter Gunnarskogperioden klubbyte till Arvikaklubben OK Jösse där han ex. sprang riktigt bra på veteran-SM så det blev ett guld efter ett mycket bra lopp där han var flera minuter före tvåan. Var tufft att vinna klassen den gången skall sägas då gamla världsmästare fanns med som fortfarande tränade mycket och brutalt hårt. Under den här tiden var farsan riktigt uthållig och stark i tunglöpt terräng. Om jag inte minns helt fel har han även ett SM-silver från året efter och något SM-brons. Kanske var det under dessa år som han var allra bäst tränad utifrån åldern om man får tro vad han har sagt själv. Minns hur han sprang då och det var inte ens många seniorer som hängde med på långa sträckor i skogen där terrängen var tung. Men kanske gjorde konkurrensen att han var tvungen att ha kapacitet då han tävlade mot folk som t.ex. Norske veteranorienteraren Slungaard vilken gjorde under 2,30 på marathon då han var en bit över 50 år.
Debuten i fjällorienteringens hårda mytomspunna patrulltävling över tre dagar i Jämtland/Härjedalen blev det 1986 och det blev där seger i första försöket tillsammans med Kjell Green från Kils OK i 45-klassen. Det var hela 71 patruller?! tillstart, också då med f.d. världsmästare i startlistorna och andra kända, starka löpare. Som nämnde norrmannen Slungaard. Lite skillnad mot nu kan man nog säga då samma klass eller H21 på sin höjd kanske lockar runt tio patruller. I fjällorienteringen blev det sen ett antal klassegrar med en del andra löpare men mest tävlingar och även segrar blev det med starke västgöten Alvar Andersson som då var grym att springa i skogsterräng. Detta var en tävling som passade farsan. Fjällorienteringen och det runt omkring där har jag fina minnen från då jag som liten fick vara med och följa loppet varje år. Min mamma gillade också fjällen väldigt mycket. Det var nog faktiskt där jag själv fick infallet att man nog skulle börja köra lite hårdare med orientering och långa terränglopp så småningom när jag slutade med bollsparkandet. Hylte OK:s paradtävling, Sydsvenska 2-milen som arrangerats mer än 60 gånger var också en tävling där han vann fler gånger. Det passade onekligen farsan bra att springa långt i tuff skogsterräng.<!–
