Blog Image

ADVENTURE

Vansinnesdåd i Örebro

Annat Posted on tis, februari 04, 2025 23:42:53
Roberto Eid Forest, polisområdeschef i Örebro gjorde i denna fruktansvärda situation ett oerhört starkt arbete. Förtroendeingivande.

Ett fruktansvärt vansinnesdåd har inträffat i Örebro, där ett tiotal personer har omkommit och många är allvarligt skadade. Ett av de värsta våldsdåden i Sveriges moderna historia. Mina tankar går till de dödade, skadade och deras anhöriga. Och till dom som precis kom undan döden denna dag. Detta är ett trauma som kommer att ta tid att bearbeta för vårt land. En sorgens dag oavsett vad som kommer komma fram i utredningen senare.

Enligt uppgifter till Expressen sköt gärningsmannen sig själv i samband med skjutningen. Polisen bekräftar också att mördaren är en av de döda. Säkerhetspolisen är inkopplad i arbetet med att utreda motivet, men polisen misstänker i nuläget inte terror. Polisen tror att gärningsmannen agerade på egen hand. Han är inte känd av polisen sedan tidigare och är inte dömd för brott, vad Expressen erfar. Han har också bytt namn. Enligt TV4 Nyheternas uppgifter hade mannen i 35-årsåldern vapenlicens. Det misstänkta vapnet ska ha hittats intill hans kropp, enligt kanalen.

En video där man hör skottlossningen får mig att tro vansinnesskjutningen kan ha skett med ett vapen i kaliber .22LR. Om det var ett gevär som användes kan det ha varit ett kändare märke där han använt ett extra stort magasin, eller många magasin och mycket ammunition med sig. Om det visar sig att skytten faktiskt hade vapnet han har använt till det här vansinnesdådet på licens, och någon politiker kommer med förslaget att svenska vapenlagar nu behöver ses över på grund av detta, så kanske kan man införa psykologiska tester för vapenägare var femte år eller vid andra relevanta tillfällen. Men det är det alldeles för tidigt att spekulera i. Vet dock att politiker numera vill agera hårt mot våldet i samhället, och det är bra, men det gäller även att göra det med eftertänksamhet. Något säger mig att denna människa inte var frisk. Var dådet ett utökat självmord? En oerhört tragisk händelse som det inte finns ord för. Kan man minska risken för framtida våldshändelser på grund av psykisk ohälsa eller liknande är det bra. Men det är viktigt att skötsamma vapenägare, skyttar och jägare inte får stämmas för något de inte kunnat förutse eller förhindra! Under hundrafemtio år var den frivilliga skytterörelsen en del av den svenska försvarsidén och hundratusentals människor deltog. Tanken bakom den frivilliga skytterörelsen var inte att denna skulle ersätta ordinarie militära förband, men att sänka förberedelsetiden genom att skjutskickliga mannar fanns att tillgå och därmed inte behövde utbildas – verka avskräckande – samt höja tröskeln för en angripare att ockupera landet.

Minns för ca 25 år sedan då brodern till en arbetskompis sköt sig själv och hela sin familj med fru och barn. Ett s.k. utökat självmord. En helt fruktansvärd händelse, som satte min arbetskompis i chocktillstånd länge efter händelsen. Tror faktiskt också den familjen bodde i Örebro om jag inte minns helt fel…



Tack för all uppmuntran

Annat Posted on fre, december 13, 2024 20:50:59

Det är fantastiskt roligt att flera hört av sig och uppskattar det jag gör för att lyfta fram viktiga historier och händelser. Det finns ett stort intresse för Arvikatrakternas lokala historia. Speciellt när det gäller berättelser och händelser under andra världskriget. Ert stöd betyder oerhört mycket för mig. Även otroligt kul att höra att ni uppskattar det man försöker åstadkomma politiskt också. Det värmer verkligen i hjärtat. Jag kan också säga att jag har flera spännande uppslag på gång och en del saker jag har fått tag på har inte berättats tidigare. Jag ser fram emot att dela dessa med er och hoppas att ni kommer att tycka att de är lika fascinerande som jag gör.



Suicidpreventiva dagen – Mina vänner Morgan och Mathias, aldrig glömda, alltid saknade.

Annat Posted on tis, september 10, 2024 22:56:30

Suicidpreventiva dagen har instiftats av Världshälsoorganisationen (WHO) för att uppmärksamma arbetet med att förhindra självmord. Denna viktiga dag, som infaller den 10 september varje år, syftar till att öka medvetenheten om självmord och de åtgärder som kan vidtas för att förebygga det. Runt om i landet anordnas en mängd olika aktiviteter för att uppmärksamma frågan och erbjuda stöd till de som behöver det. Ljusceremonier, minnesstunder, seminarier och informationskampanjer. Dessa arrangemang är viktiga för att bryta tystnaden kring självmord och visa att det finns hjälp och stöd att få.

Självmord är en tragedi som påverkar många människor djupt. Två av mina gamla vänner har tagit sina egna liv. Det känns fortfarande fruktansvärt. Morgan var en av mina bästa barn/ungdomsvänner. Han räddade mitt liv när jag höll på att drunkna i Sälbodaälven. Vi var väl omkring 15 år när händelsen inträffade och utan honom hade det gått riktigt illa. En tid senare blev Morgan kraftigt misshandlad av några killar med utländsk härkomst. Båda hans framtänder slogs ut och han fick flera andra skador. En av killarna som deltog i misshandeln mötte jag en kort tid senare i en fotbollsmatch. Han satsade stenhårt i en närkamp mot mig, och jag svarade med samma intensitet. Tyvärr bröt han fotleden/benet rakt av och fick gå på kryckor i nästan ett år. Det var aldrig min avsikt att skada honom men Morgan tyckte att det var rätt åt honom med tanke på vad han hade gjort mot honom. Känns märkligt att tänka på det här nu när han är borta.

Mathias, var en otroligt empatisk person med mycket energi. Han ställde alltid upp för de som hade det svårt, speciellt personer inom LSS-kretsen. Fysiskt var han stark som en björn. Mathias hade en förmåga att lyssna och förstå människor på ett sätt som få andra kunde. Han var alltid den första att erbjuda sin hjälp och stöd, oavsett tid på dygnet. Mathias hade börjat plugga juridik för att ännu bättre kunna hjälpa dem som hade det svårt och kämpa för rättvisa och ge en röst åt de som ofta inte hördes. Men det blev aldrig så. Tragiskt nog lämnade han oss alldeles för tidigt. Hans bortgång lämnade ett stort tomrum, och jag kan inte låta bli att undra vad som kunde ha varit om man hade vetat det man vet idag. Kanske hade saker och ting kunnat sluta annorlunda.

Saknar dem båda så oerhört mycket!

Att prata om självmord är en viktig del av arbetet med att förebygga det. Det är också viktigt att veta att det finns hjälp att få. Om du eller någon du känner mår dåligt, tveka inte att söka hjälp. Det finns många organisationer och hjälplinjer som erbjuder stöd och rådgivning. Det finns många sätt att bidra till arbetet med att förebygga självmord.

Varje liten insats kan göra stor skillnad!



Vila i frid Jan

Annat, Historia, Minnen Posted on tis, juli 25, 2023 17:54:44

Fick häromveckan reda på att vår klasslärare från mellanstadiet, på Järvenskolan i Gunnarskog, Jan Lönnfjord, hade somnat in i en ålder av 71 år. Riktigt ledsamt besked att få.

Jan fick tillsammans med Thomas Falk hastigt ta över klassen då vår ordinarie klassföreståndare, Helge Backlund (orienterare, OK Jösse) helt oväntat avlidit. Enligt uppgift hände det under sommarlovet och måste alltså ha varit 1989. Var en stor chock för alla men kanske extra för mig då jag gillade Helge och framförallt kände honom privat genom orienteringen.

Jan var en bra lärare med glimten i ögat. Vi hade honom också som ämneslärare i högstadiet. Väldigt snäll som person, men kunde också vara riktigt hård om det behövdes. När han hade sådana energifulla elever som exempelvis undertecknad fick han inbland ta i ordentligt. För det behövdes. Ena dagen vinnare av skol-KM i ex. orientering och nästa dag något hyss. Vad jag minns hade vi våra duster, men efteråt var vi alltid goda vänner igen. Fick höra från Jans son då jag beklagade sorgen, att Jan hade berättat för honom om mig och gamla tider på Järvenskolan. Blev rörd när jag hörde detta. Bilderna är från en skolresa till Stockholm i årskurs 6. Var första gången jag besökte Sveriges riksdag och det var Jan och Thomas som ordnade resan. När jag ser tillbaka känns detta lite extra speciellt då jag idag är engagerad i lokalpolitiken i Arvika. Har ett minne av att vi på skolresan tog flyget Karlstad-Stockholm. Första flygturen för mig. Fantastisk tid. Järvenskolan låg i framkant och var före sin tid, tänk bara på det här med tema friluftsliv som vi hade i högstadiet är ju något som idag 30 år (!!) senare kommer upp som något som är bra för alla. Det visste de för 30 år sedan på Järvenskolan.

Jag och Jan träffades också när jag blev äldre genom jobbet när jag arbetade på fritidsgården Hugo och i studierummen på Centralskolan i Arvika. Och på senare år pratade vi alltid när vi träffades, och jag minns hur han berömde mig för att jag stod upp så när det gällde överförmyndarskandalen trots alla försök att ”tysta” mig från kommunens sida. Berättade för honom att historien egentligen var mycket värre än det som hade framkommit i media. Det hade han redan förstått sa han då. Jan var en klok man. Kommer sakna Jan. Mycket! Arvika har förlorat en fin människa och omtyckt lärare.

Stort tack till min förre klasskamrat Jessica Björkäng för bilderna.   



Coronaviruset (COVID-19)

Annat, Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 17:16:33

Framfarten av Coronaviruset (COVID-19) väcker tankar.

Än vet vi inte så mycket och det känns mindre bra. Men vi har ställts inför hårda prövningar tidigare och vi har klarat av dem alla.  Kan det finnas något historiskt som går att jämföras med det här vi går igenom nu? Eller något som varit ännu värre?

Kanske Spanska sjukan (H1N1). Spanska sjukan drabbade Sverige och resten av världen hårt. ”Spanskan” som den också kallades, var en svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen i slutet av första världskriget. Spanskan skördade långt fler liv än första världskriget gjorde och är en av de allvarligaste infektionssjukdomar som drabbat världen sedan digerdöden på 1300-talet.

1918–20 dog mellan trettio och hundra miljoner människor i spanska sjukan världen över.

I Sverige, vars befolkning vid den här tidpunkten bestod av knappt 6 miljoner människor, dog 37 573 personer i spanska sjukan under åren 1918–1920 enligt den officiella statistiken. Även barn, unga och övriga friska människor avled. Den 5 juli 1918 meddelade svenska tidningar att ”spanskan” hade nått södra Sverige.

Det tog endast ett par veckor för influensan att sprida sig över Sverige med sjukfall rapporterade från Arvika, Luleå och Boden den 9 juli. Min farmor (född 1913) fick spanska sjukan när hon var 5-6 år och blev därmed isolerad på Arvika sanatorium (bild nedan) under en lång tid, kan ha varit så länge som uppemot ett år hon var inlagd enligt min broder. Flera Arvikabor dog av ”spanskan”, den mest kände kanske konstnären Björn Ahlgrensson (Rackstadkolonin) som avled 1918 på sanatoriet i Arvika i sviterna av spanska sjukan.

Värmlands läns sanatorium (Arvika sanatorium). Bild från 30-talet.

Skillnaden mellan dessa båda virus verkar än så länge vara att Coronaviruset är allvarligt för riskgrupperna medan ”spanskan” var farligt för alla oavsett förutsättningar innan.

Enligt Forskning och Framsteg har det under 1900-talet skett fem pandemiutbrott. Förutom Spanska sjukan så kom Asiaten (asiaten fick farsan och det störde hans orienteringssatsning berättade han), denna krävde fem miljoner liv, var av H2N2-typ och drabbade världen 1957-58. Sen kom en annan ”asiat”. Den kallades Hongkonginfluensan (H3N2),1968-70, där dog mellan en och två miljoner människor. Förutom dessa tre, kom det mildare pandemier 1946 och 1977, där båda liknade spanska sjukan och var av H1-typ.

Vi får se vart det här slutar.

Källor: http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/4/4312/LKT0624s1937_1941.pdf



Vi kommer att ses igen min älskade vän!

Annat Posted on fre, december 25, 2015 12:10:18

I söndags fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer
att glömma. Hörde direkt att något mycket allvarligt hade hänt. Det värsta
tänkbara var ett faktum, min älskade vän och tidigare arbetskamrat Mathias hade
lämnat den här världen för nästa. Kändes som hjärtat gick i tusen bitar, jag
blev alldeles kall och skakade i hela kroppen. Kunde inte tro att det var sant.

Åkte hem till hans hus tillsammans med Mathias sambo Helenas
vän, och min tidigare klasskamrat, Veronica. När vi kom dit var det tomt men hundarna
var hemma. Jag såg direkt på Mathias hund Tsappo, som jag haft med mig i skogen
både med och utan Mathias många gånger att något var väldigt fel. Hela hunden
hade ett kroppspråk som utstrålade saknad och sorg, och när jag satte mig hos
honom så la han sina stora tassar på mina axlarna på ett sätt han aldrig gjort
förut. Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Många fina minnen kom över
mig och jag såg dem så klart fast det kändes som allt annat var en mardröm
denna hemska dag.

Det var därefter inte lätt att möta Mathias familj men jag
hoppas det betydde en del för dem att känna att stödet finns även utanför
familjen. När sådana här saker sker så vet man inte alls hur man ska vara men
det viktigaste är nog bara att finnas till. Och lyssna. Smärtan i hjärtat när
hans mamma, som nyss förlorat sin enda son, säger till mig att jag har varit
en så fin kompis till Mathias och att han pratade om mig ofta är
obeskrivlig..

Mathias var mer än bara en vanlig vän. Han var någon som
brydde sig om en av hela sitt hjärta. Hans värme gjorde också att han hjälpte
många som inte hade det så lätt i livet men kanske glömde han bort sig själv.
Mathias var så oerhört omtyckt av de som hade någon form av funktionshinder som
han hade jobbat med. Han hade en naturlig fallenhet att jobba med människor så
han var i detta jobb i en helt egen divison. Mathias hade en intelligens och
förståelse som var unik på alla sätt. Att han skulle börja läsa juridik här i
vår hade nog också att göra med att han ville hjälpa folk.

När min mamma dog 2005 så fanns han där, när pappa dog 2012
likaså, med värme, medkänsla och med hopp om framtiden. Kanske var det så, att
just därför att han kunde känna in andras smärta, på riktigt, var en del i att han
själv inte orkade längre. Det får vi aldrig veta. Mycket låg nog till grund för
att han tog det beslut han gjorde, men han valde själv att gå den vägen, och då
litar jag på att han gjorde det han trodde på och det respekterar jag. Den här
världen blev i varje fall i detta ögonblick en mycket kallare plats att leva på
men jag är säker på att Mathias kommer att vaka över oss som blev kvar…

Vi kommer att ses igen min älskade vän. Men inte än… Vila
i frid!



Dagsform och liten summering av 2014

Annat Posted on tis, februari 10, 2015 14:36:13

Det gick över två månader
innan jag kunde träna igen efter revbensbrottet. Nu känner jag inget vid
löpning men vid skidåkning så känner jag lite smärta vid ren stakning. Blev en
ofrivillig paus just när jag hade påbörjat en träningsperiod med mer träning som
alltså gick omintet. Inte så mycket att göra åt nu mer än att man kan
konstatera att jag tappat en del träning.

Har inte gjort någon
ordentlig utvärdering av säsongen som gick och ska inte göra någon i detalj
heller. Däremot kan jag se vad som gick bra och vad som gick mindre bra. Var på
väg mot en bra säsong med bra resultat på tester innan säsongen drog igång.
Kanske bättre än någonsin. När sen första tävlingen kördes så kände jag efter
ett tag att det mer eller mindre tog slut på energin. Kroppen bara dog vid hög
ansträngning. Sen hade jag egentligen mer eller mindre problem med detta hela
säsongen.

Dock gjorde jag några bra
insatser och trots att jag var tveksam till start (fick klartecken av läkare på
morgonen) på SM i springskytte så kunde jag under den tiden loppet pågick
prestera riktigt bra. Vann med 3 minuter när resultaten summerades och jag tog
därmed mitt första individuella SM-guld efter att ha stått några kliv ner på
pallen sedan tidigare. Hade länge jobbat för detta guld så det var nog belöningen
som kom efter en lång och trogen tjänst. Kunde även samma dag ta hem ett guld i
stafett där jag egentligen gjorde en medioker andrasträcka. Försvarade mitt
DM-guld i halvmaraton fast jag sprang 5 minuter!? långsammer än året innan på
samma bana.

Gjorde även några andra lopp
som var godkända och på Häljebodaloppet var jag 1 sek från mitt eget banrekord
från 2010. Sedningsloppet till Göteborgsvarvet här i Arvika vann jag med 4 min
över bra löpare och tar vi med hur långsam banan var så var det ett bra lopp.
Representerade även Sverige på VM i marathon för militärer i
Holland. Tyvärr hade jag ingen lyckad dag men lärde mig en del på kuppen.

Med tanke på framförallt
SM-gulden kan jag inte vara missnöjd med säsongen.

Summering:

Totalt antal tävlingar:
Mindre än vanligt

Totalt antal segrar: Minst 6
(2013 17) (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser:
Känns som det var en del 2:a, 3:e och 4:e platser i år.. (2011 8) (2010 12)

Totalt antal medaljer: 2
SM-guld, 1 SM-brons, 1 DM-guld, 2 DM-silver

Totalt antal felstämplat:
Ingen (2013 0) (2012 0) (2011 2) (2010 2)

Totalt antal träningsdagar
jag trivdes: Träningspassen med min turkamrat Nilsson är alltid lätta att
genomföra. När jag och Frida har tränat tillsammans så är det alltid bra pass.
Kul att vara bollplank för en sådan träningsvillig och ambitiös person..

Totalt antal whiskeyflaskor
konsumerande: 0, som vanligt. Kanske får dra någon detta år som kommer 😉

Totalt antal söndertrasade
skor: Några stycken, finns många dåliga skor som inte håller i skogen..

Summa Nattjakta: 4:a på enda
deltävlingen jag deltog där jag hade hög fart men gjorde för många missar..

Bästa årsbästa på halvmaran
och milen i samma lopp: 33,20 på milen vid Karlstad halvmarathon men bara 1,15
imål. (2011 – 1.11 resp. 32.39)

Årsbästa 10 km landsväg: Inga
millopp på lätt bana men min 34 tid på långsamma sedningsloppet var nog strax
under 33 på en lätt mil. (2013 32.40 i ganska dålig form). (2011 32,39 första
milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling:
Häljebodaloppet. Kände att kroppen fungerade bra för en gångs skull samt SM i
springskytte där jag fick två SM-guld. Att vara med på militär-VM var en
trevlig upplevelse.

Årets bästa form: Testlopp
innan säsongen, behövde inte ta i men ändå gick det fort. Var nog rätt bra form
efter sommaruppehållet också.

Årets sämsta form: Var nog
många lopp det men mest pga låga järnvärden samt magnesiumbrist.

Årets roligaste träningspass:
När en mård hoppade upp i ett träd precis framför mig.

Årets tråkigaste träningspass:
Nått är det säkert..

Årets konstigaste i
orienteringskogen: När Andreas Blomgren drog på för fullt åt fel håll på
Hiernmannen i Norge.

Årets bästa träningspass: Ryggsäck
i skogen är bra, håller långa turer med ryggsäck fortfarande högt på träningsrankingen.

Årets bästa tävlingar: SM
springskytte. Otroligt fint arrangemang och bra resultat.

Årets tråkigaste tävlingar:
Triathlon-stafetten i Arvika då det var fokus på annat än att idrott är på
kul…

Årets brutalaste tävling: En
marathon med håll i magen. Att jag överhuvudtaget kom imål är ett under.

Årets tuffaste tävlingsdag:. Samma
som ovan.

Årets trevligaste segrar: SM-guld
springskytte. Häljebodaloppet.

Årets bästa känsla i kroppen:
Häljebodaloppet

Årets bästa insikt: Allt kan
förändras på ett ögonblick..

Årets tråkigaste insikt:
Ryssarna kommer starta mer än en konflikt i framtiden.

Årets mest spännande tävling:
SM-springskytte

Årets bästa sko: Icebug
fulldubbade orienteringssko är grym.

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Glock 22 kal .40

Årets lärdomar
träningsmässigt: Skada dig inte i onödan och håll koll på mineralbalansen i
kroppen.

Årets lärdomar livet: Såg
döden i vitögat när jag flög 8 meter och bla knäckte revbenen. Säg till de du
tycker om att du tycker om dem..

Så såg det enkelt ut 2014. Så
får hoppas att man gör något resultat man är nöjd med 2015 och sen är det nog
nedtrappning som gäller..



Revbensspjäll till jul…

Annat Posted on tis, december 16, 2014 21:33:26

För en vecka sen råkade jag få sladd med en fyrhjuling på
blankis, och när det sen högg fast i gruset åkandes i sidled så rullade hela
ekipaget några varv. Fick mig en liten flygtur på drygt 8 meter. Var en mindre
skön upplevelse och skadade lår, knä, armbåge, axel och framförallt revbenen
där jag klämde in min egen armbåge när jag landade på armen så jag knäckte
några. Kunde faktiskt ha gått än värre och viss tur i oturen hade jag nog för
några andra som jag hört gjort ungefär liknande vurpor hade fått fyrhjulingen över
sig och strök med.

Blir därmed lugnt med träningen ett bra tag då tom en
nysning känns som om revbenen skall hoppa ur kroppen. Men julaftonsturen skall
jag ut på till varje pris, kosta vad det kosta vill. Turen numera lika helig
som tempelberget är för vissa religioner, så den ska man vara död för att inte
deltaga på. Döende räknas inte som giltigt frånfall.



Nästa »