Blog Image

ADVENTURE

Åke Wingskog, Bortan IK:s skidkämpe som nästan rev DDR-muren

Idrottsprofiler, Tävling, Träning Posted on tor, juli 09, 2026 12:29:47

En artikel jag skrev till GûnnerskeNytt Nr 2/2026 om en fantastisk idrottsprofil och inspirationskälla. Vissa personer betyder mer än sina egna resultat. Genom engagemang, ödmjukhet och kärlek till idrotten har han inspirerat många och bidragit till både gemenskap och stolthet i bygden. Köp gärna GûnnerskeNytt och stötta bygden. Här är texten till artikeln:

Historien om den verklige vinnaren av Vasaloppet 1975. Och om 23 678 timmars träning och 28 162 mil, vilket motsvarar sju varv runt jorden.

Vissa idrottsprestationer mäts i medaljer, andra i minuter och sekunder. Men så finns det prestationer som mäts i något större – moral, envishet och den respekt de lämnar efter sig långt efter målgången. Historien om Åke Wingskog och Vasaloppet 1975 är en berättelse om en värmländsk skidlegend som vägrade vika ner sig när idrotten förvandlades till ett politiskt maktspel.

Den hårt arbetande värmlänningen från Bryngelsbyn i Sillerud gjorde mer än att åka skidor, han gjorde avtryck. Formad av skogarna, har han i ett helt liv burit med sig något mycket större än tider och medaljer. Åkes förhållande till skidåkningen är orubblig och så djupt rotad att den blivit en del av vem han är. 8 januari 1969 presenterade Aftonbladet den unge Åke Wingskog som ”den nyaste skidstjärnan – en medicinsk sensation”. Journalisten målade upp bilden av en 26-årig värmlänning som tränade hårdare än någon annan, och som hade en fysisk kapacitet som förbryllade läkare. Han var rakt igenom det som svensk längdskidåkning byggde på; en arbetare, en slitvarg, en symbol för den klassiska svenska uthålligheten.

Han säger ibland att han “inte riktigt nådde världseliten”, men vi som känner historien vet. Vi vet att han stod öga mot öga med några av sin tids mest omtalade och – som historien senare avslöjat – dopade motståndare. Vi vet att han var sju sekunder från en Vasaloppsseger 1975, efter att ha blivit utsatt för så osportsliga hinder som ingen idrottare skulle behöva uppleva. Vi vet att han trots det inte gav upp, att han tog upp jakten, meter för meter, med en beslutsamhet som bara verkliga mästare bär. Åke Wingskog vann något mycket större än Vasaloppet. Han vann respekt och han vann folkets hjärtan. Men framför allt vann han platsen som en av svensk skidåknings mest legendariska gestalter.

”Åk-Wi Årjäng” rullskidor

Åke såg tidigt potentialen i rullskidor, och öppnade dörrar som andra inte vågat med egen tillverkning. Norge såg potentialen i både rullskidorna och Åke. När andra vilade mellan träningspassen, gjorde Åke ett extra, inte för att någon krävde det, utan för att han älskade det. Livsresan som han själv beskriver som “sju varv runt jorden” – är fylld av möten, skratt, motgångar, kärlek till familjen, idrottsglädje och en okuvlig vilja att fortsätta framåt. När livet gett honom nya utmaningar med sjukdomen ALS, väljer han att delta i forskningsprojekt för att hjälpa andra. Intäkterna från hans bok går till Börje Salmings ALS-fond. Det säger allt om människan Åke Wingskog.

Ensam mot DDR:s mur i Vasaloppet 1975

Lördagen den 1 mars 1975 kände sig Åke i bra form. Förberedelserna hade varit rigorösa. Tillsammans med sina närmaste medhjälpare – Börje, Aina och Björg – hade allt från vallning till kostplanering skötts exemplariskt. När tävlingsmorgonen grydde i Sälen på söndagen stod termometern på minus tio grader. Åke vaknade med en vilopuls på 36 slag i minuten. Kroppen var i balans.

Redan från start hölls ett högt tempo. Snart återstod bara en handfull åkare i den absoluta täten. Bland dem Åke Wingskog, som med sin karaktäristiska råstyrka ibland låg först för att hålla tempot uppe, men han vågade inte göra något tidigt utbrytningsförsök eftersom åkarna runt honom var mycket meriterade. Med 15 kilometer kvar återstod fyra åkare i tätstriden. Gert-Dietmar Klause, DDR, Gerhard Grimmer, DDR, Åke Wingskog, Sverige och Alexander Yurasov, Sovjet. De låg klart under rekordtiden och fyra minuter före övriga fältet.

När det var 11 kilometer kvar delade sig spåren. I stället för två parallella spår blev det två enkelspår ute i terrängen. De skulle strax bli vittnen till en lagtaktik som i efterhand kan likställas med sabotage. Alla valde samma spår som Klause, som låg först. Strax efter kom de till en 30 meter lång saxbacke. Där händer det som kommer att avgöra hela loppet. Grimmer stannar plötsligt upp och ropar något till Klause. Klause uppfattar situationen direkt och sticker i väg i ett våldsamt tempo. Wingskog och Yurasov blir kvar bakom Grimmer. Grimmer saxar brett och långsamt uppför backen. Wingskog och Yurasov försöker komma förbi flera gånger, ropar och knuffar, men det är för mycket lössnö vid sidan av spåret. Det går inte att passera. Åke har beskrivit situationen som nära slagsmål, men han håller igen, bland annat av respekt för Grimmer som tidigare VM-guldmedaljör på 50 km 1974.

När de kommer uppför backen går spåren ihop igen. Wingskog får möjlighet till ett eget spår, men det andra spåret är sämre och lösare. Han får inte upp farten nog för att kunna passera. När han försöker gå om ökar Grimmer tempot och tränger sig in framför honom. Wingskog byter spår och växlar tempo, men Grimmer följer efter och kastar sig ut för att blockera igen. Detta upprepas gång på gång. Grimmer kör över Wingskogs skidor flera gånger. Åke fruktar att skidorna ska gå av. Hade det hänt hade loppet varit över.

Bryter sig loss från DDR:s Stasitaktik

Vid Eldris blir det fem spår i bredd. Där får Wingskog utrymme och kommer äntligen förbi. I en enorm kraftansträngning kliver han ut i de oplogade sidospåren och påbörjade en jakt som sent ska glömmas. Grimmer och Yurasov släpper direkt, de har ingen chans att följa. Klause ligger då ungefär en minut före. Så småningom får han syn på Klauses rygg. Publiken skriker och Wingskog tar in sekund efter sekund. Vid Moraparken är avståndet nere i cirka 20 sekunder. I den sista lilla backen efter älven är det bara ungefär 10 sekunder. Med 100 meter kvar ser Åke hur Klause vacklar till och tappar balansen kort. Där tror han att han ska hinna i kapp. Men Klause håller sig på benen och passerar mållinjen sju sekunder före Wingskog.

Resultat

1. Gert-Dietmar Klause, DDR – 4.20.29 2. Åke Wingskog, Sverige – 4.20.36 3. Gerhard Grimmer, DDR – 4.21.22

Den gamla rekordtiden var 4.35.00. Officiellt blev Wingskog tvåa men moraliskt var han vinnaren. Gert-Dietmar Klause ställde inte till med några större glädjescener då han hela tiden var hårt bevakad av östtysk säkerhetspolis, och han gav bara några korta kommentarer till segern.

Åkes tystnad

Efter målgången blev det stort ståhej. Åke tas emot nästan som en segrare, eftersom de omkring honom i resultatlistan var utländska stjärnåkare. Mora-Nisse kommer fram och gratulerar och vill veta detaljer om loppet. Men Åke säger inget om östtyskarnas osportsliga metoder. Han vill inte framstå som en dålig förlorare. Därför tiger han, trots att loppet avgjordes genom DDR:s lagkörning och Grimmers blockering. Först vid Eldris kunde Åke åka fritt – och då hade Klause fått en minut. Att Åke ändå nästan hann i kapp säger väldigt mycket om hans kapacitet den dagen. Han tog in nästan hela avståndet från Eldris till Mora. Från en minut till sju sekunder. En enorm upphämtning efter nästan nio mils skidåkning. Åke Wingskog var den klart starkaste skidåkaren i Vasaloppet 1975. Kämpen som ensam utmanade en statlig idrottsmaskin och så när vunnit. I backspegeln – efter avslöjanden om DDR:s statsdopning – framstår hans insats som ännu större. Åke fick aldrig stå överst på pallen i Vasaloppet eftersom han mötte ett system – DDR:s – som världen senare dömde ut som dopat, korrupt och osportsligt. Men ingen kunde stoppa Åke Wingskog från att bli folkets vinnare. Det är den finaste segern av dem alla.

Den känslosamma vägen till Bortans IK

Många år efter elitkarriären skulle en annan händelse komma att definiera Åkes relation till skidåkningen. Vasaloppet år 2000 blev inte bara ännu ett lopp utan ett av de mest känslosamma i hans liv. Egentligen hade han missat att anmäla sig. Under en träningstur på cykel i Treskog stötte han på vännen Jonny Johansson, som erbjöd Åke sin nummerlapp eftersom han själv kände sig krasslig. Det blev deras sista samtal. En månad senare nås Åke av beskedet att Jonny hittats död på Torvströmossen.

Stig Karlsson, en bärande skidledare i Bortans IK, kontaktade Åke och frågade om han ville genomföra loppet i Jonnys namn och representera klubben. Åke tackade ja. Han visste hur hårt Stig och de andra i Bortan kämpade för att hålla klubben levande och få ihop åkare. Att dra på sig Bortans IK:s färger blev ett sätt att hedra både vänskapen och bygden. Från Evertsberg till mål avancerade Wingskog omkring 900 placeringar och kom i mål på tiden 5.37.07. Wingskog beskrev hur det kändes som att Jonny var med honom hela vägen till Mora. Efter loppet tog han med sig medaljen från Vasaloppet till Gunnarskogs kyrka och lade den vid Jonnys grav. En medalj vissnar inte som blommor gör.

Som veteranskidåkare i Bortans IK visade Åke att de gamla takterna satt i. Han förenades i klubben med en annan stor skidprofil, Bertil Dannberg. Bertil, som i sin ungdom representerat Sverige i junior-EM, och Åke bildade en veteran-duo som ingöt respekt. De bevisade att tävlingsinstinkt och skidglädje inte har något bäst-före-datum med många starka resultat.

Artikelinnehåll
Bortans IK Olympia. Grundad: 1944

Boken om ett skidåkarliv

2025 blev Åke klar med sin bok som är långt mer än en berättelse om skidåkning. Det är en skildring av uthållighet, vänskap, dramatik och ett liv präglat av envishet och målmedvetenhet. Genom berättelserna från skidspåren, Vasaloppet och åren i Bortan IK växer också en viktig del av den värmländska idrottshistorien fram. Samtidigt finns ett större allvar i berättelsen. Åke har drabbats av ALS, men fortsätter trots sjukdomen att kämpa med samma inställning som präglat hela hans liv. Boken blir därför också något mer än en idrottsskildring – den blir ett vittnesmål om människan Åke Wingskog. Boken är helt enkelt fantastisk. För undertecknad blev det också mycket speciellt då jag fick den stora äran att skriva några rader i boken – något jag känner stor tacksamhet och stolthet över.

Kampen mot ALS

Idag för Åke en kamp som är viktigare än tävlingar. Genom att starta en egen insamling via Börje Salming Stiftelse arbetar han aktivt för att stödja forskningen kring ALS. Samma egenskaper som drev honom i skidspåren driver insamlingen som hittills gett 64 650 kr. Ser vi tillbaka på Åkes gärning ser vi mycket mer än bara resultatlistor. Vi ser en man som formats av hårt arbete, som stått upp mot orättvisor, och som visat en sällsynt lojalitet mot sina vänner. Oavsett om det gäller att jaga fuskande östtyskar eller att samla in pengar till livsviktig forskning, så gör Åke det med samma rakryggade inställning.

Åke Wingskog är, och förblir, en av Sveriges största skidhjältar.

Text: L-O Gävert, till GûnnerskeNytt NR:2 2026



En sista kontroll i fjällens tystnad – Till minne av Per Slungård

Idrottsprofiler, Orientering Posted on sön, juni 21, 2026 00:37:14

Per Slungård (1937–2025), en sann kämpe och en mästare i skogen. Ibland räcker det med ett namn för att många fina minnen ska komma tillbaka. När jag nyligen fick veta att Per Slungård hade gått bort i vintras (2 december 2025) var det som att en dörr öppnades till en annan tid. Till orienteringskartor på köksbordet, resultatlistor, fjäll, myrar, vägval, skratt och den där gemenskapen som bara orienterare riktigt förstår. Per som i orientering tävlade för, bland annat, Halden SK, var en av min pappa Rolf Gäverts orienteringskompisar – födda samma år – men också en av hans allra starkaste konkurrenter. De hade många dueller genom åren. Dueller som inte bara handlade om placeringar, utan om respekt. Två starka veteranorienterare, med pannben, rutin och kärlek till skogen.

Per Slungård var en otroligt duktig veteranidrottare. Han vann veteran-VM i orientering flera gånger och tillhörde de allra främsta i sin klass genom åren. Samtidigt var han inte bara orienterare. Han sprang också ibland på landsväg med en kapacitet som imponerar än idag. Norska åldersrekord på både maraton och halvmaraton säger en hel del om vilken idrottsman han var. Att springa halvmaraton runt 1.11 som veteran och maraton på 2.31 när man är över 50 år vittnar om en enorm träningsvilja och styrka. Bara tre norrmän har på 40 år lyckats springa fortare så idag står han som nummer 4 i ”all-time” listor i Norge.

Men när jag tänker på Per är det långt ifrån bara resultaten som kommer upp.

Fjäll-OL

De allra finaste minnena leder upp till de öppna vidderna och den nu nedlagda Fjällorienteringen. Denna anrika tredagars patrulltävling, som Jämtland-Härjedalens Orienteringsförbund arrangerade nästan varje år sedan 1938, bar på en helt egen magi. Man springer i patrull två och två, håller ihop hela vägen och tar kontrollerna tillsammans. Med kartskala 1:50 000 blir det något annat än vanlig orientering. Ute i fjällterrängen måste man läsa landskapet och hålla huvudet kallt. Det var en tävlingsform som passade sådana som Per och pappa. Gamla tidens orienterare. Starka, envisa, ödmjuka inför naturen och trygga med karta och kompass. Såg själv ute i terrängen många ggr hur stark Per var i motbackarna på fjället.

Per brukade hälsa på pappa när han reste förbi på väg till tävlingar eller kartritningsuppdrag, något han var riktigt duktig på. Och bodde hos honom när han ritade orienteringskartor i närheten av Arvika. Det säger mycket. Han var inte bara ett namn i en resultatlista eller en motståndare i skogen. Han var en god vän. En sådan där person som hörde till orienteringslivet runt pappa, som det pratades om, och med och som därför också blev en del av mina egna minnen. När min pappa gick bort i cancer 2012 kom Per på begravningen. Efteråt följde han med hem till oss. Ett fint minne. Han tog sig tid. Han ville vara där. Han hedrade pappa med sin närvaro och berättade.

Det är kanske just det som gör mest intryck nu.

Alla veteran-VM-medaljer, veteranrekord och segrar berättar om en fantastisk idrottsman. Men minnena av besöken, samtalen, och respekten berättar om människan Per Slungård. Han var en mästare i skogen. Men han var också en del av en generation orienterare som bar sporten med värdighet – där kampen var hård, men vänskapen ändå större. Nu har Per Slungård stämplat vid sin sista kontroll och nått slutmålet. Vinden fortsätter att blåsa över de fjällvidder han älskade att springa på med lätta steg, och skogarna står tysta kvar..

Vila i frid, Per.

Och tack för de fina minnena.

Källförteckning

  1. Kondis. Veteranstatistikk: Halvmaraton menn, alle tider. Kondis.no.
    Källa för Pers halvmaratontid 1.11.35 i Oslo 1988 i klassen M50–54.
    https://www.kondis.no/statistikk/veteranstatistikk-halvmaraton-menn-alle-tider/1525842
  2. Norges Friidrettsforbund. Vinnere i NM for veteraner: Halvmaraton.
    Källa för uppgiften att Per Slungård, Paulsbo IL, vann M50 i norska veteran-NM i halvmaraton 1988 på tiden 1.13.25.
    https://www.friidrett.no/siteassets/aktivitet/statistikk/veteraner/nm-halvmaraton.pdf
  3. Adelskalenderen for maratonløpere fra Halden etter sesongen 2012. Kondis/Haldenstatistik.
    Källa för Halden-kopplingen och för att Per Slungård, Paulsbo, står som nummer tre i Haldens maratonstatistik med 2.31.53 och 14 noterade maratonlopp.
    https://img5.custompublish.com/getfile.php/2196351.1495.evapfquxrq/Maratonstatistikken%2Better%2Bsesongen%2B2012.pdf?return=www.kondis.no
  4. Orienteering North America. Vol. 12, No. 06, August 1996 – Veterans World Cup.
    Källa för att Per Slungård, skriven som “Per Slungard” i den engelskspråkiga källan, vann M55 vid Veterans World Cup 1996.
    https://fliphtml5.com/eicx/otaw/Orienteering_North_America_Vol._12_No._06_August_1996/
  5. Pinseløpene. Hovedklasse-vinnere i Elgdilten 1961–2024.
    Källa för uppgiften att Per Slungård vann herrklassen i Elgdilten 1969, tävlande för Tistedalen.
    https://usercontent.one/wp/pinselopene.no/wp-content/uploads/2024/05/Elgdiltvinnere-1961-2024.pdf
  6. Mattila IK / Visaren. Artikel om Mattila-orienteringens historia.
    Källa för uppgiften att Per Slungård, då boende i Strömstad, engagerades som kartritare omkring år 2000 och även var banläggare vid den första moderna orienteringstävlingen i Mattila 2001.
    https://klubbenonline.objects.dc-sto1.glesys.net/RTXAviwkfKxWdhO0/UjwtDF8NwXuhgEpBUMi1jjqc9hn27cuZwcygpGMk.pdf
  7. Norsk Jernbane Idrettsforbund. Jernbanemesterskap i orientering 2001.
    Kompletterande källa som visar Per Slungård i järnvägsidrottens orienteringssammanhang, tävlande för JIL Halden.
    https://www.njif.org/ShowFile.ashx?FileInstanceId=5d46375d-e9fd-4f77-aad7-3f5f1c685ada
  8. NJIF / Asgeir privat arkiv. Nordisk orientering 2001 – bildsida.
    Kompletterande källa som visar Per Slungård i nordiskt järnvägsorienteringssammanhang.
    https://asgeir.priv.no/njif/njif.org/Arrangementer%202002/Bildeside%20Nordisk%20Orientering%202001.html
  9. Fjällorienteringen. Tävlingens egen presentation.
    Källa för bakgrund om Fjällorienteringen som klassisk patrulltävling, arrangerad sedan 1938, med kartskala 1:50 000.
    https://fjallorienteringen.se/fjallorienteringen/
  10. Historiefortelleren. Per Magne Siraas – en stayer fra Selbu.
    Källa för uppgiften att Per Slungård och Per Magne Siraas vann klass i svenska tredagars fjällorienteringen 1987 och 1988.
    https://historiefortelleren.no/wp-content/uploads/PDF/Personer/1977-Per-Magne-Siraas-en-stayer-fra-Selbu.pdf



Snart kommer boken om en värmländsk skidåkare med enorm uthållighet

Idrottsprofiler, Lokalhistoria Posted on sön, december 08, 2024 18:15:17

Åke Wingskog (född 1942) är en av de mest framstående skidåkarna i västvärmlands idrottshistoria. Wingskog är kanske mest känd för sin prestation på Vasaloppet 1975, då han slutade tvåa i loppet. Gert-Dietmar Klause, Östtyskland (DDR) vann med endast 6 (!!) sekunder. DDR-landsmannen Grimmer blockerade effektivt Wingskog så han inte kom förbi när Klause satte in ett ryck i slutet av loppet, och när Åke äntligen kunde ta sig förbi hade Klause ett försprång på en halv minut.   

Andraplatsen på Vasaloppet var en fin framgång för Åke och ett bevis på hans förmåga att prestera på långa distanser. Utöver sina resultat på Vasaloppet har han alltid visat sig vara en stark konkurrent. Åke gjorde sin landslagsdebut 1968, blev fast i landslaget året efter och åkte ur laget efter ett benbrott 1971 när han blev påkörd under träning. Inför VM i Falun 1974 var han högaktuell för att starta på femmilen, men blev bortvald i sista kvaltävlingen och kom endast med som reserv. Det blev några fina SM-medaljer, inklusive ett unikt junior-SM silver med Glava Skidförening. Glavas lag på junior-SM-stafetten 1961 vid Sundsjön i Filipstad bestod av Göran Söljemo/Jansson, Åke Wingskog och Willy Johansson. De missade SM-guldet med enbart en halvmeter. Senior-DM i längdskidor vann Åke när han var över 50 år!

AN-medaljen fick Åke 1969. Säffle-Tidningens guldplakett 1969. NWTs guldmärke 1969. Hans engagemang för skidåkning sträcker sig långt bortom tävlingsbanan, och han har varit en inspirationskälla för många uthållighetsidrottare. Åke Wingskog var också en pionjär inom användningen av rullskidor och tog fram en egen rullskida.

Sammanfattningsvis är Åke Wingskog en av de mest betydelsefulla individuella idrottarna i västra Värmlands idrottshistoria, med en idrottskarriär som sträcker sig över 1950-, 1960-, 1970-, 1980-, 1990- och 2000-talet. Åke skriver nu på sin bok som handlar om hans liv. Är säker på att denna bok blir något riktigt speciellt. Med hans rika erfarenheter och unika insikter inom skidåkning, både från tävlingsbanorna och många träningspass kommer det att bli en fascinerande läsning. Boken kommer beröra hans tankar om träning, tävlingar och anekdoter från hans tid i landslaget och hans bidrag till utvecklingen av skidsporten och mycket mer…  

Åkes prestationer och engagemang inom skidsporten har gjort honom till en legendarisk figur i Värmlands idrottshistoria. En stor inspirationskälla och förebild!

Källförteckning:

  1. Sveriges Radio. ”70-åringen åker sitt 36:e Vasalopp.” P4 Värmland, 27 februari 2013. https://sverigesradio.se/artikel/5456900
  2. Facebook. ”1975 blev Åke Wingskog tvåa i Vasaloppet.” Mattila, 29 april 2019. https://www.facebook.com/mattilafritid/posts/2375037232728321/
  3. NWT. ”58 år på skidor i Mattila.” 25 april 2019. https://www.nwt.se/2019/04/25/58-ar-pa-skidor-i-mattila-c781f/
  4. NWT. ”Tidigare bäst, nu mest.” 6 februari 2009. https://www.nwt.se/2009/02/06/tidigare-bast-nu-mest-e4e95/
  5. Blogg L-O Gävert. ”Legendernas legend.” 18 april 2010. https://blogg.l-ogaverth.com/2010/04/18/legendernas-legend-429/


Legenden Diego Armando Maradona är död.

Idrottsprofiler Posted on lör, november 28, 2020 16:46:31
1960-2020. Lagkaptenen Maradona i action för sitt Argentina. Med Maradona i laget var Argentina minst sagt svårslaget men Maradona var även geniet som hade Djävulen i hasorna

Maradona var fotboll, folk och identitet på samma gång. 

Maradona var verkligen inget helgon och det erkände han själv många ggr också, han fördömde sitt eget liv och att han sårat människor som betydde allt för honom. Hans liv innan missbruket tog överhanden är det jag först tänker på när jag hedrar honom.

Han kom från Buenos Aires fattigaste stadsdel, slumområdet Villa Fiorito, där både vatten och avlopp saknades. Från 15 års ålder försörjde han ensam hela sin familj, och hans dröm med fotbollen var att kunna köpa ett hus åt sina föräldrar. Han gav de fattiga hopp. De som var som Maradona, opolerade, fattiga, vanliga, kunde alltid räkna med hans stöd. Att en simpel fotbollsspelare med fler klavertramp än titlar nu stannar upp ett helt land i dagarna tre är säkerligen absurt för de flesta.

Argentina vs England 22 Juni 1986, kvartsfinal i 1986 FIFA World spelades på Estadio Azteca i Mexico. Diego Armando Maradona, det enda namn på en fotbollsspelare jag hört min mor säga. Detta skedde efter den här matchen.

Höjdpunkten i landslagskarriären kom 1986, när han som lagkapten ledde sitt hemland till ett VM-guld i Mexico. Aldrig, varken förr eller senare har en enskild spelare varit så dominant i ett VM. I matchen mot England (århundradets mest infekterade match då Falklandskriget bara låg 4 år bakåt i tiden) kommer båda hans sidor fram. Det genialiska magiskt fulländade målet och målet med ”guds” hand. För Maradona gällde matchen så mycket, mycket mer. Det var en kamp, inte mot ett fotbollslag, utan mot England som land. Maradona har efteråt beskrivit att segern var hans hämnd för de argentinska pojkar som dött i Falklandskriget.

Diego och Maradona var enligt hans förre tränare två helt olika personer men de släpade med varandra överallt. Genialitet och galenskap i ett.

Rasisterna på norra Italiens läktare hatar honom för att han tog Napoli och det fattiga Neapel i syd till ligatitlar. De hatar honom ännu mer för att han just där sparkade ut Italien från sitt egna VM 1990 till den napoletanska publikens jubel. Men många fler älskade honom just därför…