Igår var det Nattjakta i Austmarka, Norge. Bommades helvilt från min sida som vanligt. Har inget flyt i skogen och innan jag överhuvudtaget kom till orienteringen hade jag ju heller inte min bästa dag. Började med att jag skulle ladda upp pannlampan. Då tog batteriet inte åt sig laddning längre. Lampan är använd ca 10h och ska vara kvalité så det är ju skandal egentligen. Fick som tur va låna Jörgens ”kinabygge” som visade sig vara riktigt bra. Lysande! Så då var det problemet löst. Men strulet forsatte utöver kvällen.
På väg upp till farsan i Sälboda som jag skulle samåka med till Norge så börjar bilen gå ryckigt och det rasslar till fram i motorn som bara den och bilen stannar strax ovanför Speked. Lät som hela skiten skar ihop. Förmodligen gjorde den det också. Tur i oturen att jag nyss köpt den så det är garanti kvar. Ringde farsan och sen drog vi den vidare till farsan där bärgare fick hämta skiten.
Lite försenade kom vi fram till tävlingsplatsen en bit utanför Austmarka, vid sjön Mõkeren där norskarna förberedde startskottet. Riktigt risig, brötig terräng stundtals med knepig stenbunden terräng som var ruskigt svårforcerad. Tappade huvudet direkt och for i diket. Sen fortsatte det utöver banan. Gick inte att springa ut någonstans. Sprang dessutom rakt i en gren så det kändes som den var bakom ögat och vände. Såg jag dåligt i mörkret förut så såg jag bra mkt sämre efter detta onödiga tilltag. Som tur var så gick det ändå bra, tänkte på det idag att hade jag fått den grenen rakt in i ögat hade det inte varit lyckat.
Tror alla på långa banan bommade en del men Martin Fogelberg bommade minst och var först in. Kändes som det var min sista OL-tävling för säsongen igår men vi får väl se hur det blir med det…
Norge och orientering är speciellt. Blir kanske lite av orienteringsikonen Magne Lystads träningsmetoder för min del under vintern…
Tough shit! Du verkar ha haft ”one of those days…” när allt går åt andra hållet och man hela tiden är några minuter efter. Dagar som måste genomlidas…undvika dem går knappt. De ackumulerar sig nämligen. Flummigt? Jajamän!
Personligen tycker jag varje orientering känns som den sista…men ändå dyker jag upp när man som minst anar det!
Köp en Volvo för fan! Nej då, hoppas att det ordnar sig. Efter att ha läst texten så tror jag bestämt att din mamma vill att du ska sluta träna och skaffa familj, låter som någon har ett finger med i spelet:-) Personligen så tror jag att du kommer bli en bra pappa, man får inga medaljer eller magrutor, man får heller inte vara med på första sidan på sporten, men när man har barn så tycker dom att du är den bästa pappan i världen, och då finns det ingen som kan slå dig hur fort dom än springer, tänk då är du oslagbar…… Eller också så ser du dig för och ger fan i och springa på saker, stuka fötter och springa ett par varv extra varje tävling.
Mvh Mathias F God natt