Igår blev det Forshaga och Sisujoggen. 8 kilometers löpning på en tvåvarvsbana. Ganska trevlig bana. På varje varv var det ett terrängavsnitt på ca 1,5 km. Svenske mästaren i militär femkamp, Cimmie Wignell bjöd upp till en stenhård spurtduell efter att vi två gått loss från övriga fältet efter ca 3 kilometers löpning. Första kilometern kändes lätt och gick första varvet på 3.02, andra kilometern lätt, passerades på 6.06 då jag gått upp i täten. Dock tyckte jag mig vara lite seg i benen (kanske satt kvar lite halvmaralånganatten sen förra helgen) men flåset var bra och andningen kändes lätt. Tredje kilometern var uppför med motvind och fjärde gick i terrängen. Ut på andra varvet kändes det lite halvsegt och när jag dragit i ca 5 kilometer och Cimmie fortfarande tassade med lät jag honom gå upp i täten och dra i en kilometer, innan jag gick om strax innan terrängavsnittet började. Blev lite konfunderad då han fortfarande var med och jag antog att han skulle kunna avsluta snabbt. I terrängen kunde jag sedan ligga första innan sista brant backen i terrängen där jag ökade tempot för att vara först i sista kurvan.

Image Thumbnail

Efter kurvan var det bara att spurta för vad tygen höll men det var nära att Cimmie slog mig för han var satans snabb i spurten. Snabbare än jag trodde även om jag misstänkte att han skulle vara snabb då han har en talang utöver den vanliga för idrott. Endast en halvmeter skiljde oss åt på mållinjen. Så det blev tårta, blommor och en elgrill med hem.

Herrar 8 km.

1 Lars-Olov Gävert IF Göta 26.28

2 Cimmie Wignell Sisu Forshaga 26.28

3 Fredrik Nordström Grums 27.01

4 Leif Sjöström IF Göta 27.24

5 Daniel Brånn Kumla SF 27.36

6 Mattias Zachriksson Gammelkroppa 29.00

7 Lennart Eriksson IF Göta 29.11

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 29.27

9 Anton Nilsson Kils OK 29.33

10 Denny Pedersen IF Göta 29.39

Form (1-10) Ben 6, Flås 8

Innan jag skulle värma upp så råkade jag ut för en jobbig händelse. För att göra en lång historia kort så handlar det hela om en kille som jag blev kompis med i det militära. En person som gjorde oerhört stort intryck på mig. En vältränad, trevlig och naturlig grabb från Forshaga. Varje dag efter avslutat dagsverke så gick han, jag och militärmannen på gym eller tränade på annat sätt. De flesta andra i vår pluton låg i sängen och såg på tv eftersom de var trötta efter en dag. Men vi tre gick alltid och tränade och var i övrigt ganska framåt. Killen var en av de snällaste och mest vältränade killar jag någonsin träffat, såg bra ut och framtiden såg väldigt ljus ut. Efter lumpen höll vi kontakten lite sporadiskt men det var ändå någon som man alltid visste var man hade och vad han stod för. En dag när vi inte hade hörts av på ett tag så hörde jag talas om att han och en kille till blivit påkörda av en rattfyllerist när de korsade en väg till fots. De båda var mkt allvarligt skadade och det såg ovisst ut hur det skulle gå men hoppet levde. Den ena grabben återhämtade sig och kunde komma tillbaka till livet, men min kompis han blev totalförlamad och förpassad till ett liv i rullstol. Det var oerhört jobbigt att veta att det gått så illa och att gärningsmannen kom undan. Ringde upp hans mamma ett tag senare och hon berättade hur det var och att de inte visste hur han reagerade på omvärlden då han inte visade några tecken på det. Han levde men ändå inte. Tänkte jag skulle hälsa på honom men det blev aldrig så. Mamman tyckte dessutom det bästa nog vore att jag skulle minnas honom för hur han var innan olyckan, för jag skulle nog bli väldigt illa berörd av att se vad han hade blivit trodde hon. Sen har åren gått.

När jag skulle anmäla mig till gårdagens lopp så var det samtidigt en loppmarknad vid startplatsen och många Forshagabor hade sökt sig ut på gatan. Plötsligt kom det två tjejer och sköt en stor rullstol framför sig med en multihandikappad kille i. Jag blev helt förskräckt när jag fick se vem det var och vad det blivit av honom så det knöt sig totalt för mig. Det var en syn jag aldrig kunnat föreställa mig fast jag tänkt på det så många ggr. Från en av de stiligaste människor jag träffat till en krympling som inte kan göra något själv. Jag blev totalt knäckt och var tvungen att springa ut i skogen och gråta. Jag blev både ledsen och oerhört förbannad på den som gjorde så att det blev så här. Alkoholen är ett livsfarligt berusningsmedel som ställer till enormt elände, inte bara för den som brukar det utan även för de som kommer i vägen för dess framfart.

Idrotten betydde ingenting igår och detta har funnits i mina tankar sen dess…