För 26 år sedan röjdes
dåvarande statsministern Olof Palme ur vägen. Har läst mycket omkring händelsen då jag är intresserad av
nutidshistoria och pratat med personer som är tämligen insatta i ”Rikets
säkerhet” och en sak är säker: Världen såg inte riktigt ut som idag även om
den är på väg åt samma håll igen. Historien upprepar sig så att säga.

På skoj så slängde jag
ihop en liten novell om palmemordet och hur det KAN ha gått till. Vissa saker
är helt identiska med vad utredningen visar. Andra är ren fiktion.

Här är den:

”Lita inte på
demokratin. Den är ett kamouflage för helt andra agendor. Sanningen skulle
ställa demokratin i Sverige på ända. Sanningen får aldrig någonsin komma fram.
Det
gäller rikets säkerhet”

”When it comes to Sweden,
there was only one rule: Nothing on paper”.

Sverige var på ett sätt
beroende av Nato. Nato och främst kärnvapenmakten USA hade starka intressen av
att kunna använda Sverige, främst för att kunna försvara Norge och Natos norra
flank mot Sovjetunionen men det fanns andra fördelar. De kunde använda olika
typer av signalspaningssystem från Sverige och kunde de använda svenska
flygfält så kunde man kontrollera luftrummet i Nordeuropa. Därför omfattades
Palmes regering till viss del av Nato i största hemlighet. Sverige var alltså
utåt alliansfritt men samarbetade nästintill fullt ut med Nato. Sverige var
genom sina snart 200 år av fred unikt i Europa, den militära alliansfriheten
och neutralitetspolitiken var viktig för många Svenskar och därför ville ingen
politiker driva frågan. Strävan efter oberoende var och är ett centralt drag i
svensk politik och kultur. Att Nato delvis bygger sitt försvar på en
kärnvapendoktrin bidrog även detta till svenskarnas negativa inställning till
medlemskap. Nato med USA i främsta ledet lovade dock i sin tur att vedergälla
ett Sovjetiskt angrepp på Sverige med kärnvapen i samband med att Sverige lade
ned sitt eget kärnvapenprogram fullt ut 1972. Palmes dubbelspel med de båda
stormakterna var farligt men ”för Sveriges skull” tänkte han.

”Jag måste göra det för
vårt rikes säkerhet”.Kalla kriget styrde all utrikespolitik. Ett
kärnvapenangrepp på Sverige skulle vara förödande. Han kände sig tvingad att
söka samförstånd mellan Nato och Warzawapakten. Men Palme litade inte på USA
längre. Han hade genomskådat deras dolda agendor. Palme måste ligga lågt men
försökte säkra Sverige genom att till varje pris försöka hålla landet utanför
ett krig.

Inom Svenska gränser var det oro i leden. Det militära Sverige började
glida ifrån det politiska Sverige. Den 2 oktober 1982 började svenska marinen
jaga en främmande ubåt i Hårsfjärden. Någon ubåt hittades konstigt nog inte
fast sökytan var liten. Den 22 oktober tillsatte regeringen
Ubåtsskyddskommissionen. I april 1983 lade kommissionen fram sin rapport.
Grundat på indicier pekade kommissionen ut Sovjetunionen som ansvarigt.
Indicierna bestod i första hand av analyser av bottenspåren och signalspaning.
I rapporten hävdades också att den sovjetiska militären inte ensam kunde bära
ansvaret utan det måste ha funnits politiskt stöd för att kränka Sverige på
detta sätt. Den 26 april offentliggjordes rapporten och regeringen överlämnade
en protestnot till Sovjetunionen. Palme själv hade tack vare sina egna
personliga sovjetkontakter däremot underättats av en man han litade på att det
inte hade varit några Sovjetiska ubåtar på svenskt territorium. Detta svor han
på. Sovjetiska, högt uppsatta officerare hade lagt handen på bröstet och
övertygat honom om att de talade sanning.

Vid utrikesnämndens möte den 20 maj gick Palme till ett hårt angrepp på
ledamoten i kommissionen Carl Bildt (m) som rest till USA i april och där
diskuterat den svenska säkerhetspolitiken med bland andra företrädare för CIA.
Palme menade att det var direkt olämpligt att resa innan Sovjet hade svarat på
noten eftersom Bildts resa kunde användas av Sovjet för att ifrågasätta vems
ärenden Sverige egentligen gick. Bildt förklarade nonchalant att han tänkte
fortsätta resa utomlands utan att fråga statsministern om lov först. Den 26 maj
gjorde regeringen ett uttalande där man fördömde Bildts resa till USA. En
farlig handling för svensk utrikespolitik ansåg man.

Mordkvällen:

Mannen som stod utanför biografen anropade de andra: ” Nu kommer han.”
Han uppmärksammade att paret Palme kom ut från biografen. De stannade kvar och
pratade med ett annat yngre par. ”Det måste vara sonen” tänkte han. ”Det syns
på näsan” Han kollade på klockan, den var exakt 23.13. Klocka, av märket
Wenger hade han fått genom sitt tidigare jobb inom FJS (fallskärmsjägarskolan)
där han varit befäl inom deras insatskompani. FJS/IK. Han tittade även på flera
andra personer som stod utanför biografen och lade märke till en man som stirrade
mot familjen Palme.”Skum typ” tänkte han. ”Ser nästan ut som han bevakar dem”
”Hm, kan det vara Säpo som ändå vill ha koll på statsministern, det verkar ta
mig fan inte bättre. Äh, säkert inbillning” funderade han. En bit längre bort
från biografen såg han en rätt utslagen fylletratt. ”Stackars sate, det var en
sliten jävel”.Att den han såg skulle bli central i utredningen några år senare
kunde han omöjligen föreställa sig.

”Nu går de söderut på Sveavägen, de ska gå hem”tänkte han. Perfekt.
”Hallå, söderut Sveavägen på västra sidan” anropade han i radion. ”Klart” sa
skytten. ”Jag ställer mig strax före övergångstället ifall de ska ta
tunnelbanan ifrån Tunnelgatan” tänkte skytten. Han var förberedd, inget kunde
misslyckas. ”Nästan för enklelt” funderade han. ”Bra, missa inte detta läge nu,
vi kommer inte få en bättre chans” sa Göran som skötte sambandet på en plats i
närheten av Skandiahuset.

Mannen som följde efter paret från biografen på ett avstånd av omkring 30
meter klickade plötsligt till på sin walkie-talkie:”Vänta helvete, de korsade
Sveavägen, nu kikar de in i nån damklädesbutik, de verkar gå vidare på östra
sidan istället” ”Jag tar honom själv, han kommer gå rakt i min väg” anropade
plötsligt Göran. ”Lita på mig.” Han tog några snabba kliv runt hörnet på
Skandiahuset och smög sig upp och ställde sig en bit norr om porten till
butiken Dekorima där det var ganska mörkt, samtidigt drog han ner sin svarta
mössa längre ner i pannan och över öronen. Den avsedde skytten var tämligen
chockad, skulle gruppchefen plötsligt ta över skjutandet. Det fanns inte i
planen. ”Han fixar det, det måste han göra. Vi kan inte misslyckas nu när vi är
så nära mål” tänkte han och gick gatan sakta norrut. På andra sidan gatan såg
han paret Palme komma gåendes i motsatt riktning.

Statsministern var 30 meter från sitt öde. ”Blir kallt i natt” sa Palme.

”Hur lätt som helst, jag fixar det” tänkte Göran medans han stod i
butiksingången. Han var en van skytt men hade aldrig skjutit någon på nära håll
och hade inte tänkt göra det heller, däremot hade han varit inblandad i flera
eldstrider där han skjutit folk på långt håll när han ingått i den Svenska
utlandsstyrkan. Senast han sköt mot någon var under ett eldöverfall i
Libanon-78 då hans vän, den lugne värmlänningen Karl-Oscar miste livet.

”Ett skott högt upp mitt i ryggen överlever ingen!” tänkte han och
knäppte upp axelhölstret.

Palme och hans fru Lisbeth stegade långsamt och tätt ihop förbi ingången
till Dekorima där Göran nu stod alldeles stilla. Göran drog in ett djupt andetag
och gick raskt ut, följde med i samma gånghastighet alldeles nära makarna Palme
i 5-6 meter och lade sedan sin vänstra hand på statsministerns vänstra axel.
Han placerade pipan på sin .357 Magnum i höjd mitt emellan Palmes lungor, rakt
i ryggsömmen på ett avstånd av ungefär 10 cm. Innan statsministern hann reagera
skickade revolvern iväg en dödlig projektil, slog av kotpelaren, trasade sönder
luftvägarna, slet upp kroppspulsådern och vidare ut genom bröstet tillsammans
med blod, skinn, klädtrasor och kroppsvätskor. Ett perfekt skott. Det blev
korsslutning i Palmes kropp. Palme gick på mindre än en sekund handlöst i
marken med huvudet före.. Göran förflyttade vapnet så snabbt han kunde mot
Lisbeth. ”Inga vittnen” tänkte han och tryckte av ytterligare ett skott.
Lisbeth hade dragits med framlänges samtidigt som Olof föll. Hon märkte inte
att hon blev påskjuten, bara att det brände till på ryggen. Det lät som någon
sköt smällare tyckte hon. Hon var helt fokuserad på vad som hade hänt med
maken. Livet rinner snabbt ut ur de öppna såren i Olof Palmes rygg och bröst.
Det rinner blod från hans mun och det börjar bildas en stor blodpöl under
honom. Statsministern avlider nästan omedelbart.

Göran vände sig snabbt om och tog några lugna steg in på tunnelgatan där
han sedan ökade tempot samtidigt som han stoppade ner revolvern i axelhölstret
innanför den svarta rocken. ”Helvete, allt ska man behöva göra själv” tänkte
han. Nu gäller det. Han var nu 44 år men mycket vältränad som de flesta
insatsmilitärer och spänstade lätt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.
När han kom uppför trapporna vände han sig om och såg att det började samlas
folk vid platsen han just lämnat men ingen följde efter honom. Fortsatte springande
vidare ner på David Bagares gata där han lugnade ner tempot en aning. Han var
ganska säker på att de andra gubbarna i sambandscentralen kan fixa lite extra
tid genom att försena larmet en aning. När han kom ner till
Birgerjarlsgatan tog han den norrut, allt enligt planen de hade utformat för
den egentliga skytten. Fortsatte vidare över Drottningsgränd och svängde sedan in
till Juttas backe där han smög in på bakgården och ner i källarvåningen på
huset. Därifrån fanns en hemlig lång gång under jord där man kunde komma vidare
in i Skandiahusets tunnelsystem.

Lisbeth var i chocktillstånd. Efter ett tag så tittade hon upp och såg
sig omkring. Hon såg bland annat en man som skyggade undan, med stirrande
blick och såg rädd ut. Mannen hade för någon minut sen gått bakom paret Palme
och som han uppfattade det hela en tredje person som plötsligt sköt den som
gick i mitten. Han hade aldrig sett nått liknande och var riktigt uppskrämd.
Polisen kom till platsen och försökte säkra tunnelgatan i fall någon med ett
skjutvapen skulle vara kvar i närheten. Ännu visste ingen bland polisen vem som
var skjuten och vad som hade skett med statsministern. En ung sjuksköterskestudent,
Anna försöker ge honom hjärt- och lungräddning. ”Ser du inte vem jag är”
skriker Lisbeth. ”Lisbeth och där ligger min man Olof, statsministern” gråtskriker
hon fram. Av en slump passerar en ambulans snart platsen. Den stoppas av någon.
23:28, uppskattningsvis sju minuter efter att skotten föll, kontaktar
ambulansen larmcentralen och meddelar att de har plockat upp Olof och Lisbeth
Palme och är på väg till Sabbatsbergs sjukhus. Ambulansen anländer till
sjukhuset tre minuter senare. Ett par minuter efter midnatt, den 1 mars 1986,
dödförklaras statsminister Olof Palme

Den avsedde skytten hade på håll från andra sidan gatan sett hur hans
närmaste chef Göran satte ett skott i ryggen på Palme och även skjutit mot
Lisbeth. ”Statsministern är skjuten!” anropade han på radion.

Därefter hade han ganska snabbt gått över gatan och rundat Skandiahuset
och gick sedan in i en bakdörr. ”Man kan nästan tro att jag gjorde det själv”
tänkte han när han konstaterade att chefen på ett mycket beslutsamt sätt löst
situationen samtidigt som han gick nerför trapporna i Skandiahuset. ”Gamla
fallskärmsjägare kan man lita på” tänkte han vidare samtidigt som han gick
igenom ytterligare några tunnlar innan han kom fram till deras tillfälliga
sambandscentral där de andra i gruppen satt. Han öppnade dörren. ”Fick du
förrädaren?” sa Carl som var den första som såg skytten komma in i rummet.
”Chefen fixade ju det själv” sa skytten. ”Va i helvete säger du?”frågade Alf
som hade det övergripande ansvaret för operationen. ”Japp, han tyckte väl han
var mest lämpad” sa skytten.

”Lystring, påbörja genast alla åtgärder” beordrade Alf bestämt. De skulle
radera samtliga spår efter sig. ”Förstör dokumenten och avlägsna
telefonavlyssningsapparaturen. Röj upp allt här inne” fortsatte han. De andra i
gruppen undrade varför det var sådan panik, ingen kunde veta att de planerat
och utfört detta uppdrag från denna plats men satte igång med arbetet. ”Inte en
enda på SSI, MUST eller småfisarna på SÄK ska ha en aning om vad som planterats
här inne” sa Alf.

Plötsligt slogs dörren upp. En svettig Göran stormade in. ”Jag är för
gammal för det här” sa han. De andra i rummet jublade.”Bra jobb” ”Du har skrivit
historia” ”Du har räddat landet” ”Hjälte nu” ”Hur gick det till” ”Vart har du
vapnet, det ska ramas in” alla pratade i mun på varandra. Alf styrde upp.
”Lystring” ”Uppdraget är slutfört, vi har gjort en mycket viktig sak för vårt
rike” sa han med lugn ton. ”Alla har gjort ett gediget och beundransvärt
arbete. Nu städar vi upp” sa han. De utförde sina uppgifter med militär
precision och det hela gick fort. När rikslarm gick ut klockan 02.05 var allt
klart. Innan hade de mottagit uppgifter genom ett flashtelegram om att Palme
var död. ”Ingen överlever det skottet” sa Göran.

Alf och de andra lämnade sambandsrummet med alla tillhörigheter de hade
använt under operationen. ”Ni vet vad som gäller. Uppdraget slutfört” sa han
innan de skiljdes åt i kulvertarna. Åke, en av de tre som hade ansvaret för
rekryteringen av gruppen gick ut på baksidan av Skandiahuset och beslöt sig för
att gå och titta på mordplatsen. När han kom närmare såg han att det var massor
med folk samlade men ännu hade ingen riktig avspärrning kommit på plats. ”Vilka
amatörer” tänkte han. Han ställde sig så att han såg mordplatsen där en rejäl
blodpöl bredde ut sig över trottoaren. ”Han förblödde i alla fall om han inte
dog direkt” tänkte han.

När Göran kom hem hade han inte kunnat sova. Han slog på tv och satt
vaken genom hela natten. På nattradion fick han höra:

”Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts i kväll i centrala
Stockholm. Olof Palme sköts ned vid korsningen Tunnelgatan–Sveavägen och han
dog senare på Sabbatsbergs sjukhus. Regeringen är informerad. Finansminister
Kjell-Olof Feldt och vice statsminister Ingvar Carlsson är informerade och de
bekräftar båda att Olof Palme har avlidit.

Polisen söker en man i 35- till 40-årsåldern med mörkt hår och lång mörk
rock. Polisen söker alltså mördaren och ett stort sökpådrag pågår i Stockholm.
Taxiväxeln i Stockholm har skickat ut signalementet. Enligt polisens
ledningscentral var det en taxichaufför från Järfälla taxi som uppmärksammade
att en person skjutits ned. Chauffören larmade sin taxiväxel som i sin tur
larmade polisen. Ledningscentralen sände en polispiket till platsen. Olof Palme
sköts klockan tjugotre och trettio, alltså halv tolv, för en och en halv timme
sedan.

Regeringen har haft … samlats till ett extra sammanträde. Ingvar
Carlsson, vice statsministern, leder mötet. Hans enda kommentar när han kom
till Rosenbad ikväll är att ”De e fruktansvärt”, sa han… till TT,
när han kom till Rosenbad. Olof Palme skulle inom några månader fyllt 59 år.
Han har varit ordförande i socialdemokratiska partiet sedan 1969 och
statsminister under perioden 1969 till -76 och från 1982.”

”Fy fan, vad har vi gjort” tänkte Göran. ”Det låter rätt illa alltså”

Drömmen om Sverige var krossad, tillintetgjord av en enda pansarbrytande
kula. Det enda vi har kvar i landet är en död statsminister, skjuten på öppen
gata i Stockholm. Världens säkraste stad i världens säkraste land. Inte längre.

Ute på landsbygden, på morgonens den 1 mars, dagen efter mordet, 40 mil
från Stockholm satte 8-årige Christian Warg på tv´n. Barnprogrammen inställda.
”Extra rapport – Olof Palme mördad” ”Äh,” tänkte han.”Bäst att berätta för
mamma” Christians mamma låg och vilade i sängkammaren som fanns i andra delen
av huset. ”Mamma, mamma, det står på TV´n att de skjutit Olof Palme” ropade
han. ”Så får du inte säga” sa Christians mamma Maj-Sofie.”Men kom och titta då”
ropade Christian samtidigt som han sprang in till sin älskade mamma. ”Mamma det
är sant”. Mamma Maj-Sofi följde med Christian till TV´n. ”Men Guuuud” skrek
mamma Maj-Sofi. ”De har skjutit Palme” sa hon och såg alldeles chockad ut. ”Vad
var det jag sa?” sa lille Christian. Maj-Sofie började gråta. ”Inte i Sverige”
sa hon. ”Sådant kan inte hända i Sverige”

Ibland verkar det som spåren av en chock som skakade Sverige fortfarande
finns kvar. Något förändrades oåterkalleligt i Konungariket Sverige den dag då
den svenska statsministern blev mördad. Många skulle säkert vilja återvända
till livet innan och till ett Sverige som det var tidigare.