Igår var det dags
för DM på 5000 meter. Hade inga krav på mig själv då jag tappat en hel del form
senaste tre veckorna men trodde att känslan skulle vara bättre än för 1 vecka
sen iaf då kroppen kändes överbelastad och känslan var också att kroppen
fungerade bättre igår. Vore roligt att få till det ok på ytterligare ett lopp
under vårsäsongen då annat jag har velat springa bra på i år gått ganska bra. Var
helt säker på att jag skulle komma en bra bit under mina senaste DM på 5000 m
resultat eftersom jag tidigare i vår varit klart bättre på nästan allt.
Speciellt löpning i skogen och långt. Men det är iof en viss skillnad att
springa bra på bana. Min svaghet är klart banlöpning och framförallt i skogen
har det stundtals känts grymt i år.

Första kilometern var
bekväm och då låg jag som 4:a i fältet med Örnstedt först och därefter
Superveteran-Sören och André. Det här kan gå bra tänkte jag då jag märkte att
kroppen var med i matchen på ett annat sätt än veckan innan. Upptäckte efter ett
tag (för sent) att Henrik fått en lucka framför Sören och André som tappat lite
i tempo som sedan ökade till 25-30 meter då jag bestämde mig för att gå upp och
dra framför André och Sören. Var pigg och flög iväg alldeles för fort och
okontrollerat otroligt idiotiskt gjort och var i stort sett uppe i rygg på
Henrik efter bara 200 meter. Då kände jag plötsligt (allt för sent) att den
fartökningen var alldeles för kraftig och jag är inte riktigt tränad på att
springa med lite syra så jag började tappa Henrik igen. Totalt otaktiskt löpt i
det läget av mig och jag kände tack vare att det var så långt kvar att loppet
var i stort sett kört för mig då banlöpning är fruktansvärt monotont och kräver
att man är hyfsat pigg men andraplatsen ska jag väl kunna knipa tänkte jag.
André kom efter ett tag ikapp mig och gick upp och drog.

Hade fortfarande ett
trött löpsteg efter den i det läget totalt idiotiska fartökningen som jag fick
drass med sviterna av resten av loppet. Ut på sista varvet piggnade jag dock
till lite och kände att krafterna kom tillbaka men väntade med att gå om André
som var ganska trött tills sista kurvan och skulle springa i mål som 2:a då
plötsligt gubben i lådan Sören Persson som varit uträknad för 3,5 km sen dök
upp och spurtade om mig när det var 30 meter kvar. Helt oväntat och hann inte
ens reagera riktigt så ganska snopen lunkade jag in som 3:a. Var i och för sig
inte värd nått bättre när man springer så klumpigt som jag gjorde, det går inte
på banlöpning, bara Kenyagrabbarna som klarar det. Otroligt imponerande av
Sören, han gjorde allt rätt utifrån sina förutsättningar, han trivs på
banlöpning och får han vittring på någon framför på slutet så är han grym. Han
var nöjd efteråt och det ska han vara för han imponerade verkligen igår,
taktiskt som fysiskt! Och han är inte så lite nöjd att hamra ner både mig och
André förståss..

Martin debuterade på
5000 med detta loppet och springer stabilt och bra in som 5:a. Hade sällskap med
starke orienterar-Nordström efter banan, några bra träningar till så är jag
övertygad om att Mr Holmstrand snabbt sänker sin kapacitet på 5 k med över 30
sek. Vi ska köra ett L-E Nilsson influerat bra pass på måndag fm i Arvika om
någon är sugen fö?

För min del så skulle
jag antingen ha gått med Henrik direkt i rätt tempo från början när han
gick sakta ifrån eller när jag så gick förbi Sören och André bara ökat lite
grann med kontroll så tror jag det skulle kunna ha gått annorlunda i af. Lätt
att säga efter och man är aldrig bättre just då än resultatet faktiskt visar men
alltid lär man sig nått. Tycker kroppen var bättre än tiden (min sämsta på 5 k
bana) men ett par snäpp sämre än vid mina vassaste stunder i år men första
biten tycker jag kändes fin så jag tror att det kommer gå klart bättre redan på
nästa lopp vilket jag inte bestämt vad det blir än. Kan bli Borejoggen där jag
aldrig riktigt fått till det riktigt bra tidigare vilket vore kul då det är en
fin och tuff bana om än alldeles för kort för mig egentligen J
som sköne Kumla-Brånn skulle ha sagt!

Ser man tillbaka
i träningsdagboken ser man samma tendenser år efter år och det är att jag
tappar form i senare delen av maj och fram till midsommar där det sedan vänder
åt andra hållet igen och att jag kommer i bättre form igen. Ifjol hade jag en
fin form på hösten men missade lite på tävlingar jag ”gick in” för. Hoppas göra
detta bättre i år. Ska köra lite Tore
Axelsson influerad träning framöver så tror jag att formkurva ska börja
stiga igen. Tore har många bra tips. (Han vann för övrigt Veteran-SM i
halvmaraton här i vår på ett imponerande sätt.) Att formkurvan går upp och ner
är inte konstigt, speciellt inte då man som för min del kör en hel del race
både i orientering, löpning och annat som är hyfsat långa mm men det KAN även
vara så att det är en naturligt att jag tappar kapacitet i slutet av maj/juni
även om jag inte tävlat alls.

Resultat: Löparnas
Kväll den 8 juni 2011

Samma
prispall som 2009