Gjorde en skrivelse till de ansvariga på kommunen (kan läsas här) där jag tog upp vikten med friskvårdstänk kring de som har ett funktionshinder och är placerade på en daglig verksamhet i Arvika kommun. Skrivelsen gjordes efter att föräldrar samt personal kontaktat mig och tyckt att detta var något som verkligen fattades i deras verksamhet och att behovet var stort. Dessa berättade också att de hade fått nej på samtliga förslag och att det fanns personal som utan chefernas vetskap smög ut med brukare mm som hade behov av att ta promenader, röra lite på sig eller liknande.
Efter att själv ha behövt ringa upp efter några veckors tid fick jag äntligen svar från ansvarig avdelningschef Ann-Louise Andersson, att de haft ett möte med politiker där de kom fram till att inom den dagliga verksamheten i Arvika så skall inte friskvård förekomma. ”Det får de göra på sin fritid!”. Blev ganska förvånad men förstod då vad personalen på de olika verksamheterna hade menat tidigare. När jag hörde henne så förstår jag också de funktionshindrade vilka ibland påtalar att de har uppfattningen om att de är en börda för samhället. Försökte få henne på bättre tankar med dialog, den övergripande målsättningen är faktiskt att de som har en daglig verksamhet skall ut på den öppna arbetsmarknaden och i så fall så vill nog de som ev. anställer dem ha en personal som är glad och frisk, detta är väldigt viktigt i andra arbetsmarknadsåtgärder där man har stort fokus på just friskvård och hälsa. Dessutom tjänar de som har en daglig verksamhet i Arvika kommun hela 5 kr i timmen på de uppdrag de utför på sin dagliga verksamhet och kanske inte har råd eller kan ta sig på friskvårdsaktiviteter själva. Vissa av dem gör riktiga jobb, precis som vi andra – det skall man ha i åtanke när man läser detta.
När jag bad om mötesprotokollet från mötet med politikerna så sa hon att det fanns inget sådant!!??, det fanns bara personliga anteckningar som hon och daglig verksamhetschefen Maria Sund fört för sin egen del. Verkade även som när hon förklarade detta att mötet enbart bestått av Maria och Ann-Louise själva. Bra jobbat, tänkte jag. Vad har de för människosyn och är dessa människor verkligen lämpade för ett arbete där man skall värna om människors lika värde var det sista mina tankar kretsade kring innan jag avslutade samtalet.
Eftersom jag insåg att detta är ett direkt felaktigt agerande och helt idiotiskt beslut av dessa maktmissbrukande chefer samt inte ligger till så i andra kommuner roade jag mig själv med att ringa runt i Sverige och se hur man gjorde på andra ställen. I de tre Värmlands kommuner jag kontaktade så hade man hela tiden ett friskvårdstänk och de som ex behövde promenader gjorde det. Vissa en gång om dagen, andra vid flera tillfällen samma dag och de följde de direktiv som fanns med det ”individuella behovet” som styrning. Några grupper körde gymträning någon gång per vecka och gick på badhus och simmade. Andra grupper spelade innebandy. Personalen hade direktiv och utrymme av cheferna att de vet bäst vad brukarna behövde så de ser behovet och tillgodoser det. Bra sa jag, det är precis som det ska vara. I någon annan del av Sverige där jag pratade med ansvarig chef hade man en daglig verksamhet med ”Friskvårdsinriktning” där möjligheten att aktivera sig på ett eller annat sätt fanns dagligen.
Glad över vad jag hört, även om jag visste att precis så såg det ut på andra håll inom Daglig verksamhet ringde jag sedan till den som är ansvarig för projektet Friskare Arvika . Talade om att jag ser att ni har glömt en grupp människor i er handlingsplan, de med ett så kallat funktionshinder (nått funktionshinder har vi väl alla?). Nej det hoppas jag inte sa hon med en positiv stämma, något helt annat och ett positivt tänkande, tvärtemot mot de känslor som förmedlades när jag pratade med avdelningschefen vilka var typsikt ”det går int!!”. Damen ansvarig för projektet började bläddra i sina papper och tog fram ett beslut fattat av politiker på att år 2, alltså 2013 skulle i projektet ett prioriterat område vara bl.a. de som har en LSS-instats. Man skulle då se över vilka behov som fanns och man skulle försöka få med den nya delen av simhallen i friskvården då man gjort den mer handikappanpassad osv. Hon ville också att jag gärna skulle komma med förslag på mer saker man kunde göra för brukarna i friskvårdsväg så jag skulle ta kontakt med den som skulle vara utförare av planen i verkligheten.
Så stort grattis samtliga bakåtsträvande människor med en människosyn jag inte vill befatta mig med. Ni hade fel. Den goda sidan som vill människors väl vinner denna gång, där varje människa, oavsett funktionshinder eller inte, har ett unikt värde. Tack för ordet.
De små skogsturerna (vandring) duggar tätt men kroppen blir knappast bättre. Tyckte ett tag att det gick åt rätt håll men nu tycker jag nog att jag stått stilla och kroppen är som avstängd. Fick ett fint 310-pass med Holmstrand och Carl Söderqvist i helgen och just passet kändes helt ok men annars känns det mer eller mindre förjävligt. Skumt. Ska dock till en ny läkare nästa vecka så får vi se vad som händer. 
Mår mentalt också rätt illa och pappas bortgång finns i mina tankar. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Allt som har med idrott eller natur/friluftsliv att göra påminner mig. Alla skogsturer. Varje steg jag tar i skogarna. Samtal om kvällarna som aldrig kommer. Drömmar jag drömmer. Saknaden är så enorm och det har inte blivit bättre, snarare mycket värre. Trodde nog jag skulle lära mig leva med det men det känns inte så just nu. Han betydde så mycket för det liv jag valt att leva och nu är allt detta borta och söndertrasat. Frågan är vad jag ska göra åt det? Svårt. Nått får nog hända så jag hittar något som är av betydelse. Just nu känner jag bara en likgiltighet inför allt som sker.
Grymt frustrerande att inte kroppen fungerar. 6 veckor har gått utan nämnvärd fysisk aktivitet. Har testat några pass och själva passen tycker jag inte går helt tokigt men problemet är att jag knappt tar mig upp ur sängen på morgonen. Allt går i slowmotion och jag orkar ingenting. Förstår inte vad som är fel. Skulle vara oerhört lätt att bara sluta med all idrott som det känns just nu men tanken var en paus men jag hoppades att den skulle vara slut snart men det verkar tyvärr inte så.
Har blivit en riktig lerig bonde på sista tiden. Vi har grävt en markbädd och är i full gång med att gräva ner en jordvärmeslang. Funkar bra. Syrrans man Allan gräver med sin maskin och vi gräver för hand så då blir det riktigt bra. Marias pappa mäter så mycket han orkar om det inte går åt fel håll. Satsar hårt på det mesta och satte kniven i fingret vilket resulterade i tre stygn. Men det händer minsann grejer. Det står inte direkt stilla där inte. 
Härjat ganska ordentligt nere i Dalen. Börjar gå åt rätt håll nu. Plattan är gjuten och klar, ett jobb vi gjorde för hand. Blev riktigt bra. Skottade som en skottspoling i två tombolor så det gick snabbt. Byggchefen är rätt vild och kör på rätt ordentligt vilket är toppen. Han är effektiv som få. Har själv inte så jättemkt tid till övers för att bygga småpyssel men när det ska lyftas tungt och stenar ska flyttas så ser jag till att vara på plats. Börjar bli expert på detta. Stärkande för kroppen. 
På tal om hus så är farsan´s gamla hus ute till salu: 
Träningsmässigt så har det gått knackigt, har en hälsena som spökar/smärtar och kroppen har varit seg som tusan. Rent styrkemässigt känt mig stark men kanske inte så konstigt då jag lyft en hel del stora stenar och annat sista tiden. Dessutom gick jag lös med röjsågen på ett av mina 6 hektar för första gången. Mkt jobb att göra där om man vill kan man lugnt säga… 
Igår när jag åkte upp till farsans hus så var det någon som hade flyttat på hans bil så då för två sekunder tänkte jag att nu har han varit ute på något. En annan gång för några veckor sen var jag där och tränade efter hans stigar i skogarna. När jag kom hem till pappas hus ganska sliten trodde jag på något sätt för ett ögonblick att jag skulle få prata med honom innan jag kom på mig själv att så är det inte längre. Det var jobbigt. 
På hans begravning hörde jag mycket om pappa bl.a. från de gamla fjällorienterarna som deltog. Märktes att hans sätt smittade av sig då flera av dessa orienterare vann fjällorienteringen med honom men inte utan honom. En individuell lagspelare som gjorde andra bättre. Faktiskt så tävlade vi tillsammans i fjällorienteringen en gång. Var en kall resa. 
