Arvikapartiet där jag för tillfället är ordförande skriver på Arvikapartiets hemsida att ett högt dieselpris är skadligt för Sveriges livsmedelsproduktion.
Jag som anställd både i Försvarsmakten och Polismyndigheten, två myndigheter som jobbar med yttre och inre säkerhet kan ju lätt se hur det hänger ihop. Det finns stora risker att inte stötta egen livsmedelsproduktion och våra traktorer behöver diesel. Annars får vi importera livsmedel från smutsigare jordbruk utomlands som är sämre för både Sverige eller miljön.
Får hoppas att det här tas på allvar bland de styrande i riksdag och regering inom en mycket snar framtid annars blir det tufft för transportbranschen och jordbruket.
Satsningar på Försvaret.
På grund av det säkerhetspolitiska läget vill NU den svenska regeringen stärka landets försvarsförmåga. Anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av BNP. Samtidigt ska fler göra värnplikten.
”Sveriges försvarsförmåga ska kraftigt förstärkas, efter att det säkerhetspolitiska läget i Sverige försämrats, säger landets statsminister Magdalena Andersson. – Vi måste alla ställa in oss på att vi ska göra vår del av att stärka Sverige.”
Helt rätt. Detta har jag med många andra påpekat under många år. Redan i början av 2000-talet var det många som såg med fasa hur vi skar ner på vår säkerhet och beredskap. Kärnverksamhet. I sin renaste form. Man varnade också för just det som nu händer i Ukraina. Fruktansvärt och bedrövligt på alla sätt. De invaderar och plågar en hel nation för att tvinga den till underkastelse inför ett militärt maktspråk.
Värnplikten 1996-97 var förresten bland det bästa jag gjort för att utvecklas som människa. Före värnplikten en omogen slyngel, efteråt en starkare människa på alla sätt.
Fick lov att skriva en replik till Gösta Frödin som verkar helt inne på att vi ”räddar klimatet” på jorden bara vi i Arvika smäller upp gigantiska vindkraftverk. Att vi förstör naturen verkar inte ha någon betydelse.
Tack Gösta för din replik. Jag konstaterar att vi är överens om målet men inte vägen för att möta klimathotet.
När jag läser ditt svar till Barbara Hinch från den 2 februari så verkar du nu svängt likt rotorbladen på ett vindkraftverk – från att se positivt på en vindkraftspark på Byamossarna – till att nu åtminstone inte förorda en exploatering av Byamossarna för en vindkraftsindustri. Något jag naturligtvis ser positivt på. Apropå att svänga och byta åsikt lika fort som en vindsnurra i hård vind, så vill jag som en passus flika in att L svängde ytterligare en gång när det kom till avgörandet av ”ursäkten till bröderna” i KS från hur de röstade i utskottet. Jag är mycket fundersam över hur både L och M svängt fram och tillbaka efter att min partikamrat Susannes motion prövades under fjolåret. Men. Hedervärt att det nu äntligen framfördes en förbehållslös och uppriktig ursäkt för allt det bröderna och deras familj fått vara med om genom åren. För Arvikas skull.
Åter till vindkraften. Jag är tveksam till om vi har något lämpligt område för en stor vindkraftspark överhuvudtaget inom kommunen, och jag säger definitivt bestämt NEJ till en vindkraftsindustri på Byamossarna!
Jag är inte alls lika benägen som du Gösta att hoppa på ”klimattåget”. Jag vill gärna veta var det för oss först. Att vi måste göra något åt klimathotet – där är vi överens – men vi är inte alls överens om att en extrem omställning av vårt energisystem i Sverige som dessutom skall ske extremt snabbt är lösningen. Vad hjälper det jordens klimat att vi låter kinesiska kapitalintressen investera en massa miljarder i vindkraft i Sverige när Kina samtidigt öppnar ett nytt kolkraftverk i veckan på sin hemmaplan? Ett land vi tidigare gett miljoner i bistånd till (!?) genom åren. Strategin har då bland annat varit att detta bistånd skulle främja en miljömässigt hållbar utveckling i Kina. Huvudlöst!
Vad hjälper det jordens klimat att ha världens högsta iblandning av biodrivmedel i vår diesel vilket i sin tur på mycket kort tid lett till världens högsta dieselpris, när biodrivmedlet importeras från Indonesien och Malaysia i form av palmolja? Den stora efterfrågan på dessa biooljor som vårt mål att bli världens första fossilfria nation skapat, hotar ju faktiskt regnskogar därnere som kan komma att skövlas bara för att lindra svenskars ”klimatsamvete”. Eller. Vad hjälper det jordens klimat att göra så att anställda på skickliga Arvikaföretaget Bengt Lundin AB mister sina jobb, eftersom svenska aktivistiska politiker påstår att Bengt Lundins plastpåsar (plastpåseskatten) kommer att hamna i magarna på delfiner?
Jordens klimat är tillika som problemen med temperaturhöjningarna globala och måste därmed lösas globalt. Att som nu tro att vi kan lösa problemet med att vi i Sverige (och Arvika) går före genom att visa övriga världen hur man skall göra är bara naivt – för att inte säga rent ut korkat.
Storsint av bröderna och deras familj efter allt de genomlidit.
Bröderna med familj hade igår ett fyra timmar långt möte med kommunen. Det var ett bra och respektfullt möte, som kokade ned i att kommunen genom sina företrädare gav bröderna och deras familj en förbehållslös och uppriktig ursäkt för allt det bröderna och deras familj fått vara med om genom åren. Bröderna och deras familj känner att deras främsta önskan att någon tar ansvar för det inträffade nu för första gången sedan oskyldighetsförklaringen blivit uppfylld och de har accepterat ursäkten.
Någon skadeståndsprocess mot kommunen är därmed inte aktuell. Däremot ligger skadeståndsanspråket mot staten kvar.
Den närmaste lydelsen av ursäkten framgår av ett pressmeddelande som gjordes offentligt omedelbart efter mötet.
Det har varit en lång väg från 2018 till dagens resultat, motståndet har varit mer än massivt då det här legat som; ”en våt filt över Arvika”. Flera har gjort ett enormt arbete i det tysta, inte minst Andreas Slätt som ända sedan han engagerade sig i fallet strävat efter att bröderna och deras familj ska få upprättelse. Brödernas ombud advokaten Stefan Liliebäck har också gjort ett stort arbete för bröderna. Helt gratis. Susanne Engstad Clarke som trots hårt politiskt motstånd stått upp ända sedan hon först lyfte frågan i ett slutet politiskt rum och då försöktes tystas ner av övriga. Hennes frågeställning tom gömdes i protokollet, trots hennes protester mot detta förfarande.
I tisdags 2022-02-15 var det kommunstyrelsesammanträde där beslut om ursäkt skulle fattas. Under KS-mötet deltog undertecknad som ej tjänstgörande ersättare. Vilket innebär att man ej får deltaga i beslut (ej rösträtt) eller inkomma med yrkanden. Däremot har ersättare yttranderätt och får lämna protokollsanteckningar. Under mötet lyfte jag frågor som jag anser lämnar utrymme för felaktigheter i den utredningsrapport som är upprättad av kommunens anlitade jurist. Det var ett långt möte och jag försökte ställa frågor så andra skulle se att det fanns svagheter i kommunens egen rapport. Dock var det svårt då juristen kommunen anlitat hade väl stor tro på sin egen utredning och pratade omkring sakfrågorna ganska ofta. Tror någon uppmärksammade detta men de flesta gjorde det nog inte. Jag har läst oerhört mycket om fallet, bland annat förhörsprotokoll, pratat med källor, rapportförfattare osv och det är helt klart så att jag tror att OM det här hade dragits till en rättsprocess mot kommunen så hade bröderna vunnit. Det enda jag såg som var till brödernas nackdel var risken för preskription även om händelsen i sig varit perdurerande, vilket betyder att tillståndet varade ända fram till bröderna avskrevs från alla misstankar 2018.
Därför ansåg jag hela tiden att det hade varit bättre att lösa det här i godo. För Arvikas skull.
Frågeställningarna utvecklades även i en protokollsanteckning som lämnades in:
Skrev en insändare i Arvika Nyheter om vad jag anser om vindkraft på Byamossarna. Området är ett stort myrkomplex med många tjärnar, skogsholmar och naturskog med gamla träd. Det finns även torrakor och lågor med värdefull kryptogamflora. Området som är skyddat som reservat är på hela 723 hektar och tillsammans med intilliggande skyddsbiotoper och natura 2000 så är det skyddade området ca 800 ha. Det är ett ganska stort område för att vara våra trakter. Skyddsbiotopen som ligger i sydöst sägas vara Arvika kommuns artrikaste naturskog. På Byamossarna har jag bland annat tränat hundratals timmar, levt friluftsliv, tältat och övernattat under bar himmel otaliga gånger.
Läser med intresse debatten mellan Gösta Frödin (L) och Barbara Hinsch (MP) gällande vindkraft.
En ”äkta” miljöpartist som värnar miljön och naturen i vår hembygd. Klarsynt ser Barbara att enorma vindkraftverk inte är räddningen – utan tvärtom ÄR att ödelägga natur och miljö. Sunt ställningstagande. Förespråkarna för dessa enorma vindkraftverk bryr sig varken om naturen, eller den skada verken kan orsaka på bland annat fågellivet. I en vindkraftspark i Norge fann man under ett antal år 100 döda havsörnar, 200 dalripor, tre kungsörnar, flera falkarter och ett stort antal mer vanliga fåglar – till exempel svanar, gäss och kråkor – registrerade av forskare som dödade av vindkraftverken.
Gösta skriver: ”För att rädda klimatet behöver vi alltså ”hitta” 140 Twh el under de kommande 20 åren.” Klassisk symbolpolitik. Miljöfrågan är global. För att verkligen ”rädda” klimatet när Sverige står för två promille (0,002) av världens utsläpp måste vi påverka de största utsläppsdrakarna. Sedan 1990 har Sverige minskat utsläppen inom landet med 27 procent. Men vad vi än gör här ger det inte tillräckligt stor effekt för att ”rädda” något klimat! Klimatfrågan är viktig – men, och det är ett viktigt men – klimatfrågan är global. Det hjälper knappast ens att driva Sverige tillbaka till stenåldern, så varför skulle klimatet kunna ”räddas” genom att förstöra närmiljön för våra landsbygdsbor med enorma vindkraftverk? Det bästa sättet att ”rädda klimatet” och på riktigt minska utsläppen är att beskatta de stora utsläppsdrakarna, genom koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter och så vidare.
Störst framgång, hittills, har dock den rörelse haft som driver kampanjen; att i kampen mot jordens undergång ska till varje pris svensk landsbygd och svensk industri offras. Därefter importerar vi i stället från Kina och matvarorna köper vi från sämre jordbruk utomlands! Det är dags att genomskåda denna kontraproduktiva agenda. Frågan är om inte hela vindkraftsrörelsen är att betrakta som en del av ”påverkansoperationen” då vi säljer ut vårt land genom att låta vindkraftverk på svensk mark ägas av kommunistdiktaturen Kina. ”Rädda klimatet” tillåter att andra länder förstör Sveriges landskapsbild och skadar vår natur. Att på så sätt ge Kina kontroll över Sveriges elförsörjning är något som nästan kan definieras som; landsförräderi. Exempelvis kan nämnas det statliga kinesiska bolaget China General Nuclear, som under perioden 2017–2022 investerat 90 miljarder kronor på vindkraft i Sverige!
Gösta skriver vidare: ”Både sommar och vinter är jag uppe på Byamossarna och åker skidor, joggar och plockar svamp med mera. Efter noggrann eftertanke är jag beredd att säga ja till vindkraft här, om det skulle bli aktuellt.” Vänta. Byamossarna? När jag läste detta insåg jag att insändaren behöver besvaras. ”Noggrann eftertanke” (!?) skriver Gösta. Ett av Arvikas vackraste och mest spektakulära naturområden skulle Gösta alltså offra i bidrag för att ”rädda” klimatet. Kommunens största sammanhängande myrområde. Ett 723 hektar stort naturreservat. Där kungsörnar ses segelflyga. Där det finns gott om spelande orre och tjäder. Kan räkna upp massor med anledningar till att området inte ska förstöras men nöjer mig där. Gösta beskriver det som: ”det är viktigt att man väljer de minst känsliga områdena”. Jösses.
Göstas partivänner däremot, skriver i en färsk insändare i Expressen: ”Stoppa allt byggande av vindkraft – utred riskerna. Det är hög tid att granska vindkraften. Regeringen storsatsar på en utbyggnad men blundar för konsekvenserna. Förespråkarna för vindkraft säger att den är bra för miljön, det måste innebära att de aldrig besökt en industrianläggning med kraftverk som raserar livsmiljön för allting i dess närhet, skriver Lotta Gröning och Reidar Svedahl (L).”
Lyssna på dina partikamrater Gösta. Tänk om och tänkt större!
Vilken person som är nr. 1 i Norge genom alla tider är kanske svårt att ranka men vem som är nr. 24 står i vart fall solklart.
Mannen med cykeln. Kjakan. No.24. Motståndsmannen GUNNAR SØNSTEBY (1918-2012) hade flera smeknamn.
I många år framförde han ett viktigt budskap:
”Så länge jag lever kommer jag att göra min del för att vi aldrig ska glömma vad kampen handlade om. Vi får inte ta de grundläggande värderingar som vår demokrati bygger på för givna. Vi ska ta alla tillfällen i akt att påminna varandra om vikten av att upprätthålla en levande och engagerad demokrati.”
Kampen för frihet och rätten att själv välja gjorde Gunnar Sønsteby till Norges mest dekorerade medborgare. Han är den enda person som mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Dessutom har han mottagit Presidential Medal of Freedom, den högsta civila utmärkelsen i USA, som en av mycket få utlänningar.
Jag och Andreas Slätt i Arvikapartiet fick kritik från ledaren i Arvika nyheter för att vi hade bemött en helt anonym insändare med ett dåligt språk, i replik till den anonyme som skrev insändaren med dåligt språk i riktning mot Arvikapartiet. Det var dåligt av oss att vi i stridens hetta sänkte vår nivå vid detta tillfälle. Vi skrev därför en insändare där vi framförde vår ursäkt för vårt sätt att skriva och förklarade varför vi svarade på sättet vi gjorde. Till saken hör att flera hörde av sig och sa att det var bra att vi svarade så till en person som gömmer sig bakom anonymitet eftersom denne inte skulle ha skrivit insändaren på samma sätt om den behövt stå med sitt riktiga namn osv. Dock tycker jag att man inte ska sänka sin nivå oavsett vem som står bakom insändaren, så vi får dra lärdom av händelsen.
Det är många i ”toppen” i Arvikastyret som vill sänka oss då de ser oss som ett hot och vill åt oss på olika sätt. Det är ett bra tecken att man är på god väg. Vi hoppas folkflertalet ser detta och även ser att vi alltid sätter kärnverksamheten först. Att vi alltid sätter våra undersköterskor, ledsagare, gruppboendepersonal, hemtjänstarbetare osv i första rummet före fifflande höga tjänstemän med fantasilöner i kommunhuset. Ser man inte detta än hoppas vi att de kommer att göra det då de ser vilka förslag vi lägger fram och vad vi strävar efter.
Kan också tillägga att hade jag själv tänkt på ”god ton” när jag avslöjade hela kommunens försummelse mot flera hårt drabbade i överförmyndarnämnden hade denna verksamhet inte på långa vägar varit så bra som den är idag. Allt hade bara fortsätt, kanske med någon mindre förbättring men de drabbade hade knappast fått någon hjälp och upprättelse. Det fanns ju flera som hade förlorat upp emot en miljon kronor och detta var dessutom godkänt från kommunen. Varje år. Det är alltså inte någon god ton som är avgörande för ett resultat. En god politik handlar om vad man faktiskt ser och börjar med att berätta som det är.
Ordspråk som hade passat i sammanhanget: ”Alla stora politiska åtgärder innebär att man säger rent ut som det är och börjar med det.”
Maria Carlsson i Arvikapartiet hoppade av styrelsen då hon inte kunde stå bakom insändaren. Har full respekt för hennes beslut, men det var trots allt bara en insändare som blivit fel och inget allvarligare än så och därför blev jag mycket förvånad. Jag skrev till henne att jag skulle kontakta henne under kvällen och prata om saken men innan jag hann göra detta ringde Arvika nyheter upp och ställde frågor om att Maria hoppat av Arvikapartiet. Så hade väl inte jag gjort i en avhoppssituation kan jag väl villigt erkänna men det är upp till var och en hur man avslutar saker.
Fick också en intressant fråga vilka jag röstat på tidigare, i så väl kommun som i riksdagen?
Det har varit varierande. Röstade på Socialdemokraterna i många år både i riksdagsvalet och i kommunvalet. Är uppväxt i en arbetarfamilj och hela familjen röstade på Socialdemokraterna sedan Tage Erlanders tid. När jag går tillbaka i tiden och ser på politik tycker jag gamla (inte NYA) sortens centerparti med ”håll gränsen” Fälldin hade mycket bra när det gäller landsbygden.
När jag började få rösta var det Claes Pettersson (S) som jag röstade på i kommunvalet, han hade sina brister som alla andra men tyckte han var handlingskraftig och rejäl. I senaste valet röstade jag Vänsterpartiet i Arvika då de hade en f.d. löpare/idrottare på sin lista och Moderaterna i riksdagen, eftersom de har Pål Jonsson – försvarsvänlig politiker från Arvika.
Elden var i högsta grad en livsnödvändighet för stenålderns människor. Jag tror att även idag är det en fördel att ibland återvända till ursprunget. Detta tillsammans med fysisk aktivitet i naturen är bra för ”sunda tankar”
Varför jag engagerar mig.
Som någon kanske märkt har jag de senaste åren börjat engagera mig i politik. I Arvika lär det väl i varje fall inte gått helt obemärkt förbi kan jag tänka mig. Det hela började egentligen med att jag blev god man och redan första dagen, 1 mars 2017, upptäckte jag att allt som kunde vara fel också var fel. Innan dess hade jag haft en bild av att kommunen var välskött på alla sätt. Den bilden rämnade där och då.
Min huvudman som jag var god man för hette Lasse, befann sig inom personkretsen för LSS och var en fantastisk person på alla sätt. Varm, empatisk, omtänksam, öppen, ärlig, humoristisk och med en mycket stark vilja. Lägger några länkar nedan som har med saken att göra där det bland annat finns en sammanfattande berättelse som skrevs strax efter att han, helt i onödan, lämnade jordelivet. Det är tack vare Lasse som fler drabbade av den illa skötta administrationen på överförmyndarnämnden i Arvika/Eda kunde få upprättelse. Det är också tack vare Lasse Arvikapartiet har skapats och de förbättringar som redan har skett är tack vare Lasse. Många har Lasse att tacka för mycket men det tror jag inte de är riktigt medvetna om.
Så mycket hade gått fel gällande Lasses liv, från början till slut. Det är inte för starkt att skriva att allt som kunde gå fel också hade gått fel. Ren försummelse rakt igenom. Lasse, och överförmyndarfallet var ett tydligt tecken på den oförmåga att agera som politiker i Arvika hade visat upp en längre tid. Det var många fina ord men i praktiken var människor som Lasse helt utelämnade åt sitt eget öde. Desto mer insatt jag blev i ”överförmyndaraffären” ju mer såg/upptäckte jag bristerna lite varstans i politiska beslut. Bristerna fanns inom kärnverksamheten. Ofta var beslutet till nackdel för personer inom LSS, eller ”arbetare” som arbetade på golvet i verksamheterna. Däremot så var det fina förhållande för högre chefer och tjänstemän i organisationen. När tjänster tillsattes gjordes detta oftast på tjänstemannasidan och inte bland fotfolket. Kändes märkligt då det var en socialdemokratiskt styrd kommun som borde vara till för ”arbetaren”, och inte för organisationen i sig själv. Kärnverksamhet verkade inte vara något som prioriterades allra tydligast – det såg man om inte annat i den tidigare underbemannade överförmyndarverksamheten.
Det verkade som man hade lätt för att dra in på löner för LSS-personal som jobbade nätter, eller att ”köpa ut” snabba och kompetenta handläggare som vägrade delta i någon form av mörkläggning på överförmyndarnämnden. Men en hög tjänsteman som; raderade mejl, påverkade rapporter som skulle vara oberoende, försökte sekretessbelägga allmänna handlingar och drog på sig både JO-anmälningar och polisanmälningar och dålig publicitet för Arvika verkade sitta hur säkert som helst på sin plats. Till synes helt skyddad av politikerna.
Detta var bara några exempel. Inte kunde väl jag, som älskade min hembygd så mycket att jag stannade kvar – vilka – både idrottsliga och yrkesmässigt erbjudanden från andra orter jag än fick – bara se på när det här händer. Därför startade jag arbetet med det som senare blev Arvikapartiet. När jag sen fick erbjudande om att bli ersättare i kommunstyrelsen genom KD i Arvika tackade jag inte nej. En bra chans att komma på insidan och kunna göra någon skillnad. Innan detta hade jag även fått erbjudanden att kliva in i politiken genom (S) några år tidigare och (SD) i Arvika i samband med ÖFN-affären. Ett intressant faktum som nog inte många vet om.
Vilka värderingar har jag då som ”politiker”?
Kanske skulle det kunna sammanfattas med orden; ”sunt bonnförnuft”. Känns spontant som det finns alldeles för lite av det i politiken utan det handlar för vissa istället att krångla till allt så mycket det går. Att alltid behandla alla lika är bland det viktigaste som politiker, och det har jag verkligen gjort hittills. Såväl kungen, prinsen eller funktionsnedsatta har jag pratat till på samma sätt och alltid sett som jämlikar. Ryggrad är inget vem som helst har, det är tydligt. Vi behöver inte ha fler ”bönstjälkar” i politiken som svänger sig som värsta ålarna när det börjar bli jobbigt. Vet du inte svaret på något så säg det då. Var alltid öppen och ärlig om politiska förhållanden. Vill du tänka över saken, gå ut och spring i skogen i ett par timmar – då tänker du som klarast.
Några exempel på vad jag tycker man ska jobba med i Arvika:
Fokusera på kärnverksamhet i första hand. (När det sedan finns pengar ”över” så kan man lägga dem på annat – inte innan.)
Lyssna bättre på kommuninvånarna.
Alla människor har ett lika värde. (Det är något många säger men det är ytterst få som menar det och lever upp till det på riktigt.)
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
Satsa på att utveckla idrott och friskvård i olika former. (Fullstora idrottshallar på landsbygden och mer möjligheter till friskvård till kommunens anställda med mera.)
Trygghet (Kan vara allt ifrån att minska kriminalitet för att människor alltid ska kunna känna sig trygga, till att beslutsfattandet från kommunen sker på ett korrekt sätt och enligt gällande lagstiftning.)
Alltid sätta kommuninvånarna främst. (Det är på deras uppdrag jag och alla andra politiker agerar.)
Alla arbetare i kommunen är lika värdefulla som någon annan. (Jag kommer aldrig göra skillnad på någon, vare sig det gäller kommundirektören eller om det är personal på daglig verksamhet.)
Respektera demokratin. (Kalla inte andra partier för bruna råttor och nazist-facister, det är respektlöst mot deras väljare, och väldigt märkligt då samma väljare tidigare kanske tom har varit med i deras eget parti. Kan det i själva verket finnas en anledning att de numera röstar som de gör. Föregå med gott exempel.)
Arvikapartiet
Arvikapartiet startade upp då vi anser att ett lokalt parti behövs i Arvika, eftersom de lokala frågorna behöver syresättas bättre, där fokus skall ligga på mer öppenhet och en förstärkt demokrati över hela den politiska linjen i kommunen. Det är en ny tid nu. Då krävs det en förändring.
Arvikapartiet anser sig ha en större handlingsfrihet i de lokala frågorna än de etablerade partierna, eftersom dessa i grund och botten följer de centrala riktlinjer som styr deras nationella politik. Det skall vi agera kvickt och konkret på. För Arvikabornas bästa. I nuläget mejslas Arvikapartiets valprogram fram och vår ambition är att presentera det steg för steg över den närmaste tiden.
Det är dags att politiken i Arvika arbetar aktivt för kommunens invånare; inte tvärtom.
