Ryssland har en lång tradition av att sända illegalister (”sovande” spioner) till andra länder – inklusive Sverige – för att så småningom kunna aktivera dem vid ett skarpt läge.
Illegalisten som greps i Norge nyligen är enligt passet brasiliansk medborgare – men PST (Politiets sikkerhetstjeneste) har kunnat få fram att mannen är ryss – och ska vara överste i GRU (ry; militära underrättelsetjänsten). Mannen hade tydligen haft en gästforskartjänst på universitetet i Tromsö. Han har bland annat arbetat med hybridkrigföring (!). Källor uppger att den gripne illegalisten kan haft Natos norra flank i Nordnorge som gränsar mot Murmansk och den ryska flottbasen i Severomorsk som bevakningsuppgift.
I artikeln omnämns även några av Sveriges storspioner ex. Stig Wennerström (kodnamnet ”Örnen” – GRU). som spionerade för Sovjetunionen i 15 år. Det finns andra kodnamn som inte riktigt avslöjades; ”Valentin” ska ha varit en hög politiker i Palmes regering. ”Solstickan” och ”Getingen” ska ha varit två andra med kopplingar till samma regering. En annan ”känd” spion är Jan Gullio, som ska ha fått betalt av KGB i fem år (!!) och bränner delar av den svenska underrättelsetjänsten med sitt IB-avslöjande. Jan Guillou dömdes; ”jämlikt 19 kap 5 § brottsbalken för spioneri till fängelse i ett (1) år. Allt det här är historia men tillvägagångsättet med spioner och illegalister är detsamma idag. Ryssland styrs av en gammal KGB-gubbe idag och ränderna går aldrig ur…
Ryssland har hela tiden påstått att målet har varit att ”avnazifierar” Ukraina – och detta sägs vara orsaken till anfallskriget (specialoperation enl. ryska administrationen). Sedan Ryssland olagligen annekterade Krimhalvön 2014 har den ryska staten drivit en ihållande desinformationskampanj. Kampanjen är riktad mot den ryska befolkningen och resten av världen och huvudsyftet är att påverka den allmänna opinionen. Ryssland lyfter i sin propaganda överdrivna påståenden om att ukrainska nationalister var allierade med Hitler osv. Att de kallar sina motståndare för nazister är ingen slump – hos många ryska medborgare är kampen mot nazismen något som sitter djupt i ryggmärgen sedan andra världskriget och har följt med det ryska folket i generationer.
Dess uppenbara genomslagskraft, åtminstone i Ryssland, kan förklaras av ryssarnas känsla för sin nationella identitet. Inte helt utan fog tycker man att det var Ryssland som räddade världen från nazismen under andra världskriget. Ryssland uppskattas ha förlorat 13,6 miljoner soldater under kriget, därav 750 000 bara vid det avgörande slaget om Stalingrad. De stupade i kriget är en del av många ryssars familjehistoria. Därmed blev kriget en dominerande del av Rysslands nationella identitet. Hänvisningarna till nazism i Ukraina får därav en stark påverkan – oberoende av hur sanningsenliga de är. Det blir en väl fungerande krigspropaganda. Pratade nyligen med en som var uppväxt i DDR med rysk mamma och han bekräftade detta.
Att i detta läge säga att nu har regeringsmakten i Sverige tagits över av ett nazistisk och fascistiskt parti (SD) är inte särskilt smart. Vad det kan leda till i förlängningen säger sig självt. Kalla kriget (part 2) har varit här sedan länge, men inte ska vi göra det lättare för den ryska administrationen att få folket med sig mot Sverige. Att det finns en och annan konstig sympatisör för diverse diktaturer i de flesta partier och kanske fler i SD (1.) (de har rensat ut en del) står nog klart. Även att partiet SD grundades på grumlig ideologisk grund. Men. De allra flesta av dagens väljare som röstar på SD är varken fascister, nazistsympatisörer eller några nazister. Det är vanliga människor. Arbetare. Ca 27 % av arbetarna i LO-facken röstade (2) på SD. Riktigt illa blir det dessutom när våra tidigare styrande till har envisast med att utmåla hela den politiska oppositionen som ”blåbrun”. Ingen lämplig retorik med tanke på vad som finns på andra sidan Östersjön.
När sedan skribenter som Jan Guillou (3)(tidigare spion – den 4 januari 1974 faller dom i det så kallade IB-åtalet. Jan Guillou döms ”jämlikt 19 kap 5 § brottsbalken för spioneri till fängelse ett år) spyr ur sig galla med jämna mellanrum mot framför allt SD eller andra ”höger”-partier blir det som en form av påverkansoperation. Eftersom Jan tog emot pengar av KGB är det som taget av en dålig kopia av KGBs Manual 1 A. Många som har läst brevet från årsskiftet 1972/73 och förhöret med Jan Guillou 1973, har förfärats av ord och formuleringar som Guillou använder. Brevet handlar om att den KGB-styrda organisationen DPFLP (4) får ett underrättelseuppdrag av Jan Guillou: att den svenska statstjänstemannen – IB-agenten Gunnar Ekberg ska gripas när han nästa gång kommer till Beirut. Han ska enligt JG förhöras under dödshot.
”Även om jag vill att du ska göra klart för honom att han kommer att bli skjuten, om han inte samarbetar, vill jag inte att han ska skjutas”, skriver Jan Guillou. Han ber i brevet den till KGB knutna organisationen att sända honom en kopia av förhöret. Instruktionsbrevet avslutas ”Med kommunistisk hälsning”. Vidrigt. Otroligt egentligen hur en spiondömd kan vara så accepterad och ha så stort utrymme i svenska medier.…
När det gäller värvning av agenter är Sverige idag ett attraktivt mål för främmande makt, och hotet är mer omfattande än på många år. Den tekniska utvecklingen har gjort att främmande makts cyberinhämtning blivit mer avancerad. Parallellt pågår också den traditionella personbaserade inhämtningen i form av värvning av ”agenter”. Dessutom finns garanterat illegalister som varit här i åratal som på order kan ”aktiveras”. Det här ger bredd och djup i främmande makts inhämtning av hemlig information. Kina, Ryssland och Iran är de länder som sticker ut och utgör de största hoten mot Sveriges säkerhet.
Det gäller att vi är ”på tå” och vidtar de åtgärder som behövs. Helt klart blev kriget i Ukraina en väckarklocka…
Sverige ska kunna försvaras enskilt och tillsammans med andra. Därför samövade Sverige och USA på Ravunda skjutfält på Skånes östkust. Hör den amerikanska kompanichefen kapten Christian Nate berätta om övningen och relationen till det svenska försvaret.
Arvikapartiet fick glädjande nog plats i kommunfullmäktige. Innan valet hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Även om många kontaktade oss och sa att vi gjorde något bra så vet man aldrig hur det slutar innan det är klart. Tror kommuninvånarna i Arvika har uppmärksammat vad vi hittills har åstadkommit och tyckt att det varit något bra. Arvikapartiet var strax över ett år gammalt vid valet 2022 – nu efter valet är vi kommunens fjärde största parti.
Jag fick också senare höra att jag fått många personkryss – hela 434 kryss (36,7 procent av partiets röster). Tydligen var jag den kandidat i de värmländska kommunvalen som har fått allra högst andel av sitt partis röster. Det känns minst sagt hedersamt och jag ska göra allt jag kan för att väljarna ska få utdelning för sina röster. Samtidigt är det väl kanske inte helt bra att en enda kandidat tar så stor del av partiets röster – men har en viss förståelse då jag kämpat hårt mot diverse motstånd under en lång tid för att nå dit vi är nu.
För mig är Arvikapartiet en förlängning på den kamp där jag stod upp – hela vägen – för den gode Lasse med Downs syndrom, som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt och berövades en stor del av sina pengar med godkännande av Arvika kommun. Jag har därför också tagit angrepp som varit på Arvikapartiet som ett angrepp mot Lasse och hans minne. Får börja tänka om för det där förstår inte andra som inte varit med i alla fall. De ser nog Arvikapartiet som vilket parti som helst. En klar målsättning från när vi startade ett nytt parti var att vi inte skulle bli som alla andra i Arvika och det ska vi hålla så länge jag har något att säga till om i alla fall. Vi ska endast vara för folket – och vara en del av folket. Nu satsar vi på ett välbehövligt maktskifte i Arvika. Hur det bäst sker återstår att se men det finns klara möjligheter utifrån valresultatet.
Vi gjorde en mycket bra avslutning på säsongen 2022. Seger med 6 – 1. Större delen av matchen spelade vi riktigt bra fotboll. Lagets veteranspelare – ”den gamle” på mittfältet hade bra drag i benen den här matchen och kunde vinna bollar på ett sätt som påminde om gamla tider som låg typ 2 decennier bakåt i tiden. En motståndare sa lite uppgivet under matchen när vi lyckades med riktigt fint kortpassningsspel med ett tillslag; ”är det Brasilien vi möter eller?”. Kul kommentar som jag inte har hört tidigare men minns vilken sekvens han menade och där stämde passningsspelet perfekt. Min tanke var att avsluta mitt seriespel med denna match men nu lutar det åt att jag är med och tränar nästa säsong också, men kanske inte är med varje match man är hel och kan spela som man gjort de senaste tre åren.
Rysslands gasledningar i Östersjön
Gällande Nord Stream 1 och 2; risken med gasledningar så nära svenskt land var – och är – att Ryssland kan ta incidenter mot ledningarna som orsak för att själva ingripa för att skydda ”sina anläggningar”. Detta påpekade jag innan bygget av Nord Stream 1 drog i gång och framför allt gjordes det också i media av flera gamla försvarsintresserade som hade varit med under det första ”Kalla kriget”. Det var säkerhetspolitiskt riskabelt att ha ryska intressen så nära Sveriges gränser och spänningarna i Östersjön skulle riskera att öka. Redan den politiska processen innan gasledningarna kunde börja byggas kantades av märkligheter, bland annat mutanklagelser och mutåtal. Strax efter att den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder förlorade valet hösten 2005, blev han ordförande för Nord Stream (!!?) – med en årslön på närmare tre miljoner kronor. Han hade precis innan forcerat fram en statlig lånegaranti till den ryska gasledningen. Även svenska politiker var helt naiva, Region Gotland var inblandat i bygget av Nord Stream 1. ”Vi landade i att det här var bra, att det var en ren hamnfråga, säger socialdemokraten Tommy Gardell.” Mellan år 2010 och 2012 användes Slite hamn på östra Gotland till att skeppa ut rör under bygget av Nord Stream 1. De gotländska politikerna hade med en stor majoritet sagt ja till hamnuthyrningen (!?).
Sprängningarna pekar mot Ryssland eller ”samarbetspartners”.
Två av sprängningarna skedde i svensk ekonomisk zon på mellan 70 och 80 meters djup. Vad jag förstått är ledningarna totalförstörda. Tittar man på kapacitet, intresse, och dessutom lägger till tidigare dokumenterade operativa mönster så pekar det mesta mot kopplingar till ryska intressen. Genom att stänga energitillförseln till Europa kan man skapa splittring, eller/och att använda ”sabotaget” i syfte att kunna flytta fram egna militära positioner. Samtidigt skickar man från Ryssland ut massor med signaler/desinformation om att någon annan ligger bakom – USA, Ukraina osv.
SÄPO övertog vår svenska del av utredningen eftersom det kan röra sig om ett allvarligt brott som åtminstone delvis kan vara riktat mot svenska intressen. False Flag/Black Ops? Samtidigt har ett antal drönare observerats utanför norsk kust, i närheten av de norska gas- och oljefälten. Knappast någon tillfällighet. Kalla kriget (del 2) har varit här länge – men nu verkar det hetta till på flera håll i vårt närområde och det känns allt annat än bra. Försvarsmakten stödjer just nu Kustbevakningen med arbetet vid gasutsläppen från Nordstreams rör i svensk ekonomisk zon.
Jag arbetar till vardags på Polismyndigheten (heltid) och Försvarsmakten (deltid) – två myndigheter där några av de främsta uppgifterna består av att försvara demokratin. Alltid. Varje minut. Varje dag. Året om.
Det som ska försvaras är våra friheter – att i tal, skrift, bild eller på annat sätt förmedla information, tankar, åsikter och känslor. Till exempel att du som läser det här alltid ska få yttra dina åsikter i sociala medier. Jag kanske inte håller med det du skriver men, din personliga rätt att framföra din åsikt har jag svurit att försvara och är beredd att offra allt för.
Ett engagemang i Försvarsmakten eller Polismyndigheten är att engagera sig för Sveriges fortsatta frihet och demokrati.
För att värna demokratiska värden som trygghet, säkerhet och yttrandefrihet måste allt ifrån mängdbrottslighet till grov brottslighet bekämpas på ett effektivt och framgångsrikt sätt. Landets säkerhet mot yttre och inre hot måste alltid upprätthållas. Det här är statens kärnverksamhet i dess renaste form. Att försvara demokratin måste göras ofta – såväl i det lilla – som i det stora rummet. Diskussioner kring olika ämnen som lyfts i samtalet mellan personer kan vara både känsliga och obekväma. Det är en naturlig del av den demokratiska processen som bygger på öppenhet och möjlighet till debatt mellan personer som har helt olika åsikter.
De demokratiska systemen och varje människas grundlagsskyddade rättigheter ska alltid försvaras. Det här är något vi tillsammans bestämt. När människor känner trygghet och säkerhet nyttjar de i högre grad demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet och andra viktiga principer som ligger till grund för ett demokratiskt samhälle.
Trots detta vill vissa individer i vårt samhälle inskränka på demokratin. Individer som har andra agendor och vill att andra principer ska råda. I Arvika kommun har vi sett hur hoten mot demokratin uppenbarat sig när någon opponerat sig mot felaktigheter, eller avslöjat fifflande kommundirektörer eller politiker. Den som slår larm eller visar problemet och hoten mot demokratin betraktas som en ”fiende” och ska med olika fula metoder undergrävas i förtroendekapital. Helst målas ut som rättshaverist eller något annat som rimmar illa.
Korruptionen och inskränkningen av demokratin är riktigt djupgående och värre än jag någonsin kunde ana när jag 2017 började engagera mig hur Arvika kommun egentligen fungerade – eller rättare sagt inte fungerade. Fem år senare är det inte bättre även om det kan se så ut när ex. en verksamhet som Överförmyndarnämnden är betydligt bättre. Det finns ett rejält arbete kvar att göra och det krävs starka individer, både psykiskt och fysiskt med mycket empati för att kunna göra det.
Arvikapartiets klaraste uppdrag är att göra den här förändringen som krävs.
För några dagar sedan, den 15:e maj 2022 var det exakt 25 år sedan värnplikten var fullgjord för oss som legat inne 1996-1997. Upptäckte detta av en slump och det väckte en hel del fina minnen. Otroligt att det gått hela 25 (!) år. Min urstarke skogshuggarkompis ”F”, också från Gunnarskog tillhörde samma pluton och vi hade höga krav på oss själva och vår omgivning. Vi vek oss inte i första taget. Minns tydligt vid en plutonfälttävlan då jag gick längst fram och skötte orienteringen medans kompisen drev på, peppade plutonen bakifrån och bar trötta kamraters ryggsäckar. Vi kom tvåa! Endast en liten grupp med elitorienterare på en idrottspluton lyckades komma före. Vår pluton var 4 ggr fler soldater och svårare att manövrera, ändå var vi inte långt efter. Säger en del om inställningen, viljan och uthålligheten som fanns på den tiden.
Att göra värnplikten var bland det bästa jag har gjort. Innan detta en omogen ”pojkspoling” men efteråt med en helt annan inställning till mycket. Grunden till idrottskarriären lades helt klart i värnplikten.
Inställningen till att Sveriges säkerhet är kärnverksamhet och bland det viktigaste vi har att upprätthålla skapades också under värnplikten. Allt som var aktuellt då är lika gångbart idag. Går att lära mycket av historien.
Vi kan numera läsa i såväl lokalpressen som riksmedia om det Nordatlantiska fördraget – även känt som Atlantpakten – vilket undertecknades den 4 april 1949. Genom fördraget upprättades Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato).
Det är fängslande att läsa åsikter från både ivriga förespråkare till de som mer eller mindre har en inställning att Nato, framför allt USA, som än värre än Ryssland. Detta oavsett (!?) senaste tidens brutala invasionskrig. Mycket som framkommer i debatten är också felaktigt och visar på okunskap eller medveten desinformation. Det viktigaste målet under kalla kriget för KGB, nuvarande FSB, var just att undergräva förtroendet för USA och att visa världen att hotet mot freden kom därifrån. Historien har en förmåga att upprepa sig.
Debattörer med tvärsäkra åsikter om komplicerade försvarsfrågor finns just nu överallt, vilka ofta saknar militär grundutbildning och för någon månad sedan inte verkade ha en aning om vad som krävs för att upprätthålla vår nations säkerhet. Vissa som till och med deltagit i tidigare beslut att minska ner vårt försvar betydligt, eller tom förespråkat att vi inte ens ska ha ett försvar, är nu plötsligt ”för” att stärka försvaret. Som om de alltid tyckt så. Vill vi verkligen att – ena dagen åt ena hållet – nästa dag åt det andra – ”tvärsäkra” personer ska fatta viktiga beslut om vår säkerhet? Om samma personer varit något att ”lita på” hade de förespråkat betydande resursförstärkningar av försvarsförmågan redan 2008 (Georgien), eller 2013 (Ryska påsken) eller efter 2014 (Krim). Hyckleri. Rysslands ambitioner har varit synliga och tydliga i många år. 24/2 – 2022 var bara en punkt då det inte längre gick att blunda för den kvalitativa förändringen av det säkerhetspolitiska läget. Rysslands krig mot Ukraina hade då pågått i åtta år med 14 000 döda.
En trovärdig neutralitetspolitik bygger på en egen och mycket stark försvarsförmåga.
En gång i tiden hade vi ett av världens absolut bästa flygvapen. Konungariket Sverige ligger där det ligger. Ett glesbefolkat land i norr, inklämt mellan öst och väst, med en luftflotta av världsklass var avskräckande för en angripare. Sverige har även idag en modern Försvarsmakt och vi har mycket professionella och starkt motiverade soldater med god utbildning. Dock tydliggjordes politikers naivitet om; ”den eviga freden” när försvaret gick från invasionsförsvar till ett insatsförsvar för internationella insatser. Det finns få politikområden som genomlidit så drastiska och frekventa förändringar som försvarspolitiken. En kallade det; ”särintresse” – för en annan var det; ”ointresse”.
Hot mot freden och vår säkerhet i Sveriges närområde avvärjs bäst med ett starkt eget försvar och i samverkan med andra länder. Tillsammans med den pågående svenska försvarsupprustningen finns knappast något bättre realistiskt alternativ än fortsatt och fördjupat nordiskt försvarssamarbete för att maximera de nordiska ländernas yttre säkerhet under rådande säkerhetspolitiska förhållanden. Går Finland med i Nato så bör Sverige göra det också. Står Finland utanför så finns det kanske möjligheter att även Sverige kan göra det – i solidaritet med Finland – vilket skedde 1949. Om Finland går med i Nato och vi ändå skulle välja att stå utanför kan det försätta Sverige i en sårbar situation. Sverige blir då det enda landet i Norden och Baltikum utanför Nato. Svenskt territorium skulle därför bli av militärstrategiskt intresse för Ryssland i händelse av en konflikt.
Oavsett vilket beslut som tas så bör Sverige så långt som möjligt fortsätta utveckla gemensam planläggning med Finland och vidare samordna försvarsplanering med Danmark, Norge och Storbritannien osv.
Att Storbritannien redan nu gett Sverige omfattande ”försvarsgarantier” bygger på historiska samarbeten. Sverige försåg England och USA med högt kvalificerad underrättelseinhämtning under större delen av kalla kriget. I utbyte fick vi högteknologisk militär utrustning och omfattades av USA:s kärnvapenparaply. En rikshemlighet – det hemligaste som fanns i vårt land den här tiden. Utåt ”neutralt” och alliansfritt men i det dolda så nära ett medlemskap i Nato det går att komma. På 1950-talet hade Nato femton medlemmar. Sverige kallades »den sextonde Natostaten». Om det svenska folket var ovetande om de här bindningarna till Nato så var tyvärr ledningen i Moskva desto bättre underrättade. Redan 1948 hade den sovjetiska underrättelsetjänsten, GRU värvat en svensk flygöverste (kodnamn; Örnen) som agent. Landsförrädaren Stig Wennerström höll Sovjetunionen informerad om den svenska försvarsplaneringen. Högst troligen hade denne Wennerström försett Sovjetunionen med information om de verkliga avsikterna med DC 3:ans flygningar, ett spaningsplan vilket blev nedskjuten 1952. Först 1991 erkände Sovjetunionen att de sköt ner DC 3:an. 1993 medgav svenska myndigheter att DC 3:an sysslat med signalspaning mot Sovjetunionen och att uppgifterna lämnades vidare till USA och Storbritannien.
Så argumentet om att vi är och har varit neutrala – och detta tjänat oss väl – är nog inte ett hållbart argument mot en medlemsansökan i Nato tillsammans med Finland. Utan kärnvapen så skulle inte heller Nato fungera som motvikt och skydd mot en aggressiv kärnvapenstormakt Ryssland. Så enkelt är det. Tragiskt men tyvärr verklighet.
FRED OCH FRIHET. TVÅ BRA SKÄL ATT GÅ UPP PÅ MORGONEN
Med tanke på omvärldshändelserna i Ukraina får man vara tacksam att man lever i ett land som Sverige. Vi har givetvis våra problem som vi behöver rätta till, men vi är en demokrati och vi har fred.
Fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och andra gemensamma värden. Det är vad vi, tillsammans, försvarar!
Vi behöver ha ett starkt försvar och värnplikten är något som är bra. Värnplikt är något som skapar vinster som gynnar både medborgaren och samhället i stort. Redan i de svenska medeltida landskapslagarna stod skyldigheten inskriven; ”för alla bönder och bofasta män” att gripa till vapen för att värja sitt land…
