Fin dag. Strålande sol med några minusgrader och Norge-orientering för andra gången denna vecka. Traditionsenligt arrangeras ”Langturn” av Eidskog OL som en typ av säsongsavslutning i slutet av oktober på andra sidan gränsen. Blev lite bättre orientering från min sida så det var roligt. Dock började jag lite virrigt och segt. Kanske berodde detta på att jag jobbade till 02,00 natten innan. Efter hand kom jag igång bättre och kroppen svarade faktiskt ganska ok för första gången på riktigt länge även om jag inte låg på och pressade max förrän sista biten. Det var kul. Tyckte även jag hade full koll var jag var hela tiden och det mest fungerade bra rent orienteringsmässigt. 
Efter kontroll 10 (på slinga 1) så fick jag en liten lucka men Andreas (VVOK) tog ikapp strax innan 11:e kontrollen och sen var vi tillsammans nästan hela banan. Mellan kontroll 8 och 9 efter kartbytet tog jag en pisspaus och hade bestämt innan att jag går höger på långsträckan. Såg att Andreas tog annat vägval så det var bara att gasa på. Höll faktiskt uppe farten upp mot 3,10/km en stor del av sträckan så speeden var bättre än på länge. Bökade till det lite i in och utgången från näst sista kontrollen men kunde springa först i mål på långa banan med omkring 4 minuters marginal. Tydligen enda som (oavsett bana) gick under stipulerad segrartid så det var väl ett godkänt lopp. Fanns det något enda negativt att säga så var det väl att myrarna var många och kalla 🙂
Fint att kroppen är lite på g igen och kul att det mesta stämde i orienteringen. Tänkte mycket på pappa under och efter loppet. Hade han sett mig idag så hade han sagt att ”idag såg du stark ut”, det är jag säker på. Han såg på mig när det fanns bra med kraft i kroppen. Det enda, och verkligen det enda som kunde stoppa farsan själv från att springa natt/dag/långdistansorienteringar eller annat som har med orientering att göra – det var att han skulle dö.
En tidigare klubbkamrat till honom som jag ser väldigt sällan berättade om att han sett mig springa i skogen och det påminde om pappa när han var ung. Mkt kraft. Han var stark som en björn när det var tungt i skogen sa han. En kamrat till mig sa också något fint idag så jag blev rörd. Han sa att om han hade fått välja en far istället för den han har idag så skulle han hundra ggr av hundra välja Rolf (min pappa). Det hade han sagt till sin fru när pappa gick bort. Gubben gjorde intryck på folk. Känns fint att så många som kände honom upplevde honom precis som jag gjorde. Idag var saknaden stor. Sådana här orienteringsdagar var bland det bästa han visste.
Nattorientering i Norge igår en bit ovanför Austmarka i djupaste urskogen/Finnskogen. Började mindre bra med att vi missade starten med sådär 10 minuter då vi gjorde första bommen redan i bilen på vägen dit. De andra väntade som tur var snällt på oss så det var bara att köra direkt vi kom fram till starten. För egen del så såg jag inte resultatet som det viktigaste denna kväll då jag redan fått maximalt antal poäng i cupen så jag tog det mest som teknikträning. Och mer krävande tekniskt var nog svårt att hitta. Upplevde att det gick snett hur noga jag än var med riktningen. Var nått helgalet med hela kartan tyckte jag. Var först in till ”boet” efter första gafflingskontrollerna fast jag hade krånglat lite. På väg till nästa blev jag dock helt yr i skallen och fattade ingenting. Sen fortsatte det likadant vid nästan varje kontroll. Gav upp och gick i stort sett runt men missade ändå?! Kom i mål till slut och blev då ganska förvånad att folk som normalt är säkra i skogen på natten hade brutit och flera höll på därute än. Så jag var inne som 3:a och då gav jag ändå bort en placering från sista till mål då jag inte brydde mig om att springa hela vägen. Trodde ju typ att jag var sist. 
Väl på plats hade Årjängs OK gjort en klurig bana samt ställt i ordning grill och annat trevligt för deltagarna. Imponerande engagemang i denna lilla klubb. Trevligt. För egen del så blev det återigen taktiken som fick dominera eftersom järnbristen ännu inte är helt återställd vilket innebär att jag litar mer till (h)järnan och orienteringsförmågan än den rena fysiken. Ganska snart hamnade jag tillsammans med Jörgen E vilken brukar vara säker i terrängen. Var inte helt lätt orientering då det på vissa ställen är mer detaljerat än den framgår på kartan. Detta gjorde att det blev några småmissar samt ca 4 minuter på 7:an. På de sista kontrollerna flöt det dock på bättre med bra samkörning med JE där jag tog de sista kontrollerna först och kunde springa in först. 
Under en ganska regning oktoberkväll så var det dags för andra deltävlingen i Nattjakta. Blev en lite lurig tillställning där många missade. Efter kontroll nr:2 där klungan delade sig gick jag ut själv på min gaffel och sprang rakt på 3:an. Till 4:an körde jag onödigt runt om så Jörgen E kom ikapp mig. Drog sedan på mot 5:an och 6:an med JE i rygg. Mot 7:an var jag rätt men blev osäker då en sten som måste vara med på kartan dök upp i vägen där jag inte hittade någon sten på kartan så både jag och JE tappade huvudet och löpte på åt fel håll. Vi hittade rätt tillslut och för att hålla motivationen upp så sa att de andra bommar säkert också. 
Blev höstdebut i orienteringsskogen när Nattjakta deltävling 1 avgjordes i onsdags. Kändes ringrostigt i både löpning och kartkänsla men det kändes bättre efter ett tag. Lyckades vara först över mållinjen strax före starke skogsmulle/multisportande Christian Nilsson. Efter en lång period med motgångar för mig så kändes det gott att ha lite stolpe in för en gångs skull. Såg lätt ut på kartan men var det inte i verkligheten så det gällde att vara på sin vakt och hänga med på kartan ända in till kontrollen. Gjorde några misstag men inga stora så det var ok. Banorna i år är kortare så det verkar bli intensivare kartläsning och man har inte råd med några större misstag.
MTB-orientering gjorde sitt intåg i Arvika under helgen. Andreas Blomgren låg bakom arrangemanget och var även den som anpassat kartan till MTB-standard, då stigar och vägar skall ritas om som hastighet av 100 % av toppfart. Enkelt koncept således, men kräver ett enormt med rekande av terrängens stigar. Kartan var enligt mig helt perfekt så han hade gjort det enormt bra. Andreas har tidigare gjort den nya kartan på Prästängen vilken verkligen blev toppen. Stor tillgång att Västvärmlands OK har en så pass driven och duktig kartritare. Också ett kul initiativ med något annorlunda i tävlingsväg. 
Hade fullt upp med att hänga med så jag kunde inte direkt vara med och styra orienteringen. Andreas verkade heller inte ha sin piggaste dag så han drog inte heller. Mellan 3:an och 4:an kom ett gigantiskt berg i vägen så där fastnade jag och Håkan medans Andreas och Magnus Nordström gick runt höger vilket lönade sig då vi var ganska långt efter vid kontroll 4:a. (Blir intressant att se på sträcktiderna senare) Håkan körde sedan hårt och vi kommer ikapp till 6:an igen efter ganska bra löpning. Vid sista kontrollen missade jag kontrollen lite och kom in sist till den och jag läste även som att vi hade en kontroll kvar men väl uppe på vägen så fattade jag att det var målspurten som var kvar så jag varken orkade eller hann ikapp Håkan och Andreas som fått en lucka. Klart rättvist resultat och jag var nöjd att jag orkade följa hela vägen i ganska bra tempo med en sliten kropp. 
För några helger sen arrangerades även första upplagan av Värmskogsloppet. En ganska kuperad bana på 6 km med en rejäl uppförsbacke mitt på banan. Den var riktigt lång och stundtals ganska brant på en skogsbilväg. Var trött så jag hade ingen bra känsla i kroppen men lyckades skapa en lucka efter backen så jag var först till målet. Tvåa var starke orienteraren Fredrik Nordström, trea och den som imponerade mest blev Fallskärmsjägarinstruktören och hobbyskogsarbetaren Anders Frykblom.
1. Lars-Olov Gävert 20.18 
