Sverige har en stark ställning som Finlands närmaste bilaterala partner i försvarssamarbete. Samarbetet mellan länderna utvecklas utifrån en lång historia, gemensamma värderingar och många olika förbindelser. Finland och Sverige bedömer sin säkerhetsmiljö i stort sett från samma utgångspunkter.
Norden är en fantastisk del av världen som är värd att försvara.
2014 undertecknade de dåvarande försvarsministrarna i Sverige och Finland en formell handlingsplan för fördjupat försvarssamarbete mellan länderna. Målet med försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland är att förbättra ländernas försvarsförmåga, möjliggöra gemensamt operativt agerande och främja gemensamma intressen på försvarsområdet, inklusive att stärka säkerhetssituationen i Östersjöregionen.
Samarbetet har fördjupats i flera steg under de senaste åren.
En trepartsförklaring om fördjupat försvarssamarbete antogs i september 2020 mellan Finland, Sverige och Norge. Finlands försvarsminister Antti Kaikkonen, Norges försvarsminister Bjørn Arild Gram och Sveriges försvarsminister Pål Jonson undertecknade sedan en uppdaterad avsiktsförklaring i Oslo den 22 november 2022.
Dessutom har Finland, Sverige och Förenta staterna ett tätt trilateralt samarbete.
Inlägget ovan delades på Facebook 22 oktober 2019. Några kommentarer av att det inte alls var så utan det skulle vara ”Fake News…” eller ”Det är dock inte Ryssland, det är USA. Sverige är en puppet nation för USA. Ryssland har vi inget att oroa oss över.” Vad ska man säga? Intressant i vart fall att KGB´s propaganda från deras gamla instruktionsmanual gick igen i kommentarsfältet; att helt enkelt måla ut USA som den största faran.
Lyssna i videon nedan vad Gudrun Persson, forskningsledare Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) , säger om Fredlig samexistens mellan Ryssland och Europa– är det möjligt?
Den här texten från Anders Dybelius vid Jönköpings Universitet är också mycket läsvärd för en sammanfattning av Rysslands historia när det gäller statlig våldsanvändning:
”Ryssland – en annorlunda historia Våld, våld och våld – igår och idag!”
Värt att lyssna även på Säpo-chefen Charlotte Von Essen som uppmanar till ”särskild uppmärksamhet” inom tre olika sektorer: ”- Det handlar om telekommunikation, elförsörjning och transporter av kritisk materiel.”
Sven Lidberg (1934–2007) bodde i Säterud, Gunnarskog och var vår närmaste granne när jag växte upp. Sven var speciell – på mer än ett sätt – och gav oss barn/grannar många roliga minnen. Mitt första minne av Sven är när han bjuder oss på dricka utanför hans hus. Champis, sockerdricka eller Trocadero var det jag minns som fanns att välja på. Sven var stamkund och handlade ofta på ”Koppra” (Gunnarskogs Kooperativa Handelsförenings affär) i Sälboda och i skottkärran körde han sin drickaback. Drickan var till oss barn, förutom några lättöl som han köpte till sig själv. Det säger en del om hans omtänksamhet. Ofta satt vi på hans trapp och pratade. Om allt. Högt och lågt. Sven berättade om allt möjligt; om hembygden, om djur och natur och om gammaldags jordbruksliv.
Sven berättade också om tyskarnas angreppskrig med bland annat Messerschmitt Bf 109, ett tyskt jaktplan som användes under andra världskriget. Det var nog i de här samtalen på trappen hos Sven jag först fick förståelse för att det är viktigt att Sverige har ett starkt försvar. Även framtida intressen för underrättelseanalys startade kanske här. Var nog cirka 8-9 år när Sven visade mig en medalj han fått under hans värnplikt på 1950-talet. Det var vad jag minns Arméns Kulsprutemärke, i silver. Sven var mycket intresserad av andra världskriget och historierna därifrån. Han läste oerhört mycket om kriget och hade stor kunskap. Även om sådant som inte var så välkänt för allmänheten. Det var intressant och lärorikt att lyssna på. Minns att Sven tyckte det var väldigt bra när jag långt senare gjorde min värnplikt. Han var intresserad av vilka vapen vi använde och hur utrustningen fungerade. Sven var en förespråkare för att Sverige skulle ha ett mycket robust försvar.
Sven levde enkelt. Han hade endast utedass, och eldade i en kamin i köket. Förstärkte värmen med ett värmeelement när det var som kallast. Värmde tegelstenar och hade i sängen som värmekälla. Hade ingen telefon. Det verkade som han ville ha det så. När han behövde ringa kom han till oss och lånade vår telefon. Ofta ringde han till biblioteket och lånade om böcker han hade lånat eller så var det mediciner han behövde ha nya recept på. Sven hade Parkinsons sjukdom, en nervsjukdom som gör att hjärnan får svårt att kontrollera nervsignalerna som styr rörelserna. Sven hade sjukdomen i många år, och vad jag minns sa han att den hade kommit efter att han varit med och hjälp en granne med att köra in höskörden på 1970-talet. Sven bodde ensam i sitt hus sedan 1976 då hans mor Olga hade dött. Hans far hade dött tidigare, 1971 så han hade ingen annan nära familj.
Söndagspromenader till Gunnern och Vårforsen.
En tradition Sven hade var att gå till Gunnern och Vårforsen. När jag var liten kändes som det var en jättelång skogstur. Bilden längst upp i inlägget är nog tagen när min bror Per-Anders varit med Sven till Vårforsen. Vid Gunnern kunde man se till Gunnarskogs kyrka och det var något Sven brukade tala om nere vid Gunnern. Det var en fantastisk ”storskog” på vägen som var spännande. En gammal gran på vägen brukade Sven klappa om. Sven var en sann naturvän och uppskattade vacker gammelskog och djur. Varje vecka lade han ut mat till rävarna vid en speciell plats i Ängshaget. Att få vara med på dessa för oss barn strapatser var nyttigt, på många sätt. När jag tänker tillbaka så var nog det här en av anledningarna till att jag själv trivs väldigt bra i naturen.
Sista 8-10 åren Sven levde bodde han på Gunnebo äldreboende i Stommen Gunnarskog, men han ändrade aldrig adressen dit vad jag förstod så Per-Anders och farsan var dit med posten. Han följde med i tidningarna och hade god koll på de tävlingar man deltog i. Så det var roligt att höra att han hade koll på en när man hälsade på.
Tacksam över alla de goda minnen jag fått från min granne Sven.
”Både Socialdemokraterna och borgerligheten försummade under nästan tre decennier rikspolitikens kanske mest grundläggande uppgift: att säkra riket mot yttre hot.”
För fyra år sedan, den 10 november 2018, skrev jag på Facebook:
Vila i frid älskade Lasse! Du kommer vara så enormt saknad och jag ska bära dig i mitt hjärta så länge jag lever. Mamma, pappa och Mathias kommer att ta hand om dig på andra sidan! Det är med fruktansvärd sorg i hjärtat jag skriver dessa rader. Men jag måste. Det ni kommer läsa nu kan vara det viktigaste ni läst om Arvika, någonsin. Och jag är oerhört tacksam om ni delar inlägget så fler kan förstå vad Lasse råkat ut för. LSS, socialtjänst och kommunens överförmyndarnämnd har alla gjort ”special-lösningar”, eller rättare sagt ”Arvika-lösningar” trots ett mycket tydligt lag och regelverk.
Detta, var ett rent svek mot en skyddslös person som gjorde att en stor summa pengar togs ifrån honom (868 000 kr enligt kommunens egen uträkning) samt att han helt i onödan fick en dödlig hjärtsjukdom. Denna sjukdom var det som gjorde att Lasse togs ifrån oss imorse. Allt som skett är ett så enormt svek från samhället som inte på något sätt ska vara möjligt! Dessutom var detta godkänt av Arvika kommun! År efter år! Detta ledde alltså till att en funktionshindrad kille med Downs syndrom, och medfött hjärtfel, står helt rätts och skyddslös, även långt efter det att han fyller 18 år och blir myndig. Han blev på detta sätt omyndigförklarad ända fram till 2017 då han ej har fått bestämma över sitt eget liv, och hans ekonomiska medel har använts fritt utom all kontroll, med kommunens godkännande.
Trots att det i årsräkningarna varje år, finns en större summa pengar oredovisade godkänns dessa årsräkningar! Vilket helt enkelt ska vara omöjligt! Ändå håller detta på mellan åren 2003-2017 tills jag tillträder som god man den 1 mars 2017 och jag och Lasse då dag 1 tillsammans bryter detta olagliga avtal. Så på grund av detta svek från samhället och att man inte tillsatte en god man på ett riktigt sätt enligt tingsrättens beslut drar Lasse på sig, helt i onödan, en dödlig sjukdom som även tidigare förorsakade flera livshotande tillstånd för honom. En sjukdom han kunde ha blivit frisk ifrån om han bara hade fått chansen att operera detta när det fortfarande var möjligt, fram tom 2007.Många med samma sjukdom dog innan de fyllde 30 år. Lasse blev 35. Skulle fylla 36 nu den 14 november. Lasse skulle aldrig ha fått denna sjukdom om inte Arvika kommun lämnat honom i sticket från det att han var liten.Fakta är alltså att Arvika kommun svek honom så skoningslöst att han både drar på sig en dödlig sjukdom och ca 868 000 kr av hans intäkter är försvunna. Intäkter som jag stridit tillsammans med advokat för att Lasse ska få tillbaka ända sedan i början på sommaren, där vi nämnde att det var bråttom, så han skulle kunna hinna få ta del av dessa. Inget har hänt! Och därmed fick Lasse alltså inte ta del i sina egna pengar innan det var försent!!!!! Arvika kommun har i saken slingrat sig som de halaste ålar man kan tänka sig!Och det värsta är att man fortsatte svika honom från LSS ända tills han dog, fast hans hjälpbehov den tiden han hade kvar sen hjärtstoppet var enorma, för man beviljade honom inte de stödinsatser som krävdes och som alla tyckte var uppenbara. Ändå var det just Arvika kommun själva som är skyldiga till att han hamnat i denna allvarliga situation han hamnade i – som krävde dessa hjälpinsatser!
Efter sitt hjärtstopp okt 2017 påtalar jag tillsammans med ombud hjälpbehovet och att Lasse måste ha personal, dygnet runt. Han fick då beviljat 0 minuter tillsynsbehov!!!?? Vi tar upp detta igen och efter flera möten med LSS chefer och nya ansökningar som inte leder någonstans får han till slut journätter. Men fortfarande fattas insatser på omkring 8 h per dygn, då de menar han ska vara ensam. Från LSS i Arvika har man under många år missförstått sitt uppdrag, man verkar tro att man ska motarbeta människor som behöver stöd enligt LSS, inte hjälpa dem. Då tar det privata assistansbolaget Livsam personlig assistans på eget bevåg och sätter in personal dygnet runt hos Lasse vilket gjorde att den sista tiden hade Lasse det mkt bra. Alla assistenter som jobbade kring Lasse var så otroligt duktiga och Lasse var jättenöjd och kände sig trygg. Jag är så enormt tacksam över att Livsam och assistenter ställde upp som de gjorde, men de ersätts alltså inte av Arvika kommun för detta för det finns inget beslut som täcker. Än. Det beslutet som finns står det 0 minuter tillsynsbehov. Ni fattar hur fel detta är!? Även utan hjärtsjukdomen så är tillsynsbehovet för en person som Lasse dygnet runt styrkt från personal, läkare, adl, logoped utredning osv, men det hjälpte ingenting, hur mkt fakta vi än la fram. Nu är det försent! Och tydligare kan väl inte ett behov styrkas…
När man läser den viktigaste dokumentationen som finns redovisat i ett enskilt dokument, som jag har som alla som vill får läsa, för sådant här bör komma fram, tror man inte detta är en sann historia, på något sätt – för det känns som fiktion, men det är precis så här det gått till och det är så skrämmande för det kostade en ung människa med den största glädjen och viljan att leva jag sett, både hans liv och större delen av hans intjänade pengar! Man tog på detta sätt ifrån honom allt han hade! Och imorse avled han. Må han vila i frid och jag hoppas att hans död ska leda till att man åtgärdar de kraftiga brister som finns/funnits hos överförmyndaren, inom LSS och socialtjänsten i Arvika verkligen genomlyses och åtgärdas. LSS måste börja jobba ”för” de personer som behöver det! Inte ”mot”! Och någon riktig ursäkt från Arvika kommun, dess tidigare överförmyndare, LSS osv för deras misslyckande och inkompetens fick inte Lasse heller!
VILA I FRID! Lars-Olof Gävert, Lasses god man från 1 mars 2017. ”Älskar dig” brukade Lasse alltid säga det sista när vi hördes i telefon och skulle lägga på. Och jag älskade verkligen Lasse, av hela mitt hjärta. Det var det många som gjorde!
Det som då skrevs med mycket sorg och ilska i hjärtat är korrekt återgivet. Fruktansvärd historia som satte rejäla spår. Lasse blev ett offer för många märkliga och totalt felaktiga beslut. Hur det kunde tillåtas att hända är fortfarande ett mysterium. Lasse är så saknad, han var verkligen speciell.
Ryssland har en lång tradition av att sända illegalister (”sovande” spioner) till andra länder – inklusive Sverige – för att så småningom kunna aktivera dem vid ett skarpt läge.
Illegalisten som greps i Norge nyligen är enligt passet brasiliansk medborgare – men PST (Politiets sikkerhetstjeneste) har kunnat få fram att mannen är ryss – och ska vara överste i GRU (ry; militära underrättelsetjänsten). Mannen hade tydligen haft en gästforskartjänst på universitetet i Tromsö. Han har bland annat arbetat med hybridkrigföring (!). Källor uppger att den gripne illegalisten kan haft Natos norra flank i Nordnorge som gränsar mot Murmansk och den ryska flottbasen i Severomorsk som bevakningsuppgift.
I artikeln omnämns även några av Sveriges storspioner ex. Stig Wennerström (kodnamnet ”Örnen” – GRU). som spionerade för Sovjetunionen i 15 år. Det finns andra kodnamn som inte riktigt avslöjades; ”Valentin” ska ha varit en hög politiker i Palmes regering. ”Solstickan” och ”Getingen” ska ha varit två andra med kopplingar till samma regering. En annan ”känd” spion är Jan Gullio, som ska ha fått betalt av KGB i fem år (!!) och bränner delar av den svenska underrättelsetjänsten med sitt IB-avslöjande. Jan Guillou dömdes; ”jämlikt 19 kap 5 § brottsbalken för spioneri till fängelse i ett (1) år. Allt det här är historia men tillvägagångsättet med spioner och illegalister är detsamma idag. Ryssland styrs av en gammal KGB-gubbe idag och ränderna går aldrig ur…
Ryssland har hela tiden påstått att målet har varit att ”avnazifierar” Ukraina – och detta sägs vara orsaken till anfallskriget (specialoperation enl. ryska administrationen). Sedan Ryssland olagligen annekterade Krimhalvön 2014 har den ryska staten drivit en ihållande desinformationskampanj. Kampanjen är riktad mot den ryska befolkningen och resten av världen och huvudsyftet är att påverka den allmänna opinionen. Ryssland lyfter i sin propaganda överdrivna påståenden om att ukrainska nationalister var allierade med Hitler osv. Att de kallar sina motståndare för nazister är ingen slump – hos många ryska medborgare är kampen mot nazismen något som sitter djupt i ryggmärgen sedan andra världskriget och har följt med det ryska folket i generationer.
Dess uppenbara genomslagskraft, åtminstone i Ryssland, kan förklaras av ryssarnas känsla för sin nationella identitet. Inte helt utan fog tycker man att det var Ryssland som räddade världen från nazismen under andra världskriget. Ryssland uppskattas ha förlorat 13,6 miljoner soldater under kriget, därav 750 000 bara vid det avgörande slaget om Stalingrad. De stupade i kriget är en del av många ryssars familjehistoria. Därmed blev kriget en dominerande del av Rysslands nationella identitet. Hänvisningarna till nazism i Ukraina får därav en stark påverkan – oberoende av hur sanningsenliga de är. Det blir en väl fungerande krigspropaganda. Pratade nyligen med en som var uppväxt i DDR med rysk mamma och han bekräftade detta.
Att i detta läge säga att nu har regeringsmakten i Sverige tagits över av ett nazistisk och fascistiskt parti (SD) är inte särskilt smart. Vad det kan leda till i förlängningen säger sig självt. Kalla kriget (part 2) har varit här sedan länge, men inte ska vi göra det lättare för den ryska administrationen att få folket med sig mot Sverige. Att det finns en och annan konstig sympatisör för diverse diktaturer i de flesta partier och kanske fler i SD (1.) (de har rensat ut en del) står nog klart. Även att partiet SD grundades på grumlig ideologisk grund. Men. De allra flesta av dagens väljare som röstar på SD är varken fascister, nazistsympatisörer eller några nazister. Det är vanliga människor. Arbetare. Ca 27 % av arbetarna i LO-facken röstade (2) på SD. Riktigt illa blir det dessutom när våra tidigare styrande till har envisast med att utmåla hela den politiska oppositionen som ”blåbrun”. Ingen lämplig retorik med tanke på vad som finns på andra sidan Östersjön.
När sedan skribenter som Jan Guillou (3)(tidigare spion – den 4 januari 1974 faller dom i det så kallade IB-åtalet. Jan Guillou döms ”jämlikt 19 kap 5 § brottsbalken för spioneri till fängelse ett år) spyr ur sig galla med jämna mellanrum mot framför allt SD eller andra ”höger”-partier blir det som en form av påverkansoperation. Eftersom Jan tog emot pengar av KGB är det som taget av en dålig kopia av KGBs Manual 1 A. Många som har läst brevet från årsskiftet 1972/73 och förhöret med Jan Guillou 1973, har förfärats av ord och formuleringar som Guillou använder. Brevet handlar om att den KGB-styrda organisationen DPFLP (4) får ett underrättelseuppdrag av Jan Guillou: att den svenska statstjänstemannen – IB-agenten Gunnar Ekberg ska gripas när han nästa gång kommer till Beirut. Han ska enligt JG förhöras under dödshot.
”Även om jag vill att du ska göra klart för honom att han kommer att bli skjuten, om han inte samarbetar, vill jag inte att han ska skjutas”, skriver Jan Guillou. Han ber i brevet den till KGB knutna organisationen att sända honom en kopia av förhöret. Instruktionsbrevet avslutas ”Med kommunistisk hälsning”. Vidrigt. Otroligt egentligen hur en spiondömd kan vara så accepterad och ha så stort utrymme i svenska medier.…
När det gäller värvning av agenter är Sverige idag ett attraktivt mål för främmande makt, och hotet är mer omfattande än på många år. Den tekniska utvecklingen har gjort att främmande makts cyberinhämtning blivit mer avancerad. Parallellt pågår också den traditionella personbaserade inhämtningen i form av värvning av ”agenter”. Dessutom finns garanterat illegalister som varit här i åratal som på order kan ”aktiveras”. Det här ger bredd och djup i främmande makts inhämtning av hemlig information. Kina, Ryssland och Iran är de länder som sticker ut och utgör de största hoten mot Sveriges säkerhet.
Det gäller att vi är ”på tå” och vidtar de åtgärder som behövs. Helt klart blev kriget i Ukraina en väckarklocka…
Arvikapartiet fick glädjande nog plats i kommunfullmäktige. Innan valet hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Även om många kontaktade oss och sa att vi gjorde något bra så vet man aldrig hur det slutar innan det är klart. Tror kommuninvånarna i Arvika har uppmärksammat vad vi hittills har åstadkommit och tyckt att det varit något bra. Arvikapartiet var strax över ett år gammalt vid valet 2022 – nu efter valet är vi kommunens fjärde största parti.
Jag fick också senare höra att jag fått många personkryss – hela 434 kryss (36,7 procent av partiets röster). Tydligen var jag den kandidat i de värmländska kommunvalen som har fått allra högst andel av sitt partis röster. Det känns minst sagt hedersamt och jag ska göra allt jag kan för att väljarna ska få utdelning för sina röster. Samtidigt är det väl kanske inte helt bra att en enda kandidat tar så stor del av partiets röster – men har en viss förståelse då jag kämpat hårt mot diverse motstånd under en lång tid för att nå dit vi är nu.
För mig är Arvikapartiet en förlängning på den kamp där jag stod upp – hela vägen – för den gode Lasse med Downs syndrom, som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt och berövades en stor del av sina pengar med godkännande av Arvika kommun. Jag har därför också tagit angrepp som varit på Arvikapartiet som ett angrepp mot Lasse och hans minne. Får börja tänka om för det där förstår inte andra som inte varit med i alla fall. De ser nog Arvikapartiet som vilket parti som helst. En klar målsättning från när vi startade ett nytt parti var att vi inte skulle bli som alla andra i Arvika och det ska vi hålla så länge jag har något att säga till om i alla fall. Vi ska endast vara för folket – och vara en del av folket. Nu satsar vi på ett välbehövligt maktskifte i Arvika. Hur det bäst sker återstår att se men det finns klara möjligheter utifrån valresultatet.
Vi gjorde en mycket bra avslutning på säsongen 2022. Seger med 6 – 1. Större delen av matchen spelade vi riktigt bra fotboll. Lagets veteranspelare – ”den gamle” på mittfältet hade bra drag i benen den här matchen och kunde vinna bollar på ett sätt som påminde om gamla tider som låg typ 2 decennier bakåt i tiden. En motståndare sa lite uppgivet under matchen när vi lyckades med riktigt fint kortpassningsspel med ett tillslag; ”är det Brasilien vi möter eller?”. Kul kommentar som jag inte har hört tidigare men minns vilken sekvens han menade och där stämde passningsspelet perfekt. Min tanke var att avsluta mitt seriespel med denna match men nu lutar det åt att jag är med och tränar nästa säsong också, men kanske inte är med varje match man är hel och kan spela som man gjort de senaste tre åren.
Rysslands gasledningar i Östersjön
Gällande Nord Stream 1 och 2; risken med gasledningar så nära svenskt land var – och är – att Ryssland kan ta incidenter mot ledningarna som orsak för att själva ingripa för att skydda ”sina anläggningar”. Detta påpekade jag innan bygget av Nord Stream 1 drog i gång och framför allt gjordes det också i media av flera gamla försvarsintresserade som hade varit med under det första ”Kalla kriget”. Det var säkerhetspolitiskt riskabelt att ha ryska intressen så nära Sveriges gränser och spänningarna i Östersjön skulle riskera att öka. Redan den politiska processen innan gasledningarna kunde börja byggas kantades av märkligheter, bland annat mutanklagelser och mutåtal. Strax efter att den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder förlorade valet hösten 2005, blev han ordförande för Nord Stream (!!?) – med en årslön på närmare tre miljoner kronor. Han hade precis innan forcerat fram en statlig lånegaranti till den ryska gasledningen. Även svenska politiker var helt naiva, Region Gotland var inblandat i bygget av Nord Stream 1. ”Vi landade i att det här var bra, att det var en ren hamnfråga, säger socialdemokraten Tommy Gardell.” Mellan år 2010 och 2012 användes Slite hamn på östra Gotland till att skeppa ut rör under bygget av Nord Stream 1. De gotländska politikerna hade med en stor majoritet sagt ja till hamnuthyrningen (!?).
Sprängningarna pekar mot Ryssland eller ”samarbetspartners”.
Två av sprängningarna skedde i svensk ekonomisk zon på mellan 70 och 80 meters djup. Vad jag förstått är ledningarna totalförstörda. Tittar man på kapacitet, intresse, och dessutom lägger till tidigare dokumenterade operativa mönster så pekar det mesta mot kopplingar till ryska intressen. Genom att stänga energitillförseln till Europa kan man skapa splittring, eller/och att använda ”sabotaget” i syfte att kunna flytta fram egna militära positioner. Samtidigt skickar man från Ryssland ut massor med signaler/desinformation om att någon annan ligger bakom – USA, Ukraina osv.
SÄPO övertog vår svenska del av utredningen eftersom det kan röra sig om ett allvarligt brott som åtminstone delvis kan vara riktat mot svenska intressen. False Flag/Black Ops? Samtidigt har ett antal drönare observerats utanför norsk kust, i närheten av de norska gas- och oljefälten. Knappast någon tillfällighet. Kalla kriget (del 2) har varit här länge – men nu verkar det hetta till på flera håll i vårt närområde och det känns allt annat än bra. Försvarsmakten stödjer just nu Kustbevakningen med arbetet vid gasutsläppen från Nordstreams rör i svensk ekonomisk zon.
