Ursvik Ultra går tyvärr inte till historien som en av mina bästa tävlingar, snarare en av de absolut sämsta. Tråkigt nog märkte jag ganska snabbt att kroppen inte fungerade riktigt så bra som jag tänkt mig mitt i natten. Men det mesta rullade ändå på och jag öppnade otroligt lugnt, fint och avvaktande enligt plan på första varvet 1.21. Andra gick på 1.23 med 3 toalettbesök i skogen. På slutet av tredje varvet kände jag av mitt gamla löparknä som jag opererade i början av 2006. Det satte sig ganska ordentligt trots flera försök att stretcha ut det. Vid varningen (45 km) valde jag smart nog att kliva av. Hade jag varit stöning och dum nog att fortsätta så kanske det hade slutat med ännu en operation och det hade ju inte varit vidare trevligt. Förhoppningsvis kan jag nu vara av med det på några dagar med stretching och massage. Var givetvis mkt besviken på att jag var tvungen att kliva av men jag var ändå förberedd på att sådant kunde hända och beslutet jag tog var helt klart det rätta. Däremot har jag inget svar på varför kroppen inte fungerade som jag ville och det gör mig lite konfunderad. Låren var stumma efter 5 km. Kändes som jag sprungit 50 km. Har aldrig i mitt liv sprungit saktare på en tävling än här och ändå var jag tröttare i låren än på någon annan tävling bra mkt tidigare. Skumt! Jaja, bara att jobba vidare. Inga mer natt-tävlingar på ett tag bara.. Då ska man sova 😉
Maria skötte servicen på ett exeptionellt bra sätt. Tack älskling, hade garanterat bäst förutsättningar av alla tävlande men idag hjälpte det tyvärr inte.
Magazinet Peo kom 60 km, sen var hans fötter i de lätta, tunna icebuggen rätt slitna så det fick vara bra, så han stämplade ut. Team MAGAZINET återkommer dock framöver starkare än någonsin.
