Härligt
kontrollplockning/skogspass med Nilsson på gamla NOR-89 området. Fin terräng!<!–
WriteFlash('’);
//–>

Dags att ge sig
på en grundträningsperiod under juli/aug månad där resultat överhuvudtaget inte
spelar någon roll varken på träning eller tävling. Kommer försöka att vara med
i en del race som bra träningstillfällen men först kanske man ska se tillbaka
på vad som gått bra eller mindre bra under våren. Blev en hel del race som
vanligt med blandat resultat i vår där jag var lite trögstartad. Kilsnatta på
Tour De Värmland var lyckad då formen började komma ordentligt och jag kunde
mosa norskarna sista kontrollerna mot mål. Lyckad första tävling i
KFUM-dräkten.

Helt enligt plan fick
jag upp farten bra till 10-milas ”långa natt” vilket var ett mål under vårsäsongen.
En grym sträcka där man får bekänna färg och i ny klubbdräkt gällde det att
göra så bra som möjligt för laget. Formen var riktigt bra men det fattades lite
häng för att få ut allt men grabbarna jag sprang tillsammans med har mkt hög
kapacitet och med tanke på vilken ”go” känsla jag hade i kroppen så flöt det på
bra. Tyvärr fick jag känning av håll i slutet av loppet men kunde knyta ihop
det ändå med smart löpning men fick finna mig att vara med i slutet av min
klunga istället för i början på densamma.

Halvmaraton-DM i
Sunne sprang jag helt ok på och riktigt bra i början trots ett hårt tiomila
helgen innan vilket indikerar på mer och med tanke på hur lätt det gick första
milen (32,39) så vet jag att det finns mer inne på en halvmara om jag får till
ett bra lopp med både motstånd och tryck i löpningen hela vägen. Kände en period av håll även
på halvmaran men ”klarade” mig genom att bromsa lite några kilometer. Tycker
själv att håll är en jävligt mesig anledning att bromsa upp farten för men går
det inte så går det liksom inte. En ”riktig” skada känns ändå som en bättre
anledning att ge sig för, men de som haft detsamma vet hur det är och få kan
springa vidare.

PTW i Arvika
ville jag verkligen få till ett vasst lopp på, hemmaplan och allt och formen
var det inget fel på, kanske årsbästa – flög fram i 3,00 min/km mellan kontrollerna
så även om jag bommade bort en del tid så kunde jag vinna med 27 sek, vilket är
en hel evighet i sprint. Därefter så tävlade jag mkt, för mkt för att hålla bra
form men sista delen av Woodjoggen gick det helt ok.

Därefter så fanns
ingen kraft i kroppen på ett tag men försökte ”få tag” i den till Borejoggen. Form var
där riktigt bra och hade bra ben även om resultatet utifrån den formen som
faktiskt fanns var dåligt, lite annorlunda att se hur det går till längre bak i
leden då jag hade folk framför mig större delen av banan som jag aldrig ens har
sett i en tävling tidigare. Bra dock att jag lyckades få tillbaka formen för nu
vet jag lite mer hur min kropp reagerar på olika typer av träningsbelastning
mm. Får jag bara ordning på kroppen med uppladdning, vätskeintag mm och inte
råkar på mera problem med håll så kommer det gå undan på långa tävlingar till
hösten. Målsättningen är bl.a. Lidingöloppet, som ska avverkas på en tid ingen
västvärmlänning har varit i närheten av tidigare. Åtminstone inte senaste 25
åren.

Summerar man ihop
vårsäsongen så kan man se att jag lyckades helt ok på de race där jag ville
vara vass. De andra loppen som var mindre viktiga var formen ganska varierande
på men lägstanivån är nog även den lite högre än tidigare. Högstanivån har jag
inte fått ut ännu men har känt tendenser vissa tävlingar. Bara att jobba vidare
med mera skogslöpning.

Alla har nu chansen
på Hiernmannen att få uppleva träning i fin natur. Passa på att delta, gemensam
start med banor som passar alla.

Program
Hiernmannen här: