Efter en skön vilodag var det dags att försöka göra några pass igen.
Fm. Löpning A1 1.05h runt bla Koppsäng. Kändes ganska bra i kroppen.
Form (1-10) 6
Em. Orienteringsträning A1 med Maria och Anders Lagerwall. På den fina Högerudskartan. Gick rätt snett för mig några gånger 😉 Kul pass. Totalt ca 1.30h
Form (1-10) 5
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Em. Rullskidor (K) 1.20 med Chrille, Kent och ”Ölme” som lämnat bondgården och var på strålande humör efter en natt i Arvika. Kul pass!
Kv. Löpning med Frykblom och Maria varav ett varv 4,5km terräng uppvärmning sedan 4,5km reunionslopp (Vafferhallsloppet) terräng på tid + nedjogg och stretching. Totalt 1.25h. Riktigt kul träning.
Form (1-10) 5
Vafferhallsloppet, ett lopp som körts nästan varje år på Järvenskolan sedan första loppet 1973. Det var tydligen den friidrottsintresserade idrottsläraren Lars-Eric Larsson som var den som drog igång loppet. Anders Frykblom har skolrekordet på tiden 19.10 satt 1993. Vägandes 85 kg. Fd. rektorn på Järvenskolan Tore Andersson råkade komma just när vi var klara med uppvärmningen och berätta om banans omdragningar och rekordtiden. Detta var väldigt uppskattat och kul då vi fick en klarhet i vem som faktiskt hade rekordet efter många ”rykten” och diskussioner. Frykblom själv visste faktiskt inte om att hans tid ”var” rekordet men tiden hade han kvar på sitt diplom. Rektor Tore berättade också om att fast han tagit pension från skolan alltid hade joggingskorna klara för Vafferhallsloppet. Tror nästan Tore har deltagit på varje lopp som har gått allt sedan starten. Han lovade också att ställa upp så länge han orkade. Detta tyckte vi var en sund och mycket bra inställning vilket imponerar.
Ingen har alltså förr eller senare klarat av att straffa den tiden Anders satte 1993. Nu är banan omdragen vilket ger en sluttid ca 30 sek snabbare än då, ändå ligger de flesta av dagens elever långt efter tidsmässigt. För 15-20 år sedan var det många som gjorde bra tider. Tiden denna kväll blev 18.10 för Frykblom och 15.45 för mig. Körde på rätt rejält men inte på absolut maxfart. Ville inte bränna precis allt krut som fanns kvar i kroppen efter en ganska hård träningsvecka. Skönt dock att man blivit snabbare sen 1993.
Banan är fin men tuff och det finns diverse svåra passager efter vägen. Teoretiskt sett borde någon elev kunna slå tiden från 1993 men det känns tveksamt ju längre tiden går. Även de som egentligen har talangen kroppsligt sett. Någon borde ju kunna slå tiden från en elev som vägde 85 kg vid rekordtillfället. Verkar som den fysiska standarden på dagens skolelever sakta men säkert går ner. Spontanidrottandet försvinner långsamt bort. Under vår egen skoltid (1-9) så spelades det fotbollsmatcher varje rast och så höll det på, dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år. Detta gjorde att muskler och senor stärktes. Många utvecklade motoriken och konditionen på ett bra sätt. Hur ser det ut idag? På skolans raster eller på fritiden? Sägas bör att Anders ofta hjälpte till hemma på gården i Älvnäs och på så sett utvecklade fysiken ytterligare med hjälp av det arbete han gjorde.
Efter att ha sett dagens ”Gunnarskogungdom” i 14-15 års åldern stå hängandes utanför Gunnevi på årets danstillställning under midsommardagskvällen där de intog starka substanser tillsammans med vuxna blir man mkt tveksam till om dessa är kapabla till att röra sig några längre sträckor. Såg definitivt inte ut som de flesta av dessa brydde sig om sina kroppar överhuvudtaget utan misshandlade sig själva så gott det gick med dunkar och flaskor innehållandes starkare drycker än djävulen själv skulle våga sig på att dricka. Tror det blir svårt för dessa ungdomar att slå rekordet. Dock önskar jag att jag har fel. Fanns tyvärr inte heller så många exempel på nyktra vuxna som föregick med gott exempel åt dessa ungdomarna förutom vakterna då.
När man sett ex. kenyaner susa iväg från oss svenska löpare redan efter sådär 200 meter i Karlstad stadslopp och diverse andra tävlingar funderar man ju på vad som gör det ”afrikanska löparundret” i Kenya eller Etiopien.
(Videon ovan med den imponerande Etiopiske storöparen Haile Gebrselassie som har tagit bla 24 världsrekord, det senaste på Marathondistansen)
Att Östafrika är den regionen i världen som producerar de bästa och flesta distanslöparna är ingen nyhet. Så har det varit senaste 20-30 åren. Men varför är det så? Det är inte heller en nyhet att merparten av dessa löpare springer långt och mycket från en tidig ålder. Men de springer inte som löpare, det vill säga med avsikten att springa fortare eller med en rationell träningsplan. De tränar helt enkelt inte. De springer bara som en del av vardagen, som ett sätt att ta sig till skolan och hem igen. Och barnen springer inte fortare än att det är roligt och att det går att prata med kompisarna samtidigt. Säkert upp till 10 kilometer. Två gånger om dagen. I skolan kanske det spelas fotboll och annat när det är rast. Alltså utvecklas en exeptionellt bra fysik i tidig ålder.
Genetiskt ska nämnas att de också har en liten fördel då de flestas kroppar är betydligt lättare än vi Nordbor. (Medelvikten på världseliten i löpning är ca 48 kg) Forskaren Bengt Saltin har i omtalade studier granskat vad det är som gör att kenyanska löpare presterar bättre än sina västeuropeiska kollegor. Den enskilt viktigaste faktorn visade sig vara specifika anatomiska skillnader i kroppssammansättningen.
De hittade bla. att de kenyanska löparna hade ett lättare och avsmalnande vadben jämfört med västeuropeérna. Eftersom det rör sig om ett nomadfolk så är det säkert något som har utvecklats gradvis under evolutionens gång. Det fungerar ju så att det kostar mer energi att förflytta något som sitter längre ut från kroppens centrum. Vi talar här om rent biomekaniska hävstångsförhållanden.
– Från början kommer de här uppgifterna från militära studier där försökspersoner fått utföra ett arbete med små vikter på fötterna, vaderna och låren. Man kom då fram till att det energisnålaste stället att förvara utrustningen på var kring midjan, nära kroppens centrum. I studierna såg man att kenyanerna tack vare sina smala vadben förbrukade mindre energi per löpsteg jämfört med de europeiska löparna. Det här är ju tyvärr något som självklart inte är träningsbart. Men detta är givetvis inte hela sanningen varför de springer fortare än oss. Den spontanträningen som är beskriven ovan spelar nog större roll för att springa fort.
Det finns flertalet historier om svenska löparlandslag som på tidigt 90-tal förlade träningsläger till Kenya och som på sina distanspass i god träningsfart ibland fick sällskap av barn i 8-10 årsåldern som skrattande och leende höll de svenska landslagslöparna sällskap upp till en mil bara för att skiljas åt med frågan ”When you come tomorrow mister?”. De flesta av dessa löpande barn som till slut utvecklas till elitlöpare börjar som regel inte att träna rationellt förrän i de sena tonåren.
Fram till dess är löpning bara en form av transport, ett dagligt återkommande inslag tillsammans med kompisarna. Till skillnad från de flesta svenska barn. Denna otvungna och naturliga inställning till löpning är en av anledningarna till att exempelvis 477 kenyaner sprang maran under 2.20 härom året medan bara tre svenskar gjorde detsamma.
Hade vi svenskar levt i närheten av samma sätt som de östafrikanska barnen hade nog Frykbloms 85 kg`s rekord redan varit slaget med någon minut…
Fm. Löpning A1 1.05h runt Koppsäng mm.. 10 min bålstyrka efteråt. Kändes helt ok, lite stela ben bara.
Form (1-10) 5
Em. Löpning A1 50 min + fartlek ”kort version” alltså kortare drag i ca 20 min + 30 st vristhopp x 9 Totalt 1.25h
Form (1-10) 5
Gamla Dagmar gick bort igår. Hon fick ett långt och värdigt liv så det var dags att somna in och ta farväl av jordelivet igår kväll. Tror hon skulle ha fyllt 93 år i november. Kommer alltid att minnas henne för den mysiga, underbara gamla tant hon var. Kommer ihåg när jag var liten hur glad morsan var varje gång Dagmar hade ringt hem till oss från Solna där hon bodde i många, många år. Sista åren bodde hon dock i Arvika nära sin dotter. Kommer bli tomt efter dig Daggen. Inga mer historier från Lötsjön om bla. oskyldige storlöparen Olle Möller
Fm. Jogg 30 min + 10 bålstyrka
Kv. Löpning A1 1.15h med Ekman. Löpte massa alternativa stigar mellan Vassviken och Taserud mm. Kände mig lite trött och seg i kroppen.
Form (1-10) 4
Begravning idag. En kompis far gick hastigt bort för en liten tid sedan. Ledsamt.
Fm. MTB A1 2.30h bla runt Skjutsbol, Tasebo och Boda. Fin tur, körde en del på små skogsvägar. Blev lite trött på slutet men drog en Enervit-gel så löste det sig snabbt. Klickar ni på Karta ovanför kan ni se min rutt, går också att förstora bilden där så ni ser en detaljerad tur.
Form (1-10) 4
Kv. Löpning Myr A1 15 min, A3 30sek/30vila x 6 + 20 min A1 + lågtröskel 10 min. 10 x 30 vristhopp efteråt. Totalt 1.20h. Farsan var med på myren och visade att det går att springa bra ”på myr” när man är 70+ , imponerande! Där spelar inte spänst o likn. in så mkt utan det är mer ”rå” styrka och då går de gamla fint om de har bra kondis. Wingskog springer väl lika snabbt i myren som utanför skulle jag tro!!?? 😉 Piggare känsla än på testloppet iaf vilket är gott.
Form (1-10) 5
Fm. Lättare A1 pass på 55 min. Kärrsmossen mm
Kv. Testlopp Vik. Tid 12.33 Jag och Frykblom var de enda som körde. Klart sämsta tiden någonsin för mig. Helt klart är att jag är ett par snäpp sämre än ifjol. Dock bara att jobba vidare så ska det vända så småningom.
Form (1-10) 4
Nu har jag börjat röra mig så smått men jösses va segt det går. Tar nog någon vecka innan man är tillbaka där man var innan man blev sjuk. Febern tog krafterna ur den stackars kroppen. Kommer att bränna av ett Testlopp på Vik imorgon kväll för att testa var jag står rent formmässigt och för att få känna på lite tempo.
Senaste dagarnas träning:
Började med ett nättare pass med Herr Nilsson och Kent på ”310” där vi strök Tanderudshöjden. Blev alltså bara 3 stigningar. Totalt 1.30h
Form (1-10) 4
Dag två vart det ett löppass i skogen emellan Taserud och Vassvika. Testade lite nya stigar. Totalt 1.00h 2 lättare stegringslopp
Form (1-10) 3
Idag fm. Löpning A1 1.05h bla ut till koppsäng mm
Form (1-10) 4
em. Löpning A1 1.05h bla runt Backsjön med lite skogsstigar på slutet. 3 stegringslopp. Lite lätt spänst 5 minuter efter passet.
Form (1-10) 4
Myrvarvet Holmedal
Humlegiftet hade släppt sitt grepp och foten gick äntligen ner i ett par löparskor. Så då var det lika bra att köra ett litet race. I herrklassen 7.2km ställde jag, Mr Nilsson och Martin Holmstrand upp från Arvika. Även coach Kenta sprang och gjorde ett helt ok lopp om man ser till sista årens träningsmängd. Banan är ganska kuperad som består mestadels av grusväg/asfalt och ett parti på ca 1 kilometer går på en liten stig. I år avgjordes loppet på stigen då Martin gick om mig och fick en liten lucka som jag aldrig klarade att täppa till även om jag kom lite närmare på sista delen av banan. (9 sek i mål) Chrille var med till och med tills stigen tog slut då han tappade lite fart. Tror dock att han håller längre och längre ju mer träning han får i kroppen så då får jag och Martin passa oss framöver.
Så Martin Holmstrand fick återigen ta med sig vandringspriset hem eftersom han vann loppet även 2007. Kändes mig lite halvstel och seg i löpsteget idag och fick inte till det riktigt men Martin var stark och gjorde ett taktiskt perfekt lopp. Är det något lopp som Martin vill vinna så är det nog detta som går på i stort sett hemmeplan så han hade nog laddat upp bra hemma hos föräldrarna i Karlanda. Så det kändes ganska bra att bli tvåa idag även om det såklart svider lite då jag trodde jag skulle kunna slå honom men på en kuperad banan som denna är han bra.
Vad som dock kändes värre var att vi var några sekunder bakom banrekordet som tillhör en viss Martin Larsson. Det satte han 2005 då han var i mycket bra löpform. Nu får man säkert höra det också. Nästa år då ska det förhoppningsvis ryka all världens väg. Vi öppnade också troligtvis lite för hårt då första kilometern bla gick på 3.04
Myrvarvet 7.2km (5 bästa herrarna)
1. Martin Holmstrand KIF 23.14
2. Lars-Olov Gävert Magazinet 23.23 00.09
3. Christian Nilsson Magazinet 24.06 00.52
4. Lars-Erik Karlsson IF Göta 27.25 04.11
5. Markus Ruus IK Spring Väst 27.56 04.42
