Ganska besviken på att jag missar touren pga fotskadan. Tävlingen startar om några timmar med sprint som första deltävling. Sedan blir det nattorientering med mass-start senare ikväll när mörkret faller på. En ganska passande början för mig alltså. Med tanke på att det även är spurtpriser och bonuspoäng efter banan så hade det varit riktigt kul att vara med då jag anser att på en sådan tävling kan jag använda min taktik fullt ut. Därför hade jag sett fram emot denna tävling och det var väl i stort sett den enda orienteringstävlingen som jag satsade lite på i vår. När det dessutom fanns lite pengar att kämpa om tror jag att jag hade skärpt till mig det lilla extra som behövs för att gå bra i en sådan tävling. Att sedan vissa riktigt vassa löpare valt att tävla på andra ställen gjorde chanserna till en bättre placering ännu större.
Segrarna i respektive 21-klass vinner 5000 kr. Grymt nära att jag tejpade ihop foten så gott det går och körde ändå men risken för att skadan blir värre stoppar mig. Äntligen börjar förnuftet segra över viljan..
Istället för detta så får jag nu hålla fokus på att fixa till foten så den fungerar som den ska och träna sådant som jag kan träna. Körde faktiskt ett gympass på Atleten där jag körde bla 5×200 kg i knäböj. Att bara lyfta ut den vikten från ställningen och gå några steg bakåt innan man börjar lyften kräver sin man kan jag tala om. Vet att min vän ”F” som jag anser är jävligt stark kör på 140kg och han är bra mkt större än mig.
Undrar om stången var av sämre kvalité på Atletklubben än i Thaiboxarns hemgym eftersom stången sviktade och böjdes i en båge över ryggen?! Det såg i alla fall brutalt ut…
