Spår efter ett djur som skapar enorma rädslor
Galna personer försöker förgifta vargar med cyanid.
Sedan den svenska vargstammen återhämtat sig en aning från slutet av 80-talet så har den illegala jakten ökat lavinartat. Hur många vargar man lyckats ha ihjäl med gifterna vet ingen. Men gifter dödar andra djur, och gärningsmännen har även dödat och förgiftat bla kungsörnar, rävar och korpar.
De som vet något om brotten hotas systematiskt till tystnad. Poliser som Efterlyst har varit i kontakt med säger att stämningen i byarna är som hämtad ur filmen ”Jägarna”. Många är rädda och vågar inte berätta det de vet. Varghatet har fått såna proportioner att utredare från Rikskriminalpolisen, som vanligtvis jobbar med grov organiserad brottslighet nu är inkopplade i fallet.
I BRÅ-rapporten (2007:22) Illegal jakt på stora rovdjur, så föreslog utredarna att de lokala polismyndigheterna skulle be Säkerhetspolisen om hjälp när det gäller att lösa den här typen av brott. Det handlar om människor som sätter sig upp mot lagen och använder sina vapen för att lösa, som de tycker, ett problem som orsakats av politiker. Situationen är egentligen ganska allvarlig och ur demokratisk synpunkt så är det mycket angeläget att lösa, innan den får konsekvenser för fler än våra fyrbenta medborgare.
Det handlar alltså om ett varghat som är så kraftigt att människor som anser att ett fridlyst djur ska lämnas ifred riskerar att hotas till livet. Att man blir lite sur när man möter en meningsmotståndare ibland är en sak och förmodligen mänsklig reaktion, men när det tar sig uttryck som leder till hot med en uttalad önskan om en snar död så har det för länge sedan passerat gränsen för det acceptabla.
Länk 3: Publikation: Dödlighet och illegal jakt av den Svenska vargstammen.<!–
WriteFlash('’);
//–>Kan väl säga som så att det här problemet med rovdjurshatare har vissa starka motståndare mot vargens existens i Sverige skapat med hjälp av ett grupptryck där svaga individer i samhället går med utan att tänka längre än näsan räcker.
Jag är definitivt ingen vargkramare och jag är definitivt ingen varghatare. Däremot tycker jag om sk sunt bondförnuft som verkar vara en sinande vara i ett underutvecklat Sverige. Och jag anser mig dessutom kunna se saker från flera håll vilka de flesta vargmotståndarna ej någonsin kommer klara av. Deras argument är ofta: -Det sitter folk i Stockholm och bestämmer hur vi ska ha det på landsbygden.
Ja! Och vad är problemet med det? De har vi röstat dit själva! Skulle vissa – för de är inte många, nötter som ibland visar sina gristrynen ute på landsbygden bestämma då skulle vi varken ha varg, björn, lo, kungsörn, järv, orienterare eller invandrare i Sverige. Kanske inte en ifrågasättande L-O heller som inte hoppar med i första bästa lobbygrupp mot varg.. Då skulle man väl troligtvis landsförvisas för att man har en vidare syn på rovdjursfrågor än vad somliga andra klarar av att ha i sina hjärnor som pga inaktivitet förmodligen förlorat samtliga hjärnceller.
I början av detta årtionde övernattade jag i bara sovsäcken i Glaskogen åtskilliga gånger. Även vintertid. Det var spännande att spåra vargarna och det sas att det fanns ett tiotal i området då. Flera nätter hörde jag dom. Men de höll sig långt, långt borta från mig. Men rädslan var (är) tydligen enormt stor hos vissa. Jag har flera gånger frågat vargmotståndare om de vill följa med mig och övernatta i ett vargrevir. Ingen har hittills tackat ja…
****************************************************************** Även i Glaskogsreviret blev det utlagt gifter i skogen när vargar fanns där.
Den här tjejen är inte rädd för varg när vi är ute på Glaskogen. Däremot för konstiga människor hon har träffat i skogen…
Bakgrundsinfo om Glaskogenreviret
Vintern 1998-1999 registrerade man en ensam varg i området, och enligt rykten i området har denna vargan uppehållit sig stationärt i området under vintern.
Det går även rykten om att det finns två vargar i området.
Vintern 99-00 bekräftas rykten av vargförekomst då man spårar ett revirmarkerande par i området, och vid tre olika spårningar i februari 2000 även löpblod. Våren 2000 föder tiken ett kull valpar. Följande vintern, 2000-2001, spårar man mellan 6 och 7 vargar i området och våren 2001 föder tiken igen.
Ett par mil söder om E18 kan det finnas ytterligare ett revir. 2-3 vargar har observerats tillsammans i området rund Svanskog, men det har inte varit möjligt att utesluta att det är Glaskogsvargarna som har varit därnere. Även vintern 2001-2002 har man hittat spår efter varg söder om E18, i ett område norr om sjön Limmen mellan Bengtsfors och Svanskog. Samtidig har man hittat spår efter en varg som har korsat E18, så troligen är det Glaskogsflocken som har utökad sitt revir i sydlig riktning.
Söndagen den 27 januari 2002 lyckades man att söva en varg från detta reviret. Det var en tikvalp från årets kull, 29kg , som blev utrustad med en radiosändare av vanlig VHF-typ. Registreringsnummer för denna varg blev 0210. Torsdagen den 31 januari 2002 lyckades man söva ytterligare tre vargar i området, därav båda alfadjuren. Alfahanen som vägde 52kg blev utrustad med en av dem nya GPS-sändare, bedömdes till att vare mellan två och tre år gammal fick nummer 0213, och alfahonan nummer 0212. Alfahonan vägde 46 kg , var mellan fyra och fem år gammal och blev utrustad med en VHF-sändare. Den sista vargen i området som märktes, var en ung hane. Likasom alfahanen bedömdes han till att vare mellan två och tre år, och fick registreringsnummer 0214. Denna ungvarg vägde 47 kg och blev utrustad med en vanlig VHF-sändare.
Nu då båda alfadjuren är radiomärkta, får man helt andra möjligheter för att följa denna flocken i framtiden.
Sedan hände följande och flocken upplöstes: M0210 – Hona Hittat druknad apr-02. M0212 – Alfahona trafikdödad februari 2004. M0213 – Hane Tjuvskjuten av rävjägare december 2002 utanför Åmål, äldre skottskada i kroppen. M0214 – Hane Utvandrad till Mangenreviret. Ihjälkört strax efter märkningen..
Tydligen är några vargar åter på gång att starta upp ett nytt revir i Glaskogenområdet. Återstår att se hur länge de klarar sig denna gång?
Vargspår på Byamossarna. Den här mannen är inte rädd för varg och han är ofta ute i skogen, har varit det i dryga 70 år…
Att uppmana till tjuvjakt tycker jag är helt sinnessjukt och denna bild skapades av enormt uträknade och elaka människor. Det värsta är att flertalet av dessa innehar vapen. Inte bra alls! Det om något är farligt…
”Att sätta sig i bilen och åka till någon av de hundratals informationsmöten jag har hållit om varg är mer riskfyllt än att ströva omkring i ett vargrevir ett helt liv!”
– Viltbiolog Olof Liberg
