Tävla utan att tävla

Håkan Lobb fick äntligen hälsa på några hårda idrottare

På Myrvarvet 2009 hade jag ett ärofullt uppdrag som farthållare åt Homstrand som ville ta vandringspriset efter tre inteckningar. Ingen har gjort det sedan 1993. Var inte vidare tävlingssugen själv efter en del lopp som tagit luften ur mig (läs 42 kilometers helvete och spä på det med en massa andra kortare saker) men ett bra träningspass med utflykt på Glaskogen efteråt kunde jag ju inte tacka nej till.

Ett uppdrag till var också att se till att Banrekordet från 2005 raderades ut. Ett rekord som Martin Larsson för övrigt har. 2005 tog han som sagt det då han verkar ha varit som bäst att löpa (hittills) och en bana som passade honom bra. Jag började kontrollerat och höll lagom fart. Passerade första kilometern på 3.02 – är en del utför där så det kändes hur lätt som helst. Fortsatte i bra fart och Holmstrand satt i ryggen som planerat. När vi kom ur skogspartiet på banan så sa Holmstrand att jag skulle ta det lite lugnare. Där låg vi förmodligen klart under Banrekordet, det är jag övertygad om då tidigare lopp gått betydligt långsammare dit. Banprofil

Sen blev det kanske som max en kilometer med lugnare tempo innan jag drog på lite igen. Sista 400 meterna som består bla av en kuperad backe tog Martin över och körde så mkt han orkade i mål. Tyvärr missade han rekordtiden med ca 10 sekunder. Jag ville inte dra på onödigt med syra i sista backen och hade väl 8 sekunder sämre tid. Tävla utan att träna är faktiskt riktigt bra då det inte sliter på samma sätt som om man går på absolut maxfart. Så för min del var det kanon men var ju lite surt för Mr Holmstrand att missa rekordtiden.

Att det var 30 grader varmt och kändes ganska bedrövligt att springa på slutet kanske också spelade viss roll. Näste man som kom imål efter oss var 4 minuter efter så det verkade som iaf de som kom efter oss hade problem med värmen.Bansträckning runt Holmedalssjön

Holmstrand har alltså haft samma tid i tre år i rad på denna banan fast han har blivit bättre att springa varje år. (Strax över 23 min på 7,2 km. Banrekordet 22.55) Skumt. Det tyckte han själv med men det fanns antagligen flera orsaker till att vi inte kom under den tiden. Var ju ganska dumt att slå av på farten där efter skogspartiet och slölöpa ett tag men Martin kanske behövde det just då. Värmen var som sagt fruktansvärd. Själv gjorde jag vad uppdraget innebar och det var skönt att inte behöva maxa ut allt.

Är jag med några fler gånger på detta lopp kan jag lova att den tiden ryker all världens väg. Kan ju inte låta en långloppa-skidåkare ha den tiden. Holmstrand funderade på att peta bort märket med rekordtiden på så han har alla andra riktigt bra tider i loppet ;-)…

Var kul att Håkan Lobb var där som prisutdelare också. Han hade en bra syn på idrott i allmänhet tyckte jag och gav ett väldigt seriöst intryck. Han utgick såklart från hockeyn när han pratade idrott men han hade också en bred erfarenhet själv genom att han hållit på med 5-6 olika sporter. Han sa bla att han tyckte att det var bra att hålla på med flera olika sporter eftersom det ena gav det andra osv. Han tyckte också det var fel när Hockepelare var som orörliga kylskåp som far omkring på isen. För övrigt verkade han rätt imponerad av mig och Martin som for runt i terrängen på 23 minuter då alla andra behövde typ 27 eller mer. Kul att någon reflekterade över det ;-)..Hade viss tur att jag vann ett utlottningspris också som bestod av en fin träbänk i furu. Det är den jag och Håkan provsitter på bilden ovan. Riktigt fin faktiskt, vet dock inte var jag skall ha den än. Det priset tycker jag att jag var värd efter farthållaruppdraget. Tur hade jag också att Andreas (som blev tvåa på långa banan) var med som hade en bil där den gick in så jag kunde få den fraktad till Arvika. Tack Andreas! Sen blev det badutflykt i Glaskogen med Maria. Helt toppen…