Var faktiskt iväg och sprang den 30:e upplagan av Baksjøløpet i söndags. Var tveksam på hur kroppen skulle fungera efter en förkylningsvecka och om jag skulle springa men lika bra att köra då det iaf skulle bli ett bra träningspass. Jonne och farsan gjorde mig sällskap. Har varit med där 3 ggr nu och jag vann loppet 2007. Ifjol blev jag trea i en spurt och även denna gång skulle den historien upprepa sig visade det sig. 11,2 km lång var banan enligt min GPS. Det var en annorlunda löpupplevelse detta år, det var nämligen snöstorm ute och riktigt halt väglag så det var ruskigt svårlöpt. Att ligga i täten var hopplöst då man fångade all vind och då det var mkt lättare att ligga bakom. Banan är tuff med en rejäl ihållande stigning i början på mer än en kilometer. När vi kom upp så var det inte många som var så intresserade av att dra men det blev jag, Morten Tronbøl, Oppstad IL och Gulars Hallvard Nilsen som turades om medans två andra enbart låg längst bak i tätgruppen. Farten kändes låg.
När det var ca 4 km kvar gick jag fram med en fartökning på en halvkilometer, det lät som de flåsade rejält men alla utom en låg kvar i ryggen så jag slog av på farten för att spara krutet till spurten. Ångrade lite att jag inte testade mera då det hade varit intressant att se hur kroppen funkade. I sista motbacken släppte Morten och vi var nu tre kvar som skulle göra upp om det men när spurten drogs upp så slirade det ordentligt för mig på det hala underlaget så det var svårt att slå om och jag saknade den riktiga viljan så jag fick finna mig i att få stryk av två norskar. 6 sekunder skiljde till Hallvard Nilsen och med tanke på hur glad han var över att vinna var det nästan värt att få spurtstryk. Målsättningen var att få ett bra träningspass så resultatet var betydelselöst och det blev väl egentligen ingen riktig värdemätare då det inte gick för fullt. Det kändes som man joggade fram så det var väl ändå en ganska positiv känsla i kroppen ändå. Blev stel i ljumskarna då man halkade omkring rätt rejält.
