Igår vart det ett litet äventyr till Norge. Det blev en riktigt trevlig resa. Det var jag, Bore-Tore Axelsson och Martin Holmstrand som skulle springa en terrängtävling och så hade vi några supporters med oss också. Vår destination var den nystartade norska tävlingen Fjellaløpet som gick i det vackra friluftsområdet ”FJELLA” i Indre Østfold. Det var faktiskt ett riktigt brutalt skogslöp med svårlöpt stig upp och ner mest hela tiden. Som trailrunning i Sverige ungefär. Nästan värre! Starten och mål var i Dynjan som ligger ett par kilometer öst om Mysen i Eidsberg kommun i Østfold. Dynjan ligger nära ett ganska orört och spännande naturområde på nordostsidan av Trømborgfjella. Lokalbefolkningen kallar Trømborgfjella för ”Fjella”. Det fanns två distanser för oss vuxna att välja på, 10km och 21 km. Martin och Tore drog 10 kilometern och jag gav mig på 21:an. Min (ur)laddning var alldeles optimal. Tävling dagen innan, flyttbärning och nattarbete. Var i säng ca 04.00 och gick väl upp vid 07.00. Trodde nog jag skulle bli trött och det blev jag, ordentligt! Man är inte omänsklig, i alla fall inte än.

Starten gick 12.00 och solen gassade på ordentligt, hade innan sett att det skulle vara svårlöpt och det var som jag trodde, även värre faktiskt. Tyckte det rullade på bra en bit efter den sedvanliga startrusningen med heta norskar som alltid ska trängas. Även de som slutar en timme efter i mål så slåss för livet för positionerna i början. Efter några kilometer blev det en grupp på 4:a gubbar. Kändes som någon slet ganska bra ibland, men en kille sprang riktigt bra i partierna som gick i skogen och det var väl mest hela tiden. Det var en Halden SK orienterare som visste var han skulle sätta fötterna. Det var rakt upp och rakt ner hela tiden, med mkt inslag av klippor och myrar mm. Riktningsändringar hela tiden. Tufft för hela kroppen alltså. Jag drog hela tiden eller i 17 kilometer ska jag säga. Kändes som de hade lite problem att följa där det var ”finare” underlag men i skogen hängde de med lätt.

Strax efter varvningen blev det en rejäl klättring rakt uppför klippor som var ihållande i en kilometer även om det planade ut på sina ställen. Där blev jag riktigt trött, det bara slog till ordentligt och jag kunde knappt ta mig framåt och samtidigt satte Halden killen in ett ryck och gick förbi. Hade inte en chans att följa och sen var jag inte i närheten av att få upp tempot igen. Blev en väggning alltså. Första gången på ett så kort!? race faktiskt. Kanske inte var optimal laddning och jag testade att låta bli drickan under loppet som ett test och det verkade heller inte vara så smart. Men målsättningen innan var ett bra träningspass och det blev det minsann. På slutet kom killen upp som slutade 4:a upp i rygg på mig och han ryckte förbi. Upptäckte dock målet en bit längre fram och då fick jag upp tempot igen och spurtade förbi. Det var bra för det var fina pris för de som hamnade på pallen. En del som sprang långa banan låg helt utslagna efteråt och det kan man förstå.

Image Thumbnail Image Thumbnail

Martin och Tore låg med täten i början av 10 km men fick släppa lite och slutade 3:a och 5:a. Måste säga att Tore imponerade ordentligt, han var endast 20 sekunder efter Martin H. Brutalt på en sådan terrängbana för Martin är ju inte den som står helt still precis! Tore vann sin klass med 11 minuter! Har man varit med på terräng-VM en gång i tiden så har man liksom och är man född med kenyan-vader så är man. Det är kul att prata träning med en som Tore för han är eftertänksam och värderar olika träningsfilosofier utifrån den personens förutsättningar och färdigheter. Helt rätt tycker jag. Fått en del riktigt fina tips som jag ska testa i sommar.